Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Surahammar har varit ett lag på dekis, men är nu på g upp igen, något som supportern Andreas Ruuth både uppskattar och försöker bidra till att det fortsätter.  

Kan du börja med att presentera dig för oss! (Vem är du, vad jobbar du med osv)

– Andreas Ruuth heter jag,27 år bofast i Surahammar och jobbar inom byggbranschen.

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

– Egentligen hela livet då man som ”suring” nog har rätt svårt att inte ha nån koppling till hockeyn. men har väl vart mer ”aktiv” supporter sen säsongen 2017 då vi var ett gäng som drog igång ”Sura support” och gjorde väl allt i vår makt för att dra vårt strå till stacken för att få upp hockeyintresset i sura igen. Det var rätt naturligt rätt sargat med så många direkt usla säsonger vi hade.

Hur mycket hardcore är du?

– Svårt att svara på själv men åker väl på så mycket matcher som möjligt. Säsongen innan pandemin var jag och en vän på samtliga matcher hemma som borta under hela grundserien så rätt hardcore är man väl ändå haha.

 Vilken är den roligaste resan du varit på?

– Oj,svår fråga det finns en hel del resor att välja på.

– En resa som sticker ut är ändå när jag och tre andra tog nattåget upp till Piteå under ”mirakelsäongen” 21/22.

– Sen var playoff matcherna mot Hudik även dom såklart speciella. Fredagsmatchen var vi full supporterbuss och en jävla massa bilar med suringar som tog sig upp till Hudik. Uppskattningsvis 100-150 suringar tog över hallen. Resan blev inte mindre rolig av att jag och ett gäng valde att stanna kvar till matchen på lördagen, detta trots att vi inte hade löst nånstans att sova, haha. Efter hårt festande så blev vi nekade att ta in på stans typ enda hotell då dom uppfattade oss som för överförfriskade för att få sova på hotell, hahaha. Efter mycket om och men så lyckades vi lösa ett rum på något vandrarhem och festen fortsatte över lördagen också. Tyvärr så åkte ju Sura ut men med tanke på att det var vår klart bästa säsong på närmare 30 år så firade vi rätt hårt ändå.

 Vad är ditt bästa supporterminne?

– Måste ändå vara dom tidigare nämnda playoff-matcherna. Även hemmamatcherna mot Huddinge var speciella med ett jävla drag i hallen. Hela den där våren var magisk där det kändes som att vi bara vann och vann.

 Vad gör ditt lag så speciellt?

– Bruksmentaliteten. Sen kan man väl inte bortse från de faktum att vi varit skit under så många år men nu förhoppningsvis är att räkna med igen, så det blir ju lite speciellt det med.

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

– Historiskt sett har det självklara svaret vart IFK Arboga. nu spelar dom ju i tvåan sedan några år. Köping har väl varit dom senaste årens stora rival och nu blev vi ju av med dom med. Det återstå att se om vi kan finna några nya rivaler framöver.

 Vad säger du om årets lagbygge?

– Det ser spännande ut och med nån mer spetsspelare in så tror jag det kan bli riktigt bra.

Hur långt kommer ni att gå i år?

– Får bli ett tråkigt svar där. Målsättningen är såklart allettan och där kan allt hända.

 Vilka kommer slåss med er när det summeras?

 – Oj,samtliga lag i allettan får jag väl säga då.

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

– Kul! Det blir lättare att hänga med i vad som händer i dom andra lagen och även dom andra serierna som man kanske inte har lika bra koll på.

 Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

– Tycker du sköter det snyggt och gör ett jävla jobb med att sprida info och öka intresset för hela hockeyettan. Fortsätt så!

Det finns givetvis ett gäng spelare som vill vinna den interna poängligan, men det finns bara en i varje lag som kan lyckas. Men vem? Det tänkte jag försöka titta in i kristallkulan och förutse. Nu har turen kommit till den västra ettan!

Borlänge – Casper Östberg (LW/RW)

Han kom bara sjua i interna poängligan säsongen som gick, men när många av de mer rutinerade poänggörarna inte är kvar så kommer han få stort förtroende i alla spelformer. Och det finns en hög potential i Casper, med ökat förtroende så tror jag det kommer lossna rejält för honom och 30 poäng är ingen omöjlighet från hans klubba.

Dalen – Charles Eklund (RW)

Dalen blir av med sin spets och måste då hitta ny. Den spetsigaste en nyförvärven vill jag tro är Borlängeförvärvet Charles Eklund. Han snittade nästan en poäng per match i Borlänge säsongen som gick och det var ingen annan i närheten av. Och då är ändå han bara 22 år ung, så det finns potential att förbättra siffran ytterligare med en seniorsäsong till i benen.

Falun – Patrik Elfsberg (C)

Elfsberg är en klasspelare på ettannivå, det har han visat säsong på säsong. Han kommer betyda enormt mycket för nykomlingen, han ska leda dom vid sidan av isen genom sin seriositet under träningar, han ska leda dem på isen med goda råd och pepp, och han ska leda dem poängmässigt. Det är inga små förväntningar, men jag är övertygad om att han fixar dem alla.

Forshaga – Linus Skager (C/RW)

Visst, det är inte säkert att han blir kvar hela säsongen, men blir han det så är det absolut ingen som kan utmana den irrationella och blixtsnabba 23-åringen med det fina spelsinnet. Otroligt underhållande att titta på, totalt omöjlig att ta pucken från stundtals.

Lindlöven – Tobias Sjökvist (C/W)

Jag hade stor vånda kring detta val, för jag var bra sugen på att utse allsvenska värvningen Sebastian Falk som vinnare. Han är en typisk sån där värvning som kan blomma när han nu tar ett kliv neråt i hierarkin. Men samtidigt ÄR Tobias Sjökvist en minst sagt pålitlig poänggörare på ettannivå. 35-32-34 är hans poängskörd de tre senaste säsongerna och frågan är om Falk kan komma upp i såna siffror? Ja kanske, men jag tror han blir slagen till slut.

Mariestad – Oscar Tellström (RW)

Detta var ett grymt svårt val måste jag säga. Joel Thulin, Ludwig Wistén och Jesper Lindén är också tre namn som mycket väl kan vinna. Men Tellström gjorde riktigt fina 20 mål och 20 assist säsongen som gick, och då var det ändå hans första seniorsäsong bara. Med en seniorsäsongs hårdhet till in i kroppen och med en än vassare omgivning så kan han mycket väl göra uppåt 50 poäng i vinter, och det blir svårslaget. 

Mjölby – David Bremer (LW)

Har bevisat tidigare på ettannivå vilken stark poänggörare han är. Han kom visserligen några poäng bakom förra säsongens vinnare William Strand på sin fjärdeplats, men när tempot skruvas upp, det blir tuffare att komma in på mål, då kommer Bremer ha nytta av sin rutin och vana.

Skövde – Emil Smedberg (C/W)

Kom tvåa i interna poängligan förra säsongen, en poäng bakom backen(!) Adam Thilander. Nu har dessutom konkurrensen hårdnat då poängspelare som Jesper Andersson och Gustav Lindberg anslutit. Men det ryktas om att Smedberg inledde förra säsongen otränad, men att han denna säsong ska ha steppat upp träningsmängden ordentligt, och ni vet hur det ligger till, man spelar som man tränar. Därmed borde han ta ett kliv framåt och då ska han kunna nypa titeln som lagets poängkung!

Surahammar – Lukas Söderlund (LW)

Vann interna poängligan förra säsongen, och nu har tvåan och trean lämnat så det lämnar banan öppen för Lukas Söderlund som är en riktigt stark poänggörare. Jag tror dock att såväl Filip Jakobsson som Vilgot Dahlén vill ge honom en ordentlig match.

Tranås – Pontus Eklöf (C/W)

Detta tror jag kommer att utvecklas till ett tvåkejsarslag mellan två som kommer vara både huvud och hals före övriga. Den ena kombattanten blir Kanadanyförvärvet George Diaco som sprutade in poäng i OHL säsongen som gick. Den andra blir förra säsongens överlägsna poänggörare Pontus Eklöf, som var 13 poäng före tvåan då. Men Pontus kan leverera från start medan Diaco lär behöva en inkörningsperiod, det fäller avgörandet.

Det finns givetvis ett gäng spelare som vill vinna den interna poängligan, men det finns bara en i varje lag som kan lyckas. Men vem? Det tänkte jag försöka titta in i kristallkulan och förutse. Vi börjar i den norra ettan.

Boden – Emil Lindblom (RW)

En no-brainer. Emil Lindblom vann hela ettans poängliga förra säsongen med sina 57 poäng på 34 matcher. Nu i ett starkare lag så blir visserligen konkurrensen om istiden hårdare, men samtidigt så blir omgivningen som ska förse honom med puckar också bättre. Kommer nog göra runt 60 poäng och vinna interna poängligan med bred marginal.

Clemensnäs – Liam Nilsson (C/RW)

Liam Nilsson har spelat ettanhockey tidigare utan att riktigt få det att lossna, men nu kommer han in i ettan igen med ett härligt självförtroende sedan han noterats för 75 poäng på 24 tvåan-matcher, ett snitt på ruggiga 3,12 poäng per match! Det lär väl inte bli några liknande siffror i ettan, men en bit över 30 poäng och seger i interna poängligan bör han fixa.

Hudiksvall – Samuel Eriksson (C/LW)

Han vann den interna poängligan förra säsongen, två poäng före Henrik Olsén. Då var det ändå hans första säsong i klubben, med en säsong till och ett års mer rutin så tror jag talangen kommer addera ytterligare poäng till sin redan gedigna (39 på 36 seriematcher) poängskörd och ro hem klubbmästartiteln med lite marginal till och med.

Kalix – Conner Jean (C)

Jag tror att Kalix har hittat sin nya poängkung i Australien av alla ställen. För det var där amerikanen Conner Jean spelade förra säsongen. Men innan dess har han spelat ibland annat riktigt starka universitetsligan NCAA och gjorde bra med poäng i alla fall en säsong. Sedan kanske inte konkurrensen är direkt mördande heller sedan Emil Lindblom lämnat, men John Hansson kan i alla fall mycket väl ge honom en kamp om poängligavinsten.

Kiruna – Matias Mustonen (F)

Han vann den interna poängligan förra säsongen med marginal, och jag tror han kommer vinna även denna säsong. Speciellt som han kanske fått en ny lekkamrat i landsmannen Teemu Siironen som också ser väldigt spännande ut. Jag tror det blir en kamp mellan dessa båda herrar, men Mustonen är inne i laget redan och behöver ingen startsträcka, det fäller avgörandet.

Piteå – Petter Mäkitalo (LW/RW)

Svåraste valet i norra ettan. Sedan de fyra i topp på interna poängligan (Isaksson, Högberg, Ylivainio och Wargh) lämnat så finns egentligen bara Petter Mäkitalo kvar av givna poängspelare. Han får konkurrens av en väldigt lovande junior (Arvid Sundin), en allsvensk gnuggare (Carl Holmner Härgestam) och en bulldozer från Sundsvall (Gustav Marnetoft). Mitt val faller ändå på Petter Mäkitalo ändå. Visserligen hade han en (för honom) poängsvag säsong, men då sägs han ha lidit av en del skavanker. En fräsch Mäkitalo är god för en bra bit över 30 poäng och det borde ge honom titeln.

Strömsbro – Matej Galbavý (LW/RW)

Han gjorde massor med poäng i Borlänge när han fick chansen där efter sin juniortid i Mora. Han gjorde massor med poäng i Nybro säsongen efter. Det är med andra ord poänggaranti på Galbavy när han spelar i ettan, och jag tror att han kommer få en rolig säsong i Strömsbro i vinter.

Sundsvall – Sebastian Kaijser (C/LW)

Kaijser är en poänggörare av rang, och hade han inte gått skadad en stor del av förra säsongen så hade han antagligen vunnit den interna poängligan redan då. Men nu så slipper han förhoppningsvis skador och kan då ro hem äran före en vilt jagande Filip Wiberg.

Vännäs – Oscar Frestadius (C/W)

Oscar har på 124 hockeyettanmatcher noterats för 105 poäng, och detta trots att han spelat de flesta av dem i riktiga bottenlag i ettan. Det säger mycket om hans kapacitet, och jag har svårt att tro att någon ska slå honom på fingrarna i Vännäströjan.

Örnsköldsvik – Jakob Lundberg (C)

Då resten av toppen i poängligan lämnat och ersättarna inte känns så jätteheta, så lämnar det banan öppen för förra säsongens poängtvåa, Jakob Lundberg. Noterades för 18 poäng på 30 matcher och känslan är att den noteringen måste upp en del för att Örnsköldsvik ska kunna hävda sig.

Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Tobias Mattsson har följt sitt Mörrum i alla tider, och menar att Mörrum har en speciellt förmåga som tilltalar honom.

Kan du börja med att presentera dig för oss! (Vem är du, vad jobbar du med osv)

– Tobias ”Totte/Gurkkan” Mattsson, 37år, boende i Mörrum, drygt 200m från Jössarinken.

– Lager/försäljare på Byggvaruhandeln Derome.

– Barn och hund. Fritidsintressen som jakt och fiske, och såklart Mörrum Hockey då 😉

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

– Har väl alltid hållit på Mörrum Gois, vilken sport det än gällt. Hockeyn började med att man fick följa med far på matcherna och stå vid kortsidan och snegla upp på de inbitna supportrarna. Både hemma- som borta. Intresset startade ordentligt vid 13-14-års åldern, när man kunde och fick ta sig dit själv, så runt -99/-00.

Hur mycket hardcore är du?

– Inte lika mycket HARDCORE som för 15-16år sedan. Men jag stöttar så mycket jag kan och har tid.   Kan jag, så går jag på hemmamatcherna, annars håller jag mig uppdaterad på olika sätt!

 Vilken är den roligaste resan du varit på?

– Finns många, men de som sitter på minnet direkt är Rönnäng borta, en onsdag (kval tillbaka till Hockeyettan) 2009. Likaså Ulricehamns matchen, samma år.

– Rönnäng, var vi ett gäng som hyrde minibuss, körde upp till Tjörn och fick med oss en 5-1-seger och fick vara med om ett publikrekord på 450 personer! Sen hem igen och jobba. Jag var lite trött dagen efter! =D

– Ulricehamn, var jag lite av bussansvarig för supporterklubben, men fick inte ihop en buss inom tidsramen. Då ringde Janne M (nu ordförande i föreningen) och sa: VI SKA HA EN BUSS! Vi fixade ihop folk och tog oss dit. Sjöng i 60 min (de på jobbet var glada att slippa höra mig dagen efter! =D ). Vill minnas att även där blev det vinst..

Vad är ditt bästa supporterminne?

– Mycket gamla minnen nu..

– Jonstorp 2009. Föreningen trillar ur Div1 och tar ett omtag på alla plan. Allt kulminerar i en resa till Jonstorp. Sista matchen och vid vinst blir det åter Div1-status. 3 busslaster med supportrar plus bilar rullar ner. Fått höra från en av materialarna att de ”Tittade upp och tyckte de var en del Mörrumsfolk ändå innan matchen, SEN öppnar sig en dörr bakom målburen och in VÄLLER det 3 busslaster med supportrar…!”

 Vad gör ditt lag så speciellt?

– Det speciella med Mörrum Hockey? Allt! Det finns en mentalitet i föreningen, att det bara ska gå! Titta de senaste 20 åren… Resultatmässigt är det egentligen SKIT, men ALLTID har klubben, med dess hårt jobbande representanter och supportrar, ändå sett till att klubben finns kvar och då även i tredje högsta serien!

– Man har trillat ner från gamla Hockeyallsvenskan, trillat ner 3 gånger till div2, men ändå idag, så är det en Hockeyettan-status på föreningen!

– Titta som senaste säsongen artade sig. Med ekonomisk kris, konkurshot och skriverier… Många drog sitt strå, hjälpte till på alla möjliga och omöjliga sätt. Det gör att GoIS-hjärtat klappar så hårt som det gör!

– Laget som ställs på isen denna säsongen är nog starkare än vad många tror. Spelarna är inte bara där för ”visa upp sig” utan tillför något till laget och ser föreningens revanschlust, och triggas av den.

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

– Största rivalerna får man nog säga är Karlskrona HK. KRIF är lite av mellanmjölk i det sammanhanget… Mellan Mörrum och Karlskrona finns en historik som sträcker sig några generationer och det spär på det ännu mer! Om jag får reflektera personligt, så är det INTE bara på isen detta är, utan det är en ÖST/Väst grej. Sveriges näst minsta Län, men OERHÖRT långt mellan gränserna i väderstrecken… Gäller i de flesta idrotterna där Öst/väst möts.

 Vad säger du om årets lagbygge?

– Oerhört tacksam och glad att spelare vill vara kvar! Vi har en bra grundstomme med revanschlust! Marcus Paulsson kan ju snart komma ut på isen med rullator, men ändå göra poäng! Vilken krut-”gubbe” han är!

 – Sen har vi fått in intressanta namn som förhoppningsvis kan ta kliv och bereda sin väg i karriären. Framåt ser det riktigt bra ut tycker jag. Det enda jag kan se som jag oroar mig för, är backsidan. Där kan vi vara lite tunna. Men de får gärna bevisa tvärtom! Men, om man håller till mest i anfallszonen och gör mer mål än motståndet, så är jag mer än nöjd! 😉

Hur långt kommer ni att gå i år?

– Drömmen hade varit allettan, för då slipper man oron för kval neråt och alla vinster blir en bonus. Men realistiskt sett, kan man hålla en mittplacering och ha säker mark i slutet av säsongen ska vi nog vara nöjda!

 Vilka kommer slåss med er när det summeras?

 – Kristianstads lag ser ruggigt bra ut! Karlskrona kan vara med där med. De kan gå långt också. Övriga Hockeyettan-serier har jag inte koll på, men Väsby verkar vara favorittippade… Men det är inte alltid lönekuvertet som bestämmer serietillhörigheten..

– Vad gäller Mörrums kombattanter, så ser jag nog att Alvesta och Tyringe i alla fall är efter oss, när säsongen avslutas.. Sen får man alltid hoppas att Olofström IK tar en av platserna till nästkommande säsong. 😉

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

– Inte JÄTTEAKTIV. men ibland får man ju bryta in bland KHK:are, Nybroiter och Kalmar-fantaster. 😉 En bra, härlig, enögd grupp, men ändå högt till tak när det diskuteras!

Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

– Fortsätt med upplägget! Funkar bra!

Det finns många meriterade och framgångsrika tränare i den södra ettan, där ligger man klart före de andra ettanserierna. Men vem är bäst? Här är min ranking!

1. Karlskrona – Magnus Sundquist

Har tillbringat stora delar av sin karriär i Danmark och Norge som tränare i deras högstaligor, men har även två säsonger som huvudtränare för Brynäs i SHL och ett antal framgångsrika säsonger med Tingsryd i allsvenskan. Kom in mitt under förra säsongen till Karlskrona när han ersatte Erik Karlsson, men det tog ett bra tag innan han fick spelet att lyfta. Men i grevens minut lyckades han ändå få till ett fungerande spel och han tog laget till playoff två till slut.

2. Kristianstad – Peter Johansson

Har en gedigen karriär både som assisterande och huvudtränare. Har tränat Rögle i både elitserien och allsvenskan och Modo i allsvenskan, men även i danska och norska högstaligan. Har lika ofta varit assisterande som huvudtränare, vilket är ovanligt. Senaste säsongerna har han varit assisterande till Mikael Gath i Kristianstad, men nu tar han alltså över huvudansvaret.

3. Krif – Mikael Tisell

Har mestadels hållit till på ettannivå, men har även varit assisterande i elitserien och huvudtränare i allsvenskan under sin långa karriär. Har haft stor framgång med sitt solida försvarsspel, se bara vilken skillnad det blev på Krif förra säsongen sedan han styrt upp det.

4. Troja – Jens Gustafsson

Har en brokig karriär i olika positioner. Men har en kort tid varit assisterande tränare i Frölunda, och han har varit huvudtränare i allsvenskan och Österrikiska ICEHL. Det var därifrån han kom innan Troja plockade upp honom, och hans första säsong i Troja blev kanske lite ojämn, men de var ändå bara tre poäng från allsvenskan till slut.  

5. Tyringe – Pelle Svensson

Har tränat lag allt ifrån trean till allsvenskan. Senaste två säsongerna i Tyringe så har man hamnat en bit ner i tabellerna, men ändå något över kanske än vad man hade lag för, så han har gjort ett bra jobb.

6. Vimmerby – Hampus Sylvegård

Klev in förra säsongen och gjorde sin första säsong som huvudtränare i Vimmerby. Det inleddes katastrofalt, där det tippade laget missade alletttan med stor marginal. Men han fortsatte tro på sitt spel, och i den svagare allettan vann de nästan allt och var sedan nära att slå ut Nybro i sista steget innan kvalserien.

7. Halmstad – Jens Berggard

Juniortränaren som fick kliva in som huvudtränare när Fredrik Johansson lämnade sent inför förra säsongen. Har lyckats väldigt bra som juniortränare, och det är många av spelarna i laget som har haft honom som tränare när de var juniorer. Fick Halmstad att slå hårdare än vad man kunde förvänta sig säsongen som gick med tanke på vilken strulig försäsong de hade.

8. Alvesta – Björn Karlsson

Gjorde sin första säsong som tränare säsongen som gick och gjorde stor succé direkt när han förde upp laget till ettan.

9. Mörrum – Richard Melkersson

Hade bara tränat lag i lägre serier innan han fick ta över Mörrum efter att Tomas Engman fått gå efter en smärtsam process. Där räddade han ändå kvar klubben i ettan till slut, vilket måste ses som en bedrift med tanke på all turbulens och flyktade spelare.

10. Borås – Fredrik Eriksson

Har enorma meriter som spelare, men som tränare är han helt ny. Men kommer säkert ha en hel del erfarenheter med sig in i nya jobbet.

Borlänge har som flera andra klubbar en tränare som även fungerar som sportchef. I Borlänge heter han Stefan Gustafsson och han går nu in på sin femte säsong som huvudansvarig för a-laget. Men som många klubbar så befinner han sig i en bister verklighet, och har tappat många av sina ledande spelare. Nu försöker han bygga en ny grund, samtidigt som han delar ut en rejäl skrapa till förbundet:
– Svensk hockey är helt fel ute!

Borlänge har gått från att vara ett topplag i ettan med flera kvalserieplatser till en mer undanskymd roll, hur kommer detta sig?

– Först och främst är det ekonomiska orsaker, vi har en kraftigt nedsatt budget. Det är den stora saken, det är där vi landar, nu får vi tänka om och bygga från grunden för att bygga en ny kärna.

Ja kikar man på årets lagbygge så är det väldigt föryngrat, hur ser du på det?

– Det kan man se på olika sätt, antingen som grund till att tippa oss vara ett bottenlag, eller så ser man det som en och det väljer vi att göra, att vi kan bygga en ny stomme. Många av våra unga killar som spelade hos oss förra säsongen blir kvar. Jag ser det positivt, många av de som är här är här för att bli bra, och har ett jäkla driv.

Hur är det att få möta Falun igen?

– Det ska bli spännande absolut! Jag personligen känner inte av rivaliteten, den fick jag känna på när jag gick som spelare från Falun till Borlänge. Men jag hoppas folk tycker det ska bli roligt och att de känner av rivaliteten och ställer upp och kommer på matcherna, det blir intressantare med två lag så nära varandra.

Går det bygga något på det?

– Det tror jag definitivt, begreppet ”slaget om Runn” lever kvar och det ska man bygga vidare på, det ska vara rivalitet. De vill visa att de ska hävda sig och vi vill fortsätta vara större. Det blir intressanta matcher, ett derby är alltid ett derby.

En  Falunspelare gick ut i tidningen lite kaxigt och sa att de skulle visa vilka som är storebror, hur ser du på det?

– Jag gillar kaxigheten med, men det ska spelas om det och jag ska inte ge vika. Alla medel är tillåtna för att vinna och det ska vi göra, sedan kan han snacka hur mycket han vill.

Om vi kikar tillbaka lite: Vad säger du om er förra säsong?

– Det är klyschor, men det var höga toppar och djupa dalar. När vi maxpresterade var vi riktigt bra. Jag som varit med i toppen tidigare vet att jag har på fötter när jag säger det. När vi var som bäst hade vi kunnat ta alla lag i ligan. Problemet var ojämnheten i verksamheten, inte bara under matcherna, utan även under träningar. Vi kunde ha en kanonträning, och sedan två dåliga. Vi var för ojämna. Det får jag ta på mig med, vi gjorde inte gruppen till ett lag, det var för få som drev det, det behöver vara flera. Det var någon eller ett par som fick dra ett tungt lass. Det är en läxa jag hoppas göra till i år. Resultatmässigt så var det första gången jag missade allettan, för många av spelarna med, så det var ett nytt läge att gå in mentalt till en fortsättningsserie. Men vi tar oss an det på ett bra sätt och när läget att gå till playoff kom så knöt vi ihop säcken på ett bra sätt. Sedan gick vi på pumpen mot Mariestad, men vi slutade i toppen ändå. Så resultatmässigt får vi vara nöjda även om vi gick andra hållet.

Målvaktssidan behåller ni intakt med Oliver Norgren och Emil Ranehamn, hur ser du på den?

– Den ser jag som väldigt stark, det är en stark lagdel. Oliver har bevisat år efter år att han är en toppmålvakt. Emil gör en liknande resa som Oliver gjort, han har startat i bakvattnet och kommit in i det. Han gjorde det bra när Oliver var skadad, och vann matcher åt oss. Han är spännande och ambitiös, väldigt noggrann och vill något. Det kommer bli kubbning om vem som ska stå, vi har två kompetenta målvakter.

Ni är annars kända för att utveckla många bra målvakter, (Victor Kokman, Marcus Hellgren, Tobias Sandberg), hur kommer detta sig?

– Det får de som var där då när de var här svara på egentligen, men jag vet att jag och nuvarande målvaktstränaren Kjell Snibb har en väldigt bra dialog, vi har haft bra utveckling på målvakterna och jobbar på ett bra sätt för att ge utrymme till målvakterna att de får tid med sin egen träning med. Sedan har det varit bra personer kring a-laget tidigare med, men grunden finns hos målvakterna med, det har varit talangfyllda målvakter som kommit hit och utvecklats därefter också.

På backsidan blir ni av med Linus Lundberg och Emil Rangedal, vad tappar ni för kvaliteter där?

– Linus kom in sent från den danska högstaligan, och kom in som en frisk fläkt, Liten, rapp, snabb och spelskicklig. Vi tog ingen dialog om förlängning, men det är en bra person och jag önskar honom all lycka. Emil var det lite tvärtom, jag hade gärna haft kvar honom som stöttepelare och ledarfigur. Han har varit med under två år här, men tyvärr lyckades inte föreningen komma överens med Emil om vissa saker, det var synd och tråkigt, han bidrog med mycket bra saker, inte bara hockeymässigt.

På plussidan så finns Oscar Kellerstam, Elias Lustig och Simon Nyhlén Persson. Vad får ni för kvaliteter där?

– Dels tycker jag om man jämför så får vi en annan bredd. Nu får vi 7-8 som konkurrerar om att få spela.

– Kellerstam blir äldst i laget, född -99. Han kommer från en hockeyfamilj, Djurgårdare. Han är intressant ur många delar. Han har storlek, är bra tränad, men har också lugnet med pucken och ledaregenskaper som är viktiga. Han kommer hjälpa oss att spela oss ur situationer, en fältherre både med och utan puck. Det utstrålar en pondus om honom, inte bara på grund av storleken.

– Simon är en lite up and coming back. Spelskicklig och enorm teknik i skridskoåkningen och puckbehandlingen. Väldigt atletisk. Det ska bli intressant att leda en sån spelare in i systemet och tankesättet, han är väldigt talangfull och puckskicklig. Han kommer vara intressant många år framöver, en toppspelare i ligan och även högre nivå inom några år. Det är hans första seniorsäsong,  i samma läge som Olle Strandell och Ollle Östman, han har alla verktyg om han lägger manken till.

– Elias kom in sent, sista gubbe till samlingen. Han har pondus och glädje, han är här av rätt orsaker, för att bli bättre. En lagspelare som syns och hörs. Han har en tuffhet i spelet, spelar rejält, en ledartyp i mina ögon och intressant spelare som kan svälja mycket istid i många spelmoment.

På forwardssidan har det hänt klart mest med flera tunga tapp. Var det ett önskat omtag eller låg annat till grund?

– Det blev så ändå på grund av ekonomiska medel, de har ett annat löneanspråk, vi kan inte gå med i budgivningen. Klart de är tapp, jag hade gärna sett att jag fått jobba vidare med flera av dem, som kärnspelare i laget.

Svider tappet av kaptenen Patrik Elfsberg till rivalen Falun extra?

– Ja inte att han går till Falun, där förstår jag hur han tänker, att han vill sluta cirkeln. Men han kände kanske också att han stod och stampade lite grann, och nu skulle vi ha generationsskifte med ombyggnad. Men taggen är inte Falun, men han har varit kapten i fyra säsonger under mig och vi har alltid haft en bra dialog och velat samma saker, en naturlig och bra talesperson in i gruppen. Så det är ett personligt tapp och dessutom en stor klubbprofil, han är högt upp på alla våra listor i historieböckerna. Tråkigt, för hos mig var han en naturligt ledare och lagkapten.

Vilka ser du som era främsta nyförvärv på forwardssidan?

– Det är svårt att välja, de står för olika saker. Men många är väldigt intressanta där de är i sin karriär. De är inte lika varandra, det handlar om ingångsvärde i gruppen, vad de får av mig och vad jag förväntar mig av dem. Jag kan inte namnge någon speciellt. Skillnaden i år är att det är fler i den här truppen som har potential att blomma på riktigt, sedan om det blir i år eller om två år, det vette gudarna. Men det känns intressant och blir olika.

Vem ska göra era poäng?

– Jag har en förhoppning att bli ett fyrakedjorslag, där vi har kvaliteter i alla kedjor. I försvarsspelet ska det inte skilja sig i spelet, där kommer alla spela lika, men i spelet med puck kan det skilja lite. Vi har kedjor som kan mala ner motståndet, vi har lite mer fysik på vissa. Så det blir lite utspritt. Men ska jag välja någon utan att sätta för stor press på honom, så står Kasper Östberg i dörröppningen till att ta klivet in och bli en bra poänggörare på ettannivå. Sedan har vi några intressant in med, men även Wille Danielsson, som hade en lite undanskymd roll förra säsongen, väldigt laglojal, men han ska sätta sig på en större stol och bli en producerande spelare på nivån. Men ska vi nå framgång så behöver vi vara fyra kedjor där all förstår vikten av sin roll och vikten av gruppen. Sedan hoppas jag på ett klimat där man skiter i vem som avgör matcherna.

Kommer Emil Lind att bli kvar?

– Han ligger på operationsbordet just nu med skadad axel, en skada han drog på sig i slutet på förra säsongen, mot Enköping. Så han opereras idag och har lång rehabtid. Han kommer vara med runt truppen och har inget annat spår än att komma tillbaka, men denna säsongen är borta.

Vad har ni för målsättning med de nya förutsättningarna?

– Någonstans är grundtanken i lagbygget att vara ett stabilt allettanlag. Det finns bara ett strecka att jobba emot, och vi kan inte ha målbild att komma åtta. Jag hoppas vi får polletten att trilla ner tidigt, då har vi chansen på en alletta. Det är målet och den kravställningen vi har och det målet vi jobbar emot.

Vilka blir era konkurrenter om allettanplatsen då?

– Det är Mariestad och Skövde som ser intressanta ut. De kan bygga med sina förutsättningar på ett annat sätt än vad vi kan göra. Det är de som jag har mest koll på, jag har lite sämre koll på Dalen och Tranås, men de kommer vara där i toppen, de två får bära favoritskapet.

Om du då kikar längre fram, vilka gör upp om den allsvenska platsen?

– Jag tycker att även om de fått enorma ekonomiska medel, så har Väsby byggt smart, ett homogent lag, det blir stora utmanare. Sedan har Mariestad i alla år varit upphaussade, men de har spelat så enormt tråkig hockey, men där det blev det en väldigt skillnad när det blev ny tränare, då såg man en stor förbättring. Man började utnyttja vilka skickliga spelare man har och började spela på alla strängar. Så jag tror Mariestad, Karlskrona och Väsby gör upp om det.

Till sist: Hur ser du på licenshärvan?

– Det är inte bra för någon, inte för de som åker ner och inte de som går upp sent heller, se på Kalmars plats i allsvenskan. Svensk hockey behöver ta krafttag, klubbarna måste må bra. Man måste se över och lyssna mer på klubbarna än man gör. Sedan licenskraven med procent på omsättningen tror det är fel väg att gå, det blir ohållbart. Det är som att säga att man ska banta ner serierna, för det är så det kommer bli. Det är ouppnåeligt för många lag, procentsatserna ska upp med, det tycker jag är fel. Det kommer för lite pengar uppifrån, klyftorna ökar även mellan allsvenskan och SHL, svensk hockey är helt snett ute.

Det kommer bli lag i allsvenskan som kommer få tacka nej för att man inte har ekonomin, det blir fel. Det är för många klubbar som bara överlever, chippar efter andan. Svensk hockey skapar inte förutsättningar för föreningar, de ideella ledarna i styrelser orkar inte, vilket gör att man tappar ledare i föreningar. Det ska vara kul i grund i botten, det är för många som våndas över att gå till hallen, och det är förbannat tråkigt.

En har tränat många säsonger i elitserien, en annan kommer tillbaka efter ett tre år långt uppehåll och en tredje är en duo. Men vem av dem är egentligen bäst? Här är min ranking av tränarna i den östra ettan!

1. Visby – Hans Särkijärvi

”Säcken” har en snart 25-årig tränarkarriär bakom sig med en massa säsonger i gamla elitserien med Djurgården, Skellefteå och Linköping. De senaste fyra säsongerna har han dock tränat Visby och det är ingen som kan klaga på hans facit. Har gått till slutspel alla säsonger och sätter ett gediget och bra grundspel som vinner många matcher.  

2. Vallentuna – Jussi Salo

Finnen Jussi Salo har en 30-årig tränarkarriär bakom sig, men kom till Sverige och Boro/Vetlanda inför säsongen 12/13. Sedan dess har han haft framgångar i i stort sett alla klubbar han varit i, undantaget AIK i allsvenskan. Gjorde senast en riktigt bra förra säsong i Väsby, där han trots att han fick tidigt besked att han inte skulle få vara kvar efter säsongen trots gällande kontrakt, ändå förde ett bantat och otippat Väsby nästan hela vägen till allsvenskan.

3. Huddinge – Fredrik Mälberg

Mannen med de ökänt hårda nyporna är tillbaka! Efter tre säsonger utan uppdrag så ska ha nu leda sitt Huddinge igen. Hans facit i andra klubbar må vara svagt, men i Huddinge lyckas han alltid. Har nått fyra kvalserier på sina sex säsonger som tränare i klubben, och som sämst har han nått playoff 2. Har han det i sig fortfarande?

4. Tyresö/Hanviken – Anders Hultin

Tränade Arlanda i allsvenskan så tidigt som säsongen 99/00, men har sedan dess mestadels varit juniortränare. Inför förra säsongen tog han över i Tyresö/Hanviken där han gjorde en riktigt bra alletta framför allt, då man kom fyra.

5. Linden – Pär Hellenberg

Har tränat Västerås juniorer i många år nu, men nu så tar han klivet upp till seniornivå och blir huvudtränare för första gången. Men har faktiskt meriter från att vara assisterande tränare i såväl Leksand som Västerås och Vita Hästen. En mycket omtyckt person i Västeråsleden, och ska vara en riktig taktiker.

6. Väsby – Jesper Kemi och Markus Odén

Enda laget i ettan som kör med delat ledarskap. För Kemi är det första säsongen som ansvarig, han var assisterande förra säsongen under Jussi Salo som sin första tränarerfarenhet. Marcus Odén har två säsonger innan som huvudtränare, säsongerna 16/17 och 17/18 tränade han Väsby. 16/17 gick laget till playoff 2 medan säsongen 17/18 missade laget slutspel. Det blir spännande att se vad det rätt orutinerade tränarparet går för.

7. Nyköping – Björn Tholander Olsson

Inledde sin tränarbana i Valdemarsvik innan han gick till Finspångslaget Guts och förde upp dem till tvåan. Där värvade de ihop ett starkt lag och blev ett topplag som kvalade upp mot ettan, dock utan att lyckas. Då gick han istället till Mjölby, där de kom tvåa i kvalserien till ettan, och missad ettanplats (som man dock fick iaf efter Köpings degradering). Men nu får han ändå chansen i ettan och Nyköping, och det med ett väldigt spännande lag.

8. Wings – David Lundmark

Har tränat på juniornivå i Wings och Almtuna fram till för tre säsonger sedan då han tog över som tränare i Wings a-lag. Där inledde han sin bana darrigt när laget fick kvala sig kvar, men sedan har det gått lite bättre och laget har hamnat 3:a och 4:a i fortsättningsettan.

9. Enköping – Jonas Norgren

Hade fram till förra säsongen endast tränat tvåan och trean-lag med blandad framgång, men fick då chansen att träna Enköping i ettan. Det gick väl sådär, det blev vare sig sämre eller bättre än det gråa lag i nedre regionerna som man varit tidigare med.

10. Segeltorp – Daniel Pettersson

Gör sin första säsong som tränare och hans karriär som spelare stannade på division 4-nivå.

Igår kunde jag avslöja att Elias Jankler lämnar Segeltorp till förmån för tvåanlaget Tumba. Idag får jag in ett nytt tips att även Segeltorpsbacken Adam Björklund bestämt sig för att lämna laget. Det innebär två tapp från ett redan svagt lag och man kan ju undra vad det är som försiggår i ”Torpet”? Lämnar spelarna för att de tycker laget är för svagt eller vad beror det på? Laget riskerar att bli en riktig slagpåse i den östra ettan.

Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Freddie Siim är ordförande i Halmstad Hammers supporterklubb!

Kan du börja med att presentera dig för oss!  

– Jag heter Freddie Siim, bor i Halmstad med en dotter på 6 år och jobbar som målar lärare på Movant även detta i Halmstad. Är 30 år gammal.

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

– Oj, jadu morfar har kollat sedan 1963, och sedan började jag 5 år gammal i hockeyskolan och sedan spelade jag tills jag vart 15 år. Hade uppehåll och spelade mest för skojs skull mellan 19-26 år men sen gick min hand sönder och då blev det supporterföreningen istället!

Hur mycket hardcore är du?

– Jag gör mer eller mindre alla förberedelser (med god hjälp ofta) och sköter en del ekonomi, alla inköp. Fixar å trixar med resor, merch och så vidare. Missar kanske 5 matcher totalt, å då har jag barn varannan vecka, så bestäm själv!

Vilken är den roligaste resan du varit på?

– Kalmar 2021/22, när vi åkte dit med nästan 2 busslaster på fredagen. Förlorar, sover över ett gott gäng och sedan tar vi hem skiten på lördagen. Då vart det gåshud! Det var bra ös på läktaren och spelarna var så jäkla ödmjuka!

Vad är ditt bästa supporterminne?

– Det måste vara när Hammers gick upp i allsvenskan!

Vad gör ditt lag så speciellt?

– Jag har varit med sedan barnsben och när det är grindslanten varje år så känner man igen hypen i allsvenskan!

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

– Troja. Det har alltid varit lite oavtalad hets och hat mot varandra, även om jag som ordförande gärna sett att vi hetsat på match och kan vara vänner och ta en öl efteråt och prata om matchen.

Vad säger du om årets lagbygge?

– Det har gått segt, men det känns stabilt. Med tanke på det ekonomiska tycker jag ändå att förutsättningarna borde vara lägre i år. Men efter en kickoff med nya laget i helgen så tycker jag att de nästan är högre. Vilken jävla sammanhållning!!

Hur långt kommer ni att gå i år?

– Jag hoppas så långt som möjligt, men gissar på att vi tar en 3e plats i alla fall!

Vilka kommer slåss med er när det summeras?

– Kristianstad tror jag blir riktigt vassa, samt Borås är en svår nöt å knäcka!

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

– Den är bra, känns som en bra version av vad jag själv försöker skapa i Halmstad hammers fans på facebook!

Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

– Vloggar under match och borta sändningar!

Ett par har stora meriter med bakgrund som huvudtränare i SHL, medan andra gör sin första säsong som tränare för seniorer. Det är minst sagt stor spridning på tränarerfarenheter i norra ettan, men vem är bäst? Här är min ranking!

1. Boden – Joakim Fagervall

Det är en minst sagt meriterad herre som intar Bodens bås denna säsong. Han har tränar tre olika lag på SHL-nivå och x antal säsonger i allsvenskan, där han bland annat utsågs till ”Coach of the year” 19/20.  Han har även vunnit Champions hockey league med Luleå. En väldigt tydlig ledare.

2. Piteå – Mikael Aaro

Har en rätt kort karriär men har ändå hunnit med att vara huvudtränare för Djurgården i SHL och assisterande tränare för Karlskrona i SHL. Förra säsongen tog han över Piteå och nådde stor framgång då laget gick hela vägen till kvalserien.

3. Strömsbro – Magnus Jansson

Har lyft Strömsbro undan för undan under sina säsonger i klubben. Första säsongen missade man alllettan men kom tvåa i vårettan. Andra nådde man allettan och kom åtta, och förra säsongen kom man sjua i allettan. Det med ett lag som egentligen kanske snarare varit mindre stjärnfyllt än tidigare, men där han gett lagen en stabilare och stabilare defensiv och det har gett framgång.

4. Sundsvall – Jonas Lindström

Har bara 1½ säsong som tränare, men har satt avtryck direkt i Sundsvall. Förra säsongen gav han laget en riktigt fysisk prägel som gav stor framgång och laget gick för första gången sedan återstarten till allettan där man kom fin sjua innan man åkte ut mot Kalmar i playoff 2.

5. Hudiksvall – Philip Algeman

Inledde sin unga tränarkarriär minst sagt darrigt när han spelade ur Hammarby ur ettan. Andra säsongen blev det tvåan och Viggbyholm men han lyfte inte heller dem. Därför var det kanske lite överraskande att han inför förra säsongen fick chansen i Nyköping, men där var han med och förde dem till sin första alletta sedan konkursen, och väl där kom de åtta tack vare en tät defensiv. Det gav honom lite överraskande plats som tränare i topplaget Hudiksvall. Beskrivs som en kommunikativ tränare som använder modern teknik.

6. Kiruna – Henrik Sahlin

Kommer från Nidaros hockey som han förde till serieseger i den norska andraligan. Innan Nidaros tränade han dock Köping och Ulricehamn med svaga resultat, så vi får se hur han lyckas när han nu är tillbaka i svensk hockey.

7. Örnsköldsvik – Per-Åge Skröder

Gjorde sin första tränarsäsong förra säsongen. Den måste ändå anses som med beröm godkänd då han löste vidare spel i ettan för ett på papperet väldigt svagt Örnsköldsvik.

8. Kalix – Robert Bergdahl

Gjorde sin första säsong som a-lagstränare säsongen som gick, det gick väl sådär. Grundserien var ingen hit direkt med svajigt spel. Men det lyfte sedan bättre i vårettan,  där man kom tvåa innan man åkte ut i playoff ett mot Piteå.  

9. Clemensnäs – Kim Lundgren

Detta är hans första säsong som ansvarig för ett seniorlag, så svårt att avgöra var han står. Men har i alla fall varit assisterande i Lejon ett antal säsonger.

10. Vännäs – Peter Wallmark

Har tidigare endast tränat ungdomar, så det är svårt att avgöra var han står som tränare.