Jag skickade för en dryg vecka sedan ut ett mail till alla klubbar där jag ställde tre frågor: Kostnaden för årskort, hur många som sålts samt om det var fler eller färre än förra säsongen. Svarsfrekvensen har dock varit minst sagt svag, endast fyra klubbar har bemödat sig. Det är givetvis för få för att delge, men istället har jag nu gått igenom samtliga lags hemsidor för att i alla fall få ett pris för säsongskort av olika kategorier. 25 klubbar lyckades jag få fram uppgifter om, och det är minst sagt varierande priser. Det kan också variera priser på grund av hur bra platserna är. Dyrast verkar dock Troja, Kristianstad, Karlskrona och Boden vara. Dyrast sittplats har Kristianstad och Vimmerby. Överlag så har söderlagen och norrlagen lite högre priser, medan östlagen verkar vara billigast.

Har östra ettan de bästa målvakterna? Ja frågan är om det inte är så! När jag här går igenom lagens förstamålvakter så finns det både rutin, utropstecken och spets. Här är min ranking, som kanske bjuder på någon överraskning!

1. Filip Lindblad, Visby

Visby har en stark målvaktstradition där man de senaste 10 åren fostrat bland annat två SHL-målvakter (Daniel Marmenlind, Malmö och Jonathan Bjurö, MODO). Nu är man på väg att få fram en ny stjärna i Filip Lindblad. 24-åringen hade bäst räddningsprocent av samtliga målvakter i den södra allettan (92,65%), och gav laget chans att vinna varje match. Inte så stor, men reaktionssnabb och placeringssäker. Att han inte fick chansen i allsvenskan är ett underbetyg för de allsvenska lagens scoutverksamhet.

2. Carl Lidö, Tyresö/Hanviken

Hockeyettans allra största målvaktslöfte! Blott 19 år gammal kom han från ”ingenstans” förra säsongen och slog igenom med dunder och brak. Den 30/12 fick han göra sin första match, mot Lindlöven borta. För många skulle det säkert innebära en massa premiärnerver, men Lidö visade inga såna, för trots att Lindlöven dominerade kraftigt och vann skotten med 34-14, så vann Tyresö/Hanviken med 1-0, då Lidö alltså höll nollan! I match tre kom en ny nolla, mot Piteå, och sedan rullade det på. Lidö vann målvaktsligan i norra allettan med en räddningsprocent på 93,53% och ledde Tyresö/Hanviken till en rekordbra fjärdeplats. Kan han göra en ny kanonsäsong, eller blir det det svåra andra året?   

3. Daniel Fahlström, Nyköping

Att vi återfinner Daniel Fahlström först på en tredjeplats på denna lista beror enbart på den stenhårda konkurrensen. För Daniel är en riktigt bra målvakt. Han var den enskilt största anledningen till att Nyköping äntligen fick spela allettan, då han storspelade i grundserien och nådde en räddningsprocent på över 94, bäst av alla. Sedan tappade han lite i allettan, men han spelade ändå tillräckligt bra för att få chansen i allsvenskan med Kristianstad i slutet av säsongen. Där gjorde han verkligen inte bort sig, men såväl Kristianstad som Fahlström återfinns ändå i ettan kommande säsong.

4. Linus Ryttar, Väsby

Det är näst intill omöjligt att avgöra vem av Linus Ryttar och Victor Olsson som kommer bli förstamålvakt i Väsby. Men i slutändan så väljer jag ändå den mer rutinerade Linus Ryttar. Han var med och förde upp laget i allsvenskan säsongen 19/20 och sådan rutin är viktig. Han hade också en riktigt bra grundserie, där han noterades för 92,43 i räddningsprocent, men tappade sedan i allettan och hamnade då på mer beskedliga 90,24%. I kvalserien var det istället Victor Olsson som stod när det skulle avgöras sedan Ryttar kanske matchats för hårt. Men med en jämnare matchning så kan det säkert bli en mer jämn nivå för Ryttar, som är en i grunden riktigt bra målvakt.

5. August Hedlund, Vallentuna

August Hedlund agerade förstekeeper i Karlskrona säsongen som gick, fram till att man värvade in Viktor Kokman, då var det han som fick stå. Men fram till dess så gjorde Hedlund det bra, framför allt i grundserien där han hamnade på 93,17 i räddningsprocent. Men i allettan gick det trögare, han hade svårt att göra de avgörande räddningarna, och därför var målvaktsbytet kanske naturligt. Nu får han chansen i Vallentuna, där kommer han kunna göra skillnad med sin rutin och stabilitet.

6. Oscar Fröberg, Huddinge

Var skadeförföljd under säsongen som gick, så spelade bara sex matcher i Karlskrona på hela säsongen. Men besitter givetvis en enorm erfarenhet med spel i allsvenskan och norska högstaligan bland annat. En skadefri Fröberg kommer kunna lyfta Huddinge i vinter.

8. Marcus Johansson, Wings

Marcus Johansson delade ansvar med Anton Hjalmarsson i Kalix säsongen som gick, och han måste få godkänt för sin säsong. Grundserien var visserligen rätt svag, men sedan tog han sig allt eftersom säsongen fick, och framför allt storspelade han i slutspelet mot Vallentuna, där han räddade laget vidare till kvartsfinal.

8. Anders Olsson, Linden

Anders Olsson har varit uttalad etta i Linden i många år, men utmanades av unge Johan Ström säsongen som gick. Än så länge så tror jag dock det är den lille. men rörliga. och rätt spektakulära Anders Olsson som kommer fortsatt få förtroende. Anders fick stå flest matcher i allettan och hade godkända 90,27 i räddningsprocent då.

9. Emil Jansson, Enköping

Emil Jansson hade en riktigt bra grundserie där han snittade 91,58 i räddningsprocent. Men i vårettan hade han det betydligt tuffare trots svagare motstånd, 86,13 i räddningsprocent var sämst av alla som gjorde fler än tre matcher.

10. Anton Danell, Segeltorp

Ung målvakt som jag inte sett spela, men det gäller alla tre målvakter i Segeltorp. Anledningen till att jag ändå sätter Anton Danell som trolig etta är att 19-åringen har en bakgrund i J20 Nationell, medan de andra spelat J20 div 1. Visserligen hade Adam Matthiesen också nio matcher i a-laget säsongen som gick, men med svagt facit.  

Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Vimmerbysupportern Joacim Karlsson driver en egen podd om Vimmerby hockey och har en hel del roliga anekdoter att bjuda på.

Kan du börja med att presentera dig för oss! (Vem är du, vad jobbar du med osv)

– Joacim Karlsson heter jag. Jag bor i Södra Vi, 1 mil norr om Vimmerby med min sambo och våra två barn. Jag är materialare i Vimmerby Hockeys Rekreationslag Boston Bravehearts sedan några år tillbaka där det spelar både avdankade A-lagsspelare och folk som är nybörjare. I år är tanken att jag ska vara spelande materialare då grabbarna i laget mer eller mindre skänkt mig en komplett utrustning. Jag har knappt varit på is på 20 år och med två småbarn har man ganska begränsat med fritid så vi får se hur mycket jag hinner med.

– Jag är också samlare av hockeymemorabilia och har ett helt rum med diverse grejer. Tröjor är nog roligast att samla på och mina personliga favoriter är en signerad Jagr Philadelphia-tröja och en Montreal-tröja som är signerad av Alexei Kovalev.

– Jag jobbar med tillverkning av fönster och dörrar på ett företag i Vimmerby sedan hösten 2009, och jag blir halvvägs till 70 nu i vinter.

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

– Så länge jag kan minnas… Jag har inget specifikt minne av när jag började heja på VH. Jag har alltid dragits till ishallen då jag gick på skola precis bredvid ishallen. Det blev naturligt att man gick dit efter skolan och kollade om någon var på isen. Det kvittade om det var A-laget som tränade eller om det var allmänhetens åkning, jag tittade ändå. Vi fick en dag följa med fritids upp till ishallen för att kolla på när, den fortfarande omtalade, lettiske spelaren Aigars Razgals skulle visa vad han kunde för oss barn. Det var otroligt att bevittna från båset som 8-åring! Aigars gjorde 116 poäng och hade 171 utvisningsminuter på 41 matcher den säsongen. En sån spelare är svår att inte tycka om.

Hur mycket hardcore är du?

– Tillräckligt hardcore för att driva en egen podcast om laget, haha!

– Jag vet inte om jag är speciellt hardcore, det här är en riktig hockeystad där många gillar att prata om hockeyn och hur det går för laget, så jag är nog kanske en i mängden. Men jag missar aldrig en match, även om jag nu mest tittar hemifrån då matchstart i veckorna krockar med när vi lägger barnen hemma. Det gör mig inget att jag börjar titta när halva matchen är spelad, då kan man hoppa över avblåsningar, periodpauser och sånt. Däremot är stämningen framför datorn inte riktigt samma som att vara på plats och hemma, och det finns ingen hockeykorv som är ett måste om man är i hallen. Men jag är nog tillräckligt hardcore för att säga att det inte är många som slår mig på fingrarna när det kommer till hockeyquiz, speciellt om det gäller Vimmerby.

Vilken är den roligaste resan du varit på?

– Det första jag kommer att tänka på är säsongen 16/17 när vi mötte Sundsvall i Playoff-2. Jag tror varje match slutade med att vinnaren vann med uddamålet. Vi vann första hemma, förlorade seriens andra match på bortaplan, och vann tredje avgörande efter att Petter Runesson (tror jag) pangade in 3-1 kvarten in i tredje perioden. Sundsvall pressade hårt och reducerade men vi lyckades hålla undan. Det var jag och en kompis där, jag tror vi var ensamma från Vimmerby. Det är ändå 65 mil att åka, då hinner man med mycket kul på vägen.

Vad är ditt bästa supporterminne?

– Också ett minne från säsongen 16/17 är när vi mötte Skövde på hemmaplan i Allettan. En match som vi bara skulle vinna. Skövde tog dock ledningen och ledde med 2-0 efter första perioden. I mitten av den andra perioden hände något. Vi reducerade, kvitterade och drog ifrån till 4-2 inom loppet av 61 sekunder. Jag trodde taket skulle lyfta i hallen… Jublandet hann inte sluta innan det blev mål igen och för varje nytt mål blev skriken och jublen bara högre och högre. Jag får fortfarande gåshud när jag tänker på det.

– Om man ska ta ett minne av det lite hårdare slaget så är det nog när vi mötte Tranås på hemmaplan. Jag minns inte vem Tranås-spelaren var, men jag minns att han spelade riktigt fult och åkte förbi Vimmerbys bås och sa några väl valda ord (jag vet vad han sa men det lämpar sig inte att skriva här). Till sist fick Eric Johansson nog, frågade tränaren om han fick hoppa in, vilket han också gjorde och löste problemet. Han slog ut tänderna (bokstavligen) på den stackars Tranås-spelaren sen var det knäpptyst från Tranås sida.

– Niklas Salos slagskott från blålinjen i full fart mot Kalmar med 10 sekunder kvar av matchen bör hyllas. Att den där lilla kroppen kan få på en så hårt skott är helt otroligt.

Vad gör ditt lag så speciellt?

– Vi är en liten förening som inte har den största budgeten, men lyckas ändå skicka många spelare uppåt i seriesystemet. Det känns som att vi är ett ständigt topplag med någon form av underdog-stämpel. Jag tror inte att vi har samma respekt hos vissa lag som till exempel Troja eller Karlskrona har. Deras namn väger tyngre än Vimmerby.

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

– Egentligen är det ju Tranås och Västervik. Det har varit några ruskiga matcher mellan dom lagen och man har verkligen kunnat ta på stämningen i hallen när lagen spelar mot varandra.

– Nu är ju Nybro i Allsvenskan, där har det funnits en del rivalitet.

– Jag får väl säga Troja av lagen som spelar i serien den här säsongen, men det är snarare en ömsesidig respekt än riktig rivalitet.

Vad säger du om årets lagbygge?

– Jag har sagt att laget sett bättre ut för varje år sedan 2014. I år är det kanske det bästa laget vi haft ännu en gång. Att vi fick behålla så många spelare är ovanligt för Vimmerby, många brukar gå vidare annars. Det tror jag blir väldigt viktigt i kombination med att Hampus Sylvegård är kvar som tränare också. Det tog lång tid att få spelsystemet att stämma förra säsongen men när det väl kuggade i så var vi nästan ostoppbara. Med många spelare som redan kan spelsystemet kommer vi få en flygande start den här säsongen.

– Många av nyförvärven ser väldigt lovande ut och laget känns väldigt komplett även om vi kanske saknar den där absoluta spetsen, men vi kommer ha, beroende på hur kedjorna kommer se ut, två stycken riktigt offensivt spetsiga femmor och två femmor som kommer kunna stänga ner och döda farten hos många motståndare.

– Att vi fick behålla Oskar Lindgren var otroligt viktigt. Han är utan tvekan den bästa backen vi haft i klubben enligt mig. Jag tror vi kommer släppa in minst mål i söderserien samt ha ett ruggigt starkt facit i både boxplay och powerplay.

Hur långt kommer ni att gå i år?

– Det blir väl Vimmerbyförbannelsen igen. Vi tar oss till Playoff-3 och åker ut mot laget som sedan avancerar till Allsvenskan. Haha!

Vilka kommer slåss med er när det summeras?

– Jag tycker vi absolut ska vara med och slåss i toppen av både grundserien och Allettan. Jag tror lagen i toppen kommer vara Vimmerby, Karlskrona och Troja. Jag gissar på att vi blir valda av Väsby i Playoff-3 och där tar det stopp.

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

Det är sällan jag kommenterar i trådarna i gruppen men jag läser varje inlägg som kommer ut. Visst, nån gång ibland kan jag tycka till om något, men jag finner sällan någon poäng med att diskutera ett beslut från domaren eller om ”den där situationen verkligen var utvisning eller inte” med en främmande människa på internet. Då har jag vettigare saker för mig.

Jag tycker gruppen är bra då det är väldigt mycket folk från Sveriges alla Hockeyettan-föreningar som är med och kan samlas kring ett gemensamt intresse på samma ställe.

Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

Jag ser gärna att det fortsätter i samma anda som det gör just nu. Det är enkelt, lättnavigerat och stilrent som det är.

Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Didrik Bodin är Hudiksvallsupportern som spelar punk och följer hockeyn i ”Kyrkan” troget. Han berättar om rivaler, laget och hur roligt det är med många fanatiker på en och samma plats.

Kan du börja med att presentera dig för oss! (Vem är du, vad jobbar du med osv)

– Hej! Jag heter Didrik och när jag inte sitter på långbänken i ”Kyrkan” och gormar så jobbar jag som stödassistent på ett LSS-boende, och spelar bas i ett punkband.

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

– Jag fick upp ögonen för HHC när de tog sig tillbaka upp i division 1 säsongen 06-07, då var jag 11 år gammal. Hjältar som busen Yngve Gustafsson, toppmålisen från allsvenskan Tobias Bössfall och guldcoachen Sune Bergman är några man minns än idag!

Hur mycket hardcore är du?

– 7/10 kanske? Jag hänger med varje säsong och håller mig så uppdaterad som jag orkar, men det finns de som är värre än mig.

Vilken är den roligaste resan du varit på?

– Jag har faktiskt bara varit på en bortaresa, det var playoff 3 match 2 mot Östersund, då fick vi däng med 5-2 eller något sånt där. Det var en jobbig match att se på, men kul ändå med en resa med likasinnade och dessutom då se sig om i ”Öikans” fina arena.

Vad är ditt bästa supporterminne?

– Det finns ett gäng, men när vi tog emot Nybro hemma i en playoff-match för ett par år sedan var speciellt. Vi låg under med tre mål med fem minuter kvar, lyckades kvittera och vann i sudden. Jag tror vi slog ut dem med det faktiskt. Det var så grymt skönt att knäppa alla experter och södersupportrar på näsan!

Vad gör ditt lag så speciellt?

– Hudik Hockey har inte några fornstora dagar att stoltsera med, och har en bra bit kvar kulturmässigt till ett gäng andra lag i ligan, men intresset i staden växer lite för varje år och vi har varit väldigt nära att ta klivet upp i några år nu. Det känns som en förening med framtiden för sig, och det är kul att hänga med på det!

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

– Hetaste känslorna har uppstått i mötena med Östersund, även om de spelar i allsvenskan nu. Vi har spelat i samma serie mot dem längre bak, och bytt en lång rad spelare med varandra under tiden jag hängt med. Det har alltid blivit tighta, heta matcher mot dem. När de gick upp så var deras supportrar minst lika förtjusta över att det inte var Hudik som gick upp kändes det som. Annars börjar en rivalitet med Boden växa fram känns det som – de är ju kontroversiella, och toppkonkurrent i norra ettan där vi spelar nu.

Vad säger du om årets lagbygge?

– Det känns bra! Några riktigt spännande nyförvärv. Umegård till exempel kan bli hur bra som helst om vi har tur. Feuk och Torstensson känns också spännande. Samtidigt har vi fått behålla till exempel Eckmyhl, Jansson och Wiberg. Jag tror att vi kommer vara bättre den här säsongen än förra.

Hur långt kommer ni att gå i år?

– Jag hoppas att det bär hela vägen upp till allsvenskan, men då krävs det verkligen att stjärnorna står rätt. Kvalserien känns åtminstone realistiskt!

Vilka kommer slåss med er när det summeras?

– Det finns ett gäng. Väsby, Karlskrona och Kristianstad för att nämna några. Mariestad kan nog också ta sig till kvalet i år.

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

– Helt otroligt kul att så många fanatiker är samlade på en och samma plats! Det blev ännu roligare att följa ligan när jag hittade in i gruppen för några år sedan. Jag kan dock tycka att pajkastningen mellan vissa supportrar blir på väldigt låg nivå ibland, men så är det med supportrar överallt antar jag.

Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

– Mer om Hudik, givetvis! Annars tycker jag du gör ett fantastiskt jobb, Krister. Det märks att du brinner för Boisen och Hockeyettan, inte minst på din aldrig sinande fantasi när det kommer till vad nästa artikel ska handla om.

Igår rankade jag de tio förstamålvakterna i den södra ettan, nu har turen kommit till den västra ettan. Det är en serie med många riktigt bra målvakter, till exempel så var det tre västmålvakter topp fem i allettan södras målvaktsliga. Men vilka är de allra bästa i årets upplaga? Här är min ranking av lagens förstamålvakter!

1. Tobias Sandberg, Mariestad

Han var målvakten med bäst statistik i såväl J18-allsvenskan som J20 Superelit, och som senior så har han haft bäst räddningsprocent i sin etta fem gånger. Förra säsongen tog han till slut chansen att spela i allsvenskan, och där var han med och bidrog till att hans lag, Vita Hästen, gjorde sin bästa säsong på flera år. Nu vänder han dock ”hemåt” till Mariestad och även om han kommer få stenhård konkurrens av förra säsongens genombrottsmålvakt Isac Ohlsson, så är det ändå Sandberg som tronar på västra ettans målvaktstopp.

2. Viggo Andrén, Tranås

Viggo Andrén lånades ut av Frölunda till Tranås säsongen som gick och hade en riktigt bra första säsong på seniornivå. Han konkurrerade ut betydligt mer rutinerade Victor Johnsson och kom fyra i allettan södras målvaktsliga, trots att laget kanske gick lite knaggligt. Med en räddningsprocent på 91,45 som placerade han sig på en fjärdeplats i allettan södras målvaktsliga, och det var inte förvånande alls att Tranås signade honom för ännu en säsong när han nu blir senior.

3. Felix Tengvall, Skövde

Felix Tengvall kommer få kampas med Carl Hjälm om att få vakta målet i Skövde. Men jag håller ändå Tengvall som det något vassare kortet av de båda, och därmed så skulle det vara han som får stå merparten av matcherna. Så var det inte i Krif, där han hade tuff konkurrens av Emil Cederlund, men han fick ändå stå en hel del matcher och gjorde det då riktigt bra. Så bra att han hade hela 94,61 i räddningsprocent, endast slagen av nämnde Cederlund, men före Borås Konstantin Barulin. Kan han komma upp i den nivån i Skövde så kommer han innebära ett ordentligt lyft för Skaraborgarna.

4. Andreas Bosson, Forshaga

I två säsonger i rad så har Andreas Bosson inlett som förstamålvakt i Hudiksvall för att sedan petas. Det har säkert stor roll i att han nu väljer att byta från topplaget till mindre bemedlade Forshaga. Det är givetvis ett oväntat steg, men ett glädjande sådant för Värmlandslaget, som nu får en riktigt bra förstamålvakt att luta sig emot. Bosson hade 91,58 i räddningsprocent under grundserien säsongen som gick, och hade en vinstprocent på imponerande 82,35%. Några sådana vinstsiffror lär han inte få i Forshaga, men nog kommer han hjälpa laget vinna matcher.

5. Jonatan Frykholm, Lindlöven

Under grundserien så var det faktiskt kollegan William Kias som hade bäst facit av de båda, även om de delade broderligt på matcherna. 90,84 i räddningsprocent är dock klart godkänt. Och när det sedan drog ihop sig till allettanspel så var det ändå den mer rutinerade Frykholm som fick stå lite mer och hade då också klart bättre räddningsprocent (90.52%) än Kias.  

6. Oliver Norgren, Borlänge

Oliver Norgren hade en rent ut sagt svag grundserie, där både han och laget hade svårt att hitta någon högre nivå. Men efter jul så kom segrarna och därmed självförtroende både för honom och laget. Borlänge blev bara starkare och starkare och gick hela vägen och vann den norra vårettan, mycket tack vare Oliver Norgrens eminenta målvaktsspel. Till slut landade han på en räddningsprocent på en bra bit över 93%.

7. Oskar Blomgren, Dalen

Det kanske är lite överraskande för många, men jag tror faktiskt att det blir Oskar Blomgren som kommer ta över manteln när Oscar Malm nu lägger rören på hyllan i Dalen. Oskar är ett riktigt löfte, 18 år gammal vann han målvaktsligan i fortsättningsserien i J20 Nationell, med en räddningsprocent på 93,52%, och hans 91,27 från grundserien är inte dålig den heller med tanke på att hans Malmö var ett bottenlag. Han fick även chansen i U19-landslaget, så att det är en stor talang råder det inget tvivel om. Det ska bli spännande att se hur han fixar klivet upp i seniorhockeyn.

8. Lucas Rheynecludes, Surahammar

Lucas Rehynecaludes har en märklig karriär. Han var en stor talang och fick chansen i såväl U17- som U19-landslaget, men valde efter junioråren i stort sett hoppa över en säsong. Därefter valde han spel i tvåan, innan han säsongen som gick spelade 10 matcher för Tyresö/Hanviken och 2 för Wings. Det är denna märkliga karriär som gör att jag rankar ner honom, för man undrar ju hur seriöst han tar sin hockey? För när han väl står så gör han det bra, han har över 91 i räddningsprocent i de tolv ettanmatcherna från förra säsongen, men hur många kommer han spela i vinter? Bestämmer han sig för att spela så tror jag dock att han blir förstavalet före Linus Marcko.  

9. Simon Zurawski, Mjölby

Det är en rutinerad keeper som nykomlingen Mjölby har till sitt förfogande. 31-årige Simon Zurawski har ett par säsonger i ettan med Lejon, men har annars spelat i tvåan, där han tillhört de absolut främsta, säsongen 19/20 var han den allra främsta till och med.

10. Philip Aldenrud, Falun

23-årige Philip Aldenrud hade sin klart bästa säsong i sin unga karriär säsongen som gick. Med en räddningsprocent på finfina 93,2 i seriespelet och 92,7 i slutspelet så ledde han laget hela vägen till seger i den västra kvalserien. Men det är ett kliv upp, och det vill till att Philip presterar på topp för att etablera nykomlingen.

Christer Larsson är både ordförande och sportsligt ansvarig i Forshaga, och har med andra ord tusen järn i elden. Men han har inte mer att göra än att han de senaste veckorna landat två riktiga bomber i Tobias Björklund och Linus Skager. Men hur bär han sig åt, och blir de kvar i klubben? Detta och mycket annat i denna matiga intervju!

Lilla Forshaga har landat två riktiga bomber på bara ett par veckor, dels Linus Skager, dels Tobias Björklund. Hur lyckas ni?!

– Vi jobbar alltid på våra värmlänningar som är ute i periferin, de brukar vilja flytta hem någon gång. Sedan om det blir tillfälligt eller för gott vet man inte. Men vi har koll på spelare som Kandergård, Lennartsson och Klint, för att se om de är sugna på att flytta hem.

Det måste vara väldigt skönt då att det ger utdelning med så tunga namn!

– Ja det var lite vad vi siktat på för att ge rutin och stabilitet till vårt unga lag.

Blir de kvar hela säsongen då?

– Det är avsikten i alla fall, både från vår och deras sida. Kontrakten är skrivna på ett år, men du vet hur det funkar i hockeyn, vi har inte ekonomin att sätta emot om allsvenskan klubbar kommer och bjuder och vill inte göra det heller för den delen. Vi vill att spelarna ska spela här och utvecklas till att ta nästa steg.

Är det drag kring hockeyn i Forshaga nu efter de här två värvningarna?

– Jag hoppas det blir bättre, varit lite tunnsått ett tag, men hoppas på att öka publiksiffrorna, rolig premiär mot Mariestad borta med. Försöka göra något, att ha buss ner så en bra start och sedan Falun hemma, så kan få en bra inledning. Kan man få framgång så kommer folk, men allmänt dåliga siffor, bara Färjestad.  

Vad säger du om er senaste säsong?

– Senaste säsongen blev inte vad vi räknat med, vi tappade också Jonas Nyman redan innan säsongen drog igång, och ”Foppa” (målvakten Erik Forsberg) och Nordström inför vårserien, de går inte ersätta. Vi fick in Jakob Ringsby och Kimmy Skogland som gav oss lite stabilitet, men vi hade problem med målskyttet. Sedan har vi tappat några som var i toppen av poängligan i år, men tittar man så gjorde de inte poäng mot hårdaste motståndet. Linus Tjulander, William Johannesson och Wilson Johansson. Tjulander gick till Grästorp och Wilson skulle operera höfterna, men har inte gjort det än, så han är inte spelklar. William Johannesson har vi inte haft några diskussioner med.

Om vi då går in på lagbygget: På målvaktssidan gjorde ni en stark värvning i Andreas Bosson, och Gustav Griborn blir kvar. Det är också en stark värvning eller hur?

– Jag tycker målvaktsparet är spännande, de är lite olika storlek och målvaktstyp så att säga. Men jag tror stenhårt på Bosson, jag ser stor utvecklingspotential i honom och han har blivit lite sidosteppad i Hudiksvall de senaste säsongerna, men han har en hög potential.

Vad lockade ni med?

– Varför spelare tar sina beslut har jag slutat att gissa på, jag vet inte. Det kan bero på flickvänner, hockeyn, en sjuk farmor eller vad som helst. Det enda jag kan säga är vad vi vill, så får de ta beslutet sedan. Jag var ute efter 3-4 olika målvakter av hans kaliber. och han var mest intresserad och när han spelat klart så nappade han snabbt och ville till Forshaga.

Är tanken att han ska gå som etta?

– Det är ingen uttalad för mig, det får visa sig. Men jag tror de kan sporra varandra till högre höjder.

Backsidan förstärker ni som sagt var med Tobias Björklund. Vad vill ni få ut av honom?

– Framför allt en ledande back både offensivt och defensivt, det har han visat att han kan. Plus att han bidrar med rutin till en i övrigt ung backsida. Vi har nio backar, men William Eriksson kommer inte till spel på grund av motivationsbrist tyvärr.

Med Björklund in så har ni väl ersatt tappen av Karl Jonsson och Herman Johansson?

– Herman spelade bara tillfälligt, han spelade knappt på hela säsongen och spelade inte i kvalserien. Men Jonsson är ett tapp. Han hade tappat glädjen med hockeyn när han kom till oss, men när han kom in till mig så tackade han väldigt mycket och sa att han hittat glädjen igen, men kärleken styrde honom till Skövde.

Vad ser du annars för potential i backsidan?

– Jag tror Linus Karlsson fortsätter utveckla sin roll. Anton Wiklund gjorde sin första seniorssäsong och då vet hur det är då, man är lite upp och ner, men han kom igång ordentligt på slutet. Samma med Oscar Ramqvist som pendlade förra säsongen men nu har sambo på plats, det tror jag kommer hjälpa honom. Sedan har vi ett par unga backar i Daniel Gheorghiu och Oliver Åkelid som jag tycker det finns potential i. Backsidan känns bra balanserad.

Offensivt så kommer givetvis Skager betyda massor för er. Vilken omgivning vill du se honom i och hur ska rollfördelningen se ut?

– Jag och Tomas (Engman, tränare) har diskuterat vad jag tror på, men det kommer utkristallisera sig. Men han, Jonathan Ström och Linus Jonsson som flyttade ut på en kant och gjorde det väldigt bra, skulle kunna vara ett alternativ. Även Jacob Ringsby skulle kunna mata Skager med puckar. Sedan såg Filip Norbäck spännande ut när han kom in i div 1-tempot.

En annan kanske kunde vara Hugo Ek Koskela, ett annat spännande nyförvärv med bra fart på skridskorna?

– Ja vi har 4-5 spelare med Norbäck, Skager, Johan Olsson och Alexander Pettersson med bra fart och storlek.

Är det något annat nyförvärv du är särskilt nyfiken på?

– Det ska bli spännande att se Jacob Rhodin som gjorde bra med poäng i en bra juniorliga i Kanada. Sedan var jag imponerad av Erik Bäcklin i Orsa, det ska bli spännande att se hur han utvecklat sig i tvåan.

Vilket ser du som ert tyngsta tapp?

– Jag skulle säga de är lika tunga allihop, jag har ingen före den ena eller den andra. Några var färdiga hos oss helt enkelt, då de inte utvecklats på två år, då måste man hitta nytt. Vi måste ta in killar som är utvecklingsbara, kryddat med några med mer rutin.

Vad säger du om er forwardssida?

– Jag tror den kan överraska, den känns riktigt bra. Jag är nöjd med den sedan vi fick in Skager. Sedan är den inte helt stängd, vi har lite samarbeten med Färjestad och Karlskoga, så vi har pratat om att vi ska ha 15 forwards, men det är inget som ligger i röret just nu. Men vi stänger aldrig dörren, det brukar komma hemvändare under säsongen.

Vad blir er målsättning?

– Vi bygger alltid för ett lag som kan utmana om allettan, och efter det så spelar vi ishockey så länge det går. Det har vi alltid som mål, men vi lyckades inte förra säsongen, och vi hade inte kalkylerat med negativt kval. Vi tappade för många inför och under säsongen, många spelare i allsvensk nívå har lämnat oss de senaste säsongerna som Klint, Kandergård och Viktor Lennartsson, spelare som fått lyft här. Sedan har vi fostrat mycket tränare med, rätt många som varit här, Nordström som tränar innebandyns SSL, Jönsson i Växjö, Lundell i Rumänien med flera, så många tränare som tagit avstamp här. Dennis Hall är i Bik nu, men det var mer etablerat namn innan.

Om ni nu ska gå till allettan, vilka konkurrenter ser du?

– Det är de klassiska, med Mariestad, Skövde, Lindlöven, Surahammar, Dalen, Tranås. Västra serien tror jag blir jämnare än på länge.

Och om du kikar mot allsvenska platsen. Vilka slåss?

– Jag har inte 100 koll på övriga serier, men i norr är det väl Boden och Hudiksvall, i östra Väsby, i södra finns det ju några som Kristianstad, även de ligger efter med lagbygget, Karlskrona ligger väl bäst till just nu, Troja är väl med. Södra är mer given vilka som går till allettan än någon gång tidigare. I västra så kan Mariestad hugga, det hänger på skador och sånt givetvis.

Till sist: Din syn på licenshärvan?

– Min syn är att jag tycker det är tråkigt att det ska vara så. Jag vet inte vad som gör att det händer, det är lite olika i olika klubbar, vissa kommer inte in med papper, andra går det men med fel och andra är det ekonomin som ställer till det. Alla vet ju förutsättningarna, så det borde inte vara några konstigheter. Men frågan är om det är rätt parametrar? Kiruna AIF drar sig ur, under säsongen, det viktiga måste ju vara att man fullföljer säsongen. I år är det fem nya lag i ettan, det blir en utmaning som organisation, men det är inte många som kvalificerat sig dit egentligen. Det är tråkigt för de som går upp, då de får små möjligheter att bygga lag, och det samma gäller för de som ramlar ur. Man får jobba med att slimma organisationen och spara pengar istället för idrottsliga. Man behöver kika på parametrarna som gäller. Det heter att man mäter utifrån det egna kapitalet, ,en vad mäter man eget kapital på? Vår omsättning är egentligen väldigt låg, men vi äger vår ishall och har även en fotbollssektion, hur räknar man då? Det är så med flera lag som har aktiebolag, vad mäter man på? Är det en rättvis bild? Malmö har 26 miljoner i skatteskulder men får ändå licens? Man blir fundersam på hur man mäter, sedan är jag inte avundsjuk på Malmö men ändå.

Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Kristoffer Palmér har spelat hockey i Tranås som barn och är fast i klubben sedan dess.

Kan du börja med att presentera dig för oss!

– Mitt namn är Kristoffer och är 29 år och bor i Tranås, är en stor supporter till Tranås aif, och jag har varit på nästan alla matcher sen jag var 4-5 år. Jag har även spelar hockey i många år i Tranås.

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

– Allt börja med att jag själv spelade hockey som liten, man började gå på matcherna, och sen blev man fast, och nu går man på nästan alla matcher

Hur mycket hardcore är du?

– Svårt att svara på men jag går på alla hemmamatcher. Jag har även åkt på många bortamatcher, även om det har blivit lite sämre med det på senaste, men då köper jag alltid matcherna och ser på dom, men ska åka på mer matcher borta denna säsongen

Vilken är den roligaste resan du varit på?

– Den roligaste resan är svårt för det finns så många, men Vimmerby borta när det var 4-5 bussar från Tranås, med härlig stämning på läktarna och en vinst såklart både på isen och läktaren.

Vad är ditt bästa supporterminne?

– Bästa minnet är nog säsongen 2018-1019, hela säsongen och avslutade med kvalserien. Även om vi inte gick upp så var hela den säsongen sjukt rolig och vi fick se mitt lag spela hockey som jag aldrig har sett innan, så det är det bästa minnet.

Vad gör ditt lag så speciellt?

– Skulle nog säga supporterna gör Tranås så speciellt. Det är alltid bra drag på hemmamatcherna och bortamatcherna och att dom alltid ställer upp och stöttar laget i både dom bra och dåliga stunderna

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

– Vimmerby skulle jag säga kommer alltid vara stora rivaler, det har alltid varit härliga matcher mot dom både på isen och på läktaren. Men jag får kanske säga Mjölby nu när Vimmerby inte spelar i samma serie

Vad säger du om årets lagbygge?

– Jag tycker laget ser intressant och spännande ut, även om vi har tappat 3-4 spelare som har varit viktiga för oss senaste säsongerna, så tycker jag det ser bra ut. Det saknas kanske lite spets framåt just nu, men jag hoppas det kommer in 1-2 spelare till snart.

Hur långt kommer ni att gå i år?

– Jag sticker ut och säger att Tranås går till kvalserien, haha! Nej men allettan och sen hoppas jag dom kan ta sig så långt som möjligt, men det finns många bra lag i ettan i år tycker jag

Vilka kommer slåss med er när det summeras?

– Får jag drömma lite så säger jag i kvalserien kommer Tranås få möta Mariestad, Hudiksvall, KHK , Troja och Väsby.

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

– Jag gillar gruppen väldigt mycket, det är både bra och roligt att det finns en grupp för hockeyettan.

Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

– Oj, svårt att säga, men jag tycker sidan är bra som den är just nu, men kanske mer om Tranås då.

Målvaktspositionerna är mer eller mindre spikade, det är bara Kalix, Vännäs och Kristianstad som fortfarande söker en målvakt, men i Kristianstads fall lär det bli en backup, för Wictor Ragnewall sätter man inte att nöta knopp. Därför så kan jag nu ranka de tio förstamålvakterna i den södra ettan, eller i alla fall de jag tror blir förstamålvakter. Här är mina topp 10!

1. Konstantin Barulin, Borås

Betydelsen av Konstantin Barulin för att etablera Borås i ettan kan inte underskattas. Ryssen missade de första sex matcherna på grund av visumstrul, och det innebar fem förluster och bara en seger medan laget släppte in i snitt 4,33 mål. Men från match sju, då han äntligen var på plats, så kunde nästan inte Borås förlora. Man gick poänglös ifrån blott en av de sista tolv matcherna och nästan halverade antalet insläppta mål i snitt, till 2,25. Trots svag backlinje framför sig så lyckades Barulin rädda 93,57% av alla skott i grundserien, siffror som blev än bättre, 93,99%, i vårettan. Trots sin ålder, 39 år, så har den före detta världsmästarmålvakten fortfarande vinnartakter i sig!

2. Viktor Kokman, Karlskrona

Karlskrona var ett annat lag som gick hackigt med annan målvakt inledningsvis. Laget låg på missad slutspelsplats till och med innan Kokman anslöt från den norska högstaligan vid transfer deadline. Då visade han direkt upp sin rutin från spel i allsvenskan med mera. För han lyfta laget med sitt stabila målvaktsspel, och Karlskrona inte bara nådde slutspel med marginal, de gav dessutom Troja en match om det i semifinalspelet. Kokman landade på fina 92,5% under sina fem matcher i allettanspelet, och på stabila 91,1% i slutspelet.

3. Jacob Crespin, Halmstad

Halmstad hade en strulig säsong, med sent lagbygge, ny tränare och svag ekonomi och de var som vanligt nederlagstippade. Men Jacob ”Creepy” Crespin storspelade från match ett och hela vägen, en match missade han på grund av magsjuka, annars stod han rubbet. Och det med en imponerande lägstanivå. Billiga mål finns inga, desto talrikare är de fina räddningarna. Trots ett rätt svagt lag framför sig, så gav han ändå laget chansen att vinna varje match. Med en räddningsprocent i allettan på 91,1% så placerade han sig bäst av alla södermålvakter (Kokman undantagen) i den södra allettan.  

4. Wictor Ragnewall, Kristianstad

I många år nu så har ”Ragge” varit en av ettans allra bästa målvakter. Och innan jul säsongen som gick så var han också det med höga 93,63 i räddningsprocent. Men efter jul så gick han inte att känna igen riktigt, då hade han under 89 i räddningsprocent och var faktiskt med det näst svagast av samtliga förstamålvakter i den södra allettan. Och han kan inte heller klaga på försvarsspelet, Trojas backlinje var starkast i ettan och han fick all hjälp han borde kunna kräva. Med det sagt, han är fortfarande en riktigt bra målvakt, men jag håller ändå honom som något svagare än topp 3.

5. Emil Cederlund, Krif

Under grundserien så hade Krif stora problem med såväl att vinna matcher som att få till ett fungerande försvars- och målvaktsspel under grundserien. Men Tisell tog över och fick då ordning på försvarsspelet, och då gick också målvakternas räddningsprocent upp radikalt. Visserligen var det mot svagare motstånd, men Emil Cederlunds räddningsprocent gick från rätt bra 91,07 till skyhöga 95,45! Då delade han ansvaret med Felix Tengvall, men kommande säsong så lär han få stå i stort sett allt, det ska bli spännande att se hur han axlar det ansvaret.

6. Robin Christoffersson, Vimmerby

Vimmerbymålvakten Robin Christoffersson är en stabil och rutinerad målvakt som visat under flera år att han är en målvakt att lita på. Så också förra säsongen, även om grundserien kanske inte var hans bästa. Men han spelade upp sig under vårserien och i slutspelet spelade han sin bästa hockey för säsongen, där han starkt bidrog till att Vimmerby sånär stjälpte de blivande allsvenskarna Nybro.

7. Jesper Eliasson, Troja

Det före detta storlöftet var tänkt som backup bakom Henrik Haukeland i Färjestad säsongen 21/22, men då Haukeland inte imponerade värvade Färjestad in en ny förstemålvakt (Dominic Furch) och Eliasson blev utlånad till allsvenskan. Där hade han dock svårt att göra något större avtryck, och en ny utlåning till Väsby innebar inte heller det något lyft. Därför valde han spel i norska högstaligan säsongen som gick, där han ändå kom undan med helt ok 90,4 i räddningsprocent. Men Jesper känns ändå som ett litet osäkert kort. Kan han få ut sin fulla potential så kan han mycket väl vara i topp på en liknande lista nästa säsong, men får han det inte så kan saknaden efter ”Ragge” bli stor i vinter i Trojaland.

8. Martin von Schoultz, Mörrum

Martin delade ansvaret under grundserien med Gustav Bågenvik, och då såg det inte superstabilt ut. Men sedan Bågenvik flyttat strax innan jul så fick von Schoultz större förtroende och det växte han av. Under vårettan så höjde han sin räddningsprocent med över fyra procent, till 92,36, och var därmed starkt bidragande till att Mörrum trots stora ekonomiska bekymmer och tappade spelare och tränare, ändå kunde greja fortsatt kontrakt.

9. Didrik Jansson, Tyringe

Hade precis som laget en rätt svag grundserie där han hade en bit under 89 i räddningsprocent. Men vårserien, och framför allt avslutningen, gick betydligt bättre och laget vann betydligt fler matcher, vilket givetvis Didrik Janssons 91,56 i räddningsprocent bidrog till. Det ska bli spännande att se om han kan spinna på det kommande säsong.

10. Sebastian Eriksson

Sebastian Eriksson har provat på ettanspel tidigare, i såväl Mörrum som Örnsköldsvik. Men de senaste två säsongerna har det varit tvåanspel och där har han riktigt fina siffror, så det kan hända att jag underskattar honom. Men skillnaden upp till ettannivå är stor, och det syns också när man jämför med hans facit under säsongerna i ettan.  

Det har gått ett tag sedan jag kunde uppdatera min lista över vilka förutsättningar kommunerna ger sin ettanförening, men nu börjar kommunala tjänstemännen komma tillbaka från semestern vilket gör att jag fått tre kommuner ytterligare att redovisa. Det är dels Mörrum som går lite emot trenden med att det är billigt för söderlag, Lindlöven som kommer billigast undan av vanligtvis dyra västkommuner och Huddinge som stryker under trenden av att östlagen kommer billigt undan.

Priserna är kr/timme om inget annat anges.

Här är topp 9 i höga kostnader från tidigare. Som ni kan se så är det västlagen som är dyrast, följt av norrlagen.

Här är de åtta lag som kommer billigast undan, alla söderlag har billig hyra, och även östlagen ligger bra till.

Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Idag så är det återuppståndna Väsbys Wildhogs nya ordförande Peter Larsson som ger oss en återblick till säsongen 86/87 och som även passar på att hylla sin sportchef.

Kan du börja med att presentera dig för oss! (Vem är du, vad jobbar du med osv)

– Jag heter Peter Larsson, är 45 år. Är Ordförande i Väsby Wildhogs, återuppstått från 2007.Jag jobbar inom transportsektorn som lastbilschaufför, bud och distribution.

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

Jag har hållit på Väsby ända sedan födseln på Löwenströmska. Fast vaknade till när det gällde hockeyn vid ca 10 års åldern när det ekade i hockeysverige om Vilda Väsbys upptåg genom seriesystemet, 86/87, då även ”vilda Väsby ” fick sitt namn. Då jävlar ekade det i dåvarande nybyggda hockeyhallen med 3500 personer. Vi åkte ur med dunder och brak, men där vaknade iallafall intresset.

Hur mycket hardcore är du?

Väsby Wildhogs har ju dragits igång igen. En förening med eldsjälar och energi. Blev vald som ordförande och vi kommer att göra allt för Brödernas Väsby hockey. Kompromisslös och obeveklig. Inbiten in i märgen. Men välkomnar alla. Ser 90 % av alla Väsbys matcher.

Vilken är den roligaste resan du varit på?

Oj oj, vilka resor genom åren! Allt från fortkörningsböter på väg till Östersund till att bli bjuden på efterfest i Borås efter att först blivit ”fientligt” mottagen. Poliseskort ut ur Norrköpings Vita hästen. Borlänge, Örebro. Just den roligaste resan går inte att peka ut. Jag hoppas att den kommer denna säsong.

Vad är ditt bästa supporterminne?

1988 då jag öppnade dörren in i Vilundahallen där över 3500 personer hejade på Vilda Väsby när de spelade i dåvarande Elitserien. Där började supporterhjärtat klappa!

Vad gör ditt lag så speciellt?

Vilda Väsby Är speciellt, har alltid varit. Född och uppvuxen i Väsby. Så valet varför är givet.

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

Pendeltågs serien. Wings och Vallentuna avskyr vi att förlora mot men älskar att möta dem. Alla älskar väl derbyn?

Vad säger du om årets lagbygge?

Wow! Ett otroligt tungt och erfaret lag i år. Våran sportchef Tom har fingertoppskänsla. Så här långt finns det bara ett ord: Wow! Längtar tills första träningsmatchen.

Hur långt kommer ni att gå i år?

Till kvalserien. Topp tre!

Vilka kommer slåss med er när det summeras?

Väsby kommer att vara med I en kvalserie! De andra fem låter jag vara osagt, men hockeyettan är mer intressant än på mycket länge.

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

Lite attityd och käbbel i inläggen är bra. Men hån och hat behöver städas bort. Då tror jag att fler från alla serier i hockeyettan vill vara med och diskutera.

Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

Sidan tycker jag är väldigt allätande. Ger och tar från hela hockeysverige. Fortsätt så!