Efter vad som känns som ett uppehåll på många veckor så drar hockeyn äntligen igång igen! Tolv matcher ska spelas, tre i varje ettanserie. Här är matcherna, med korta ord om varje.

Norra

Hudiksvall-Sundsvall

Dagens hetaste match sportsligt, då det är ett möte mellan serieledande Hudiksvall och fyran Sundsvall. Båda lagen kommer från två raka segrar, men det var faktiskt Sundsvall som vannn lagens första möte. Blir det revansch nu för Hudik? Jag tror det då laget visade upp fin form i senaste segermatchen mot Strömsbro. 4-2.

Kalix-Kiruna

Viktig match i kampen om hänga på allettanstriden. Det lär vara Strömsbro som är laget att jaga ifatt, och vinner Kiruna de två matcher de har färre spelade så är de bara tre poäng bakom, medan Kalix skulle vara fem poäng bakom. Men då är man inte ha råd att förlora denna match. Kalix är hemmastarka och har där tre segrar på fyra matcher, medan Kiruna endast tagit en seger på sina fem bortamatcher. 3-1.

Örnsköldsvik-Vännäs

Bottenmöte där Vännäs vann lagens första möte, och de tre poängen de fick där är de tre poöngen de ligger före med. En öppen historia! 2-2

Östra

Väsby-Segeltorp

Serieledarna tar sig an nästjumbon och supporterklubben Väsby Wildhogs har gjort nedanstående matchaffisch. En match där Väsby givetvis är stora favoriter. 6-1.

Vallentuna-Huddinge

Den stora positiva överraskningen i östra ettan mot den stora negativa. Jag kan bara se ett lag som vinnare här. 4-2.

Enköping-Tyresö/Hanviken

Ett Enköping med fem raka förluster mot ett Tyresö/Hanviken som ligger tvåa trots att man tappat lite på slutet. Men här är de ändå klara favoriter. 1-4.

Västra

Surahammar-Skövde

I lagens första möte så stod det 0-0 med bara några minuter kvar, men en Surahammarpuck som stannade bakom Skövdemålvakten på mållinjen och en spelvändning senare så stod det 1-0 till Skövde och sedan rasade det till 4-0. Även här får Skövde vara favoriter. 2-4.

Borlänge-Lindlöven

Lindlöven med backkris har värvat in en finska back som de tidigare ratat under try out. Men trots tunn backsida så får Lindlövens ses som favoriter. 2-3.

Mjölby-Falun

Nykomlingsmöte, där Falun förstärkt med kandensaren Hunter Godmere. Men det räcker inte, detta tar Mjölby. 4-2.

Södra

Vimmerby-Borås

Ett lite spännande möte i söder, där Vimmerby imponerat så här långt. Borås är en negativ överraskning, kan de ha samlat kraft under det långa uppehållet? Jag tror dock de får det tufft ,mot ett starkt Vimmerby, 4-2.

Alvesta-Troja

Över 3000 biljetter sålda till Vida arena där detta derby kommer spelas. En otroligt viktig match i streckstriden, där Alvesta vid seger i alla fall kan utmana ett tag till. Troja har dock starkare laget, 1-3.

Krif-Tyringe

Tyringe har börjat komma igång lite på slutet, men Krif har hemmaplan och borde vara supermotiverade, därför får de min röst. 4-2.

Är dagens seriesystem optimalt? Absolut inte! Idag tänkte jag lista några av sakerna jag skulle vilja ändra på, en del har andra kommit på, annat är mina egna tankar och idéer.

1. Grundserie med 27 matcher!

Att spela 18 matcher fram till jul bara är alldeles för få. Då finns det tid över för en massa onödiga avbrott som landslagsuppehåll och halvtidsuppehåll. Två matcher i veckan skulle innebära 13½ veckas serie, med andra ord från mitten av september till mitten av december. Det skulle både ge en bra rytm och man skulle inte komma ifrån hockeyn som det blir nu. Det skulle dessutom ge lagen 4-5 matcher extra publikintäkter. Jag vet att dagens system med 18 matcher är ett sätt att spara pengar för norrlagen som har dyra resor, men detta kanske kunde lösas med att just norra kör 18 matcher bara? Det viktiga är ju att man spelar fram en tabell.

2. Poäng efter placering!

Grundserierna är ofta rätt betydelselösa i slutet för flera av lagen, både de som redan är klara, och för de som inte kan nå en alletta. Därför så skulle jag vilja att man får någon form av belöning för att man placerar sig högre upp. Mitt förslag är enkel: Ettan får 4 poäng med sig till allettan, tvåan får 3 poäng, trean får 2 poäng, fyran 1 poäng och femman noll poäng. Det blir samma poängfördelning för lagen som placerar sig i fortsättningsettan, fast där får sexan 4 poäng osv neråt.

Invändningen jag vet har förekommit mot detta är att det blir orättvist då den södra serien är bättre än västra och östra. Men är man så mycket bättre så borde man kunna bevisa det i allettan sedan. Det finns ju sex poäng att göra upp om i inbördes möte bara, dessutom finns det 16 matcher till att ta i de där maximalt fyra poängen det är frågan om. Lyckas man inte med det kanske man inte heller är så mycket bättre.

3.  Transferfönster som i fotbollen!

Jag tycker det är helt horribelt vad mycket lån och övergångar det sker under säsongen. Jag skulle helst vilja att truppen du gick in med är den du kommer fullfölja säsongen med också. Då har man ett lag att förhålla sig till, ett lag att heja på med favoriter som stannar och jag tror inte heller vi skulle få se så många klubbyten som det är nu mellan säsongerna. Men jag inser att man behöver ha något tillfälle där spelare som inte trivs kan få lämna, eller att om man haft en enorm otur med skador så kan man behöva ha tillfälle att få täcka upp skador. Därför är systemet som finns i fotbollen kanske en idé som jag tycker kan vara värd att prova, med transferfönster. Ha en period mellan grundserie och alletta där det är kanske 2 veckor där det är tillåtet att värva. Sedan får man vara nöjd. Då slipper man dessutom lagen som släpper halva trupperna för att de ändå inte har så mycket att spela för.

4. Max 3 lån!

Jag tycker alla lag ska bygga en trupp med egna spelare, och inte ha en massa lån in och ut. Som supporter är det bara jobbigt att se spelare in och ut, spelare som lyckas som försvinner, och spelare som misslyckas som bara är att ha kastat pengarna i sjön. Jag vill ha kontinuitet i lagen. Därför så tycker jag att man ska inför ett maxtak på tre lån, egentligen är det för mycket med, men jag får väl ge och ta lite antar jag.

5. Fler lag flyttas upp och ner!

Säsong efter säsong så ser vi hur det ropas svarta krisrubriker i tidningarna med klassiska SHL-lag som är på väg ut ur SHL och det är panik och det är så synd om klubbarna. Jag tror att rätt väg att slippa dessa kriser är att öka antalet lag som ramlar ur. Hur går det ihop? Jo för jag tror att mycket av det som gör att klubbarna är rädda för att ramla ur är för att det är så svårt att ta sig upp igen. Men finns det fler platser upp, så är det också enklare att ta sig upp snabbt igen, och då skulle krisen inte vara så farlig. En säsong i allsvensken/ettan klarar man utan att klubben rasar ihop alldeles. Jag tar min lösning också här från fotbollen, där två lag garanterat åker ur/går upp, medan ett lag får kvala sig kvar. Det skulle ge mer flöde upp och ner i systemet och därmed skulle även pengar början flöda upp och ner i systemet på ett bättre sätt. Jag tror också det skulle ta bort lite av skygglapparna på SHL-lagen, då de inser att även de måste ha en liten tanke på allsvenskans välmående, utifall de ramlar ner. Och på samma sätt för de allsvenska lagen gentemot ettan.

6. Inför en seriepyramid!

Idag har vi ingen seriepyramid, idag har vi två enlagsserier (SHL och allsvenskan) och sedan fyra lag i ettan. Det gör att steget mellan serierna blir större och svårare. Jag vill ha en toppliga (SHL) och därunder två allsvenska serier innan jul. Norra och södra, vilket skulle spara pengar för de allsvenska lagen. Den kan innehålla 15 lag som möter varandra*2=28 matcher innan jul. Sedan en superallsvenska med topp 5 i de två allsvenskorna (=10 lag) medan de tio övriga lagen i allsvenskan fortsätter spela södra och norra där jumbona åker ur och nästjumbona får kvala om att slippa kvalspela sig kvar.

Sista serien ut att få sina interna poängligaledare presenterade är den östra ettan. Det är en brokig samling spelare, men där framför allt flera av de mer rutinerade tagit en ledande roll.

Enköping – Tim Friberg 6+6=12 poäng

Enköping har saknat en riktig poänggörare och försökte åtgärda det genom att värva tillbaka Tim Friberg som alltid varit en framstående poängspelare. Och levererat har han verkligen, både mål och poäng. Synd bara att han är tämligen ensam om att göra det.  

Huddinge – Alex Ek 3+5=8 poäng

Huddinge har gått väldigt trögt, men det kan man inte lasta toppvärvningen Alex Ek för. Han gör alltid ett gediget jobb och har också en förmåga att leverera poäng. En av orsakerna till att Huddinge har ett så framgångsrikt powerplay.

Linden – Viktor Fridolfsson 9+2=11 poäng

Säsongslånet från Kalmar hade en väldigt undanskymd roll i Smålandslaget, men i Linden så har han fått en betydligt större roll, och som han har axlat den! Med nio mål så har han gjort näst flest i hela ettan, och han är en stor anledning till att Linden lyft sig rejält från en usel säsongsinledning.

Nyköping – Christian Axelsson 7+9=16 poäng

Christian Axelsson har fått en rejäl nytändning till denna säsong. Axelsson har varit på tydlig n edgång de senaste säsongerna då han tappat från 47 poäng till 34 poäng följt av 18 och 20 poäng de senaste två säsongerna. Men nu med ny omgivning och tränare så verkar hockeylivet leka igen för 31-åringen som spelar hockey på ett sätt man inte sett honom göra på flera år.  

Segeltorp – Axel Blom 3+6=9 poäng

Östra ettans stora positiva överraskning måste givetvis ha spelare som överraskat positivt. Och det har sannerligen Axel Blom gjort. Förstaårssenioren noterades för 16 respektive 17 poäng under sina två sista juniorsäsonger i J20 Nationell, vilket brukar betyda ungefär 10-15 poäng på en säsong i ettan. Men Axel är redan uppe i nio och leder interna poängligan klart, det ska bli spännande att se hur han utvecklas under säsongen.

Tyresö/Hanviken – David Karlström 4+5=9 poäng

När topp tre i interna poängligan lämnade inför säsongen så lämnade det öppet för någon annan att ta över. David Karlström var ingen högoddsare på att han skulle kunna axla en stor roll med tanke på meriter från spel i allsvenskan och ett fint poängsnitt från säsongen som gick där han representerade tre olika klubbar. Faktum är att han var den junior som gjorde flest mål och poäng i allsvenskan säsongen 20/21. Mycket talar för att detta bara är början på en produktiv säsong.

Vallentuna – Oskar Söderberg 5+6=11 poäng

Trotjänaren Oskar Söderberg är inne på sin sjätte säsong i Vallentuna och han har alltid gjort styvt 20 poäng, men nu är han redan uppe på hälften. Mycket talar med andra ord för ett nytt poängrekord för den hårt jobbande yttern.

Visby – Elias Lindström 3+8=11 poäng

Elias Lindström hade en kanonsäsong med radarpartnerna Elias Öhrvall säsongen som gick. Men medan Öhrvall lämnade så blev Lindström kvar och han fortsätter leverera på samma höga nivå som förra säsongen. En stor och stark center som är bra med klubban och bra blick, med andra ord många bra egenskaper för en center.

Väsby – Calle Åsell 6+10=16 poäng

När några av de andra stjärnorna i Väsby kanske inte misslyckats, men i alla fall inte levererat som under förra grundserien, så har Calle Åsell klivit fram och tagit en överlägsen ledning i den interna poängligan, tvåan Hägg har 11. Bidrar dessutom med en hel del attityd och hårt jobb, så en dräm för an tränare att ha i laget.

Wings – Dennis von Walden 4+3=7 poäng

Förra säsongens stora utropstecken i Wings, Dennis von Walden, fortsätter leverera! Liten, ettrig och med riktigt bra skridskoåkning och attityd. Dessutom inte ett så tokigt skott!

Idag hade Wings en sista chans att väcka lite liv i allettanstriden igen. Hade de vunnit mot Vallentuna så hade de kunnat minska gapet upp till femteplatsen till tre poäng (med en match mer spelad dock) och därmed hålla drömmen vid liv. Men Vallentuna vann matchen fullt rättvist och nu är alltså marginalen istället nio poäng, ett för Wings ointagligt försprång med bara sju matcher kvar att spela.

Visst formen kan variera och med en peak för Wings och en svacka för Vallentuna så finns en teoretisk chans i alla fall. Men tittar man på hur lagen spelar så finns det en anledning till att det just nu skiljer nio poäng till Vallentunas fördel. För Vallentuna är beredda att offra lite mer i varje läge, man spelar rakt, man går in på kassen och tar stryk, man täcker skott och man gör det där obekväma som kostar blåmärken men ger poäng som plåster på såren. För Wings del så blir det alldeles för runt. Man spelar utsida och saknar den där desperationen som krävs för att hänga dit puckarna. Det var med andra ord ingen slump att Vallentuna gjorde fyra mål medan Wings inte gjorde ett enda. Nu kan Vallentuna börja sikta in sig på allettanspel efter jul.

När Wings tappar så är det ett annat, och betydligt mer oväntat lag som är främsta utmanare (nåja, man är sju poäng bakom allettanplats med sju matcher kvar, det kommer man inte nå ifatt). Det är Linden, som gått från att vara ett mjukt looserlag med fem raka förluster som helt plötsligt radat upp fem segrar de senaste sex matcherna. Enda förlusten kom efter sudden mot suveräna serieledarna Väsby, en match man ändå ledde med 3-1 en bit in i den tredje perioden. Man tog alltså som andra lag poäng av Väsby, man slog Visby, och idag slog med serietrean Nyköping med 3-1. Rättvist? Nja knappast, men Linden har fått en trygghet i sitt spel där man litar på en storspelande Anders Olsson och där men själva är effektiva när lägena dyker upp. Man har bland annat ett riktigt bra powerplay. För det var Nyköping som höll i taktpinnen, de skapade lägen, men samtidigt såg Linden rätt trygga ut med att försöka hålla Nyköpingsspelarna på utsidan och se till att hålla rent framför egen kasse. Nyköping är visserligen tungt skadedrabbade där man bland annat saknade Linus Lundström, Pontus Karlsson och Albin Kedbrant, och det kanske var den där spetsen som saknades. Nu var man nära att kvittera ändå, men Lindens trygga och uppoffrande försvarsspel höll emot, den här gången med. Det är en imponerande transformation av laget som tränare Per Hellengren gjort med laget!

Den match som fick minst fokus från min sida idag var Enköping-Linden, där jag såg lite drygt första perioden, men slutade titta sedan Nils Bolin gjorde sitt andra mål för perioden och Visbys 4-0-mål. Enköping hade ärligt talat inte mycket att sätta emot, Visby var minst ett nummer större, även om jag inte tycker de imponerade särdeles heller. Men nog spelar Visby allettan efter jul.

Det finns några riktigt oväntade interna poängligaledare i den norra ettan, men även några spelare som vi känner igen från tidigare år. Här är dem alla!

Boden – Jesper Ylivainio 3+9=12 poäng

Jesper Ylivainio anlände sent in i Bodentruppen, länge verkade det som att man inte ville ha den tidigare Piteåspelarer, trots att han tidigt och tydligt gick ut med att han ville till Boden. Men till slut så föll man till föga och det ångrar man säkert inte så här långt. Den lille snidaren leder den interna poängligan klart, trots att han spelat en match färre än de flesta andra i laget, och är bland annat ett stort hot i powerplay.  

Clemensnäs – Johan Warg 6+0=6 poäng

Det krävs inte speciellt mycket poäng för att toppa Clemensnäs poängliga, men med sex gjorda poäng är Johan Warg ändå två poäng före tvåan Kevin Kariander. Johan hade en mer grinderroll i Kalix, men har fått en större roll i nykomlingen och har axlat den väl.

Hudiksvall – Christoffer Jansson 8+10=18 poäng

Christoffer Jansson har alltid gjort mycket poäng, men på 12 matcher har han stått för imponerande 18 poäng, eller 1½ poäng per match. Så högt snitt har den spelskickliga och vasse centern aldrig haft, och den välväxte 25-åringen betyder massor för Hudiksvalls spel.

Kalix – Conner Jean 6+2=8 poäng

Conner Jean var den av alla transatlanter som Kalix värvade som spets som jag inför säsongen trodde mest på, med tanke på att ligorna han spelat, och levererat i. Det visade sig stämma! Den ettrige centern åker massor med skridskor och har en naturlig fallenhet för att göra mål, något som Kalix definitivt har stor nytta av.

Kiruna – Matias Mustonen 4+7=12 poäng

Den Mestismeriterade finländaren Matias Mustonen vann interna poängligan förra säsongen, och han leder den klart även i år. Mustonen är en tämligen komplett ytter med bra fart och spelsinne och dessutom inte oäven som målskytt.

Piteå – Linus Hedman, 8+9=17 poäng

Att Bodens energispelare Linus Hedman skulle utvecklas sig och bli en stor poänggörare i och med flytten till Piteå var det nog inte många som trodde. Men Linus spelar just nu med ett riktigt härligt självförtroende där han hela tiden tar initiativ och utmanar och även lyckas.

Strömsbro – Jesper Åhlén Hedenström 5+5=10 poäng

Även Jesper Åhlén Hedenström är en stor positiv överraskning så här långt. Förra säsongen noterades han för 19 poäng på hela säsongen, nu har han redan gjort tio. Det är ett rätt anmärkningsvärt lyft av en så rutinerad (29 år) spelare. Är i mina ögon mer en energispelare, men med poängen så har även självförtroendet kommit och då blir det också enklare att lyckas nästa gång.

Sundsvall – Sebastian Kaijser 5+11=16 poäng

Kaijser är Sundsvall klart lysande stjärna. En otroligt stark spelare som är smått ostoppbar när han kommer med fart och bryter sig fram.

Vännäs – Felix Hälldahl 3+6=9 poäng

Vännäs har gjort en rätt bra säsong så här långt och det är unge Felix Hälldahl som leder laget offensivt. Gjorde 15 poäng förra säsongen, så nio redan pekar mot ett nytt personbästa, och han agerar just nu med en självklarhet som om ingenting är omöjligt.  

Örnsköldsvik – Oskar Ingesson 4+1=5 poäng

Oskar Ingesson har gjort en fjärdedel av Örnsköldsviks mål. Lagkaptenen har verkligen gått i bräschen för ett väldigt ungt och oprövat Örnsköldsvik

Tre på förhand rätt öppna och intressanta matcher stod på agendan, men när pucken släpptes så blev det i alla fall i två av tre matcher vare sig spännande eller intressant, då topplagen visade upp en imponerande styrka.

Jag inledde med att kolla matchen mellan Tranås och Forshaga, en match som kan komma att bli viktig för allettanstriden i den västra ettan. Ett formstarkt Forshaga skulle då försöka lugga ett minst lika formstarkt Tranås  på poäng för att förbättra sitt slagläge i allettanracet. Men det tog bara 15 minuter, sedan ledde Tranås med 3-0 och matchen var avgjord. Och det som imponerade var effektiviteten. Visst var man det något bättre laget, men man skapade inte så mycket heta lägen, och 3-0 var så gott som 100%-ig utdelning på det man ändå skapade. Resten av matchen präglades sedan av ett jagande Forshaga, som ska ha cred för att de aldrig gav upp utan hade verkligen bud på reducering flera gånger om. Men då klev en i inledningen av säsongen tveksamt spelande Viggo Andrén fram och såg till att mura igen. Han fick till slut hålla en välförtjänt nolla när Tranås sedan kunde säkra 4-0-segern i tom kasse. Det var en stark prestation av Tranås som nu faktiskt klev upp i serieledning, även om tvåan Mariestad på samma poäng har en match mindre spelad.

I den norra ettan så trodde jag att ett Strömsbro med fem raka segrar skulle kunna ge favoriterna Hudiksvall fullt upp. Men ett riktigt starkt Hudiksvall gav aldrig Strömsbro ett lillfinger ens, utan tog ledningen i den första perioden och kunde sedan med tre snabba mål i inledningen av den andra sedan cruisa fram till en ytterst bekväm seger. Favoriterna släppte bara till 14 skott på hela matchen för Strömsbro och man fick verkligen till helheten, med både ett fantasifullt anfallsspel och ett vattentätt försvarsspel. Jag har inte sett alla Hudiksvalls matcher, men detta var det klart bästa insatsen jag sett av Hudiksvall.

Den enda matchen som blev spännande var matchen i den östra ettan, mellan Visby och Huddinge. Det var den matchen jag kom att titta på mest, då den levde hela vägen in i mål. Det var faktiskt krislaget och jumbon Huddinge som tog ledningen i den första perioden genom sin främste spelare för aftonen, Anton Nüth. Huddinge spelade stundtals ett virvlande snabbt omställningsspel, men det var Visby som var det tyngre och mer samspelande laget, och man kunde både kvitter i den andra perioden och sedan även slå in segerpucken tidigt i den tredje. Huddinge vägde lite för lätt, man förmådde inte riktigt skapa något tryck då man mötte större och starkare Visbyspelare. Men krislaget gav verkligen inte upp, man kämpade och slet och försökte verkligen hela vägen, men i slutändan så var segern ändå odiskutabel. Men det var ändå den bästa insatsen jag sett av Huddinge denna säsong, trots att man saknade flera ledande spelare.  

Det har varit rätt dött vad gäller matcher de senaste dagarna då det är landslagsuppehåll, men ikväll spelas det faktiskt tre stycken matcher som alla är intressanta ur olika aspekter. Frågan är vilken jag ska lägga huvudfokus på?

Om vi börjar i norr så ska ett formstarkt Strömsbro, som just nu ligger trea i den norra ettan ta emot en av ettans stora, nuvarande tabelltvåan Hudiksvall. I normala fall skulle givetvis Hudiksvall vara storfavoriter till denna match, och visst, det troliga är att de kommer avgå med segern, men det är inte alls lika självklart denna gång. Strömsbro kommer nämligen från en fem matcher lång segersvit och laget har tagit 15 poäng på sex matcher på hemmaplan, så man är erkänt starka. Hudiksvall å sin sida har varit lite upp och ner i prestationen, de är inte riktigt samma segermaskin som man varit de senaste åren. Med det sagt, Hudiksvall har ett imponerande lagbygge, och man vann även lagets första möte hemma på ”Glysis” med klara 6-2, så det finns absolut skäl som talar för båda lagen. Men jag tror på en jämn och spännande match, väl värd att se på.

Går vi sedan till den östra ettans match mellan Visby och Huddinge så har den också sina poänger att kolla in. Det är nämligen två lag som inte riktigt levt upp till de förväntningar man haft på lagen. Huddinge är den stora floppen som tippades nå en alletta men som just nu ligger allra sist i den östra ettan. Är det dags att börja tugga igång snart eller kommer man fortsätta underprestera? Visby hade jag också högre förväntningar på. Visst, 15 poäng på 8 matcher är inte dåligt, men det är inte heller lika bra som man har lag för. Nu har det dessutom varit lite turbulens kring tränare Särkijärvis eventuella övergång till Djurgården. Det rann visserligen ut i sanden, men har det påverkat laget något? Det finns som sagt var anledning att även ha ett öga på denna match.

Till sist en riktigt spännande match i västra ettan. Serietvåan Tranås ska då möta allettanjagande Forshaga. Ett Forshaga som är riktigt formstarkt. Man hade fyra raka segrar och ledde med 1-0 med mindre än halva sista perioden kvar mot serieledande Mariestad senast, innan Mariestad lyckades med en stark vändning på slutet. Det visar dock att Forshagas kapacitet är hög, och man vill säkert utmana ett Tranås som också är formstarkt, de har fem raka segrar i ryggen. Det är en viktig match för framför allt Forshaga, om man ska hänga på i allettanstriden så skulle en seger sitta väldigt bra.  

Omslagsfoto: Anna Engström, Mariestad

Igår så kikade jag på spelarna som lyckats bäst på poängfronten i lagen i den södra ettan, idag så går vi en bit norrut och hamnar i den västra ettan. Där hittar vi bland annat hela ettans starkaste poänggörare och målskytt.

Borlänge – Adam Bäckehag 1+7= 8 poäng

Adam gjorde flest poäng av spelarna som var kvar från förra säsongen, så det kanske inte är helt oväntat att det är han som just nu med tre poängs marginal leder den interna poängligan, trots att han är back. Men Borlänge skulle behöva ha fler spelare som levererar för att lyfta från bottenträsket.

Falun – Oscar Haglund 2+3=5 poäng

Oscar leder den interna poängligan trots att han bara spelat sex av tio matcher. Men så har han varit lagets stora poänggörare i flera år i tvåan, och har tidigare även gjort poäng i ettan, då med Kumla. Dock lite överraskande att Patrik Elfsberg bara gjort fyra poäng.

Dalen – Erik Thorwalls 6+5=11 poäng

Thorwalls har bara spelat åtta matcher men toppar ändå poängligan för Dalen. Det förvånar ingen  som sett Dalen spela, den irrationella och kvicke forwarden kan skapa chanser på egen hand. 21-åringen har höjt sitt poängsnitt ordentligt sedan förra säsongen.  

Forshaga – Linus Skager 7+9=16 poäng

Att Linus Skager skulle ståta i topp i Forshagas poängliga var givet, men att han skulle mäkta med att snitta 1,6 poäng per match i ett mittenlag är ändå minst sagt imponerande. Han och Tobias Björklund bär laget på sina axlar, och det är inte helt orimligt att det bär hela vägen till allettan.  

Lindlöven – Isak Joansson 7+7=14 poäng

Att inte någon större klubb sajnat Lindlöven är både förvånande och ett underbetyg till många lags scouting. För 23-åringen är en riktigt sniper med bra skridskoåkning och framför allt en magisk förmåga att göra mål mot bra motstånd.

Mariestad – Oscar Tellström 10+9=19 poäng

Förra säsongen blev det 20+20=40 poäng som förstaårssenior, nu har han fått en säsong att komma in i seniorspelet ordentligt och därmed ser han ut att kanske kunna slå den noteringen (eller i alla fall vara i närheten) redan efter grundserien! Leder just nu både ettans poängliga och skytteliga, och utgör en mördande kedja tillsammans med Jesper Lindén och Ludwig Wistén. Snabb, stark och med ett bra skott och spelförståelse, Tellström kommer inte spela ettanhockey nästa säsong.

Mjölby – Tom Eriksson 6+2=8 poäng

Kom tvåa i den interna poängligan i tvåan förra säsongen men är den som så här långt bäst tagit klivet upp en nivå. Har framför allt ett riktigt bra skott, vilket gör att han kan slå till även i sämre lägen. Även rutinerade David Bremer har åtta poäng, fast på åtta matcher, Tom har spelat 9.

Skövde – Gustav Lindberg 5+12=17 poäng

Gustav fick inte förlängt i Mariestad och då var Skövde inte sena att hugga honom. Och det kan man förstå, Lindberg vann ändå Mariestads interna poängliga under allettan och har redan gjort 17 poäng denna. Verkar kliva fram mot bra motstånd, då han som sagt gjorde mycket poäng i allettan förra säsongen, och då han gjort sju av sina poäng på de fyra matcherna mot lag som ligger på allettanplats i västra.

Surahammar – Adam Karlsson 6+5=11 poäng

När Lukas Söderlund haft det ovanligt trögt så har lite oväntat Adam Karlsson klivit fram. På hela förra säsongen blev det 16 poäng, nu har han redan gjort 11. En speedig ytter som Inte är rädd för att sticka dit näbben.

Tranås – George Diaco 4+9=13 poäng

Som jag förutsåg innan så har George Diaco blivit en stor succé för Tranås. Snabb, irrationell och med ett bra passningsöga. Kedjan med honom Ruuskanen och Oscar Gustafsson har varit en stor succé och leder laget i stor stil.

Igår så stod det klart att Örnsköldsviksmålvakten Felikx Olsson lämnade laget. Nu kan kmhockey.se avslöja vart målvaktstalangen tar vägen. Det är nämligen östra succélaget Vallentuna som blir ny klubbadress för 22-åringen. Vallentuna har utöver August Hedlund tidigare haft två juniorer som backup, nu blir det alltså ett mer beprövat kort som ska tävla om istiden.

Det bjuds både på överraskningar och väntade kort när jag går igenom vilka spelare som leder den interna poängligan för söderlagen. Här är listan med en kort kommentar.

Alvesta – Ebbe Fjellström 2+4=6 poäng
Ebbe Fjellström kom fyra i den interna poängligan förra säsongen, men då topp 3 lämnade (även om ettan Hampus Andréen nu valt att signa häromdagen) så var han den poängstarkaste spelaren som blev kvar. Därför var förväntningarna rätt höga på honom, och det måste han väl anses ha uppfyllt, sex poäng ett snäpp upp i seriesystemet är bra.

Borås – Niko Ahoniemi 6+3=9 poäng
Värvades för både sin fysik och sin förmåga att göra poäng. Fysiken har kanske inte varit så framträdande ännu, men poäng har han sannerligen bidragit med.

Halmstad – Robin Dahse 4+7=11 poäng
Det tog rätt lång tid innan han fick målgörandet att lossna, men han kapten Dahse bidrar ju med så mycket mer. Likt förbannat så leder han som vanligt den interna poängligan.

Karlskrona – Alexander Bergström 4+9=13 poäng
Alexander Bergströms förra säsong var en besvikelse, det tror jag han själv håller med om också. Men i år så har han visat att han är en riktigt bra hockeyspelare och leder den interna poängligan med ett riktigt högt poängsnitt.

Krif – Noah Lindqvist Muci 1+6=7 poäng
Noah Lindqvist Muci är mest ansedd som en skicklig tvåvägscenter, men när det saknas kanske de där riktiga spetsspelarna offensivt så har Noah klivit fram och levererat både stabilt spel och en hel hög med poäng.

Kristianstad – Jacob Grönhagen 5+12=17 poäng
Att Grönhagen skulle leverera poäng i ettan, det kunde vem som helst räkna ut. Men att han skulle leda södra ettans poängliga överraskar kanske många, speciellt att snitta 1,7 poäng per match, det är riktigt starkt!

Mörrum – Marcus Paulsson, 6+2=8 poäng
Evigt unge Marcus Paulsson fortsätter leverera mål framför allt. Leder sitt Mörrum som vanligt och är grymt viktig för laget.

Troja – Jesper Emanuelsson 7+5=12 poäng
Jesper Emanuelsson hade man höga förväntningar på inför förra säsongen. Då levde gan inte upp till dem, men med sänkta förväntningar/krav från omgivningen inför denna säsong så har det lossnat ordentligt för Jesper, som gjort flest mål av alla i den södra ettan. Dessutom fem assist, han och Emil Ekholm har stått för väldigt stor andel av Trojas mål.

Tyringe – Axel Björnkvist 5+2=7 poäng
Potentialen har funnits där, det har man sett under ett par års tid nu. Lägen har han skapat i massor, men utan att få in pucken. Men i år verkar poletten ha trillat ner, eller om det är självförtroendet, för fem mål är starkt!

Vimmerby – Anton Carlsson 0+13=13 poäng
Vimmerby har en stark grundserie så här långt. Man spelar en passningsorienterad ishockey och där är Anton Carlsson en viktig spelmotor, vilket också visar sig i att han redan har gjort hela 13 assist, näst mest i hela ettan (bara Mariestads Ludwig Wistén har fler, 16 st)!