Tre på förhand rätt öppna och intressanta matcher stod på agendan, men när pucken släpptes så blev det i alla fall i två av tre matcher vare sig spännande eller intressant, då topplagen visade upp en imponerande styrka.
Jag inledde med att kolla matchen mellan Tranås och Forshaga, en match som kan komma att bli viktig för allettanstriden i den västra ettan. Ett formstarkt Forshaga skulle då försöka lugga ett minst lika formstarkt Tranås på poäng för att förbättra sitt slagläge i allettanracet. Men det tog bara 15 minuter, sedan ledde Tranås med 3-0 och matchen var avgjord. Och det som imponerade var effektiviteten. Visst var man det något bättre laget, men man skapade inte så mycket heta lägen, och 3-0 var så gott som 100%-ig utdelning på det man ändå skapade. Resten av matchen präglades sedan av ett jagande Forshaga, som ska ha cred för att de aldrig gav upp utan hade verkligen bud på reducering flera gånger om. Men då klev en i inledningen av säsongen tveksamt spelande Viggo Andrén fram och såg till att mura igen. Han fick till slut hålla en välförtjänt nolla när Tranås sedan kunde säkra 4-0-segern i tom kasse. Det var en stark prestation av Tranås som nu faktiskt klev upp i serieledning, även om tvåan Mariestad på samma poäng har en match mindre spelad.
I den norra ettan så trodde jag att ett Strömsbro med fem raka segrar skulle kunna ge favoriterna Hudiksvall fullt upp. Men ett riktigt starkt Hudiksvall gav aldrig Strömsbro ett lillfinger ens, utan tog ledningen i den första perioden och kunde sedan med tre snabba mål i inledningen av den andra sedan cruisa fram till en ytterst bekväm seger. Favoriterna släppte bara till 14 skott på hela matchen för Strömsbro och man fick verkligen till helheten, med både ett fantasifullt anfallsspel och ett vattentätt försvarsspel. Jag har inte sett alla Hudiksvalls matcher, men detta var det klart bästa insatsen jag sett av Hudiksvall.
Den enda matchen som blev spännande var matchen i den östra ettan, mellan Visby och Huddinge. Det var den matchen jag kom att titta på mest, då den levde hela vägen in i mål. Det var faktiskt krislaget och jumbon Huddinge som tog ledningen i den första perioden genom sin främste spelare för aftonen, Anton Nüth. Huddinge spelade stundtals ett virvlande snabbt omställningsspel, men det var Visby som var det tyngre och mer samspelande laget, och man kunde både kvitter i den andra perioden och sedan även slå in segerpucken tidigt i den tredje. Huddinge vägde lite för lätt, man förmådde inte riktigt skapa något tryck då man mötte större och starkare Visbyspelare. Men krislaget gav verkligen inte upp, man kämpade och slet och försökte verkligen hela vägen, men i slutändan så var segern ändå odiskutabel. Men det var ändå den bästa insatsen jag sett av Huddinge denna säsong, trots att man saknade flera ledande spelare.
