Tingsryd ramlade ur allsvenskan efter säsongen som gick, men att man vill vara med och bråka i toppen i hockeyettan kan nu kmhockey.se avslöja. För enligt insatt källa så värvar man nu en riktigt vass center från allsvenskan. Det handlar om Almtunaspelaren Adam Bäckstrand, som efter en säsong i allsvenskan nu alltså vänder tillbaka till ettan igen. Där gjorde han några riktigt poängstarka säsonger i Mörrum och Vimmerby, så där har man en vass kugge att bygga en stark kedja kring. Att Tingsryd vann dragkampen visar att man tänker bli att räkna med i vinter.

Tranås har startat silly season riktigt starkt. Man har tidigare gjort klart med återvändande Lukas Isaksson, och idag släppte man dessutom att vassa Kalvyn Watson blir kvar i klubben. Men det stannar inte där, för kmhockey.se kan nu avslöja att klubben gjort klart med ännu ett vasst nyförvärv. Det handlar om Pontus Eklöv som gjort sex poängstarka säsonger i Tranås tidigare men som inför senaste säsongen valde spel i den franska hockeyn. Nu vänder han dock tillbaka till Tranås igen och ger Tranås ännu mer offensiv kvalitet.

I en serie artiklar så har jag skildrat olika sidor av hur övergången från fyra till två hockeyettanserier upplevs. Häromsistens så var det Tyresö/Hanvikens ordförande som efterlyste att klubbarna skulle ha fått rösta om förslaget. Kmhockey.se kan nu med hjälp av en insatt berätta om hur och varför det blev två ettanserier. Källan önskar dock vara anonym, men detta är hens ord.

”Processen med serieomläggningen påbörjades i samband med Hockeyettans årsmöte inför säsongen. Man skulle göra om slutspelet, för att få bort kvalserien, men även ändra på serieupplägget till denna säsong för få ett mer hållbart system. Då hölls det en omröstning om hur många som ville ha kvar kvalserien, det var typ en förening medan resten inte ville ha kvar den. Så det var korrekt att det röstades om detta, men det var mest en tillfällighet. Sedan gjordes ett slutspel utifrån NHL-modell. Om det var bra eller dåligt får vi utvärdera utifrån intresset hos de som inte tittar jämnt, om vi vunnit ny publik eller inte. Men det har i alla fall gällt något hela tiden.

På årsmötet så ville man också utreda hur man spelar serien, att försöka hitta ett bättre sätt. Det gjordes i samband med Svenska ishockeyförbundet, där det bildades en sportgrupp där vi gjorde ett processarbete med workshops med alla föreningar. Alla erbjöds att delta, inte bara sporten, utan även ordförande, klubbchefer och ekonomiansvarig. Samtliga var med på workshops där de fick vara med och tycka till. Vi hade en arbetsgrupp där alla som ville vara med kunde vara med, de skulle ta fram ett förslag på nytt upplägg. Vi hade från början åtta förslag, som blev tre och ganska snart två. Därifrån kom man snabbt fram till att två serier var det bästa. Och det av flera anledningar:

* Det är gångbart på sikt. Man klarar att genomföra seriespelet även om något lag inte kommer till spel. Sedan hoppas man inte att det blir så, men vi såg ju hur det blev i år. Nu blir man mindre känslig.

* Efter det så var det frågan om att utveckla juniorer och kunna ha en långsiktighet för att ge juniorer chansen att spela. Med samma serie både före och efter jul så får du framförhållning så du vågar släppa fram juniorer. I söder har lagen behövt satsa på att gå all in för att nå allettan vissa säsonger. Så var det i år i den västra ettan, vilket gjorde att man satsar pengar man kanske inte har, och att man inte vågar lyfta upp egna juniorer.

* En tredje sak var långsiktighet vad gäller planering. Med kort framförhållning så får man betala mångdubbelt mer för biljetter än om man kan om man beställer dem långt i förväg. Ett norrlag betalade 4000 kr för en flygbiljett, en biljett som normalt kostar 1000 kr. Då blir det dyrare. Åker du två extra gånger som det blir nu kan du ändå spara pengar.

* En fjärde anledning var att man vill ha framförhållning för att kunna arrangera event och ragga matchsponsorer till matcherna. Med kort varsel så är det inte alltid lätt att arrangera saker eller få tag i sponsorer.

* En femte fördel är att man som spelare kan sprida ut dagar man behöver vara ledig över hela säsongen. Nu blir det väldigt mycket ledighet under våren, nu så blir det mer utspritt.  

* Det gör det också väldigt mycket lättare att budgetera när man vet vilken serie man kommer tillhöra under hela säsongen. Det blir en enorm skillnad i intäkter om du missar en alletta till exempel, nu så vet man på förhand kostnaderna man kommer ha och när man har dem.

* Höstarna innebar kortare resor, medan det blir längre resor under vårarna med systemet vi haft. Det gör att det blir svårt med kassaflödet, ofta med likviditetsbrist under våren.

Med detta sagt, det kommer att bli en kostnadsökning för många av klubbarna med detta förslag. Särskilt för östserien, som hade väldigt korta resor i jämförelse med övriga serier under hösten. De flesta lagen hade kortare resor totalt än en resa för Kiruna. Det är kanske inte heller rimligt.

En av grundfrågorna är att ska vi vara en förbundsserie eller regionalserie. Och det var unisont på årsmötet, alla ville vara en förbundsserie. Det går inte kapitalisera på en regional serie. Vad gäller att man inte fått tycka till om förslaget, alla föreningar har varit med under hela arbetet, så det hade gått alldeles utmärkt att komma med synpunkter då. Förslaget var klart i november, då kan jag tycka att det är konstigt att man kommer och har invändningar emot det nu i elfte timmen.

Sedan kommer det en annan aspekt. I södra så hyr man en buss, åker till match och åker hem. I norr så försöker man spela flera matcher på samma resa. Det gör att södra har högre kostnader för resor än om de gjort som norrlagen. Så sammantaget får de flesta lite dyrare resekostnader, ja. Men då kanske man får flytta om pengarna lite, ha lite lägre spelarbudget istället. Problemet är att i vissa klubbar, framför allt i östra, finns inget att fördela. Vissa större klubbar har mer spelarersättningar på en månad än östlag har för hela säsongen. Men även östra gruppens föreningar har varit med i arbetsgruppen. Det har varit en helt öppen process.

Sedan hade vi också ett uppdrag att även den måttligt intresserade supportern skulle förstå hur upplägget såg ut, veta vad är det som gäller. Det var därför förslaget med tre serier föll bort, hur tar man fram 16 lag från tre serier? Det finns en problematik med hur Sverige är utformat. I 80% av landet bor det 20% av invånarna, och då blir det svårt att få det helt rättvist. Kiruna med längst resor borde ha skrikit mest, men de skriker minst. Ett dilemma med fyra serier är att det inte skapar en enig liga utan fyra ligor som blir fyra nya efter jul, med toppen i allettan, med de sämre i vårserien, en serie som blir väldigt ointressant. Sedan novembermötet så har vi tagit upp detta överallt på mötena.

Till sist: En fråga som inte utretts är numerären, hur många lag ettan ska innehålla. Den var inte med i frågan, det krävs ett förbundsbeslut om. Vi kan råda över hur du spelar fram till slutspelet och i slutspelet. Hur många lag som får kvala upp och ner får man inte ändra på, det bestämmer förbundet.

En fråga: Hur spelas slutspelet?

– 1-6 går till slutspel, 7-10 spelar playin. De två sista två lagen får kvala sig kvar. Det kommer inte var några val, men det ska utvärderas, så det kan bli en förändring att man får välja. Det kommer fortsatt vara norr-slutspel för sig och söder-slutspel för sig, med en final mellan vinnaren i söder och vinnaren i norr. Anledningen till det är att det blir dyrare om man kör slutspel över hela landet.”

Phil Horsky hade ett riktigt framgångsrikt år ett i Tranås, men säsongen som gick var mer stämd i moll, och han gjorde tidigt klart att han skulle lämna allettanklubben. Nu har Tranås enligt flera källor gjort klart med hans ersättare. Det är ingen annan än rutinerade tränaren Jussi Salo, som bland annat varit huvudansvarig för klubbar som AIK och Väsby, som nu tar över jobbet att lotsa ett väldigt intressant Tranåslagbygge mot nya höjder. Jussi har ett gott renommé och det blir säkert ett riktigt bra val av klubben.

Har du tips på övergångar? Maila mig på hkrister@msn.com eller ta kontakt med mig på messenger. Om du önskar vara anonym i artikeln går givetvis det bra.

Då var den sista matchen spelad för säsongen, och det blev Troja som tar klivet upp i allsvenskan. Därmed så går det även att slå fast hur serieindelningen kommer se ut för nästa säsong. Gränsen för nord och syd kommer att gå emellan Järfälla (till södra) och Sollentuna (till norra), två ishallar det skiljer ungefär en och en halv mil emellan fågelvägen. Så här kommer södra och norra ettan se ut (på villkor att inga lag hoppar av eller mistar elitlicensen, något Järfälla aviserat att de kommer göra ifall det blir två serier).

Trojasupportern Elias Ekstrand hade all anledning att fira när hans Troja avancerade till allsvenskan efter gårdagens seger i femte avgörande mot Hudiksvall. Nu summerar han och blickar framåt och tycker till om kommande säsongs lagbygge i denna gästkrönika.

Troja är återigen ett allsvenskt lag. För tredje gången på 11 säsonger ska Troja försöka etablera sig på den nivå ens självbild aldrig slutat tillhöra.

Nu står Hockeyallsvenskan för dörren. Igen. Ännu en gång får Troja en chans att etablera sig en nivå upp i seriesystemet.

Tredje gången gillt.

De andra gångerna har man också avancerat efter tre säsonger i Ettan, efter tre säsonger med samma huvudtränare och spelarstomme. Troja har där hittat en fungerande strategi med en rimlig lång- kontra kortsiktighet för att ta sig igenom Ettan. En strategi med spelarutveckling och pricksäkra värvningar i kombination med stjärnvärvningar med kaxiga CV:n. Men de två andra gångerna man avancerat uppåt har man också åkt ur serien lika snabbt igen.

Man har en del svåra val framöver för att undvika att sejouren blir ettårig ytterligare en gång.

Dra nytta av Ettan – bespotta den inte

Men innan vi går in på mitt allsvenska hockeylag Troja Ljungby, vill jag konstatera en sak;

Tack HockeyEttan!

Man behöver åren i Ettan för att bygga upp en förening som har förutsättningarna för att etablera sig i Hockeyallsvenskan. Troja är idag en bättre och klokare förening än man var när man degraderades. Så har det varit vid varje upp- och nedgång. Varje år i Ettan har gjort en lite klokare.

Mycket är grönare i Allsvenskan, men koncentrationen av supportrar i ett och samma forum är unikt. Samma gäller kanalen Mjörnberg utgör när man vill få en samlad bild av en hel liga. På den fronten är Allsvenskan mycket mer splittrad. Jag kommer fortsätta följa Ettan som helhet och Facebookformumet HockeyEttansupportrar som en del utav den helheten även framöver. För oavsett om Trojas etablering i Allsvenskan blir lyckosam eller ej så kommer vi stöta på Ettan framöver. Nya lag kommer avancera uppåt, spelare kommer ploppa upp från nivån och överraska etablissemanget och framtidens ledare kämpar idag med små medel i den talangfabrik Ettan utgör.

Trojaner, likt personer runt andra ”storklubbar” i Ettan, klagar på det ointressanta i att behöva möta smålagen Tyringe, Grästorp, Clemensnäs och Enköping, och jublar kaxigt när de slipper den bördan. Nu är det Troja som är Tyringe. Trojasupportrarnas känsla att behöva möta Tyringe är troligtvis likvärdiga de svala känslor Björklöven, Södertälje och Västerås känner inför möten med Troja.

Men att hålla kontakten med Ettan utgör en pusselbit i att kunna bygga kostnadseffektiva lag i allsvenskan framöver.

Min väg framåt

I mitt allsvenska hockeylag Troja Ljungby är Ettan en grundbult.

I mitt allsvenska Troja utgör Ettan 50-60% av såväl lagets bredd sol spets.

Räcker det? Kanske. Vimmerby lyckades hålla sig kvar denna säsongen, vilket alltid är målet för en nykomling, trots en försiktig silly season. Kalmar lyckades hålla sig kvar som nykomling trots en ganska anonym sommar, dock med lite mer chansningar från utlandet som de träffade rätt på.

Kanske räcker det, kanske inte.

Man måste vara smart och samtidigt ha lite tur på vägen. En satsning likt Nybro kräver stora pengar att slänga ut. Det har inte Troja. Man ska i första hand rädda en elitlicens och det finns inga uppbyggda marginaler att plocka pengar från för att locka toppspelare med. Jag personligen hoppas hellre att man satsar på ”tur” än äventyrar föreningens ekonomi med att spendera allt för spekulativa pengar. Hellre att man åker ur igen och överlever en ny sejour i Ettan, än att man förtar sig och lever ett ekonomiskt stålbad a la Tingsryd under flera år i Allsvenskan. Jag vill se Troja bygga med samma smarta kombination av lång- och kortsiktighet som man i gjort i Ettan. Att man fortsätter bygga på spelarutveckling i första hand

Jag vet redan nu att många supportrar kommer hålla argumentet ”Vi måste lägga pengarna på spets” som det främsta i att Trojas tredje sejour i Allsvenskan på 11 år inte ska bli ettårig. Men jag resonerar inte helt så. Det är klart Troja måste få in spetskompetens i laget, men de två tidigare sejourena i Hockeyallsvenskan visar att Troja inte lyckas trots att de lägger pengarna på spets. För även om Troja lägger pengarna där kommer de ändå inte kunna plocka från hyllan av den spets som behövs för att garantera leverans. Risken är större att man får in Vähätalo, Brown, Thörnberg och Fredriksson. De etablerade spetsnamnen på den svenska marknaden är troligen i de flesta fall inte aktuella för Troja. De pengarna har inte Troja att spendera och Troja saknar statusen i Allsvenskan att locka på annat sätt. Så vida det inte är en spelare med anknytning till närområdet, som när Hillding ville utgå från Ängelholm eller när Fröland ville flytta hem till Ljungby.

Då resonerar jag att det är bättre att värva spelare man har koll på. De största stjärnorna i Ettan hellre än okända amerikaner från danska ligan. Det finns flera spelare som Oscar Nordin, Oscar Öhman och Kevin Karlsson i Ettan och det är lättare för Troja att plocka de russinen ur kakan ifrån de lag man mött under tre års tid i Ettan än att försöka hitta dyrare lösningar man har dålig koll på från andra ligor. Likt när Troja plockade hem Johnson från Tingsryd för en större roll eller när man valde att ta med Immo, Benker, Öhman och Kevin Karlsson från Ettan till Hockeyallsvenskan för samma roll en nivå upp.

Med rätt fingertoppskänsla i förlängningar och in med några av de bättre Ettan-spelare man mött de senaste åren tillsammans med något komplement a la Rundqvist/Hillding kan man lyckas utan att förta föreningen.

I mitt Allsvenska hockeylag Troja Ljungby har jag förlängt med många befintliga spelare och önskar komplettera det med 5-6 nya forwards, 2-3 nya backar och 1 målvakt.

Tänkbara toppkedjor?

Oscar Nordin sägs redan vara förlorad till Nybro. Men han hade kunnat axla en roll som första- eller andracenter även i ett Allsvenskt Troja. Troja vet vad man får, Nordin vet hur han förväntas spela. Onödigt att gå över bron för vatten när det redan finns här. En självklarhet att förlänga med och ge en topposition om det möjligt. Annars är det en plats i lagbygget där man måste spendera betydligt större summor för att ersätta. Om Nordin är förlorad behöver han ersättas med ett etablerat namn.

Filip Forsmark har producerat ett sådant poängsnitt, i såväl seriespel som slutspel, att han bör besitta egenskaper nog för att producera även i en större roll i Hockeyallsvenskan. Poängspelare av den kalibern producerar ofta även en nivå upp. Det finns det massa med exempel på från såväl Troja som andra lag. Samma resonemang applicerar jag på Filip Lennström som fyllt en viktig roll som såväl poängspelare som defensiv forward i box play. Lennström har spelat viktiga minuter vare sig det varit PP, BP, 5mot5, vare sig laget jagat ett mål eller försvarat en ledning. Lennström är troligtvis det mest säkra kortet att ta med sig upp i Allsvenskan. Om han inte bär som offensiv kraft, fyller han en roll som defensiv kraft.

Nordin, Forsmark och Lennström är tre spelare för Trojas topp2-kedjor även i mitt Allsvenska Troja. Då ska de kompletteras med tre spelare utifrån. Någon av de tre lär bli någon för oss okänd, så jag saknar tre namn att placera intill dem, men ett namn som dyker upp hos mig är bekanta Oscar Öhman. Han är en liknande centertyp som Nordin och har bevisat att han kan producera i en större roll i Hockeyallsvenskan.

Bröderna Wahlgrens broder Tim Wahlgren har även han producerat hyfsat i allsvenskan och har en naturlig koppling till laget OM hans bröder blir kvar i föreningen.

Sen finns det spelare man stött på i Ettan som besitter offensiv skill, fart och finess med känsla för målskytte nog för att producera i Allsvenskan. Exempelvis håller jag Linus Pettersson (Narvik, tidigare Kristianstad), Carl Wassenius (Väsby), Axel Björnkvist (KHK) och Sebastian Kajiser (Sundsvall) väldigt högt där. En av dem skulle kunna vara ett gott komplement till tidigare nämnda spelare. Wassenius har ju varit på tapeten för Troja under Gustafssons ledning tidigare exempelvis.

Tre förlängningar, ett toppnamn från Ettan och två nyförvärv utifrån. Det låter som två rimliga toppkedjor för mig. Ni kanske har något förslag på rimligt namn att peta in där?

Tänkbara botten2-kedjor?

För de längre kedjorna tror jag på ett större utbyte. Troja har fler väldigt duktiga Ettan-spelare i nuvarande lag, främst offensivt duktiga, men i mitt lag prioriterar jag mer defensivt säkra kort för de lägre kedjorna. Därmed ryker en del namn som varit tongivande i Trojas avancemang.

Ett ”drömnamn” att få in i mitt Troja är Kalmarcentern Albin Nilsson. Inte för att det är någon spets, utan mycket för att det är en Ljungbykille med potential att blomma ut. På förhand en spelare för kanske tredjekedjan, men med uppsida r mera. Går redan idag rykten om att han är klar för laget.

En annan det funnits rykten om under flera säsonger och som tränare Gustafsson hyllat är Christoffer Liljewall. Han är på ålderns höst och har sin bas i Ängelholm. I Troja skulle han bidra med viktig rutin.

Sen lever jag utifrån devisen att man inte kan ha för många centrar i en trupp. En center kan alltid spela ytter, men en ytter är ingen självklar center. Därmed hade jag förlängt med såväl Wikström (enligt Smålandsposten är det redan klart) som Käkelä. Två spelare som skulle fungera väl i en fjärdekedja och som inte skulle sura ihop om de mot förmodan skulle stå utanför laget stundtals till och med. De hade krigat när de fått chansen oavsett. Viktigt att ha såna moralspelare längre ner i hierarkin. Det samma gäller en av slutspelets giganter Carl-Henrik Edwardsson. En annan erkänt defensivt duktig center och Troja-bekant, såväl som personlig fav, som återfinns i Ettan är Noa Muci-Lindqvist. En light-version av Jens Holmström. En spelare som kan ta det defensiva jobbet och som skulle hålla moralen uppe även om speltiden tryter. Han är ingen stjärna, han lär inte ta någon plats högre upp i hierarkin. Men det skulle kunna vara en smart breddvärvning. Och han är bara en av många i Ettan som skulle kunna fylla en sån roll i Hockeyallsvenskan.

En annan Ettan-spelare som är lite av en personlig favorit för mig är Linus Lööf i Mariestad (tidigare KHK). Han har farten och finessen för offensiv potential, men utan att riktigt få ut produktion för den. Andra alternativ med lite större stjärnstatus och för en roll högre upp i hierarkin än Lööf hade kunnat vara Visbys Karl Smedberg (sägs vara klar för Mora) eller Kalvyn Watson (Tranås). På hemvändarspåret, någon Troja kört hårt på sedan man senast åkte ur Hockeyallsvenskan, finns Emil Ekholm (Narvik), Isac Solberg (kontrakt med Rögle, aktuell på lån?), Lukas Sjöblom (KHK) och eventuellt Albin Blomberg (Halmstad).

Fabian Hellström är en Troja-produkt för framtiden. Att hålla honom under sitt paraply tror jag är viktigt, men han behöver nog en-två säsonger som en poängspelare i Ettan innan han är redo för Hockeyallsvenskan.

Backsidan

På backsidan sitter Troja i en lite jobbigare situation när det kommer till att ta tuffa beslut. Calle Wäng och Adam Arvedson är redan under kontrakt och håller absolut för fortsatt förtroende i Allsvenskan. Sen har man även Carl Ehrnberg och Carl Ernstig under kontrakt. Jag har svårt att se att man ska få in båda på topp6-backar och fortfarande vara slagkraftiga i Allsvenskan. Samtidigt har man två trotjänare i Dennis Fröland och Trucken som är svåra att säga tack och hej till. Fröland är offensivt skicklig, men defensiven är sådär, och Trucken hade svårt för tempot senast man var i Allsvenskan. Båda är på karriärens slut, varför inte avsluta den på topp med ett avancemang?

Valter Johansson har vuxit in under säsongen och i slutspelet har han visat att han är en back för framtiden. Han borde få möjlighet att slå sig in i laget, inledningsvis kanske som sjunde back och sen eventuellt lånas ut till Ettan om han inte slår sig in.

Vad man ska och vad man kan ta in utifrån hänger mycket på vad man gör av Fröland/Trucken. Men oavsett behöver man nog ta in åtminstone två mer etablerad HA-back. Vilka? Det saknar jag svar på.

Utöver det ”toppnamnen” är det en-två till som ska in. Intressanta alternativ i Ettan skulle kunna vara bland annat Filip Persson (Halmstad), August Hjälm (Tranås) eller varför inte offensiva Anton Blomberg (Mariestad). Tyringes Oskar Tängerby har också höjt mina ögonbryn, men han behöver nog stå på återväxt i Ettan ett tag till.

Att få hem Trojaprodukten Hugo Jonasson hade annars varit en stor grej. Tyvärr skrev han nyligen på ett kontrakt med Oskarshamn istället.

En annan på hemvändarspåret är Anton Johansson (Herlev). Men det känns inte riktigt som en värvning för framtiden. Man ska vara försiktig med att gå allt för hårt på det nostalgiska spåret.

Målvakter

Målvaktssidan har varit en akilleshäl för Troja de senaste sejourerna i Allsvenskan. Man försökte spetsa det med Linus Lundin förra gången, men det blev en flopp. Kanske bör man satsa på ett mer etablerat namn denna gång, men samtidigt valde man att gå vidare med Jesper Eliasson just av anledningen att han även skulle vara lagets målvakt en nivå upp. Därmed känns det rimligt att man satsar på honom. Men jag tror, för Trojas skull, att han behöver vara nummer två i ett allsvenskt Troja. Åtminstone i en serieinledning.

Vilgot Holm tror jag likt Hellström är ett namn för framtiden. Jag hade inte protesterat om man satsade på honom som back-up. Men för hans skull ska han nog ta en eller två säsonger som förstamålvakt i Ettan innan han tar steget upp. Han visade i finalserien att han har det i sig.

Lagbygget 2025/2026

Summa summarum illustrerar jag mitt Allsvenska Troja som nedan. Spelare som redan är under kontrakt står med vanlig text, namn inom (parentes) är förlängning av befintliga och namn med * nyförvärv. X är spetsnamnen där man ska lägga störst summa pengar, men där jag saknar tänkbara namn. Ni kanske ha några på lager som sagt?

Målvakter
X – (Eliasson)

Backpar

Wäng – X

X – Arvedson

Ehrnberg – X

(Valter Johansson) – Ernstig

Kedjor

X – (Nordin) – X

(Forsmark) – X – (Lennström)

X – X- X

(Edwardsson) – (Wikström) – (Käkelä)

 Håkansson

Tränarfrågan?

En annan fråga Troja måste lyfta är tränarfrågan. Tidigare två sejourer i Allsvenskan har man kört vidare på tränaren som tagit upp laget. Gustafsson har gällande kontrakt, så det är väl en trolig fortsättning också. En rimlig fortsättning enligt mig. Har man tagit upp ett lag, finns det ingen anledning att byta. Men samtidigt sitter Gustafsson på dubbla stolar då han även är en typ av sportchef. Det är i den rollen en del av hans storhet också ligger. Han kan ta tuffa och obekväma beslut och har visat sig skicklig att plocka ut rätt typ av spelare för den hockey han vill spela. Gustafsson bör vara en del av föreningen under en längre tid framöver, oavsett om det är som tränare eller ej. Jag har dock svårt att det fungerar att kombinera båda rollerna även i Allsvenskan?

Trojas placering 2026?

Jag vet att mitt illustrerade lagbygge ovan kommer uppfattas som blygsamt i mångas ögon. Jag vet att order ”spets” kommer nötas till förbannelsen denna sommaren, hösten och kommande vinter. Men med tidigare sejourer och ekonomiska aspekter i ryggen tror jag det är ett ganska rimligt lagbygge att förvänta sig.

Gustafsson har prickat rätt i många nyförvärv han fått ta in under tiden i Ettan. Han har en spelidé med en typ av spelare som matchar den. Jag är övertygad att han är klok nog att hitta guldkornen för att befästa den spelidén som vägvinnande även i Allsvenskan.

Troja slutar på plats nummer 11 som nykomling 2026.

Med Vimmerby, Almtuna och Nybro bakom sig.

Foto: Isak Ligneman, Pantern

Stort grattis till IF Troja-Ljungby till det allsvenska avancemanget. Klubben som haft sina svackor under säsongen, visade att de var som bäst när det gällde som mest. Som vanligt höll jag på att skriva.

Ja det var inget snack om saken egentligen. Troja var ett nummer större än Hudiksvall i stora delar av matchen. Man var större och starkare, man spelade ett mer resolut försvarsspel och kunde bygga längre anfall i Hudiksvalls zon. Man hade lättare att komma till lägen och hade dessutom ett powerplay som växt fram under slutspelet till att bli ett riktigt matchvinnarvapen. Det stundtals så uddlösa Troja har växt ut till en offensiv maskin som Hudiksvall inte förmådde värja sig emot.

Det är fascinerande hur vissa lag har en förmåga att vara som bäst när det gäller som mest. Det är långt ifrån samma lag som nu går upp som gjort det tidigare för Troja, även om Daniel ”Trucken” Karlsson givetvis varit en del av det. Men har Troja chansen när det drar ihop sig, då tar de den. Ta förra avancemanget som exempel, då var de länge ett lag som knappt var med i toppdiskussionen, men när de sista matcherna för säsongen skulle spelas så fick de en hysterisk formtopp och gick hela vägen. Troja är verkligen vinnare. Det sägs att sånt kan sitta i väggarna, och fan vet om det inte stämmer i Trojas fall…

På samma sätt så verkar det sitta i vägarna med att Hudiksvall viker ner sig när allting ställs på sin spets. Här hade man chansen att på hemmaplan inför en kokande arena ÄNTLIGEN ta klivet. Men det blev som vanligt, en torsk i vinna- eller försvinna-matchen. Det är fjärde säsongen i rad nu som man snubbla på mållinjen, i flera fall har man inte levererat när det ställs på sin spets. Man har haft spelarna för att lyckas, men det räcker inte hela vägen fram ändå.

Vad väntar nu? Ja för Trojas del så får man givetvis fira avancemanget ordentligt först. Men sedan måste man sätta sig och bygga ett lag som behöver vässas ordentligt. För det ÄR ett stort steg upp till allsvenskan, och man kan inte förvänta sig att kunna hålla en sån formtopp som man haft på slutet över en hel allsvensk säsong. Nu kunde man bygga självförtroende med lite enklare motstånd inledningsvis i slutspelet, och då bygga en framgångskänsla som man sedan kunde spinna på. Så många enkla matcher att bygga självförtroende på lär man inte få i allsvenskan. Där håller det inte att vara humörspelare, där måste man komma till jobbet varje dag. Det ska bli spännande att se hur Jens Gustavsson tänker kring sitt lagbygge för den kommande ALLSVENSKA säsongen!

För Hudiksvalls del vill det till att gå tillbaka till ritbordet igen. Man har ett grymt skickligt och bra lag, men jag tycker det syntes att man saknade tyngden och fysiken som krävs för att räcka hela vägen. Den där murbräckan som kan orka ta sig in på mål, och som kan krypa under skinnet på motståndarna. Som det är nu så blir man lite för bekväma att möta. Man spelar fin ishockey, men saknar den där spelaren som kan göra skitmålen med. Det är lite emot Lars ”Lillis” Lövbloms lagbyggesstrategi, men jag tror att det är det som kommer krävas om man vill gå hela vägen.

I eftermiddag spelas den femte och avgörande matchen i finalen mellan Hudiksvall och Troja. En matchserie som varit något av det märkligaste och mest ovissa jag upplevt under många års troget följande av hockeyettan. Den ena matchen har inte varit den andra lik, och att förutse hur detta kommer sluta är omöjligt.

Låt oss titta tillbaka på den fyra matcher som redan spelats:

• Match ett:
  • Tankar inför: Troja favoriter efter en imponerande semifinalserie mot Visby, medan Hudiksvall haft stora problem i sin semi mot Sundsvall.
  • Så gick det: Hudiksvall kommer ut och äger den första perioden fullständigt, leder med 3-0, men tappar sedan allt och Troja kan vinna efter sudden med 6-5.
• Match två:
  • Tankar inför: Troja ännu större favoriter efter sin starka vändning.
  • Så gick det: Hudiksvall äger matchen första två perioderna, tar ledningen med 5-0, men Troja närmar sig och matchen slutar 6-4.
• Match tre:
  • Tankar inför: Hudiksvall gjorde en så stark insats i match två så de kan nog ta detta.
  • Så gick det: Troja köra över Hudiksvall fullständigt och vinner med kassaskåpssäkra 4-0.
• Match fyra:
  • Tankar inför: Troja kommer fortsätta på inslaget spår i match tre och säkra avancemanget.
  • Så gick det: Hudiksvall stänger ner Troja fullständigt och vinner med 2-0.

Ja ni ser ju, det har inte gått alls som man trott inför matcherna, snarare tvärtemot. Lagen har svängt i prestation, från glimrande till rätt bleka insatser. Och dessutom finns en annan märklighet i matcherna. I de två första matcherna bjöds på fulla spjäll framåt och massor med mål. I match tre och fyra så har det varit tillknäppt och målsnålt, ena laget har till och med nollats. Snacka om att det svänger i matchserien!

Så det enda vi vet är att vi inte kan förutse något. Särskilt som vi nu adderar en extra osäkerhetsfaktor till mixen. Denna match spelar båda lagen med en press som de inte haft på sig tidigare. Nu är det vinna eller försvinna som gäller, en hel säsongs vedermödors öde avgörs under denna sista match. Vilka kommer hantera den pressen bäst? Troja har både publikt och ekonomiskt rätt stort tryck på sig att ta klivet. Deras fans är hängivna, men också rätt kritiska om det går emot. Och fixar klubben ekonomin om man inte tar steget? Hudiksvall har länge levt utan någon liknande press, men nu är det drag kring Hudik-hockeyn, och med det kommer också kraven. En ny situation som man inte vet hur de hanterar.

I eftermiddag så tror jag just det är nyckeln. De som klarar av att hantera pressen bäst kommer vinna. De som kan låta bli att tänka, och låta det komma naturligt. Som ser möjligheter istället för svårigheter. Som vågar agera istället för att reagera. Vilka det blir som löser det bäst? Det vet ingen, och skulle man tro sig veta så har vi lärt oss en sak: Vi har antagligen fel, det har tidigare matcher visat.

Tyresö/Hanvikens ordförande Mikael Westford  är en av flera kritiker till hur beslutet om att dela in ettan i två serier inför kommande säsong togs. I denna intervju pekar han på de demokratiska brister han menar funnits i processen. Att det handlar om ekonomi eller sportsliga frågor är sekundärt menar han, det är majoritetsbeslut i ärendet som är den stora frågan.   

Processen gått till?

– Jag tycker processen är viktig. När vi gjorde om slutspelet förra säsongen, hade vi omröstning på årsmötet och fick en majoritet för förändringen. Och detta är en större förändring, därför är jag förvånad att man inte kollar att det finns en majoritet för förändringen även denna gång.

Hur har det gått till?

– Det har varit en processgrupp med ett antal lag representerade, sedan har man drivit igenom det gruppen tyckte. Men när det gäller en sådan här viktig sak måste det finnas majoritet för att genomdriva förändringen, Att man inte gör en majoritetskontroll. De menar att ordförandemötena är en del av processen, men detta är så stort att det bör dubbelkollas. Så det är det jag tycker är fel. Visste jag att det fanns en majoritet så hade jag inte haft en åsikt, då det är demokratiskt rätt.

Hur mycket har ni fått påverka?

– Som förening ingenting. Vi är inte ens tillfrågade, mer än att det varit presenterat på ordförandemötena, men när vi tyckte till då tyckte de att det var för sent.

Ni skickade tillsammans med flera andra östlag och Stockholms ishockeyförbund in en protestskrivelse, vad har ni fått för respons på det?

Inte mer än att de påstår att de inte fått det. De påstår att de fått det via media bara, det råder det delade meningar om.

Tankar om det?

– Det är en del av processen vi inte stöttar riktigt. Det finns ett motstånd och en kritik som de inte är villiga att se, utan de blundar för det och fortsätter processen som om det inte hänt. Det motsätter vi oss, och det är inte bara Stockeholmslag som ifrågasätter det, utan det är även föreningar från andra serier som står bakom detta.

Vad skulle det innebära för er? Kostnadsökningar?

– Först och främst är processen det viktigaste, för finns det majoritet så accepterar jag beslutet, det är så demokrati fungerar. Så kan vi få det bekräftat är det inget problem, då får man gilla läget. Sedan kan man alltid ha det frågor gällande om det är rätt sportsligt och ekonomiskt. Vi vet inte idag om det finns en majoritet, och det är det största problemet. Sedan vill en del säga att det beror på att Stockholmslagen som får längre reor, men det är fler föreningar från andra serier som tycker samma som oss. Däremot så kanske vi skriker lite högre för vi värnar om vår egen ekonomi då den inte ska drabba ungdomssektionen med ökade avgifter, som den gör hos andra. Vi tar ansvar för vår helhet när vi lyfter frågan. Sedan sportsligt påstår man vi får en intressantare serie med två gånger tjugo lag, men det känns som att vi får svårt att fylla serierna med 40 lag och då måste vi fylla på med nya lag från tvåan, och blir serien bättre då? Det kan man ha en åsikt om, men det är tveksamt i min värld.

Vad säger du om samordningsvinsterna och att man får bättre framförhållning?

– Det är skillnad på norr eller söder, i norr är man mer öppna för kreativa lösningar med dubbla matcher på helgerna, någon sådan öppenhet finns inte i söder. Så det kan ha stor betydelse för oss vilken serie vi hamnar i. Det handlar om ledighet, för spelare och ledare, semesterdagar som kan göra stor skillnad på norr och söder. Vilket gör att det är svårt att skriva kontrakt med spelare, för vi vet inte förutsättningarna.

I en tidigare artikel avslöjade jag att Järfälla kommer tack nej till ettanplatsen man nådde sedan man vunnit den östra kvalserien till hockeyettan. Motiveringen löd att det blir för dyrt med det för säsongen nya serieupplägget med två serier med 20 lag i varje. Men det finns  flera lag som riskerar att inte nå kraven som krävs för att spela i ettan. Till exempel har Pantern och Västervik stora ekonomiska problem och det finns ett antal lag som lever under kontrollår och kan missa licenskraven. Därför ringde jag runt till tvåorna i kvalserien för att se hur de ställer sig till om de som reserver är villiga att ta en plats om de erbjuds. Här är deras syn i ordningen de kommer få förfrågan!

1. Johanna Hammarstrand, ordförande Kovland

”Vi har sagt att får vi frågan så tar vi ställning då, men vi har inte hört något än. Så vi säger varken bu eller bä ännu. Vi har en policy att vi ska kvala upp sportsligt, nu gjorde vi inte det så… Målet är att kvala till ettan, men frågan har inte kommit ännu, så får se om den kommer. Vi var med på ett möte med alla lag som kvalade mot ettan där vi blev informerade om hur upplägget är tänkt att se ut, men då sa de att beslutet kommer först i juni.”

2. Niklas Persson, styrelsemedlem och sportsligt ansvarig i Tumba

”Vi har inte funderat på eller tagit ställning till det ännu. Dels för att vi inte fått någon fråga, men också för att vi inte är bäst placerad tvåa.”

3. Mattias Holmgren, ordförande Grums:

”Vi är sugna, och har även bedömt att vi kommer ha råd att göra det. Dilemmat är hur licensnämnden ställer sig till vår befintliga ekonomi. Vi har ett tungt resultat från för några år sedan som vi inte är ikapp med än, men vi har gjort bra resultat de senaste åren och framtiden ser bra ut, så vi anser att vi har förutsättningar för att klara det. Så vi kommer tacka ja om vi får frågan och om vi accepteras av licensnämnden. Med de kostnadsåtgärder och förändringar vi gjort är vi redo att ta klivet. Vi skickade faktiskt till nämnden och bad om ett förhandsbesked, om man kan få ett dispensår som nykomling, men de svarade att de ger inga förhandsbesked. Så vi får avvakta och se.”

4. Joakim Svensson, ordförande Kungälv

”Vi hade Vita Hästen i vår kvalserie, så vi förstod att förstaplatsen skulle bli svår att nå redan inför. Därför hade vi som mål att nå andraplatsen då vi förstod att det skulle kunna bli lag som inte klarar kraven som krävs för spel i ettan. Så vi har ett enhälligt styrelsebeslut om att vi kommer tacka ja om vi erbjuds en plats.”