Vår historieodyssé genom hockeyettan går vidare. Jag fick tips om en Borlängelegendar, Sören Hortlund, som varit aktiv i Borlängehockeyn som spelare och ledare sedan 1965! Så med hjälp av honom och Wikipedia-artikeln om Borlänge HF så har vi samlat lite historia om Dala-laget.
Hockeyn i Borlänge har funnits början på 60-talet då tre klubbar fanns i staden: IF Tunabro, Kvarnsvedens GoIF och IK Rommehed. Tunabro var det stora laget i staden, de spelade tre säsonger i högstaligan runt 1970, med spelare som Anders Kallur, Roland Eriksson, Göran Högosta och Christer Englund, men när de sedan ramlade ur efter lite ekonomiska bekymmer så tog IK Rommehed över och fick kvala upp till högstaserien 79/80, men föll mot Karlskoga i en tredje och avgörande match.
Men att vara tre klubbar i samma stad tär på ekonomin, och i slutet av 70-talet slog sig först Tunabro och Kvarnsveden sig samman till Borlänge HC, och efter säsongen 80/81 så anslöt även Rommehed och det nya namnet blev HC Dobel.
Namnet kom av att SSAB lanserade en ny produkt, plåt med plast uppe på, som hade namnet Dobel, och för att lansera det nyheten så sponsrade de den nybildade klubben med en hel del pengar.
1993 så fanns inte avtalet om Dobel längre så då bytte man även namn till Borlänge HF. Sedan säsongen 99/00 har man spelat i hockeyettan, och den största framgången var när man vann säsongen 17/18 vann hockeyettanfinalen mot Huddinge i två raka matcher och gick till kvalserien. Även säsongen 15/16 gick man till kvalserien mot allsvenskan. Faktum är att sedan den säsongen så har man kvalspelat uppåt varje säsong.
Under de första åren spelade man ishockey på en konstfrusen uterink, efter några år fick den ett tält över sig. Tidigt på 80-talet byggdes sedan Borlänge ishall, efter samma ritningar som Avestas ishall. Den har en kapacitet på 1600 åskådare, vilket man hade en match i allettan mot Östersund under sina framgångsrika år andra halvan av 2010-talet. Sedan tio år har man också en träningshall, den är dock bara igång under den kalla delen av året.
Till sist några elitspelare från klubben: Jens Bergenström (Leksand), Viktor Mårtensson (Leksand/Västerås), Mattias Ritola (Leksand, Frölunda, Detroit Red Wings), Tomas Forslund (Calgary), Gabriel Karlsson (Leksand/Timrå).
Citat från Sören Hortlund:
”Jag var med och startade IK Rommehed 1965. Tunabro var de stora då, de var ju uppe i högst serien, medan vi spelade i tvåan. Men sedan fick de ekonomiska problem medan vi var lite bonniga och höll ekonomin under bättre översikt så då tog vi över och gick upp i ettan.”
”Största spelaren från Rommehed var Tomas Forslund”. ”Det är inte lätt att leva i skuggan av Leksand, de tar all publik och alla sponsorer
Idag så fick jag ett första intryck av nykomlingen Alvesta, då jag såg deras match mot Dalen. Och det var verkligen en blandad kompott de bjöd på, så frågan är om man blev så mycket klokare…
För efter de första tio minuterna undrade man hur Alvesta överhuvudtaget kunnat kvalificera sig för spel i ettan. Jag har sett en hel del tvåanlag möta ettanlag i träningsmatcher, och visst har ettanlagen varit bättre, men tvåanlagen har i alla fall varit med på isen. Det var inte Alvesta. De såg ut som förskräckta små skolpojkar som med beundran i blicken stod och såg på när stora starka pojkarna fick göra lite som de ville. 1-0 efter de första tio minuterna hade kunnat vara mycket mer, för så långt hade inte Alvesta ens försökt att spela hockey. Men så får de ett powerplay, och kvitteringen kommer, och helt plötsligt verkade det som att de förstod att det faktiskt inte var idoler de mötte, utan motståndare av kött och blod. Man började åk skridskor, kom då närmare och började tävla om det i alla fall. Att det blev 2-1 i slutet av perioden var dock inte ologiskt med tanke på att Alvesta ändå spelade lite naivt i vissa stunder.
I periodpausen pratade Alvestalegoknekten Shane Heffernan att de måste inse att de också hade duktiga spelare, och att de måste åka mer skridskor och fullfölja tacklingar, en klockren analys som laget sedan till period 2 verkade ta till sig. För då tog man för sig på ett hela annat sätt, och det ledde till att Dalen började dra på sig utvisningar. Det gjorde att Alvesta fick bra momentum som man sedan kunde bygga vidare på även i spelet 5 mot 5, och det var i den spelformen man gjorde såväl 2-2 som 2-3.
I den sista perioden så blev det dock omvända roller. Det var Alvesta som drog på sig den ena tvåan efter den andra och det höll givetvis inte i längden. Två mål i powerplay för Dalen gav 4-3-seger och sett över tre perioder så får väl det anses rättvist.
Jag tror att detta var en väldigt nyttig lärpeng för Alvesta. De lärde sig att de måste kriga från första till sista nedsläpp. De måste lära sig att vara lite naiva i hemjobbet, det är stenhårt hemjobb som gäller oavsett om man har två backar kvar mot två framstormande forwards. Man lärde sig säkert också att det inte funkar att bli pucktittande, man måste gå på kropp. En annan lärdom är att man inte kan dubbla och trippla på samma spelare, då blir det någon ledig någonstans.
Bra i Alvesta? Victor Lindman bäst tillsammans med Måns Hermansson, men jag gillade också lille liraren Ebbe Fjellström och kanadensaren Heffernan blir viktig, det märktes vilken rutin han besatt.
#15 Felix Lidgren, bäst på isen. Foto: Halland i fokus.
Dalen då? Nej ingen match att skriva hem om. Visst de dominerade kraftfullt första tio, men så mötte man också ett pojklag (som Alvesta uppträdde). Lite slarvigt med pucken, lite pass bakom och så vidare, men så var det också bara en andra träningsmatch för deras del. Men en spelare ska i alla fall hyllas: Felix Lidgren, vilken lirare!
Jag fick ett tips från en av mina adminkollegor på hockeyettan: – Varför skriver du inte om klubbarnas historia? Det skulle jag älska att läsa om, och jag tror det är fler med mig. En god idé tänkte jag, en idé som är alldeles för bra för att inte göra något av. Därför så gjorde jag en intervju med en Boislegendar, Key Lund, och det gav denna lilla historiebeskrivning om Mariestad. Hoppas den uppskattas!
Hockey har det spelats länge i Mariestad, redan under 40-talet så bildades de första hockeyklubbarna i staden. Små samhällen runt staden som Lyrestad, Hasslerör, Ullervad och Tidavad hade alla sina egna lag. Inne i Mariestad så var det cykelklubben Mariestads cykelklubb, MCK, som startade upp lag i slutet av 40-talet, men även Leksbergs bordtennisklubb och Leksbergs fotbollsklubb hade lag. Då spelade man på en grusplan på Vänershof som spolades upp på vintrarna, och den delades med bandyn.
1960 så fick man en konstfrusen is på platsen där ishallen står idag, och 1964 så byggde man med hjälp av ideella krafter taket över isen, som då blev Sveriges fjärde ishall. Endast Johanneshov och Matojärvi ishall är idag äldre.
1967 så bestämde sig en lokal affärsman, Arne Norlander, sig för att satsa på ishockeyn. De tre innerstadsklubbarna slogs samman till Mariestad Bois och några stjärnor värvades in, som Sven-Allan Ellström, Roland Särnholm och Lars-Bertil Eriksson. Laget snubblade på mållinjen då man kom tvåa och missade avancemang till allsvenskan, som dåvarande högstaserien hette.
I samband med skapandet av nya klubben så bestämde man sig för att göra ett nytt klubbmärke, som byggde på stadsvapnet. Stadsvapnet kommer från hertig Karls (sedermera Karl IX:e) besök i Mariestad när han skulle grunda staden. Han såg då en oxe kliva upp ur floden Tidan som rinner genom staden. Så en oxe som kliver ur ett blått band blev stadsvapnet och därmed också klubbmärket.
Mariestad Bois klubbmärke.
1983 sattes publikrekord i hallen då 4400 åskådare såg derbyt mot Skövde IK. Då var det dock ståplatser runt om, sedan början av 90-talet så har en kortsidesläktare rivits för att ge plats för café och ena långsidan har fått sittplatser, så numer är maxkapacitet i Mariehus arena 2400 åskådare. Arenan kanske är mer känd under namnet Katrinhallen, ett namn den fick av sponsrande pappersbruket Katrinefors bruks varumärke Katrin.
1984 var laget ännu en gång nära att avancera till högsta serien (då elitserien), men man föll i playoff 3 mot HV71 med 3-4 och 7-8, båda efter sudden. Det fanns ett par riktigt lovande spelare i laget då som senare gick till elitserien, Staffan Lundh och Peter Ottosson. Andra spelare som senare framträtt i SHL som fostrats i Mariestad är Tommy Samuelsson, Tomas Mitell, Stefan Axelsson, Per Lundell, Ola Thorwalls, Eddie Larsson, Sebastian Collberg, Viktor Andrén, Harald Lückner, Karl Helmersson med flera.
Laget var under 90-talet länge med och slogs i toppen av hockeyettan, då den näst högsta serien, men satsningarna tärde på ekonomin och 1998 gick man i konkurs och fick starta om en ny klubb under namnet Mariestad Bois HC som fick starta i division 4. År 2000 var man dock uppe i ettan igen och har spelat där sedan dess, med undantag av säsongen 08/09, då man spelade i allsvenskan. Men man föll dock ur direkt. Det är för övrigt enda laget som inte fått kvala sig kvar i allsvenskan, då man denna säsong krympte serien.
Under 00-talet så byggde man en träningshall för egna medel och med hjälp av ideella krafter, så numer har man tillgång till två isytor, Mariehus arena och JTM-hallen.
Infon kommer från Key Lundh, gammal spelare i MCK, Bois och Hasslerör, men sedan många ideellt arbetande för klubben.
Lite minnen från hans tid som spelare: ”Jag spelade egentligen bandy, men då kom ”Professor” Lundström, som tränade MCK, och såg när vi tränade. Han frågade då om vi inte skulle spela ishockey istället för den där gubbsporten bandy, så på den vägen var det.”
”Hasslerör var det laget som överlevde längst av lagen i kransorterna. De spelade också i ishallen, och dit gick många av de gamla Boisarna när de inte ville satsa på att träna så mycket, vi tränade ändå tre gånger i veckan och spelade två matcher i veckan dessutom. Det gjorde att de fick ett bra lag som avancerade från trean, men det var ingen som ville börja träna så det blev inget avancemang”.
”Vi hade väldigt mycket folk på matcherna, det kunde vara 100 personer och titta bara vi hade träning”.
”Jag kommer ihåg en match mot Färjestad, då hade ”Professorn” ett papper med hur jag skulle spela. Jag skulle aldrig gå över offensiv blå, och fick jag pucken skulle jag bara slå icing direkt! Sedan hade vi en gubbe som låg uppe och fiskade bara, och vid ett tillfälle så fick han pucken och gjorde 1-0. Publiken var som galna, vi slog bara icning hela tiden. De vann dock matchen med 2-1, men sista målet kom bakifrån, den gick igenom nätet!”
”Vi spelade ofta i Värmlandsettan och mötte lag som Viking, Forshaga, Deje, Kil och Sunne, och alltid när vi vann så åkte vi ett ärevarv i en rondell i Karlstad under stort jubel.”
”Jag minns en match mot Färjestad, så sa vår målvakt Kalle ”Plopp”: Ta ni Asplund så tar jag resten! Asplund var en back som sköt hårt som bara den. Efter matchen kom en reporter från Karlstad och frågade vad han kallades. Men ”Plopp” dög inte så i tidningen dagen efter stod det att ”Skyddsnätet” räddade Mariestad från storförlust”.
”Året vi satsade mot allsvenskan så var vi i Finland på träningsläger veckan innan den viktiga matchen mot Karlskoga (som vann serien red anm). Men det var ju inte vi vana vid, så vi har helt nertränade när matchen sedan spelades så vi förlorade stort!”
”Jag är fast med att hjälpa Bois, det är ett måste nu. Det är så roligt att träffa folk, både att träffa gamla spelare man pratar minnen med, men också nuvarande spelare i laget, som Johan Frick och Lukas Larsson. Då får man ge dem lite beröm, för det förtjänar de!”
Vill du ha din klubbs historia berättad? Har du i så fall tips på vem man kan prata med? Skicka mail till mig på hkrister@msn.com så kanske just din klubb får sin historia nedskriven!
Licensnämnden som vanligtvis är i fokus en gång om året har till uppgift att pröva om föreningarna uppfyller de krav som finns och därmed kvalificera sig för fortsatt spel i respektive serie.
Det finns fyra områden där föreningar måste uppfylla kraven för att erhålla sin licens:
Stabil ekonomi
God organisation
Ungdomsverksamhet
Arena
Det som oftast är i fokus är området ”Stabil ekonomi”. I stora drag finns där tre områden:
Obestånd (föreningen måste kunna betala sina skulder)
Kapitalkrav (för 2023 eget kapital om 5% av intäkterna)
Krav på likviditet (typ finns likviditet för att klara av nästa års förväntade utgifter)
I princip allt ovan ska vara uppfyllt per den 30 april.
Tilläggas ska även att föreningarna ska inlämna en delårsrapport senast den 31 januari som är per 31/12 som inte helt behöver omfatta kravet om likviditet samt senast 28/2 ge in en resultatprognos för resterande del av verksamhetsåret.
Om vi fokuserar på den ekonomiska delen kan man ha synpunkter på vissa delar men i stort är väl andemeningen att man ska sköta sin klubb ansvarsfullt. Återkommer till ordet ansvarsfullt.
I mitt tycke sker det för ofta, nästan årligen, att klubbar blir underkända och inte uppfyller de krav som finns. Anledningarna är många, men inte alltför sällan verkar dessa föreningar tagna på sängen och de håller inte på långa vägar med och det blir panikåtgärder när det väl sker (då det i regel redan är försent).
Vad beror det på att man försätter sig i situationen och nästan likt ett spädbarns gripreflex slår ut med armarna, högljutt protesterar och bedyrar att man är felaktigt behandlad? Förstår man inte de regler/förutsättningar som finns, tolkar man dom fel, är det ett sätt att skylla ifrån sig eller finns det andra orsaker? Man kan tycka vad man vill om hur regelverket är utformat, men det är som det är och då har man bara att förhålla sig till det.
Utifrån sett verkar det som att det finns, om än få, klubbar som är slarviga med regelbundna uppföljningar, tar för stora risker och som inte agerar i tid när det börjar bli för stora avvikelser från budget. Att lägga en budget är heller inte enkelt. Det blir lätt att man vill och tror för mycket och därför är uppföljning, och att kunna/våga agera i ett tidigt skede, viktigt när avvikelserna börjar kännas obekväma. Sedan ska man ha respekt för att många kubbar har det tight redan från början, med låg omsättning, inte minst de som dessutom har en extra ekonomisk ryggsäck i form av långa resor.
Med ovan i baktanke tänker jag på något som slog mig när Troja i slutet av mars gick ut och vädjade till sina medlemmar, supportrar och sponsorer om ekonomiskt stöd, eftersom de hade ett underskott om typ 1-1,5 mkr och var i stort behov av att snabbt få in pengar. Visst, man kan hamna i knipa trots att man varit försiktig och agerat ansvarsfullt.
I samma meddelande framgår att man i ursprungliga budgeten räknat att behålla nivån av sponsorintäkterna det vill säga jämfört med föregående år då man låg i HA, vilket känns väldigt offensivt och ambitiöst. Publiksiffrorna budgeterades till för Trojas del normala, vad det nu innebär?
I samma meddelande framgår att redan under hösten var publiksiffrorna låga och att sedan även sponsorintäkterna var kännbart lägre. Rimligtvis fortsätter trenden och är styrelsen ”i grunden en kostnadsmedveten organisation” som de själva skriver, borde de analysera situationen och kanske till och med sett över vilka eventuella åtgärder som kan komma behöva vidtagas.
Analys och uppföljning görs säkerligen och ingen annan än styrelsen har väl koll på hur resonemangen gick.
Vi kan konstatera att inför AE meddelar föreningen att man rekryterat både Rommel och Macklin.
Man har alltså vunnit budgivningen på en av de hetaste spelarna i AE som fanns att tillgå och även på ytterligare en duktig spelare. Trots att det finns klara negativa indikationer på att ekonomin är ute på väldigt tunn is, så väljer man att öka på kostnaderna.
Anledningen till rekryteringarna är väl helt klart att man vill öka sina chanser att ta sig till kvalserien och väl där ha möjligheten att ta sig tillbaka till HA.
Är det i det läget kostnadsmetvetet och ansvarsfullt agerat? Knappast!
I samma meddelande, som refererades till tidigare, skriver man också ”att få föreningar i hockeysverige matchar IF Troja-Ljungbys verksamhet. Den är känd för sin bredd och sina fina resultat” osv vilket man bara kan instämma i, det är en fin och anrik klubb.
Vilket också gör att det är svårare att förstå att man inte agerar mer riskavert när det finns indikationer på att det inte går som tänkt.
Ska man vara lite cynisk finns det tre scenarion varför det blev som det blev:
1. Man hade ingen riktig uppföljning eller koll, och antog att allt var i sin ordning och att utrymme fanns i budgeten för förvärv för att sedan, försent, upptäcka att så var inte alls fallet.
2. Man hade indikationer på att föreningen kunde vara på väg mot ett stort underskott men vad gör det då om det blir några hundratusen till? Det kan vara så att förvärven kan vara skillnaden på fortsatt spel i HE mot uppflyttning i HA. Man räknar kallt med, eller känner sina sponsorer och supportrar så väl, att man vet att de kommer ställa upp med pengar.
3. Eftersom nämnden tar in dels en delårsrapport (utan likviditetsrapport) senast den 31/1 och en resultatprognos för resterande del av verksamhetsåret som ska vara inne den 28/2. Kan det vara så att det är licensnämnden som reagerat efter att ha läst prognosen, satt kaffet i halsen, och hintat att licensen är i fara? Det skulle rimma med att klubben går ut först i slutet av mars och desperat vädjat om pengar. Vilket i så fall tyder på att man haft väldigt dålig kontroll.
Jag vet inte vilket av scenariona som skulle vara mest oroande beroende på ur vilket perspektiv man ser det? Kanske det finns ett fjärde?
Licensnämnden tar förvisso in delårsrapporter från föreningarna men i slutänden är det vad siffrorna visar per den sista april som betyder något, eller snarare allt. Inte hur resan dit gått till.
Att agera ansvarsfullt med föreningens ekonomi verkar inte beröras alls i regelverket, vilket egentligen betyder att styrelser är fria att ta höga risker med ekonomin under året bara man lyckas hitta pengar att stoppa in innan den 30 april om inte tärningarna rullat rätt.
Om det finns klubbar som agerar ansvarslöst och med hög risk i sin verksamhet, drabbar det onekligen de som agerar ansvarsfullt och inte tar risker med sin ekonomi. Följden blir att man på ett sätt snedvrider en sund (hockey)marknad till att likna ett kasino.
Till sist tummar upp till de klubbar, som Karlskrona, Kalmar med flera, som under förra säsongen toppade sina trupper med fina förvärv som var finansierade, well done!
Förra säsongen mötte Skövde Troja i en tidig träningsmatch och båda lagen imponerade då storligen, kanske främst Skövde. Jag kallade det då för den första riktiga matchen på träningssmatchsäsongen. Men det är svårt att kalla dagens match för samma succé, i alla fall för Skövdes del. För detta kom att bli en tämligen enahanda historia där Skövde hade stora problem att hänga med överhuvudtaget.
Men vi tar det väl från början. Troja parkerade de första femton minuterna i Skövdes zon i stort sett. Troja satt hög press och Skövde bjöd på den ena borttappade pucken eller felpassen efter den andra. Det såg stundtals ut som vuxna män mot barn på isen, där Troja hade fullständig lekstuga mot ett stillastående Skövde. Att det bara stod 2-0 efter den första perioden var nästan märkligt, det kunde stått både 3- och 4-0 med lite mer effektivitet i avsluten.
I slutet av den första perioden började Skövde lyfta ut en gubbe och bara lyfta upp pucken mot den för att få lite andrum, det gjorde att pressen avtog lite. Och det var lite så man fortsatte jobba i den andra perioden. Det gjorde att Skövde fick i alla fall temporära andningshål, men speciellt mycket eget spel hade man inte. Det var Troja som stod för det ordnade spelet, chansskapandet och målgörandet även i den andra perioden Två nya mål och 4-0 inför den sista perioden.
I den sista perioden gick Troja ner lite i tempot och man tappade i passningskvalitet och då kunde i alla fall Skövde vara med och leka lite. Man får också till en 4-1-reducering, på en av få riktigt vassa målchanser, men med några minuter kvar så kommer 5-1 och även om slutresultatet sedan skrevs till 5-2 var det inget snack om saken.
I Troja så var det kedjan med Mattias Persson-Oskar Nordin-Kevin Engvall som var allra framfusigast. Så fort de var inne så kändes det som att Troja skapade tryck och målchanser. Även Jesper Emanuelsson gjorde en bra match.
Fanns det inga ljusglimtar i Skövde då? Jo jag tycker ändå att Carl Hjälm, trots fem insläppta, ska ha klart godkänt. Det var ingen lätt match för honom med flera närlägen och frilägen när Skövde hade svårt att ge honom riktig hjälp. Ett annat plustecken är nye backen Axel Erikssons offensiv. Han må ha lite brister i spelet i egen zon, men han är väldigt trygg med pucken och mjuk i skridskoåkningen.
Omslagsbild: Det blev ingen rolig eftermiddag för Skövdes lagkapten Axel Abrahamsson. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd
Jag har rankat alla seriers tränare, målvakter och backar, och därmed så är det bara forwards kvar. Vilka har vassaste offensiva uppställningen egentligen? Här är min ranking!
1. Väsby
Väsby har byggt en imponerande mix med offensiv spets kombinerat med nyttiga rollspelare. Offensivt så hade man sedan tidigare starka namn som Tobias Liljendahl, Carl Åsell, Nicklas Nousiainen, Adam Falk och Dick Axelsson. Till detta har man nu också adderat ett par av ettans starkaste målskyttar i Joni Nikko och Henrik Rommel, och dessutom SHL-meriterade Fredrik Forsberg, som mer varit en nyttig rollspelare i SHL men som givetvis kommer kunna göra en hel del poäng med nu när han tar klivet ner i ettan. Han kommer dock säkert fortsättas lägga ner ett hårt jobb tillsammans med andra nyttiga attitydspelare som Christian Hägg (med många strängar på sin lyra), Erik Aterius, Filip Rydström, Axel Olsson och nya Gilbert Gabor. Ettans kanske starkaste forwardssida.
Visbys nyförvärv Anton Johansson tillför spets till laget. Foto: Hampus Gliving, Nybro
2. Visby
Blev visserligen av med ett par spetsar i Emil Öhrvall, Eric Winbergh och Linus Lundström, men har i mina ögon ersatt dem bra. Dels har man lyckats få tillbaka nyttiga tvåvägscentern Anton Johansson, dels har man fått in två bra värvningar från Halmstad i Karl Påhlsson och Melker Iversen. Kan också Lukas Jidenius och Nils Bohlin blomma igen så har man en riktigt bra offensiv spets och bredd. För man har ju också fått behålla skicklige centern Elias Lindström vilket gör att man kan få ihop i alla fall två vassa offensiva enheter. I övrigt har man flera hårt arbetande yttrar och en klok tvåvägscenter i Adam Lidström.
3. Huddinge
Huddinge har satsat på en ombyggnation och jag måste säga att forwardssidan ser riktigt spännande ut! Spetsnyförvärven Alex Ek och Johannes Nilsson är klass på nivån och hemvändaren från Segeltorp Robin Carneholm är också en spännande värvning. Dessutom har man fått behålla det mesta av det bästa från förra säsongen, med trotjänande stjärnan Björn Jonasson i spetsen. Men även Joakim Hälleström, Anton Kalte och Filip Runbjer an ta offensivt ansvar och det ser med andra ord både spetsigt och brett ut och de kommer säkert jobba stenhårt med under nygamle tränaren Fredrik Mälbergs ledning.
#34 Pontus Karlsson, en bra värvning från Nybro. Foto: Hampus Gliving, Nybro
4. Nyköping
Har visserligen (antagligen) tappat sin storskytt Sören Dietz Larsen, poängligtvåan Isak Dahlin och nyttige Elias Jakobs, men har istället fått in ett par riktiga spetsar vilket gör att man ändå känns klart intressanta ut offensivt. För Pontus Karlsson och Linus Lundström tillför både målskytte och poänggaranti och kommer givetvis kunna axla stora roller. Intressant ser också värvningen av Hampus Engman ut, och värvningen av Joel Myrberg Andersson tror jag kan bli riktigt lyckad. Man har också fått behålla trotjänande spetsar i form av Christian Axelsson och Albin Ivarsson Hamberg, De kan utgöra två spetskedjor, och som stark tredjecenter kan man mönstra Albin Kedbrant, och John Moberg skulle vara ett starkt namn i en tredjekedja. Det finns med andra ord både bra bredd och spets i Nyköping denna säsong.
5. Tyresö/Hanviken
Tappar ännu en gång sina spetsar, denna gång Joel Thulin, Fredrik Schlyter och Mattias Sundberg. De var dock ersättare för andra nyckelspelare, så ska de lyckas täta luckorna ännu en gång? Svaret känns inte som ett givet ja, men visst finns det spelare med potential i laget. Nyförvärven Isak Dahlin (Nyköping), Tim Kämpeberg och Sebastian Frantz (båda Huddinge), Eric Eljas (Köping) samt Filip Karlsson Tägtström känns alla som spännande värvningar, medan man har kvar David Karlström och Alexander Karlsson. Det gör att man ändå ser ut att kunna få till i alla fall två potenta offensiva kedjor, och det kan sedan kompletteras med spelare som David Ljusbol, Daniel Nilsmats, Isak Sörell med flera som kan göra det hårda jobbet.
6. Wings
Tappade många spetsar i slutet av förra säsongen, därför måste givetvis spetsvärvningen av Oscar Pentler kännas riktigt bra. Han skulle kunna flankeras av exempelvis Mateusz Szurowski och förra årets stora utropstecken Dennis von Walden. Gustav Eurenius skulle kunna centra en kedja med Tim Dackell och Emil Gabrielsson och därmed skulle laget kunna ha två rätt starka offensiva enheter ändå. De därbakom känns inte helt hopplösa heller, så forwardsidan är inte så pjåkig.
7. Linden
Har till stora delar behållit samma forwardsuppsättning som man hade förra säsongen, dock så lämnar bröderna Mäkinen. Nyförvärven är inga som givet går in i förstalinorna kan göra säkert ett bra jobb i en tredje eller fjärdekedja. Förra säsongens succékedja med Andrés Staforelli, Lucas Ekholm och Adam Helldén lär få förnyat förtroende att agera spjutspets, och Christoffer Norlin, Thom Flodqvist och Alexander Larsson kan bli en helt ok andrakedja.
Lucas Paulsson behöver ta en större roll i Vallentuna i vinter. Foto: Oliver Åström, Kalix
8. Vallentuna
Har tappat några riktigt tunga namn i Gustav Jansson, Christian Holmblad och Jacob Lundin, och nyförvärven känns, med undantag möjligen av finske Matias Valta, som att de inte håller samma klass. Lucas Paulsson och Gustav Eriksson är dock kvar och de kommer behöva ta en än större roll, detsamma gäller Oskar Söderberg och Markus Andersson. Tvåanvärvningarna Albin Olofsson (Sudret) och Emil Carlqvist (Grästorp) kanske också kan bidra med en del poäng och hårt jobb.
9. Enköping
Det är svårt att se de där riktiga spetsarna i Enköpings lag. Man har ett par som gjort ok med poäng under flera år i Daniel Andersson och Tobias Smids, och man hade ett lyckat nyförvärv i slutet av förra i Lukas Henze. Därtill kan man addera årets nyförvärv Tim Friberg. Men sedan? Nej detta känns tandlöst!
10. Segeltorp
Inte en enda spelare i Segeltorp hade platsat i en topp 2 kedja i ett enda östlag. Det är mer eller mindre omöjligt att lyfta fram spelare, men Adam Björklund och Simon Delden kan jag tänka mig är två av spelarna man kommer bygga runt i alla fall. Men detta ÄR ettans svagaste forwardsuppställning, utan konkurrens.
Igår var jag iväg och kollade på Färjestad-Örebro i Mariehus arena vilket gjorde att jag inte kunde följa någon av ettanmatcherna live. Men det tog jag igen genom att kolla igenom två matcher inatt och även kort snabbkik på några av de andra matcherna. Här är mina intryck!
Vimmerby imponerar! Ja man kan inte säga annat efter att ha sett deras match mot Västervik där man visserligen förlorade med 3-2, men spelmässigt var det klart bättre laget. Nu vet jag att detta var en första träningsmatch och att man inte kan/ska dra för stora slutsatser av såna, men Vimmerby mötte alltså i sin första träningsmatch för säsongen ett Västervik som gjorde sin tredje match (de hade tidigare besegrat Nybro med 2-0 och 3-2) och det blev alltså också en tredje seger för Västervik. Men spelet! Där var det Vimmerby som imponerade.
Att Vimmerby borde vara rinkrostiga märkte man inget av, för de bjöd på en riktigt bra match där Västervik fick finna sig i att spela stora delar av matchen utan puck. Vimmerby hade hela tiden bra fart på rören, och hade framför allt ett riktigt bra passningsspel där man hela tiden gav varandra alternativ. Man visade sig, man ville ha pucken, och man var inte rädda för att göra saker med pucken när man väl hade den. Spelare som Jakob Karlsson, Anton Carlsson och bröderna Elias och Viktor Lindgren var riktiga kungar på isen. Västervik försökte pressa, men blev bortspelade. Västervik försökte ställa upp och styrspela, men blev bortspelade. Vimmerby spelade med ett självförtroende och en skjuts i spelet som gjorde att man långa stunder sköljde över allsvenskarna. Det såg minst sagt otroligt bra ut, särskilt då det var en första träningsmatch. Och jag har svårt att se att det ska bli sämre när man fått fler matcher i benen.
En av kungarna på isen, Jakob Karlsson. Foto: Mats Tjernström
Men de förlorade trots allt, och det hade givetvis sina anledningar, och den främsta var spelet framför kassarna. För var det något Vimmerby måste bli bättre på så är det just den detaljen. Man blev lite för runda i anfallszonen. Man hade alldeles för roligt med att åka runt utanför boxen och passa runt pucken för att vilja sticka in näbben framför mål och styra, skymma och ta returer. Överlag passades det runt lite för mycket och togs för få avslut, och då kunde Västervik vara rätt nöjda med att bevaka den viktiga centrala delen av försvarszonen och låta Vimmerby snurra, det blev ändå inte så farligt speciellt många gånger.
Problemet var liknande i egen zon. Västervik spelade betydligt rakare, man tog hela tiden pucken mot mål och gav sig också in i ”skiten” och styrde, snappade upp lösa puckar och skapade på så sätt vid de få anfall de ändå hade fler och vassare målchanser, jag vet inte om de hade 3 eller 4 ramträffar under matchen. Vimmerby kunde varit betydligt tuffare där och boxat ut Västerviksspelarna. Sedan kanske inte Scott Hector hade nått sin fulla kapacitet i Vimmerbykassen heller, det var något mål som såg lite billigt ut.
***
Jag såg två matcher skrev jag, och den andra matchen var Tranås bortamatch mot Kalmar. Det var en match där Tranås gjorde en rätt bra match, men där Kalmar ändå till slut vann med klara 5-0. Och det framstår allt mer tydligt; Tranås har problem med målskyttet. Detta vara andra träningsmatchen och andra nollan framåt för ”Tranorna”.
Vi börjar dock med det mest positiva: Kanadensaren Geroge Diaco var äntligen på plats, och som han imponerade! Just tekniken att få med sig pucken i fart utan att sluta åka skridskor tycker jag visade på en detalj som brukar avslöja klassen på en spelare. Han kunde få pucken lite halvskrynkligt, men lyckades ändå få med sig den utan att tappa någon fart. Även sättet han tog sig in i anfallszonen på, där han alltid hittade vägar, visade på kvaliteten. Det var även han som låg bakom i stort sett allt farligt som Tranås presterade, med fart, fina instick och kreativitet. Han var även ytterst nära att sätta en urläcker Zorro vilket ytterligare understryker den tekniska kvaliteten han besitter. Jag konstaterar redan nu att Diaco kommer bli en riktig sevärdhet i ligan.
Om vi fortsätter på det positiva spåret så höll Tranås även spelet väl uppe. Spelmässigt var det en jämn match där lagen turades om att ha initiativet. Tranås höll ihop laget bra och pressade hårt över hela isen. Ska man lyfta fram några enskilda spelare så gjorde backarna Viktor Nilsson Westerlund en kanonförstaperiod och Gustaf Malmkvist en riktigt bra match rakt över, medan offensivt så var det Markus Ruuskanen som visade mest framåtanda (efter Diaco då givetvis).
Gustaf Malmkvist gjorde en stark insats i nya klubbdressen. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd
Men man blev ändå nollade, och man släppte ändå in fem mål bakåt. Varför? Jo man hade lite samma problem som Vimmerby. Man hamnade för mycket utsida i anfallszonen, man var för bekväma och tog för lite puckar mot mål. Och när man väl fick lägena var man alldeles för tama.
***
Jag vill tyvärr dela ut lite kängor också. Som tur var är det träningsmatcher, men jag tycker ändå att det finns en del mer att kräva vad gäller några av sändningarna. Anledningen till att jag valde att titta på de två matcher jag valde var givetvis för att jag var nyfiken på hur ettanlagen stod sig mot de förväntade allsvenska bottenlagen, men även sändningskvaliteten avgjorde.
* Lindlöven mötte Guldsmedshytte (och vann 3-0) i en sändning utan kommentator och med en bild som segade så man trodde den skickades ut via ett gammalt 28,8k-modem från tidigt 90-tal.
* Bodens segermatch (7-1) saknade också kommentator det jag försökte se period ett i alla fall, och bilden var så grå att man inte kunde urskilja spelarna nummer ens.
* Skövde bjöd på både bra bild och kommentatorer, men varför ingen klocka och resultat i bild?
Sedan var det flera matcher som inte ens sändes, det är givetvis än sämre! Och ett par av matcherna sändes, men har inte lagt upp så man kan se dem i efterhand. Nej, jag hoppas på bättring framöver!
***
I eftermiddag tänkte jag se matchen Skövde-Troja. En match som ska bli riktigt intressant att se. Var står ett klart vässat Skövde, mot ett lite försvagat Troja? Förra försäsongen bjöd lagen på en riktigt fin försäsongsmatch, blir det något liknande nu?
Borås har länge jagat en riktig spetsforward som är tänkt att ersätta Väsbyflyktade Joni Nikko. Och idag kl 14 så har man gått ut med att man äntligen ska presentera vem denna spets är. Det har länge cirkulerat rykten att det är en finsk forward som är på g, och nu har jag fått ett tips om vem det kan vara. Stämmer tipset så är det en riktigt stark värvning, nämligen Kalmars före detta poängspruta Niko Ahoniemi. Niko kommer senast från Polska högstaligalaget STS Sanok, där han gjorde 32 poäng på 38 matcher, men säsongen innan så spelade han alltså i Kalmar där han var en ledande spelare och kom tvåa i interna poängligan med 36 poäng på 41 matcher. Det skulle givetvis var en riktig bomb om dessa uppgifter stämmer och en värvning som skulle ge Borås en riktig offensiv skjuts.
Jag har rankat alla seriers tränare, målvakter och backar, och därmed så är det bara forwards kvar. Vilka har vassaste offensiva uppställningen egentligen? Här är min ranking!
1. Hudiksvall
Har en riktigt bra rollfördelning på forwardssidan, med två riktigt starka offensiva enheter, där Adam Byström Johansson, Christoffer Jansson och Jesper Wiberg är den ena och Samuel Eriksson, Henrik Olsén och Lucas Feuk antagligen blir den andra. Dessa kompletteras med mer rollspelare som ska ge egna laget energi och ta motståndarnas. Där finns nyttiga pjäser som Carl Westberg, Oskar Klaar, Filip Sjöberg, Lukas Enqvist, Alexander Bjurström och Axel Levander.
Emil Lindblom, norra ettans kanske vassaste forwardsvärvning. Foto: Oliver Åström, Kalix
2. Boden
Har fått in en riktig spets i Emil Lindblom, han var en spelartyp man saknade förra säsongen. En spelare som levererar kväll efter kväll, en riktig målskytt med bra attityd. Han lär få en stor roll med kanske Pontus Johansson och Christian Nyman. Andrakedjan kan då tvillingarna Wahlgren få husera i tillsammans med Nils Thomasson. Sedan får energispelare som Henri Tamminen, Viktor Sandberg, Wille Åström med flera ta de mer defensiva rollerna.
3. Piteå
Sena värvningen Tommi Niskanen känns som en viktig värvning, då man tappat mycket spets, och det tror jag han kan vara. Han lär få en stor roll son förstacenter tillsammans med Carl Holmner Härgestam och Oscar Nilsson. Även Victor Edström, Petter Mäkitalo och Gustav Marnetoft är nog tilltänkta i offensiva roller med Arvid Sundin som en möjlig joker. Det finns också bra tvåvägsspelare som i Rasmus Similä, Linus Hedman och Joakim Landkvist, så bredden känns bra, och det finns även en del nyttiga gnuggare i övrigt.
4. Strömsbro
Topp 5 i interna poängligan (Broberg, Hansson, Hägerström, Lindgren och Åhleén Hedenström) blir kvar och de lär fortsatt få en stor roll offensivt. Nu får de även ett tillskott i form av en riktig spetsspelare i Matej Galbavy, vilket gör att Strömsbros forwardssida ser stärkt ut, även om givetvis tappen av Viktor Ehn och Gabriel Deutsch svider. Men finns gott om attitydspelare som gör det jobbigt för motståndarna kvar.
5. Sundsvall
Värvningen av Filip Wiberg var stark, och även om han är ung så har han en del värdefull rutin som kan behövas i en ung men lovande forwardssida. Sebastian Kaijser är också givetvis både rutinerad och en riktig spets. De får ta unga killar som Joel Nyman, Oskar Larsson och Ludvig Westerlund under sina vingar och hjälpa dem att leda offensiven. Sedan finns det också flera riktiga attitydspelare som kan passa utmärkt i en tredje- och fjärdekedja där de ändå kan bidra med lite poäng, jag tänker på killar som Mathias Wikudd, Isac Norén, David Åhlin och Fabian Alm Westling.
Jacob Hansson Geidon kommer vara viktig i Kalix kommande säsong. Foto: Oliver Åström, Kalix
6. Kiruna
Interna poängligavinnaren Matias Mustonen blev kvar vilket givetvis var viktigt, nu till i år får han även en lekkamrat i Teemu Siironen vilket jag tror kan bli ett lyckat drag. Jacob Hansson Geidon, Markus Runnkvist och Felix Fjälkeborn är också spelare som kan tillföra offensivt, och det ska bli spännande att se vad Feliks Morozov kan tillföra. Övriga hamnar lägre ner i hierarkin.
7. Kalix
Här är det fyra som jag ser som rätt givna offensiva spetsar. Dels de tre transatlanterna Conner Jean, Levi Wunder och Nick Pryce, där framför allt de två förstnämnda känns riktigt spännande. Dels värvningen av Linus Håkansson som känns som en sån där joker som Kalix varit så bra på att få att lyfta. Där bakom känns det dock väldigt tunt, det blir inte mycket secondary scoring som jag kan se (alltså spelare som gör poäng bakom de givna topparna).
8. Clemensnäs
Har tappat några av sina starkare poänggörare från förra säsongen i tvåan, men ettan Liam Nilsson och trean Pontus Burström är i alla fall kvar och lär behöva leverera även denna säsong. Av de nya så är bröderna Warg de mest etablerade, men de är inga större poängspelare. Möjligen kan Melker Gustavsson kliva fram även på ettannivå. Men i övrigt har jag svårt att se några större utropstecken.
9. Vännäs
Här är det en trio man kommer luta sig emot när det gäller poängproduktionen. Oscar Frestadius har under flera år visat att han är en stark poänggörare, även Filip Bergsdorf och Felix Hälldahl kommer få bära ett tungt offensivt ansvar. I övrigt är det mest arbetare i vingården.
10. Örnsköldsvik
Det är svårt att se några givna större poänggörare i Örnsköldsvik, men Jakob Lundberg, Wictor Åhström, Lukas Carlsson, Felix Filipsson och Oscar Ingesson har ändå en del poäng i sig, och med stora roller kan de säkert ta kliv. Dessutom kan hårt jobbande Oliwer Stensson bli ett utropstecken om han får allt att stämma.
Igår listade jag alla 43 importer som kommer spela i ettan kommande säsong. Nu tar jag det ett steg längre och betygsätter alla spelare. Men jag gör det lite grann med en knorr. För jag betygsätter dem inte utefter deras klass rakt av, utan fokus ligger på vad jag tror att de kan tillföra till laget. En import skulle kanske bara tillhöra marginalspelarna i en toppklubb, men kan ändå bli viktig för att lag längre ner. Därför sätter jag betyg efter hur stor roll de kommer få i laget enligt följande stege:
* Kommer inte tillföra något ** Kommer tillföra lite *** Kommer tillföra en del **** Kommer tillföra mycket ***** Kommer vara ledande i laget
Kiruna 6 st
Artur Ogandzhanyan (G) (Ukraina) ** Gjorde det ändå rätt bra i tvåan med Boro, men kommer nog spela andrafiol.
Eddie Ahlmark (D) (Finland) *** En resolut spelande back som kommer tillföra en del i spelet i egen zon.
Wiljami Kupiainen (D) (Finland) ***** En spelskicklig back som kommer svälja mycket istid.
Feliks Morozov (LW/RW) (Ukraina) *** Franska andraligan håller tveksam klass, men även landslagsspelare för Ukraina så lite intressant ändå.
Dmytro Danylenko (C) (Ukraina) *** Kommer från franska andraligan som är lite tveksam klass på, men Tyringes forwardssida kan han nog tillföra en del i.
Milan Davídek (C/W) (Tjeckien) **** Kom fyra i interna poängligan förra säsongen, men lär få en ännu större roll i år.
Heikki Harju (F) (Finland) ***** Hela lagets klart viktigaste spelare.
Matias Laaksonen (LW) (Finland) *** Det är stora förhoppningar knutna till Laaksonen, men jag har svårt att se att han ska bli annat än en nyttig rollspelare.
Alvesta 3 st
Caleb Eefting (D) (Kanada) **** Kommer vara viktig för att ge backsidan lite spelskicklighet.
Shane Heffernan (LW) (Kanada) *** En legoknekt som dock huserat i lite lägre ligor i Europa.
Zac Sirota (C) (Kanada) *** Svårt att säga var han stor, NCAAIII-ligan varierar kraftigt i klass, men svårt att se att han ska leda laget.
Falun 3 st
Tyson Brouwer (G) (Kanada) ** Gjorde det helt ok i tvåan, men kommer nog inte få stå mycket.
Pawel Oblonski (F) (Polen) ** Får följa med upp från tvåan, så man måste ju tro att han ska tillföra lite i alla fall.
Julian Parrée (C/LW) (Frankrike/Schweiz) *** Gjorde en rätt bra säsong senast i Moras juniorer.
Kalix 3 st
Conner Jean (C)(USA) ***** Kommer få en ledande roll i laget, har ändå gjort det bra i den starka NCAA-ligan.
Nick Pryce (LW) (Kanada) ** SPHL som han kommer ifrån är ingen klassliga direkt.
Levi Wunder (F) (USA) **** Över en poäng per match i Teg de sex matcher han fick chansen och en bra historia. Kan bli bra.
Hur viktig blir Hugo Haas för Boden? Foto: Oliver Åström, Kalix
Boden 2 st
Hugo Haas (G) (Tjeckien) *** Kommer slåss med Jakob Karlsson om förstaspaden, och tar han den så kommer han kunna betyda mycket för Boden.
Henri Tamminen (RW/LW) (Finland) *** Betyder en hel del med sin attityd och fysik, men inte så mycket i spelet, där han är begränsad.
Borås 2 st
Konstantin Barulin (G) (Ryssland) ***** Lagets stora stjärna, utan honom faller laget, även om man har starkare utespelare denna säsong.
John Henrion (RW) (USA) **** Meriterad spelare som var rätt blek förra, men kanske får nytt liv nu när radarpartnerna Fridéns ansluter?
Tranås 2 st
George Diaco (C) (Kanada) ***** Sprutat in poäng i toppjuniorligan OHL, och i stort sett samtliga spelare runt honom i poängligan har draftats av NHL-lag.
Christof von Burg (G) (Schweiz) ** Agerade andraslips förra säsongen och lär göra det i år med.
Mjölby 1 st
Kevin Kallonen (D) (Finland) **** Tänkt att vara offensiv härförare. Gjorde det bra i tvåan förra säsongen.
Mörrum 1 st
Louis Ingvordsen (G) (Danmark) *** Det ska bli intressant att se kampen om förstaspaden, även om von Schoultz kanske ligger bäst till. Men har ändå gjort 8 matcher i danska högstaligan.
Piteå 1 st
Tommi Niskanen (F)(Finland) **** Har gjort bra med poäng i finska Mestis och då brukar man kunna göra avtryck även i ettan. Men kanske ingen ersättare för Isaksson.
Strömsbro 1 st
Philippe Caron (D/F) (Kanada) ** Gjorde bra med poäng i tvåan med Arboga, men misslyckades i Lindlöven säsongen innan.
Vallentuna 1 st
Matias Valta (F) (Finland) **** Två raka säsonger med 20+ poäng i Mestis tyder ändå på att han borde kunna ta en rätt stor roll.
Wings 1 st
Axel Ekstrand (RW) (Finland) ** En säsong i ettan med Örnsköldsvik i ryggen, men kanske ingen jättesäsong.
