Igår listade jag ettans starkaste målvaktspar, idag så kliver vi fram ett steg i banan och synar backparen. Där är konkurrensen stenhårt om topp 3, sedan är det lite mer öppet. Men så här rankar i alla fall jag backsidorna som de ser ut just nu.

1. Väsby

Det är en hård kamp mellan de tre topplagen där det egentligen är omöjligt att säga vilket av de tre som har starkast backsida egentligen. Men valet faller ändå till slut på Väsby. Laget har en trio starka offensiva backar i Ludvig Georgsson, Linus Rotbakken och Rasmus Sörgardt, som för den sakens skull inte fuskar med defensiven. Till det så har man starka defensiva kort i killar som nya Sebastian Walfridsson, Oliver Lexenberg och Daniel Carlqvist. Man har dessutom en tung backsida med hela sju spelare som väger 92 kg eller mer, vilket gör att det kommer bli jobbigt att ta sig in på kassen mot Väsby. Det finns dessutom rutin från spel högre upp i kombination med ungdomlig entusiasm. Det är svårt att peka på svagheter i Väsbys defensiv.

2. Troja

Troja har föryngrat sig inför säsongen, men det märks inte på backsidan. 36-årige defensivspecialisten Daniel ”Trucken” Karlsson går in på sin 20:e a-lagssäsong med laget, och offensivt meriterade 31-åringen Dennis Fröland kommer vara härföraren offensivt. Lägg därtill spelare som Carl Ernberg (som kommer få offensiv roll), Carl Wäng, och Kalle Bartholdsson som också har en del rutin trots lite mindre ansenlig ålder. och man förstår att rutinen kommer inte vara något bekymmer. Till det adderas lovande egna juniorer i from av Malte Larsson, Petter Sjöcrona och Rasmus Åkerblad till en spännande mix.

3. Karlskrona

Karlskrona backsida kanske inte riktigt hade den harmoni man önskar av ett stjärnfyllt lag, känslan var att man hade lite offensiv slagsida. Men det har man rättat till nu när man plockat in två stabila pjäser med starkt spel i egen zon i form av Hugo Wendt och Marcus Björk. Det gör att man har en bättre mix, där framför allt Gustav Berglund, Christoffer Rasch och Jesper Solomon Frisell kan då lite mer utlopp för sina offensiva kvaliteter. Martin Fransson får en tvåvägsroll, medan mer defensivt lagde Christoffer Lynch lär få agera sjundeback och Vilde Persson får stå på tillväxt.

4. Hudiksvall

Har fortfarande bara sex backar under kontrakt så det kommer givetvis in minst en back till. Men de man har skäms inte för sig, och känslan är att man fått en mer harmonisk backsida med en tydligare rollfördelning. Nya allsvenska värvningarna Axel Brännstam och Philip Eriksén får en uttalat defensiv roll och lär kompletteras av starka offensiva kort i William Eckmyhl och nya Lucas Torstensson. Hannes Lindström och Filip Lander får agera tredje backpar, och skäms inte heller för sig.

5. Boden

Boden har en trygg backsida med en bra mix mellan rejält spelande backar och ett par starka offensiva kort. Isak Pantzare är givetvis en kanonvärvning, en back som dominerade isen fullständigt under sin tid i ettan med Piteå och Borlänge. Sedan dess har han spelat i SHL och allsvenskan, men nu startar han om karriären i ettan och jag förväntar mig inte att han blivit sämre sedan sist. En stark skridskoåkare som inte tvekar att fylla på. Han och Felix Dahlroth får dela på ansvaret i powerplay och i offensiva situationer, troligen med resolut spelande Jens Andersson och Max Kardewall som komplement i första backparen. Erik Hannu och Kevin Arvidsson kan bli ett vasst tredje backpar, medan Viktor Aresprång blir extrabacken.

6. Vimmerby

Har en riktigt bred backsida med nio backar under kontrakt, men det mesta kanske är breddbackar. Det finns dock några riktiga guldkorn i bröderna Oskar och Elias Lindgren, två rörliga och spelskickliga herrar som kommer utgöra starka offensiva hot i vinter. Dessutom kommer kloka och allsvenskt meriterade tvåvägsbacken Pelle Ström bli en tillgång, precis som William Alftberg. I övrigt är det laglojala backar som gör sitt jobb i det tysta utan att göra bort sig.

7. Kristianstad

Det är en rätt ung backsida, med endast en back över 22 år, men tre av dem har minst ett par säsonger i allsvenskan i benen ändå. Filip Persson är en stark värvning som kommer betyda mycket offensivt, en roll jag även tror att Anton Davidsson och Charlie Björlin kommer få ta, medan Oskar Hassel, Isak Renemark och Viktor Wahldén med sin rutin får ge säkerhet bakåt först och främst. Kommer säkert plocka in någon eller ett par spelare till, då kanske en mer etablerad offensiv kraft kan vara en prioritering?

8. Mariestad

Tappade visserligen starke backen Jesper Broeng men har fortfarande en stark backsida. Tobias Aronsson är en toppback i ettan och kommer tillsammans med nya Andreas Thelander få stå för offensiv spetskvalitet. Manne Håkansson är en stark tvåvägsback som kan stå inför ett stort genombrott, medan Johan Frick och Simon Svensson levererat trygg defensiv spetskvalitet i flera år. I övrigt tre unga killar, där Filip Stenlund och William Sundberg visade framfötterna redan säsongen som gick, där finns potential.

9. Piteå

Har tappat ett par tunga namn med ersättarna är nog ändå ett steg upp. Jag tänker då på stabile tvåvägsbacken Fredrik Granberg och offensiva löftet Alexander Popovic, som ska bli spännande att se i ny miljö. Spets finns också i blivande storbacken (i dubbel bemärkelse) Oscar Eriksson. I övrigt stabila pjäser.  

10. Tyresö/Hanviken

Tyresö/Hanviken blev av med några tunga pjäser i Edvin Hammarlund, Fredrik Lundin och Ludvig Georgsson, men har gjort ett bra försök att ersätta dem. Erik Pal, var Visbys främste back säsongen som gick och lagkapten, och i Filip Pilö och Alexander Andersson har man fått in två spelskickliga backar. Dessa tre får utgöra spetsen, men det finns även ytterligare en kvartett kompetenta backar i Ludvig Almgren, Pelle Carlsson, Ivar Sjölund och nye Daniel Ohlsson.

I en intervjuserie så tänkte jag försöka få till intervjuer med några av de förväntade topplagens spelare för att höra deras tankar inför säsongen, både för egen del, men framför allt för laget. Nu har turen kommit till en riktigt trotjänare. Med nitton a-lagssäsonger i en och samma klubb så är han hela hockeySveriges största trotjänare med över 900 spelade matcher. Men blir man någonsin fullärd som spelare, hur länge kommer han spela, vad tycker han om det föryngrade lagbygget och blir Troja att räkna med i år? Detta och mycket mer därtill i denna intervju med ingen mindre än Daniel ”Trucken” Karlsson Törnros.

Du går nu in på din nittonde säsong med seniorspel, då borde du vara rätt man att svara på frågan: Blir man någonsin fullärd som spelare?

– Nej man blir aldrig fullärd, man lär sig något nytt varje år.

Vad utvecklar du fortfarande?

– Man utvecklar allting,: Nya sätt att spela, nya sätt att lösa saker, det blir nytt hela tiden.

Vad ser du annars som dina styrkor på isen?

– Närkampsspelet framför allt och att jag börjat läsa spelet bra, att ligga rätt och jag har ett bra skott, och ibland kan jag göra det oväntade med. Ibland kan man blixtra till på alla håll och kanter.

Du är nu 36 år och du signar ändå ett tvåårskontrakt, hur gick tankarna?

– Det var enkelt beslut, det fanns inga tankar på att sluta, kroppen känns fräsch och det var bara kul att man fick två år.

Hur länge tror du att du håller på?

– Det får man se, allt kan hända på isen och gymmet, men jag ser minst två år framåt i alla fall så får vi se sedan.

Hur ser du på din egen säsong?

– Jag hade en bra säsong faktiskt.

Vad säger du om lagets säsong?

– Man måste vara nöjd. Vi gick till kvalserien och torskade på mållinjen, vi sumpade allt i en match egentligen, men når man kvalserien så måste man vara nöjd och går man upp så är man supernöjd.

Det har blivit en mer ungdomlig profil på Troja inför den här säsongen. Hur ser du på det?

– Det kan vara bra att få in en ny stomme. Det är många hemvändare som pluggat på annat håll och kommit hem igen. En bra nystart med lokal förankring, så det kan bara bli positivt.

Hur ser du på tappet av Wictor Ragnewall?

– Han är ju superduktig, så det var tuft att tappa honom. Men Eliassson och Vestermark kan kampera bra ihop och spika ihop lika bra de.

Säg några korta ord om varje lagdel!

– Målvakterna tycker jag ser bra ut, det är en ung och en med lite erfarenhet, de kan tävla bra. Backsidan är stabil och rutinerad, där finns inga frågetecken. Forwardssidan består av många unga hungriga killar, med några kvicka forwards blandat med rutin. Så jag tror vi kan överraska många.

Hur har Jens syn på ishockey förändrat ert spel?

– Det är lite mer offensiv hockey och mer skridskoåkning, den moderna hockeyn tror jag det heter. Ett roligt spelsystem faktiskt.

Många ser er trots föryngringen ändå som en allsvensk utmanare, gör du det med?

– Det är nog mycket för att det är namnet Troja också, men det är alltid kul att bli uppsnackad. Men vi ska spela om det med, vi har många förstårsseniorer så det kan ta tid att få ihop det, men får vi ihop gruppen kan vi gå långt.

Vilken av de unga ska man hålla ett extra öga på?

– Den var svår, vi har bara spelat två matcher så det är svårt att säga. Men Oscar Nordin ser riktigt bra ut och Kevin Engvall med sin speed med.

Ni vill vara med och slåss om allsvenska platsen, vilka ser du som era svåraste utmanare?

– Väsby, Hudiksvall, Boden och Karlskrona.

Under de senast veckorna så har jag rankat seriernas förstamålvakter, backsidor och forwardssidor serie för serie. Men nu närmar sig seriestarten och innan jag kan börja ranka lagen så vill jag tratta ner rankingarna ytterligare ett steg. Därför tänkte jag utse de bästa lagdelarna i varje kategori: Ettans bästa målvaktssida, bästa backsida och bästa forwardssida. Idag kör jag igång med målvaktssidan. De här tio lagen har i mina ögon ettans bästa målvaktspar.

1. Mariestad

Målvakter: Tobias Sandberg och Isac Ohlsson

Tobias Sandberg har varit kanske ettans allra bästa målvakt i flera säsonger, och med en säsong i allsvenskan i ryggen så tror inte han blir sämre. Gör aldrig ett misstag känns det som, och kan även göra de omöjliga räddningarna. Som komplement finns förra säsongens stora utropstecken Isac Ohlsson, som startade säsongen svagt, men sedan bara blev bättre och bättre ju längre säsongen gick. Det är två förstamålvakter av hög klass som kommer tävla hårt om istiden.  

2. Karlskrona

Målvakter: Viktor Kokman och Carl Malmkvist

Vad Viktor Kokman betydde för Karlskrona sedan han anslöt mitt under allettan var uppenbart för de som följde dem. En trygg sista utpost som kan vinna matcher åt sitt lag. Som backup unga och lovande Carl Malmkvist, som hade 90 i räddningsprocent trots att han spelade i ett bottenlag. Det finns fortfarande lite att lära givetvis, men potentialen är hög.

3. Borås

Målvakter: Konstantin Barulin och Hugo Fagerblom

Här lutar sig Borås väldigt tungt på sin förstamålvakt, Konstantin Barulin. Men det är å andra  sidan ingen dålig klippa att luta sig emot, med sin rutin och sin kompetens han visade upp säsongen som gick. Kommer få stå allt, och kommer göra det bra. Men backupen Fagerblom är inte mer än en ok.

4. Nyköping

Målvakter: Daniel Fahlström och Sebastian Wagner

Daniel Fahlström fick under slutet av förra säsongen chansen i allsvenskan med Kristianstad efter en kanonsäsong, och gjorde inte bort sig. Trots det blev det ingen förlängning, och nu kommer han kampera tillsammans med Sebastian Wagner som fyllde ut Fahlström skridskor på ett mycket bra sätt under hans frånvaro. Nyköping har med andra ord två riktigt kompetenta målvakter kommande säsong.

5. Kristianstad

Målvakter: Wictor Rangewall och Oliver Tornerefelt

Vad Wictor Ragnewall kan har han visat under flera säsonger med Troja, en målvakt av toppklass i ettan, även om han faktiskt hade en lite dipp förra säsongen. Som backup finns Oliver Tornerefelt som gjort några märkliga karriärval under sin karriär och som nu mest lär få öppna båsdörr. Men visst är även han en bra målvakt i sina bästa stunder.

6. Piteå

Målvakter: Johannes Sundström och John Vestermark

John Vestermark inledde säsongen starkt och hade ett fast grepp om spaden. Men sedan skadade han sig och då klev Johannes Sundström fram och briljerade, men skadade sig i sin tur precis lagom till att Vestermark kom tillbaka från sin. Det finns med andra ord två bra målvakter som kan kliva fram när det behövs i Piteå i vinter.

7. Visby

Målvakter: Filip Lindblad och Sebastian Andersson

Filip Lindblad har knackat på den allsvenska dörren i ett par år nu, men blir trots det kvar på ön. Det tackar Visby givetvis för, som får en målvakt med en högre lägstanivå än de flesta ettanmålvakter har som högstanivå. Som backup unge och rätt intressanta Sebastian Andersson, som jag tror kan bli ett litet utropstecken i vinter när Lindblad behöver vila.

8. Halmstad

Målvakter: Jacob Crespin och Adam Ahnberg

Hade jag gjort en lista med bara förstamålvakter så hade ”Creepy” hamnat högre på min lista. För han är en riktig toppmålvakt i ettan som har gjort det möjligt för Halmstad att vinna varje match. Men backupen Adam Ahnberg känns som ett osäkert kort, med medioker statistik i tvåan.

9. Väsby

Målvakter: Linus Ryttar och Victor Olsson

Linus Ryttar är en målvakt med rutin av att föra upp lag och av spel i allsvenskan. Men förra säsongen var inte hans bästa, och han darrade i kvalserien och då fick Victor Olsson kliva fram och visa att han håller på nivån.

10. Skövde

Målvakter: Carl Hjälm och Felix Tengvall

Lovande Felix Tengvall och mer rutinerade Carl Hjälm kommer nog föra en rätt jämn match om att ta förstaspaden i Skövde i vinter. Båda håller bra ettanklass, men är kanske inte den yppersta spetsen i ettan.

I en intervjuserie så tänkte jag försöka få till intervjuer med några av de förväntade topplagens spelare för att höra deras tankar inför säsongen, både för egen del, men framför allt för laget. Först ut är ettans bästa spelare (enligt Mjörnbergs topplista), Jesper Lindén, som varit Mariestad Bois trogen trots locktoner från lag högre upp i flera år nu.

Jesper Lindén, hur mycket följer du det som skrivs som hockeyettan?

– Inte alls mycket faktiskt, jag brukar försöka hålla mig borta. Jag har instagram och följer ettans instagram, men bara under säsongen. Men det är väl dags att börja följa snart, men jag försöker hålla mig undan det mesta som skrivs.

Så du är inte hockeyidiot?

– Nej mer fotbollsidiot i såna fall, jag följer den mer, premier league och så.

Men du har väl läst att Mikael Mjörnberg utsåg dig till ettans bästa spelare? Hur reagerade du på det?

– Ja det läste jag, men det är klart det är häftigt, det finns ändå ett antal spelare i ligan, så det är kul att få den titeln, även om jag inte håller med. Men jag hade en bra säsong och det var kul att få den utmärkelsen. Man uppskattar det givetvis, men lägger inte jättemycket vikt vid det.

Vad ser du som dina styrkor och vad behöver du förbättra?

– Jag har ganska mycket att förbättra, även om förra säsongen gick bra, men mitt eget spel kan utvecklas. Jag är inte den snabbaste, jag har inte den bästa klubbtekniken och jag kan skjuta bättre. Men jag jobbar hårt för laget och jag gör alltid mitt bästa och kan spela alla spelformer. Och förra säsongen när jag spelade med en fin kedja så blev det lite poäng med, så någon typ av skills finns det kanske ändå.

Många undrar varför du har blivit Mariestad trogen, vad är din förklaring?

– Det är ett lag och stad och klubb som tagit emot mig med öppna armar. Jag har fått stort förtroende och trivs enormt bra här. Det är också ett stort intresse på stan kring hockeyn, och det är roligt att spela i en klubb som strävar efter att ta sig uppåt, och det är det man vill bidra till.

Ni står nu inför en ny säsong. Hur känns din egen form, bättre än någonsin?

– Haha, vi har spelat en försäsongsmatch bara, så jag har allt varit i bättre form, men den ska jobbas upp, det finns några matcher att slipa på den. Men det ska bli kul när matcherna drar igång med.

På fredag väntar ett första derby för säsongen, hur mycket kittlar det?

– Mycket! Det är klart det ska bli jättekul, det är alltid ångestmöten. De är roliga men samtidigt en hel del ångest med att spela dem. Det roliga är att se var vi står oss och var Skövde står sig. De har några fler matcher i benen så de kanske ligger lite längre fram i matchform, men det är ett kul test och det ligger lite vikt vid de matcherna, så vinst är det enda som gäller även om det är försäsong.

Du är inte uppfostrad Boisare, men du känner ändå av vikten av matcherna?

– Det är väldigt hårda matcher. Jag har varit här i många år nu och det har bara byggts upp för varje match. Först hade man bara hört om dem, men sedan har hatet, om man säger så, byggts upp match för match, så det ligger mycket i de matcherna.

Vad säger du om att möta lokalrivalen redan under träningsmatcherna?

– Jag är lite tveeggad, det kan lätt bli konstiga matcher där man inte riktigt sätter spelet på samma sätt, vilket kanske är meningen med träningsmatcher. Men samtidigt är det roliga matcher att spela, så det är lite dubbelt.

Vad säger du om lagbygget då?

– Bra tycker jag, Calle (Johansson, sportchef) har fått ihop det riktigt bra, med mycket offensiv spets som kommit in, så det känns väldigt spännande.

Har ni haft en starkare forwardssida under dina år?

– Det tror jag faktiskt inte, sedan är det alltid svårt att jämföra, men inte på papperet i alla fall.

Ni har väldigt många starka offensiva spelare, det finns ingen risk att det blir lite framtungt?

– Jo men det är det nog, men sedan Ronny tog över har vi spelat mer offensivt, så det passar nog ganska bra tror jag.

Vad säger du om målvaktssidan?

– Den är jättestark! Isac kom upp förra året och blev förstamålvakt och gjorde det jättebra, han var otroligt bra på slutet. Och vad Sandberg kan behöver vi inte snacka om, han vet ju alla oavsett om man är Boisare eller kommer från någon annan ettanklubb vad bra han är. Han kan bli ett riktigt spöke för motståndarna i vinter!

Är backsidan er akkilleshäl?

– Nej det skulle jag inte säga. Visst vi tappade Broeng till Kalmar som var en bra back, men Thelander är skicklig och vi har stabila och starka backar. Vi förlängde med Tobias Aronsson, en av ettans absolut bästa backar i mina ögon, så vi har lite mer stabilitet i bak.

Vad ser du för förändringar med nya tränaren Ronny Helander?

– För det första är det en annan person med en annan ledarstil och social nivå. Sedan har han gjort lite ändringar i spelet, vi har fått lite mer fria tyglar på några ställen och lite tydligare direktiv på andra. Men vi har friare och snabbare uppspel och en mer flygande hockey.

Ja hur vill ni spela?

– Vi vill bli mer puckförande och spelande, sedan har vi frihet att inom vissa ramar göra lite vad vi vill i offensiv zon. Det handlar om att hitta mer in på centern och på så sätt få mer fart i uppspelen och komma samlade.

Ni har siktat mot kvalserien de senaste åren, men snubblat på vägen. Vad talar för att ni når längre denna säsong?

– Förra säsongen var väldigt speciell, där vi föll på målsnöret emot Piteå efter en minst sagt turbulent säsong. Vi bytte spelsystem och gjorde ändringar i spelet, och sånt tar tid. Det har vi kunnat bygga från start denna säsong vilket talar för oss. Sedan har vi ett bättre lag med, så det mesta talar för att vi ska kunna göra det bättre. Sedan är det alltid svårt att nå dit, det finns många lag som vill vara med och slåss, men jag tror vi har stor möjlighet att lösa det.

Vilka blir de stora konkurrenterna?

– Det är här min kunskap om ettan faller kort… Men jag gissar att Kristianstad kraftsamlar efter att ha ramlat ur allsvenskan och får ett bra lag. Karlskrona har alltid bra förutsättningar, de har väl sajnat 10 nya toppspelare till denna säsong som vanligt. Troja är alltid bra, även om de haft det lite struligt, och Väsby verkar kunna sajna vad de vill. Sedan har vi Hudiksvall som är i kvalserien nästan varje år dessutom. Så visst finns det starka konkurrenter, det kommer vara svårt ta sig dit, det finns många svåra konkurrenter att tampas emot.

Nu har första spelbolaget kommit ut med odds för vilket lag som kommer vinna den norra ettan. Det är Coolbet som var snabbast ut ur startblocken, och de ser Hudiksvall som storfavoriter. De pekar på tre allsvenska värvningar där de särskilt tror på Modolånet Carl Umegård. Hudiksvall ger nästan bara hälften av oddset som tvåan Boden gör, vilket säkert kan uppfattas som lite överraskande med tanke på att laget har en till stora delar ny backsida och en ny tränare. Boden har betydligt mer kontinuitet i lagbygget, och har dessutom fått in meriterade tränaren Joakim Fagervall, så frågan är om inte oddsen på Boden känns som mer attraktivt. Generellt kan sägas att det skiljer väldigt mycket i odds mellan lagen. Här är alla odds.

Vinnare Hockeyettan Norra
Hudiksvall 1.55
Boden 2.85
Piteå 7.50
Sundsvall 26
Kalix 51
Strömsbro 51
Clemensnäs 101
Kiruna IF 201
Vännäs 301
Örnsköldsvik 501

Man kan också spela på premiäromgången, här är oddsen för den. Som ni kan se finns det rätt klara favoriter i samtliga matcher.
Boden – Kiruna IF 1.10 – 9.00 – 14.00
Hudiksvall – Vännäs 1.05 – 11.00 – 20.00
Kalix – Piteå 3.50 – 4.50 – 1.72
Strömsbro – Clemensnäs 1.58 – 4.50 – 4.25
Örnsköldsvik – Sundsvall 4.95 – 4.75 – 1.47

38 träningsmatcher är spelade, och de allra flesta har gått som förväntat, men det finns också resultat som inte gjort det. Nu är detta bara träningsmatcher och inga poäng står på spel, men någon form av indikation på var man står tycker jag ändå de ger. Därför tänkte jag syna de resultat som jag tycker sticker ut så här långt.

Tvåanlaget Sollentuna har inlett säsongen starkt. De vann sin första match mot Vallentuna med 1-0 efter sudden, för att i andra matchen slå Wings med klara 4-1. I sin tredje match sedan så förlorade de med knappa 2-1, med avgörande mål i den tredje perioden först, mot de stora favoriterna i ettan, Väsby. Frågan är om det är ett styrkebesked av Sollentuna, eller om det är ett svaghetstecken hos ettanlagen man mött?

Tranås har spelat två träningsmatcher och blivit nollade i båda (Tranås-Dalen 0-1 e str och Kalmar-Tranås 5-0). Spelmässigt har det ändå rätt långa stunder sett helt ok ut, men problemet med målskyttet kan vara ett tecken på att laget saknar spets vad gäller målskyttet. Visserligen så visade nya kanadensaren George Diaco fina tag i matchen mot Kalmar, men inte heller han lyckades spräcka målnollan. Tranås behöver bli rakare på mål och få in mer trafik framför kassen, men kanske också hitta någon naturlig målskytt, annars kan detta bli ett problem som varar även in i seriespelet.

Forshaga har också problem. Förlust mot Comet med 2-3 och i förrgår förlust mot tvåanlaget Grästorp med 1-4, och jag har sett större delen av de matcherna och Forshaga har att jobba med. Vare sig Tobias Björklund eller Linus Skager har fått ut det man kan förvänta sig av dem, men så kanske träningsmatcher inte ger dem 100% pepp heller.

Nyköping ägde hela första perioden mot Linden, men sedan kom Linden in i matchen och kunde vända och vinna den med 2-1 efter straffar. Det var en match i rätt lågt tempo, men där Lindens förstakedja med Helldén-Staforelli-Ekholm överglänste stjärnorna Linus Lundström och Pontus Karlsson i Nyköping.

Boden åkte på en rejäl överhalning mot finska Mestislaget RoKi med hela 7-1 i sin premiär. Det är alldeles för stora siffror även i en premiär. Men å andra sidan så tog man en gruvlig revansch på sig själva då man i sin andra match vann mot Kiruna med samma siffror. Fast å andra sidan åkte Kiruna på en 9-3-förlust i sin andra match, mot Piteå, så det kanske snarare är ett tecken på att Kiruna fått en minst sagt usel start på träningsmatchandet.

Borlänge har baissats rätt rejält om att de verkar ha ett riktigt ungt budgetlag, men i sin första träningsmatch så vann man faktiskt med 3-2 mot Strömsbro efter sudden. En bra start för Borlänge, det ska bli spännande att följa dem de kommande matcherna, kanske de kan vara en dark horse i västra ettan?

Alvesta har spelat två matcher mot två traditionellt sett starka ettanlag. Matchen mot Karlskrona började man riktigt uselt och låg under med 4-0 efter halva första perioden. Men när matchdimman skingrats så skrevs förlustsiffrorna till mer beskedliga 5-3. I nästa match mot Dalen startade man också svagt, 1-0-underläget var kraftigt i underkant. Men Alvesta vaknade också i denna match och ledde faktiskt ett tag matchen med 3-2, även om man till slut föll med 4-3. Om man istället spelar från start så kanske man kan tävla om poäng i vinter.

Ännu ett par kommuner har nu återkopplat med siffror över hallhyror, så nu är vi uppe i 24 kommuner som redovisat. Denna gång är det Hudiksvall och Falun, och båda lagen hamnar på den övre tredjedelen, ja Hudiksvall hamnar till och med som tvåa vad gäller timhyra för sin hall. Falun har en hög timkostnad med, men rätt billig matchhyra. Det innebär att översta tredjedelen av kommuner som redovisat hallhyra består av fem västlag och tre norrlag.

Vår historieodyssé genom hockeyettan går vidare. Jag fick tips om en Borlängelegendar, Sören Hortlund, som varit aktiv i Borlängehockeyn som spelare och ledare sedan 1965! Så med hjälp av honom och Wikipedia-artikeln om Borlänge HF så har vi samlat lite historia om Dala-laget.

Hockeyn i Borlänge har funnits början på 60-talet då tre klubbar fanns i staden: IF Tunabro, Kvarnsvedens GoIF och IK Rommehed. Tunabro var det stora laget i staden, de spelade tre säsonger i högstaligan runt 1970, med spelare som Anders Kallur, Roland Eriksson, Göran Högosta och Christer Englund, men när de sedan ramlade ur efter lite ekonomiska bekymmer så tog IK Rommehed över och fick kvala upp till högstaserien 79/80, men föll mot Karlskoga i en tredje och avgörande match.

Men att vara tre klubbar i samma stad tär på ekonomin, och i slutet av 70-talet slog sig först Tunabro och Kvarnsveden sig samman till Borlänge HC, och efter säsongen 80/81 så anslöt även Rommehed och det nya namnet blev HC Dobel.

Namnet kom av att SSAB lanserade en ny produkt, plåt med plast uppe på, som hade namnet Dobel, och för att lansera det nyheten så sponsrade de den nybildade klubben med en hel del pengar.  

1993 så fanns inte avtalet om Dobel längre så då bytte man även namn till Borlänge HF. Sedan säsongen 99/00 har man spelat i hockeyettan, och den största framgången var när man vann säsongen 17/18 vann hockeyettanfinalen mot Huddinge i två raka matcher och gick till kvalserien. Även säsongen 15/16 gick man till kvalserien mot allsvenskan. Faktum är att sedan den säsongen så har man kvalspelat uppåt varje säsong.

Under de första åren spelade man ishockey på en konstfrusen uterink, efter några år fick den ett tält över sig. Tidigt på 80-talet byggdes sedan Borlänge ishall, efter samma ritningar som Avestas ishall. Den har en kapacitet på 1600 åskådare, vilket man hade en match i allettan mot Östersund under sina framgångsrika år andra halvan av 2010-talet. Sedan tio år har man också en träningshall, den är dock bara igång under den kalla delen av året.

Till sist några elitspelare från klubben: Jens Bergenström (Leksand), Viktor Mårtensson (Leksand/Västerås), Mattias Ritola (Leksand, Frölunda, Detroit Red Wings), Tomas Forslund (Calgary), Gabriel Karlsson (Leksand/Timrå).

Citat från Sören Hortlund:

”Jag var med och startade IK Rommehed 1965. Tunabro var de stora då, de var ju uppe i högst serien,  medan vi spelade i tvåan. Men sedan fick de ekonomiska problem medan vi var lite bonniga och höll ekonomin under bättre översikt så då tog vi över och gick upp i ettan.”

”Största spelaren från Rommehed var Tomas Forslund”. ”Det är inte lätt att leva i skuggan av Leksand, de tar all publik och alla sponsorer

Idag så fick jag ett första intryck av nykomlingen Alvesta, då jag såg deras match mot Dalen. Och det var verkligen en blandad kompott de bjöd på, så frågan är om man blev så mycket klokare…

För efter de första tio minuterna undrade man hur Alvesta överhuvudtaget kunnat kvalificera sig för spel i ettan. Jag har sett en hel del tvåanlag möta ettanlag i träningsmatcher, och visst har ettanlagen varit bättre, men tvåanlagen har i alla fall varit med på isen. Det var inte Alvesta. De såg ut som förskräckta små skolpojkar som med beundran i blicken stod och såg på när stora starka pojkarna fick göra lite som de ville. 1-0 efter de första tio minuterna hade kunnat vara mycket mer, för så långt hade inte Alvesta ens försökt att spela hockey. Men så får de ett powerplay, och kvitteringen kommer, och helt plötsligt verkade det som att de förstod att det faktiskt inte var idoler de mötte, utan motståndare av kött och blod. Man började åk skridskor, kom då närmare och började tävla om det i alla fall. Att det blev 2-1 i slutet av perioden var dock inte ologiskt med tanke på att Alvesta ändå spelade lite naivt i vissa stunder.

I periodpausen pratade Alvestalegoknekten Shane Heffernan att de måste inse att de också hade duktiga spelare, och att de måste åka mer skridskor och fullfölja tacklingar, en klockren analys som laget sedan till period 2 verkade ta till sig. För då tog man för sig på ett hela annat sätt, och det ledde till att Dalen började dra på sig utvisningar. Det gjorde att Alvesta fick bra momentum som man sedan kunde bygga vidare på även i spelet 5 mot 5, och det var i den spelformen man gjorde såväl 2-2 som 2-3.

I den sista perioden så blev det dock omvända roller. Det var Alvesta som drog på sig den ena tvåan efter den andra och det höll givetvis inte i längden. Två mål i powerplay för Dalen gav 4-3-seger och sett över tre perioder så får väl det anses rättvist.

Jag tror att detta var en väldigt nyttig lärpeng för Alvesta. De lärde sig att de måste kriga från första till sista nedsläpp. De måste lära sig att vara lite naiva i hemjobbet, det är stenhårt hemjobb som gäller oavsett om man har två backar kvar mot två framstormande forwards. Man lärde sig säkert också att det inte funkar att bli pucktittande, man måste gå på kropp. En annan lärdom är att man inte kan dubbla och trippla på samma spelare, då blir det någon ledig någonstans.

Bra i Alvesta? Victor Lindman bäst tillsammans med Måns Hermansson, men jag gillade också lille liraren Ebbe Fjellström och kanadensaren Heffernan blir viktig, det märktes vilken rutin han besatt.

Dalen då? Nej ingen match att skriva hem om. Visst de dominerade kraftfullt första tio, men så mötte man också ett pojklag (som Alvesta uppträdde). Lite slarvigt med pucken, lite pass bakom och så vidare, men så var det också bara en andra träningsmatch för deras del. Men en spelare ska i alla fall hyllas: Felix Lidgren, vilken lirare!

Jag fick ett tips från en av mina adminkollegor på hockeyettan:
– Varför skriver du inte om klubbarnas historia? Det skulle jag älska att läsa om, och jag tror det är fler med mig.
En god idé tänkte jag, en idé som är alldeles för bra för att inte göra något av. Därför så gjorde jag en intervju med en Boislegendar, Key Lund, och det gav denna lilla historiebeskrivning om Mariestad. Hoppas den uppskattas!

Hockey har det spelats länge i Mariestad, redan under 40-talet så bildades de första hockeyklubbarna i staden. Små samhällen runt staden som Lyrestad, Hasslerör, Ullervad och Tidavad hade alla sina egna lag. Inne i Mariestad så var det cykelklubben Mariestads cykelklubb, MCK, som startade upp lag i slutet av 40-talet, men även Leksbergs bordtennisklubb och Leksbergs fotbollsklubb hade lag. Då spelade man på en grusplan på Vänershof som spolades upp på vintrarna, och den delades med bandyn.

1960 så fick man en konstfrusen is på platsen där ishallen står idag, och 1964 så byggde man med hjälp av ideella krafter taket över isen, som då blev Sveriges fjärde ishall. Endast Johanneshov och Matojärvi ishall är idag äldre.

1967 så bestämde sig en lokal affärsman, Arne Norlander, sig för att satsa på ishockeyn. De tre innerstadsklubbarna slogs samman till Mariestad Bois och några stjärnor värvades in, som Sven-Allan Ellström, Roland Särnholm och Lars-Bertil Eriksson. Laget snubblade på mållinjen då man kom tvåa och missade avancemang till allsvenskan, som dåvarande högstaserien hette.

I samband med skapandet av nya klubben så bestämde man sig för att göra ett nytt klubbmärke, som byggde på stadsvapnet. Stadsvapnet kommer från hertig Karls (sedermera Karl IX:e) besök i Mariestad när han skulle grunda staden. Han såg då en oxe kliva upp ur floden Tidan som rinner genom staden. Så en oxe som kliver ur ett blått band blev stadsvapnet och därmed också klubbmärket.

1983 sattes publikrekord i hallen då 4400 åskådare såg derbyt mot Skövde IK. Då var det dock ståplatser runt om, sedan början av 90-talet så har en kortsidesläktare rivits för att ge plats för café och ena långsidan har fått sittplatser, så numer är maxkapacitet i Mariehus arena 2400 åskådare. Arenan kanske är mer känd under namnet Katrinhallen, ett namn den fick av sponsrande pappersbruket Katrinefors bruks varumärke Katrin.

1984 var laget ännu en gång nära att avancera till högsta serien (då elitserien), men man föll i playoff 3 mot HV71 med 3-4 och 7-8, båda efter sudden. Det fanns ett par riktigt lovande spelare i laget då som senare gick till elitserien, Staffan Lundh och Peter Ottosson. Andra spelare som senare framträtt i SHL som fostrats i Mariestad är Tommy Samuelsson, Tomas Mitell, Stefan Axelsson, Per Lundell, Ola Thorwalls, Eddie Larsson, Sebastian Collberg, Viktor Andrén, Harald Lückner, Karl Helmersson med flera.

Laget var under 90-talet länge med och slogs i toppen av hockeyettan, då den näst högsta serien, men satsningarna tärde på ekonomin och 1998 gick man i konkurs och fick starta om en ny klubb under namnet Mariestad Bois HC som fick starta i division 4. År 2000 var man dock uppe i ettan igen och har spelat där sedan dess, med undantag av säsongen 08/09, då man spelade i allsvenskan. Men man föll dock ur direkt. Det är för övrigt enda laget som inte fått kvala sig kvar i allsvenskan, då man denna säsong krympte serien.

Under 00-talet så byggde man en träningshall för egna medel och med hjälp av ideella krafter, så numer har man tillgång till två isytor, Mariehus arena och JTM-hallen.

Infon kommer från Key Lundh, gammal spelare i MCK, Bois och Hasslerör, men sedan många ideellt arbetande för klubben.

Lite minnen från hans tid som spelare:
”Jag spelade egentligen bandy, men då kom ”Professor” Lundström, som tränade MCK, och såg när vi tränade. Han frågade då om vi inte skulle spela ishockey istället för den där gubbsporten bandy, så på den vägen var det.”

”Hasslerör var det laget som överlevde längst av lagen i kransorterna. De spelade också i ishallen, och dit gick många av de gamla Boisarna när de inte ville satsa på att träna så mycket, vi tränade ändå tre gånger i veckan och spelade två matcher i veckan dessutom. Det gjorde att de fick ett bra lag som avancerade från trean, men det var ingen som ville börja träna så det blev inget avancemang”.

”Vi hade väldigt mycket folk på matcherna, det kunde vara 100 personer och titta bara vi hade träning”.

”Jag kommer ihåg en match mot Färjestad, då hade ”Professorn” ett papper med hur jag skulle spela. Jag skulle aldrig gå över offensiv blå, och fick jag pucken skulle jag bara slå icing direkt! Sedan hade vi en gubbe som låg uppe och fiskade bara, och vid ett tillfälle så fick han pucken och gjorde 1-0. Publiken var som galna, vi slog bara icning hela tiden. De vann dock matchen med 2-1, men sista målet kom bakifrån, den gick igenom nätet!”

”Vi spelade ofta i Värmlandsettan och mötte lag som Viking, Forshaga, Deje, Kil och Sunne, och alltid när vi vann så åkte vi ett ärevarv i en rondell i Karlstad under stort jubel.”

”Jag minns en match mot Färjestad, så sa vår målvakt Kalle ”Plopp”: Ta ni Asplund så tar jag resten! Asplund var en back som sköt hårt som bara den. Efter matchen kom en reporter från Karlstad och frågade vad han kallades. Men ”Plopp” dög inte så i tidningen dagen efter stod det att ”Skyddsnätet” räddade Mariestad från storförlust”.

”Året vi satsade mot allsvenskan så var vi i Finland på träningsläger veckan innan den viktiga matchen mot Karlskoga (som vann serien red anm). Men det var ju inte vi vana vid, så vi har helt nertränade när matchen sedan spelades så vi förlorade stort!”

”Jag är fast med att hjälpa Bois, det är ett måste nu. Det är så roligt att träffa folk, både att träffa gamla spelare man pratar minnen med, men också nuvarande spelare i laget, som Johan Frick och Lukas Larsson. Då får man ge dem lite beröm, för det förtjänar de!”

Vill du ha din klubbs historia berättad? Har du i så fall tips på vem man kan prata med? Skicka mail till mig på hkrister@msn.com så kanske just din klubb får sin historia nedskriven!