Uppdaterad: Problemet kokain!

Jag trodde aldrig att jag i min blogg skulle ge mig in i drogdebatten, men när jag idag fick skickat till mig Aftonbladets avslöjande om det utbredda kokainmissbruket i forna ettanlaget Linden hockey så blev det en ögonöppnare.

Spontant så tänkte jag: ”Vad är det för j-a klubb som inte sätter stopp för sån skit med detsamma, det har ju ändå pågått i flera år…!” Men efter samtal med ett par insatta i hockeysverige så inser jag att frågan är så mycket större än en enskilds klubbs brist på att sätta ner foten. Att bruket av kokain är väldigt utbrett i Sverige bland ungdomar, även i idrottsSverige, genom hela seriesystemet hela vägen upp i SHL. Det har blivit det ”normala” att bruka kokain, i en ettanklubb (inte Linden) uppger en av källorna att det bara var fyra spelare som INTE brukade kokain.

Dilemmat är att kokain inte förstör din kropp direkt. Tar du en fylla så är flera veckors träning åt skogen, men med kokain så kan du gå raka vägen till träningen utan att tappa någonting. Utöver då att du skaffar dig ett beroende som kommer kosta både pengar och risker i form av vanföreställningar, tappad hunger och därmed vikt, sämre balans och så vidare. Och då framstår kokain som ett ”riskfritt” sätt att parta på.

Problemet är att det numer är så utbrett att det är i stort sett omöjligt att få stopp på. Det är så normaliserat att klubbarna ens lyfter på ögonbrynen. Men hur ska man då komma till rätta med det, eller är det bara att acceptera att vi kommer sitta här med ett gäng spelare som knarkar ihjäl sig eller som hamnar i skuldfällor likt Lindenspelarna som i Lindens fall ledde till mord? Givetvis inte! Men det räcker inte med att klubbarna tar tag i det, det måste till ett större grepp med tydligare konsekvenser. Varför inte dopingklassa kokain? Blir du påkommen så blir det två års avstängning. DET tror i alla fall jag skulle kunna väcka en och annan tanke innan man provar på kokainet.

Edit: Tydligen är kokain dopingklassat, problemet är att det inte tillämpas då det inte tas dopingprov i samband med matcher. Och åker man inte dit på match så kan man inte heller bli fälld för doping.

Kamikazetipset östra!

Den östra ettan ser ut att kunna bli rätt skiktad, med en trio lag som kommer vara lite i en klass för sig, följt av två lag som utan större problem tar sig till en alletta, följt av övriga fem vars viktiga matcher kommer sedan efter jul. Hur de tre skikten placerar sig inbördes är dock lite klurigare, men så här tror jag i alla fall att det slutar fram i jul.

1.       Väsby

Väsby var storfavoriter att gå hela vägen förra säsongen men det var först efter åtta sorger och sju bedrövelser man ändå till slut gick till kvalserien. Nu är man ute efter att ha ett lag som är påkopplat redan från start och har då valt att föryngra laget en del. Visst har man de viktigaste pusselbitarna kvar, i form av rutinerade herrar som Carl Wassenius, Calle Åsell och Rasmus Sörgardt, men till det har man som sagt var adderat yngre spelare med lite mer driv. På backsidan tillkommer Nils Strandberg Sarén som gjorde en kanonsäsong i Huddinge, Gustav Berglund som behöver en nytändning efter att ha gått i stå i Karlskrona och spännande Arvid Henriksson med flera säsonger i NCAA som är en riktigt stark liga. Det gör att backsidan ser riktigt stark ut, och ändå ska någon ytterligare pjäs in. Offensivt får det heta rykten om att Emil Berglund ska in, och det adderar givetvis spets till en redan stark forwardssida med nämnda Rommel och Wassenius, men även starka kort som Nicklas Nousiainen, Jeremias Lindewall och Filip Barklund blir kvar. Svagheten än så länge är målvaktssidan där Victor Olsson visserligen är helt ok, men jag tror att Tom Tärnström kommer addera en klassmålvakt som får förstaspaden, och då har man ett komplett topplag.

August Hedlund har spelat såväl i allsvenskan som i storklubbar i ettan, men nu återfinns han i Tyresö/Hanviken. Foto: Halland i fokus

2.       Tyresö/Hanviken

För en gångs skull så har den lilla förortsklubben Tyresö/Hanviken inte blivit av med hela sin spets. Det bådar gott för klubben som gjorde det så bra de senaste åren, förra säsongen vann de till exempel den östra grundserien. Visst, helt utan tapp är man inte, på målvaktssidan blir man av med supertalangen Carl Lidö till exempel. Men värvningen av rutinerade August Hedlund täpper igen den luckan rätt bra. Backsidan är i princip intakt, Filip Pilös frånfälle täcks väl upp av nye Edvin Isén från Segeltorp. Det gör att man har en riktigt stark backssida, klubbens adelsmärke de senaste åren, med Pelle Carlsson och Erik Palm i spetsen. Offensivt tappar man attitydspelaren Oskar Ståhl, och det tappet är nog faktiskt tyngre än det av poängspelaren David Karlström. Karlström täcks mer än väl upp av värvningen av Lukas Macklin, och det ska också bli spännande att se vad de kan få för utveckling på två talanger som floppat i sina tidigare seniorklubbar, Henrik Hallberg och Mika Ounasvuori.  Det är svårt att utpeka några etablerade stjärnor i forwardsuppställningen, men det finns ett helt koppel med forwards som är goda för 20-30 poäng, och dessutom brukar det alltid vara någon forward som kliver fram. Det är med andra ord tre starka lagdelar redan, och någon ytterligare forward ska dessutom in.

3.       Visby

Visby är på väg att göra en riktig satsning, där det nya hallbygget ska vara startskottet. Redan nu tjuvstartar man dock lite med en utökad spelarbudget och det ser verkligen ut att ge utdelning. Framför allt backsidan ser ut att bli urstark, med Andreas Thelander (Mariestad) och Niklas Dahlberg (Krif) som två starka nyförvärv och där dessutom starka kort som Oscar Eriksson (Piteå) och Daniel Gunnarsson (Linden) också kommer att tillkomma. Olle Andersson och Emil Grimlund är inga dåliga komplement heller, kanske ettans bästa backuppsättning? Offensivt har man värvat attityd, mer attityd och så lite attityd till. För spelare som Hampus Engman, Simon Eriksson och Karl Smedberg är alla tre riktigt jobbiga spelartyper att möta, och det gör att Visby hittat tillbaka till epitetet Grisby igen. Men det är inte bara attityd som tillkommit, Niko Lahtinen sprutade in poäng i Mestis och Pontus Karlsson gjorde det kanonbra innan han skadade sig i Nyköping. Elias Lindström och Karl Påhlsson finns sedan förut i klubben och därmed så finns det både grit och skills i en skön blandning.

Simon Eriksson från Nybrotiden. Han lär bidra till att Visby blir ”Grisby” igen. Foto: Hampus Gliving, Nybro

4.       Vallentuna

Vallentuna gjorde en riktigt bra säsong och gick för första gången någonsin till slutspel via spel i allettan. Det verkar ha gett blodad tand för nu har man rustat ett på papperet än starkare lag. Det märks kanske inte så mycket på målvaktssidan dock, där man tappar skicklige August Hedlund (till Tyresö/Hanviken). Men ersättaren Hugo Haas (Boden) skäms inte för sig, och han gjorde det kanonbra under två säsonger tidigare i klubben. På backsidan är det dock vässat, framför allt med värvningen av Max Kardewall (Boden), men även värvningarna av Hugo Lindman Gustafsson (Mörrum) och Max Mattsson blir backspetsar i laget. Offensivt så har man också plockat in spännande nyförvärv från lag längre ner i hierarkin som ändå har potential, jag tänker på Erik Andersson (Örnsköldsvik) samt Axel Blomqvist och Simon Delden (båda Segeltorp). Man har också fått behålla nyckelforwarden Lukas Paulsson, dock verkar det sämre beställt med en annan nyckelspelare, Markus Andersson, och det är givetvis ett tungt tapp. Men totalt sett är man på plus offensivt även utan honom. Och därmed klart på plus totalt sett.

Lucas Paulsson, viktig pjäs i Vallentuna. Foto: Oliver Åström, Kalix

5.       Huddinge

Huddinge har varit ettans kanske allra största flopplag de två senaste säsongerna, där man gått från att vara ett givet topplag till att göra mediokra intryck i vårettorna. Det har gjort att kombinerade tränaren/sportchefen Fredrik Mälberg låtit kvasten gå ordentligt, och under 2024 så har man släppt/tappat totalt 15 spelare. Det betyder att man har ett i stort sett helt nytt lag med just nu 18 spelare under kontrakt. Och det är ju långt ifrån ett lag som kan mäta sig med de stora, men det innehåller ändå så pass mycket spännande namn med outnyttjad potential att det mycket väl kan bli allettanspel i vinter, mycket kanske dock på grund av att konkurrensen är så pass svag. Men målvaktssidan är ändå rätt bra, där Oscar Walldén lär få förstaspaden. Backsidan är klart svagast, och där skulle man behöva ha in ett par spelskickliga backar för att inte spela fast sig i egen zon som man gjorde alldeles för ofta säsongen som gick. Lukas Dahlbeck är dock en bra värvning, han var Segeltorps mest lysande back. Offensivt är det bättre beställt, där finns det ett helt koppel med kompetenta hjockeyettanspelare, om än kanske inte någon riktigt uttalad stjärna. Men Mikael Taylan(Borlänge), Hugo Pettersson (Mariestad), Daniel Liiv (stannar), Filip Jakobsson (Surahammar), Adam Helldén (Linden), Charles Eklund (Dalen) och William Hedman (Segeltorp) är alla spelare som med en bra säsong skulle kunna göra 20+ poäng och den potentialen är det inget av bott 5 i min tippning som har.

6.       Wings

Wings var väldigt mycket upp och ner säsongen som gick, men till slut så klarade man sig från att behöva kvala sig kvar med två placeringar till godo. Ekonomin verkar vara knaper, så slipper man kvala sig kvar i år med, så beror det antagligen på att lagen där bakom kämpar än mer med sin. Målvaktssidan är lagets klart starkaste lagdel då Oscar Förberg håller bra ettanklass. Backsidan är svag, Emil Hedström och Sebastian Lindström kommer få stora roller skulle jag tro. Offensivt har man tappat mycket av sin topp, då Gustav Eurenius, Mateusz Szurowski och Oscar Pentler lämnat. Det gör att mycket kommer att hänga på att stjärnvärvningen Alex Ek och Dannis von Walden kan leverera. Oscar Bramberg känns också som en spännande värvning.

7.       Surahammar

Surahammar hade stora ekonomiska problem under säsongen som gick, vilket gjorde att fokus hamnade där snarare än på prestationen på isen. Med tanke på det så får ett förnyat kontrakt anses vara godkänt, men den svaga ekonomin sätter givetvis spår i årets truppbygge. 13 spelare har lämnat under sillyn, bland dem överlägsna (han vann den med 18 poäng och hade 15 mål fler gjorda än tvåan Lukas Söderlund) vinnaren i interna poängligan, Adam Karlsson (Mariestad). Men även spelare som Filip Jakobsson, Linus Marcko och Christoffer Udd lämnar stora hål efter sig. På målvaktssidan får man dock behålla Jonas Eneroth, och det är en riktigt bra målvakt för ett lag på nedre halvan. Backsidan ser inte helt hopplös ut den heller, man får behålla spelskicklige Sebastian Tellström Jovicic och helt ok Will Hedqvist. I övrigt består backsidan till stor del av rätt spännande värvningar från hocketvåan, speciellt nyfiken är jag på Samuel Näslund (Kumla) och Anton Hansson Myrén (Kovland). Offensivt så hoppas man givetvis att Lukas Söderlund ska få ett lyft igen efter den svaga fjolårssäongen, där finns en hög potential. Men det finns fler spelare med helt ok potential att göra poäng, Lukas Henze (Enköping), Marcus Lindström, Felix Filipsson (Örnsköldsvik), Johan Franzén (Huddinge), Ludwig Månegarm, William Otter och Marcus Wahlgren, ja ni hör, det finns potential. Och vad kan Viktor Greveback (Kumla) göra på ettannivå?!

8.       Enköping

Enköping fortsätter att prestera bleka säsonger, trots ett lag som på papperet borde få ut mera. Det finns ju ändå starka kort på backsidan i form av Wilmer Lindblad och Robin Nilsson, en helt ok målvakt i Viktor Andersson och offensivt starka kort i Tobias Smids, Daniel Andersson, Lukas Henzoe och Tim Friberg. Nu lämnar dock Henze och Tim Friberg är ännu kontraktslös, vilket inte förstärker laget direkt. Förstärker kan dock Alfred Aalto göra, han gjorde en kanonsäsong med Linden säsongen som gick. Dock har jag svårt att se att en spelare kan göra så jättestor skillnad.  

9.       Sollentuna

Sollentuna avancerade från tvåan säsongen som gick och blir en ny spännande bekantskap. Till kommande säsong så har man fått behålla sin spets, dock ser nyförvärven kanske inte ut som spets direkt. Alec Rajalin-Scharp tror jag klipper spaden och han gjorde det ok i bottenlaget Örnsköldsvik säsongen som gick. På backsidan så plockar man in defensiva pjäser, och det är nog rätt tänkt med tanke på att man haft mycket offensivt starka kort på backsidan som topplag i tvåan. Nu hoppas man att Andreas Ekström o kompani ska fortsätta leverera även i ettan. Offensivt har man ändå blivit av med några tongivande med Leo Hällvik i spetsen, där får man hoppas att spelare som Tristan Magnusson (Segeltorp), Marcus Ahlzén (Mörrum) eller Filip Lindén (Vännäs) kan lyfta sig i ny omgivning och agera spets.  

10.   Nyköping

Nyköping verkar ha kört in i väggen ekonomiskt och har tappat allt av klass och mönstrar ett riktigt budgetbygge. Ska jag ändå lyfta något hopp för laget så är det bröderna Wagner (Sebastian och Adam) som får utgöra en defensiv ryggrad, medan det offensivt ska bli spännande att se vad Oscar Cederqvist (Mariestad) kan få för utveckling med en stor roll. Men detta lagbygge känns väldigt klent måste jag säga.

Kamikazetipset västra

Västra ettan får två nya lag då såväl Borås som Bäcken tillkommer. Flera lag i den västra ettan ser ut att vässa sina trupper, jag tänker på lag som Dalen, Forshaga, Falun, Mjölby och Lindlöven, samtidigt som det är mer oviss status på par av de större favoriterna, Mariestad och Tranås. Det gör att jag tror att vi kommer få se en väldigt oviss och spännande serie där det kommer vara strid om allettanplatserna hela vägen in och att det kommer skilja väldigt lite poäng mellan ettan och sexan. Det kan i princip sluta hur som helst. Men ska jag ge er ett kamikazetips så får det ändå se ut så här.  

1.       Dalen

Utöver Kalle Holm och Erik Thorwalls, som man i praktiken blev av med redan i slutet av förra säsongen, så är enda riktiga tappen för Dalen Karl Smedberg och Oskar Blomgren. Det innebär att man kan fortsätta bygga på den starka stomme som gick till kvartsfinal säsongen som gick. Tappet av Blomgren är dock tungt, det har man inte lyckats ersätta. Men backsidan är vässad med stabile David Rosander (Borås) och junioren Petter Eriksson, en back jag tror man kan få finns utveckling på. Man har kvar starka offensiva backar i Linus Jacobsson och Simon Lindblom och defensiva ess i elaka Sebastian Ehrenflod och Gustav Särenborg. Det gör att man har en riktigt bra backsida. Även forwardssidan är vässad, rutinerade centern William Romfors kommer kunna axla Smedbergs roll rakt av, och från HV:s juniorer så kan man nu skriva fast succélånet Alexander Sandberg. Därifrån kommer även Hampus Sandahl, en lovande talang som dock överskuggas av andra juniorvärvningen, från Oskarshamn, Liam Nilsson. Han kan mycket väl få ett stort genombrott i vinter. Därmed så har Dalen ett betydligt vassare garnityr offensivt än förra säsongens avslutning. Så mycket hänger på hur väl målvakterna håller.

2.       Tranås

Omsättningen är stor i Tranås, speciellt defensivt, där det enda som finns kvar på målvakts- och backsidan är genombrottsbacken Gustaf Malmkvist. Målvaktssidan är dock vässad, med Scott Hector som tog Vimmerby upp i allsvenskan, och Philip Aldenrud som gjorde det bra i Falun säsongen som gick. Där finns potentialen att bli en av ettans allra vassaste uppställningar, även om det handlar om att fortsätta leverera efter en stark säsong. Backsidan ser inte så pjåkig ut den heller, för utöver nämnde Malmkvist så har man gjort en stark värvning av Kalixbacken Alfred Hjälm och Karl Jonsson som kanske äntligen får det där genombrottet vi väntat på? Horsky har ju fått bra utveckling på backar säsongen som gick. Offensivt så ser det dock inte lika lovande ut. Man har blivit av med viktiga spelare som Markus Ruuskanen, Oscar Gustafsson, George Diaco, Kalvyn Watson och Pontus Eklöf, spelare som ledde laget säsongen som gick. Jesper Hultberg kanske kan ersätta ett av tappen, så pass stark är han, men Axl Johansson och Alexander Ternblad som är de andra två nyförvärven är sämre än samtliga tappen. Men visst lär det komma in spets på de sista 3-4 forwardsplatserna, och då så blir Tranås definitivt att räkna med även i vinter.

Jesper Lindén, en institution i Boislaget och en av ettans främsta spelare. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd

3.       Mariestad

Mariestad lär få en neddragning på sin spelarbudget säsongen som kommer med tanke på rivalen Skövde IK:s konkurs. Men än så länge så märks inte så mycket av det då man redan har ett starkt lagbygge på plats, om än det saknas några spelare för att fylla truppen helt. Bland annat så står man fortfarande helt utan målvakter, men det är väl inte en alltför vågad gissning att Tobias Sandberg kommer sajna så småningom, och då har man en riktigt vass keeper som lär få stå så mycket han vill. Det är också då han brukar vara som bäst. På backsidan så har man tre starka offensiva kort i Tobias Aronsson, Anton Blomberg och nye Viktor Nilsson Westlund. De kompletteras med talangen Marwin Wedemo som ska bli spännande att se i en stark omgivning, samt Manne Håkansson och Felix Bergkvist, där Manne är en bra back på nivån medan Felix är oprövad ännu. Men sammantaget en riktigt stark backsida om än inte så bred. Offensivt så fick man ha kvar stjärnan Jesper Lindén, men man blir av med hans kedjekompisar Ludwig Wistén och Oscar Tellström som båda går till allsvenskan. Men det innebär inte att Lindén är ensam stark pjäs, för man har fått in några starka nyförvärv i snabbskrinnaren Kevin Engvall, 25-målsskytten Adam Karlsson, och Skövdes magiker Emil Smedberg. Och butiken är som sagt var inte stängd än…

4.       Borås

Borås gjorde dunderfiasko säsongen som gick men tar nu nya tag. Och man har rensat rejält, men också värvat en hel del intressant och mer är på ingång. Det största namnet är givetvis supporterspelare som är på g, SHL-meriterade Pontus Netterberg. Han skulle givetvis tillföra sen hel del offensivt. På backsidan finner man Adam Samuelsson, ettans tyngsta spelare (som också vet att använda sina kilon) och skicklige backen William Wennström. Borås backsida kommer vara ett snäpp vassare i år. På målvaktssidan behåller man Konstantin Barulin och han kompletteras med Viggo Andrén. Båda kommer från rätt svaga säsonger, steppar de upp i år? Offensivt finns det mest kvar att bygga på, men man har fått in flera intressanta nyförvärv, som tvillingarna Tom och Martin Fridén (KHK), Vincent Reimer (Mariestad) och Jesper Andersson (Skövde). Det är alla spelare som måste spela i en topp 2-lina för att få ut sin potential, så det ska bli spännande om sportchef Christoffer Holst inser det och inte plockar in en massa fler spelare med samma mindset, utan ser till att få lite mer grinders för att få en bättre balans i laget.  

5.       Lindlöven

Lindlöven gjorde sin bästa säsong någonsin när man gick hela vägen till semifinal. Nu har man visserligen blivit av med sin offensiva härförare Tobias Sjökvist (Karlskoga) och sin backgeneral Filip Halvordsson (Västervik), men i övrigt har man fått behålla i stort sett allt. Det gör att man står bra rustade, speciellt som man fått in några riktigt bra nyförvärv dessutom Målvaktssidan är intakt, där gjorde Jonathan Frykholm en grym vår och han och Kias är ett bra målvaktspar. På backsidan så har man fått in en bra värvning från Borlänge i form av Elias Lustig, och Filip Forsmark blir kvar, de kommer få utgöra stommen i en backsida som kanske inte är den starkaste lagdelen. För forwardssidan är trots tappet av Sjökvist uppgraderad. För värvningen av Oliver Arle Östergren är riktigt vass, och man har också lyckats knyta till sig förra säsongens succélån Olle Hilmersson. Lägg därtill intressanta värvningar av Amill Andersson och Gustav Arvidsson Samt att man fått behålla Isak Jonsson, Sebastian Falk och Lukas Johansson så har man faktiskt en rätt bra forwardssida. Nu gäller det bara att nya tränaren Lennart Hermansson får sätta sin spelidé snabbt så man får ett fungerande spel.

Tobias Björklund fortsätter trolla på offensiv blå. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd

6.       Forshaga

Forshaga mönstrar sin starkaste trupp på väldigt länge, där man fått in klass på såväl back- som forwardssidan, men även målvaktssidan är förstärkt. Andreas Bosson lämnar visserligen (ryktas att han lägger av) men Eric Forsberg är antagligen en fullgod ersättare och Arbogavärvningen Edvin Falkenström känns som en klar uppgradering jämfört med Gustav Griborn. Det gör ett man nu står med ett helt ok målvaktspar. Att Forshaga lyckades knyta till sig ett så vasst backnamn som Christoffer Rasch är en riktig skräll. Att man dessutom fick behålla puckgeniet Tobias Björklund dessutom är ju jackpot för Värmlandslaget. Hugo Hell och Anton Wiklund är inte så pjåkiga backar det heller, vilket gör att backsidan känns riktigt stark faktiskt. Även offensivt har man fått in spets. Framför allt hemvändande Pelle Hedlund är en riktig bomb, precis som Hudiksvallsvärvningen Lukas Enkvist. Men även Joel Nymans och Lukas Smiths signaturer stärker laget. Man får också kvar Hugo Ek Koskela som gjorde en kanonsäsong den förra, samt Victor Stark som kom hem mitt under förra säsongen och gjorde det bra. Centersidan med Hedlund-Smith-Enkvist-Johnsson är kanske västra ettans allra starkaste.

7.       Mjölby

Mjölby kom sent in i ettan och fick spela säsongen med i stort sett ett tvåanlag. Med tanke på det gjorde de det riktigt bra. Men nu har de fått en hel silly season på sig och där verkar fokus ja legat på att stärka upp backsidan, vilket nog får anses klokt då det var deras akkilleshäl förra säsongen. Nu ser den inte stark ut, men ändå klart stabilare än den som spelade förra, där värvningen av Christopher Lynch är riktigt bra med deras mått mätt. Målvaktssidan är också stärkt, värvningen av Mike Sjöberg är riktigt bra, där tror jag man gjort ett fynd. Jag tror inte att Mjölby släpper lika många mål i vinter. Men gör man lika många eller fler framåt? Man har i alla fall fått behålla spetsen från säsongen som gick, och de gjorde det rätt bra. Nyförvärven är dock idel juniorer som nu ska ta sina första skär på seniornivån, så det är svårt att avgöra vilken impact de kan göra. Men visst ser David Lindholm och William Nestun intressanta ut, plus att laget i övrigt fått ett års ettanrutin, så kanske det blir några kassar framåt extra med. Sammantaget alltså ett vässat Mjölby.

Patrik Elfsberg fortsätter leda sitt Falun även i vinter. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd

8.       Falun

Falun var ett utropstecken som sen nykomling förra säsongen då man gick hela vägen till playin. Anförda av rutinerade Patrik Elfsberg och bröderna Oscar och Gustav Haglund så charmade de faktiskt både en och annan hockeyintresserad. Alla dessa blir också kvar, vilket borgar för att laget säkert kan hävda sig ok även i vinter. Men tappet av målvakten Philip Aldenrud till Tranås är inte ersatt ännu, så en bra målvakt skulle behövas. Backsidan är till stora delar identisk, med andra ord inte den starkaste i väst. Forwardssidan innehåller utöver den redan nämnda trion ett vasst nyförvärv i form av Gustav Karlsson, som var med och spelade upp Vimmerby säsongen som gick. Även William Danielsen (Borlänge) är en riktigt bra värvning. Det gör att tappen av Hunter Godmere och supertalangen Charlie Forslund inte blir lika kännbara.

9.       Bäcken

För mig är Bäcken ett helt oskrivet kort, vilket gör att de är svåra att bedöma. Men de vann den södra kvalserien och då är man bra. Man har också fått behålla spetsen, vilket inte alltid är fallet, men Rasmus Hultfelt, Linus Jonasson, Alexander Esbjörs, Marcus Dynevik och Alexander Olsén är alla kvar och kan säkert göra en och annan poäng även i ettan. Ettanvärvningarna är bara två till antalet, men såväl Victor Widlund som backen Victor Kembel är bra värvningar. Just backsidan är dock lagets tunnaste del i nuläget, för utöver nämnda Kembel och Esbjörs så är det oerfaret. Även målvaktssidan är oprövad på nivån, men Hannes Ratkovic Berndtsson har i alla fall haft bra stats i tvåan.

10.   Borlänge

Borlänge fortsätter tappa. 1,2,5,6 och 7 i interna poängligan är borta och dessutom tränaren Stefan Gustavsson. Man får dock behålla Emil Ranehamn i målet, han är duktig. På backsidan ser viktiga Adam Bäckehag ut att försvinna och man hoppas antagligen på att unga löftet Hampus Malm ska ersätta honom till viss del. Det skulle behövas, för backsidan ser utöver Henning Rothsten väldigt klen ut. Offensivt var senaste värvningen av Felix Hälldahl riktigt bra och även en annan Vännäsvärvning, Tim Palmberg, känns spännande. Utöver dessa båda och återvändande Joel Myrberg Andersson så är det Casper Östberg och tvillingarna Blank som ska göra det framåt. Det känns tunt.

Rapporter från årsmötena, uppdatering 5!

Det fortsätter trilla in rapporter från årsmötena, de flesta skickas faktiskt in av föreningarna själva. Det jag tar som intäkt för att de dels tycker arbetet med denna lista är viktig, dels att de vågar stå för uppgifterna. Detta är en öppenhet jag tror alla skulle tjäna på, ett steg för att faktiskt kunna få en mer välmående hockeyettan.

Som vanligt är det uppgifterna med fet, kursiv stil som är de nya på min lista. Denna gång är det tre lag som fått sina siffror adderade.

Visby gick med en liten vinst, men inte riktigt tillräckligt mycket för att fortsatt hålla sig över licenskravet på 8%. Men summan, drygt 32 000, är ju inget att bråka om.

Mörrum gick med vinst på 245 000 kronor, vilket måste ses som starkt med tanke på hur säsongen sett ut för många klubbar och att uppslutningen på Mörrums läktare inte varit så stor. I tidningen BLT kunde man läsa att de fortfarande har skulder på två miljoner, varav en miljon är till skattemyndigheten. Det innebär att de har längst väg att vandra av alla lag för att nå upp till kraven.

Till sist så har vi Piteå så redovisar en vinst på 96 000 kronor. Det räckte nästan till att nå licenskravet.

Kamikazetipset södra!

Det blev alltså fyra serier även kommande säsong. Därmed så föll mitt kamikazetips från 19/5 då det utgick ifrån att det skulle bli fem serier. Därför är det på sin plats att sticka ut hakan rejält på nytt, denna gång med vetskapen om vilka lag som placeras var. Jag börjar med den vassa söderserien, som jag tror kommer bli rätt tudelad.

1.       Västervik

Det är bara att titta på satsningen de gör och vilka spelare de plockat in. Speciellt den viktiga centersidan är outstanding i ettan med George Diaco, Tatu Kokkola, Anton Johansson, Helmer Styf, Erik Olhans Lind och Tim Almgren. Det är alltså sex centrar av bra klass och tre av dem är av toppklass i ettan. Målvaktssidan med Kokman i spetsen håller också hög klass, och backsidan är inte så pjåkig den heller med Alex Brännstam, Kalle Bartholdsson, August Hansson och Filip Halvordsson i spetsen. Det enda som egentligen saknas är några yttrar, men det kommer, var så säkra.

2.       Karlskrona

Karlskrona har tagit ett steg tillbaka och byggt om laget från grunden. Visst har man behållit några av de spetsigaste spelarna, men det längre ner i hierarkin har ersatts med nytt och fräscht. Det långsamma, omständliga och runda Karlskrona ska bli snabbare, rakare och kraftfullare. Det tror jag är rätt väg att gå, och spelare som Axel Björnkvist, Liam Engström, Nils Bolin och inte minst Lukas Sjöblom kommer att lyfta laget. Carl Malmkvist visade att han håller bra klass redan förra säsongen, och Marcus Björk och Hugo Wendt är starka backar. På forwardssidan så behåller man nyttig rutin i Alexander Bergström och Filip Cruseman, och nog lär Victor Crus Rydberg och Philip Norberg också förlänga. Det ger en bra mix med ungdomlig entusiasm och speed, blandat med skicklighet och rutin som blir svårslaget.

Gustav Lindberg är ett vasst nyförvärv. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd

3.       Kristianstad

Efter den snöpliga avslutningen på förra säsongen så har Kristianstad fått börja om, och det märks att det är med en mindre plånbok då flera av de vassaste korten lämnat. Men målvaktssidan känns ändå bra med lovande Ian Blomqvist som ny bredvid Oliver Tornerefelt, och även om det bara är två backar under kontrakt så skäms inte Anton Davidsson och Christian Lindberg för sig, och fler lär ansluta. Offensivt så fick man behålla viktige Dennis Svensson och några nyttiga rollspelare, och därtill har man fått in ett par bra nyförvärv i Gustav Lindberg och David Karlström. Kristianstad blir inte lika bra som förra säsongen, men inte sämre än att man kanske kan utmana om en kvalserieplats ändå.  

Felix Tengvall i Skövdedressen. Foto: Lars Svensson, Kristianstad

4.       Halmstad

Visst ser det ut att (som vanligt) vara ett brandskattat Halmstad denna säsong, men denna gång tänker jag inte räkna bort dem ändå. För trots tapp av tunga pjäser som Jacob Crespin, Lukas Sjöholm och Viktor Bernhardtz så lär ändå Halmstad bli att räkna med när det summeras ändå. Felix Tengvall axlar Crespins mantel, och det tror jag han kommer lösa bra, om än inte lika bra som ”Creepy”- Backsidan behåller några viktiga kuggar som gjort det bra i flera år, med Andreas Andersson, Ludwig Wulff och Elias Dynell. Offensivt saknas ännu Robin Dahse, men det blir väl en sen signatur som det brukar bli. Gagic är dock redan klar, liksom nyttiga pjäser som Melker Iversen och Alexander Klarin, och nya unga spelare står på tur att få genombrott, nyförvärven Alexander Artursson och Otto Stahre kan vara två av dem.

5.       Troja

Trojas debacle säsongen som gick har inte avspeglat sig på målvakts- och backsidan, den är så gott som identisk, och framför allt backsidan är inte fel att behålla då den håller hög ettanklass. Det som felade var offensiven, och det är också där som man ser de största förändringarna. Carl-Johan Sjögren och Mattias Persson lägger av, medan Emil Ekholm och William Romfors letat nya äventyr. Tillkommit har Mikael Roslund som kommer bli otroligt nyttig med sin rutin, men även bröderna Joel Och Max Wahlgren är tilltänkt ny spets. Sedan har man några unga lovande spelare in också, Carl-Henrik Edvardsson, Jonathan Andersen och Fabian Hellström ska bli spännande att se.

6.       Mörrum

Mörrum andas morgonluft igen, och ställer ett klart intressant lag på benen. Målvaktssidan håller toppklass med Didrik Jansson och David Otter och forwardssidan känns väldigt spännande. Där har man fått behålla nyckelspelare som Khalid Ibrahim, Mathias Kemppi och Samuel Wälimaa. Dessutom lyckas man behålla genombrottsmännen Hugo Frylén och Vilmer Stahmann, vilket gör att forwardssidan ser rätt intressant ut, trots tappen av Marcus Paulsson och Adam Bäckstrand. Svagheten finns istället på backsidan, där Leo Klavhed och Karl Persman är stabila pjäser, men i övrigt är det rätt tunt.

7.       Alvesta

Alvesta har drabbats av några riktigt tunga spelaförluster i poängkungen Viktor Lindman, rutinerade backarna Måns Hermansson och William Wennström och attitydspelaren Otto Henell som betydde massor för laget. Att laget kommer tappa i slagstyrka känns därmed rätt uppenbart. Målvaktspositionen är dock inte försämrad och det finns ett par bra backvärvningar med i Elias Svensson Dervall och Erik Fernhall. Offensivt så saknar jag den där riktiga spetsen, men Hampus Andréen är i alla fall med från start och förhoppningsvis kan det bli bra utväxling på värvningarna av Joakim Nilsson, Robin Eriksson och Gabriel Melin.

8.       Krif

Krif såg länge ut att knappt få ett lag men senaste veckorna har det börjat ticka in spelare. Man har dock tvingats skilja sig från trotjänare som Sebastian Magnusson och Andreas Nordfeldt, och även andra tunga namn som Emil Cederlund, Niklas Dahlberg, Daniel Andersson, Oliver Glenmar och Jesper Hultberg. Det som tillkommit är yngre och mer oprövat, men Martin von Schoultz är i alla fall en ok målvakt och Martin Ekström en rutinerad backpjäs. I övrigt är backsidan svag dock, och offensivt så saknas ännu många spelare. Dock har man fått in ett par intressanta värvningar i Viktor Fridolfsson och Marcus Kivelä Carlzon. Men det blir svårt att hävda sig med så neddragen spelarbudget.

9.       Tyringe

Tyringe tar ansvar för sin ekonomi och spenderar inte mer än de har råd med, det ska de ha cred för. Men då man har dåligt med folk på läktarna och är en liten kommun så blir också börsen begränsad. Med tanke på det så får man ändå ihop ett ovanligt bra lag, där målvaktssidan är oprövad på ettannivå men ändå spännande. Backsidan är dock riktigt svag, med undantag för unga talangen Oskar Tängerby. Offensivt ser det lite bättre beställt ut, där kedjan med Jesper Ahlgren, Ludvig Jansson och Heikki Harju nu återförenas. Men där bakom är det rätt tomt på etablerade namn, utan man måste nog hoppas att några av de yngre talangerna kan ta kliv under nye tränarens, rutinerade Mats Lusth, ledning.

10.   Pantern

Pantern hade ett riktigt bra lag säsongen som gick när man kom tvåa i södra kvalserien till ettan och därmed fick en förfrågan när lag hoppade av. Men redan under fjolåret så var det si och så med uppslutningen, på jobbiga bortamatcher så kunde laget få ställa upp med två femmor, medan man hemma kunde mönstra fyra. Detta berodde på att många av spelarna spelar mest för att det är skoj och inte vill lägga ner tiden som krävs. Risken är därmed stor att många nu hoppas av ettansatsningen och att Pantern kommer stå med ett betydligt svagare lag säsongen som kommer. Så här långt har man ett enda namn i rostern och jag tror att man kommer få svårt att hävda sig med en svag ekonomi och sen start på truppbygget.

Rapporter från årsmötena, uppdatering 4!

Nu är det några dagar sedan senaste uppdateringen och det finns nya klubbar att redovisa det ekonomiska läget för. De med fet, kursiv stil är de nya siffrorna som jag lyckats få tag i.

Boden gjorde ett riktigt stort negativt resultat, -1,6 miljoner. Förklaringen till det är att klubbens nya ledning valt att stryka de fordringar de hade på klubbarna som bojkottade dem under konflikten. De har dock fortsatt ett stabilt egen kapital.

Mjölby gick också back under säsongen, med 288 000 kronor. Men det är inte konstigt med tanke på att de budgeterat för en säsong i tvåan innan de i juli förra året helt plötsligt fick en friplats upp i ettan. De har dock fortsatt ett rätt bra eget kapital.

Mariestad gjorde ett katastrofbokslut förra säsongen då man gick över 1,4 miljoner kronor back och nästan helt raderade ett rätt bra eget kapital. Därför är det rätt remarkabelt att de till denna lyckas redovisa en vinst på nästan en halv miljon. Det saknas dock 360 000 för att nå licenskravet, men med tanke på den uppryckning föreningen gjort (med bland annat nedskärningar i spelarbudgeten) så lär de få licensen beviljad ändå.

***

Sedan kan jag komma med besked angående min krönika igår. Där skrev jag om ett kryphål Västerviks hittat som gjorde att de kunde få elitlicens genom att ha alla skulder i aktiebolaget och sedan bara redovisa moderföreningens positiva siffror. Men jag kan nu avslöja att licensnämnden VISST kommer kräva in räkenskaperna för aktiebolaget, trots skrivningen i regelverket. Om det innebär att man kommer slå ner på försök att kringgå regelverket så är det givetvis ett välkommet besked.

Bomber in i Forshaga!

Det har glunkats om det både här och där, men nu kan kmhockey.se definitivt bekräfta att Forshaga inte bara får in en riktigt vass back, utan två klassbackar kommer finnas i Forshagas uppställning kommande vinter. Det handlar dels om Karlskrona-backen Christoffer Rasch som jag nu kan bekräfta är 100% klar, jag har två av varandra oberoende och mycket trovärdiga källor på det. Men det stannar inte där, utan samma källor kan nu bekräfta att även Tobias Björklund blir kvar. Adderar man dessutom vassa värvningarna av Pelle Hedlund, Lukas Smith, Joel Nyman och ännu inte offentliga Lukas Enqvist så inser man att Forshaga definitivt blir att räkna med i vinter!

Har du något tips på övergång? Maila mig på hkrister@msn.com eller kontakta mig (Krister Holm) på messenger.

Kryphålet som kan ge Västervik licens

I lördagens Dagens Vimmerby så fanns en intervju med Västerviks ordförande Urban Widén. Där fick han svara på hur klubben skulle klara licensen trots de stora ekonomiska problemen, och det visade sig att klubben hittat ett kryphål som gör att det faktiskt inte är omöjligt att de gör så, trots miljonskulderna.

I artikeln framkommer att klubben bland annat har skatteskulder på 1,9 miljoner och dessutom jagar kronofogden dem med betalningsförelägganden på ytterligare 400 000 kr. Dessa siffror är normalt bara toppen av ett isberg, då skatteskulder är det man normalt betalar först i en förening då skatteverket kan driva en förening i konkurs. Så av ren självbevarelsedrift hamnar de högt på prioriteringslistan, före leverantörer och andra. Att få ett betalningsföreläggande är också rätt ovanligt då det ska gå väldigt långt innan betalningsförelägganden ges (det ska malas genom några kvarnar först). Det bör därmed finnas skulder till bussbolag och sporthandel till exempel som inte är med på listan. Skövde fick inte betalningsförelägganden förrän precis på slutet innan de gick i konkurs för att ta ett exempel som visar hur långt det behöver gå.  

Man kan med andra ord konstatera att Västerviks skulder är stora (minst 2,3 miljoner, men antagligen ännu större). Trots det så menar ordföranden att man kommer klara licenskravet på 8% av omsättningen. Det som verkar helt orimligt är faktiskt inte det, detta då Västervik hittat ett kryphål som gör att man kan så att säga sopa skulderna under mattan. Hur då? Jo Västervik driver sin a-lagsverksamhet i aktiebolagsform. Det betyder att a-laget och dess verksamhet kan gå hur mycket minus som helst, men att detta då ”drabbar” aktiebolaget och inte föreningen.

Hur hjälper detta då Västervik? Jo i licensnämndens regler står följande tilläggsregel för Hockeyettan (till skillnad från SHL och allsvenskan).

Detta är en regel som Urban är väl medveten om. Han säger i artikeln att i hockeyettan tittar man bara på föreningens ekonomi, inte aktiebolagets som man gör på SHL och allsvensk nivå. Det betyder alltså att på ettannivå så kan man helt enkelt strunta i att redovisa aktiebolagets skulder, istället redovisar man föreningens ekonomi, som då inte har skulderna som ligger i aktiebolaget. Så vips så har skulderna försvunnit och licensen kan nås.

Detta kan man ju tycka är väldigt galet. Meningen med licenskravet är ju att granska så att a-lagets verksamhet håller. Att då granska föreningens räkenskaper bara, som alltså är allt UTOM just a-lagsverksamheten (som bedrivs i aktiebolagsform) innebär ju att granskningen inte är annat än ett stort slag i luften. Ett kryphål som fler säkert kommer utnyttja och därmed faller licenskraven helt platt.

Fotnot: Som underlag för denna artikel har jag konsulterat en mycket erfaren revisor för att få bekräftat att det jag skriver stämmer. Hen har läst igenom allt som finns att finna i frågan och menar att min krönika stämmer med hans egen uppfattning av hur det antagligen ligger till.

De femton bästa forwardsvärvningarna

Ni har redan fått de i mitt tycke bästa målvaktsvärvningarna och backvärvningarna. Nu är det dags att ta ytterligare ett kliv framåt i banan till forwards. Det var minst sagt ett gediget arbete, flera hundra värvningar har jag fått granska för att få fram en lista. Då det finns så många starka forwardsvärvningar så utser jag här en topp 15, och ändå är inte starka värvningar som Carl-Henrik Edvardsson, Adam Karlsson, Alex Eek, Nils Bolin och Matej Galbavy inte med.

1. Niko Lahtinen (F), från Jokerit till Visby

Visby brukar lyckas med sina finska nyförvärv och även om jag inte sett Niko Lahtinen spela så får hans historik mig att tro att även han kan bli en vinstlott. En snabb spelare med bra skott och som gjort en hel del poäng i Mestis, och då brukar man kunna färga också i hockeyettan.

2. George Diaco (F), från Tranås till Västervik

Liten snidare som sprutade in poäng i OIHL som junior. Värvades till Tranås inför säsongen som gick och levererade direkt. Blev kanske lite svagare efter skadefrånvaron runt jul, men ändå en värvning av hög klass. Snabb, teknisk och hittar fina pass, nackdelen är kanske storleken, att han har lite svårt mot större och starkare backar.

3. Kalvyn Watson (F), från Tranås till Västervik

Anlände under slutet av säsongen till Tranås och fick chansen tillsammans med George Diaco dirtekt. Det samarbetet funkade alldeles utmärkt, och det kanske inte är så konstigt då de är rätt lika i sin spelstil.

4. Pelle Hedlund (F), från Comet till Forshaga

Pelle har omgärdats av en del problem vid sidan av isen, men på densamma är det en riktigt stark spelare. Bra skott, stark på puck, bra spelsinne, kan spela fysiskt, ja han har egenskaper som gör honom till en nyttig spelare. Kommer leda ett klart intressant Forshaga i vinter.

5. Lukas Sjöblom (F), från Halmstad till Karlskrona

Slog igenom med dunder och brak under slutdelen av säsongen som gick. Har alltid varit en nyttig grovjobbare, en spelare som haft en hög lägstanivå. Men högstanivån steg rejält ju längre säsongen gick och med sin speed och driv på kassen så blev han ett sylvasst vapen för Halmstad.

6. Oliver Arle Östergren (F), från Herlev till Lindlöven

En klassisk målskytt som alltid gjort mycket mål. Han gjorde det i ettan med Kumla i flera säsonger, innan han flyttade till Kalmar och gjorde det bra. I Almtuna och allsvenskan fick han dock en annan roll som inte passade honom vilket gjorde att han flyttade till Danmark. Där blev det en halv poäng per match, merparten mål, och det är starka papper, och ett bevis för att Oliver kommer bli en tillgång för Lindlöven i vinter.

7. Tatu Kokkola (F), från Kalmar till Västervik

Var med och spelade upp Kalmar till allsvenskan, och fick även chansen första säsongen där. Men succén uteblev och därmed så blir det en tur ner till ettan igen för den spelskicklige finnen. Bra med pucken och har bra fart, kombinerat med spelskickligheten gör det att han blir väldigt svår för motståndarna att hantera.

8. Kevin Engvall (F), från Kristianstad till Mariestad

Många förknippar nog Kevin Engvall med sin enorma fart, och han är antagligen hela ettans allra snabbaste spelare. Men han har faktiskt många fler verktyg i sin verktygslåda: Han har lärt sig att spela fysiskt, vilket i kombination med hans speed givetvis gör honom jobbig att möta, och han har ett riktigt vasst handledsskott. Nackdelen är att han kanske har lite för dålig split vision, men med också det så hade han kunnat spela betydligt högre upp.  

Gustav Lindberg vann interna poängligan i Skövde. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd

9. Gustav Lindberg (F), från Skövde till Kristianstad

Gustav Lindberg fick sitt definitiva genombrott säsongen som gick när han sprutade in poäng i Skövdetröjan. 40 poäng på 36 matcher är ett grymt facit, och han är både en bra skytt och framspelare. Dessutom stark på pucken, han gillar att vrida och vända med motståndarna. Dock inte lika stark i egen zon.

10. Mikael Roslund (F), från Karlskrona till Troja

Hade inte sin bästa säsong säsongen som gick, men det kan antagligen hänföras till de ryggproblem han hade under säsongen. Är annars en riktig attitydspelare som alltid strävar att ta sig in på kassen och inte backat för att ta en smäll. Har dessutom ett riktigt bra skott. Förhoppningsvis så kan en ny klubb och förhoppningsvis lyckad rehab ge honom en nytändning, då har Troja en riktig ledare i Roslund.

Emil Smedberg lämnar Skövde till förmån för rivalen Mariestad. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd

11. Emil Smedberg (F), från Skövde till Mariestad

Den som följt Skövde under de senaste åren kan inte ha missat Emil Smedbergs betydelse för laget. Snabb, irrationell, stark på puck och utrustad med ett riktigt bra spelsinne, och han har legat bakom i stort sett allt som Skövde skapat under sina säsonger i klubben. Hade dock en skada under allettan säsongen som gick och kom inte upp i riktigt samma kapacitet. Nu ska han dock vara fit for fight igen och då är han definitivt en spelare av hög ettankass.

12. Anton Johansson (F), från Visby till Västervik

En pudelklok tvåvägscenter som är lika nyttig i det offensiva som i det defensiva. Gör en hel del poäng men spelar också boxplay med den äran. Bra på rören och spelfördelare av rang.

13. Pontus Karlsson (F), från Nyköping till Visby

Hade inte Pontus Karlsson drabbats av en allvarlig skada tidigt på säsongen så hade buzzen antagliegn varit ännu större runt honom. För tillsammans med Linus Lundström och Christian Axelsson så bildade han en av ettans allra främsta kedjor. Var säsongen innan med och förde upp Nybro i allsvenskan och har även några framgångsrika säsonger i Väsby. Bra spelsinne, bra fart och helt ok skott dessutom.

14. Jesper Hultberg (F), från Krif till Tranås

En välväxt center som utnyttjar sin storlek och skyddar pucken väl, så han är riktigt svår att ta pucken av. Dessutom helt ok spelfördelare. Har varit lite skadedrabbad, men jag tror han är god för upp emot en poäng per match bara han får vara skadefri.

15. Lukas Macklin (F), från Troja till Tyresö/Hanviken

Att Tyresö/Hanviken kan locka till sig en klasspelare som Lukas Macklin är en rejäl fjäder i hatten för förortskluben. De har ju normalt snarare blivit av med sin spets och fått försöka hitta doldisar som kan kliva fram och ta de ledande offensiva rollerna. Men i Lukas Macklin så får de en stark offensiv kraft som kan driva pucken själv men också fördela den. Det ska bli spännande att se om han inte kan tillföra en dimension till i Tyresö/Hanvikens anfallsspel.

Hockeyettans VD om föreningen Hockeyettan, klubbarnas ekonomi, serieindelning och fansens betydelse!

I fredags hade föreningen Hockeyettan årsmöte. Föreningens verkställande tjänsteman och VD heter Jens Israelsson och kmhockey.se ringde upp Jens för att höra hans syn på klubbarnas ekonomi, serieindelning och en hel del annat.

Vad gör föreningen Hockeyettan?

– Vi ska supporta och stötta föreningarna med det som behövs, sporten, administration gentemot förbundet, avtalsförhandlingar och sponsoravtal som vi lyckas få till.

En het fråga nu är frågan om serieindelningen. Den slutade i att det var status quo med fyra serier med 40 lag och ett slutspel med kvalserie. Hur har diskussionerna gått i frågan?

– Normalt för att göra en förändring så måste det gå en runda först, det ska vara ett förbundsstyrelsebeslut på det och det hålls vartannat år, nästa är 2025. För att göra en förändring emellan är tävlingsutskottets paroll att det måste vara 100% konsensus för att en förändring ska kunna ske, och så var det inte i detta fallet. Så det var faktiskt Anders Larsson, hockeyförbundets ordförande, som sa stopp. Nu ska vi göra en utvärdering gemensamt som kan ge ett förslag som vi kan enas om, men det blir som tidigast till nästa säsong en ändring kan ske. Så det blir en utvärdering där vi som liga och förbundet försöker komma överens om det minst dåliga förslaget, för det kommer aldrig gå att hitta en lösning som är klockren för alla. Men vi har i alla fall enats om ett förslag som gör att vi behövde inte skicka fler söderlag norrut, och det var huvudmålet att få till.

Ser du på sikt ett minskat antal lag i hockeyettan för att göra produkten mer attraktiv?

– Visionen är att vi ska bidra till att både producera spets men också att behålla bredden. Nu jobbar vi med licensreglerna, att få en balans i kraven som finns där. Nu ligger 80% på ekonomin, men det måste finnas krav på en ungdomsverksamhet som fungerar med och att arenan funkar, så där gör vi också en utvärdering som ska vara klar till hösten.

En viktig del i inkomsterna till en liga är ju mediarättigheterna. Hur ser det ut med försäljningen av dem, finns det möjlighet att få till ett lukrativt avtal med något medieföretag?

– Vi håller den boken öppen, men det finns inget i talande stund där vi kan bekräfta eller förneka. Men visst finns det intresse och mediahusen gjorde ett bra avtal med staylive säsongen som gick, nu  måste vi också hitta ett avtal som gynnar klubbarna mer. Vi gör det klubbarna vill. Vi är i diskussionsfasen just nu, men har inte någon ersättningsmodell på plats, alla var eniga och konsensus, alla vill ha mer pengar, men det är vad det är just nu. Men vi tycker vi har ett varumärke som blir starkare och starkare, Boden är med igen och vi hade ett rungande ja på besluten under årsmötet, nu är alla med på banan igen, och det är skönt.

Anar jag att medieföretagen kom lite för billigt undan säsongen som gick?

– Ja det måste bli en större andel ut till klubbarna, tveklöst, det är det vi kommunicerat med vårat produktionsbolag också.

En annan viktig samordningsvinst jag vet att det pratats om i alla fall är samordning av inköp och hotell, hur ser det ut där?

– Vi har ramavtal vad gäller biljettsystem, hotell, buss, hyrbilar osv, och har samtal igång med andra aktörer, men vi kommer aldrig skriva exklusiva avtal, klubbarna får välja om de vill gå med i våra avtal eller skriva egna, vi tvingar inte med någon.

I fredags hade Hockeyettan årsmöte, där valdes ett antal företagspersoner in, är det ett steg för att vässa försäljningen?

– Vi vill ta nästa steg och försöka göra det så bra det bara går, om det innebär flera företagare in så är det så. Framför allt är det andra kompetenser och erfarenheter som kommer in. Tidigare har vi haft klubbtillhörighet som ett krav, även om vi inte följt det till punkt och pricka, så detta är ett nytt sätt för oss att ta nästa steg för hockeyettan. Vi känner att vi har en kommunikation och en transparens med klubbarna och har bättre förutsättningar att jobba med det vi borde göra, att skapa partneravtal och avtal som gynnar klubbarna. Samtidigt är det en utmaning att titta på kostnadsbiten vad gäller anmälningsavgifter som går via förbundet, så där är ett jobb att göra. Där har vi tidigare inte haft kraften och personerna att vara med och verka, utan vi har mer fokuserat på att rädda historien, men nu känner vi att vi har kraften att lyfta blicken och titta framåt. Så vi är på väg i rätt riktning, sedan sker inget över en natt, utan saker kommer ta tid, vi har sedan länge jobbat på att hitta avtal men inte kommit någonstans, men nu kan vi göra ett bredare anslag mot marknaden. Sedan pandemin har det varit jättetufft, det är inte alls lika enkelt och lukrativt att verka som det har varit, idrott är en tuff bransch nu, det finns ligor som inte ens fått till TV-avtal, så det är utmaningar på alla håll och kanter. Men vi är i ett skifte nu, nu ska vi börja lyfta ligan är tanken.

Många ser att det är en snedfördelning ekonomiskt mellan SHL och allsvenskan/ettan, hur ser du på det?

– Det är klart att alla vill ha mer av kakan, sedan måste man ha all respekt för var vi är, och vi är tredjeligan, det är där vi befinner oss. Men det behöver trilla ner mer pengar eller att få billigare centrala kostnader. Det kommer vi processa framåt, hur vi kan lätta på kostnadsvikten men även hitta partners som kan stötta upp. Sedan är SHL och allsvenskan större marknader som haft mer tid på sig, men vi ska komma dit vi med. Sedan i vilken form, om vi ska ha färre lag eller så återstår att se. Men jag personligen tror inte på det, vi har bredden och spetsen, vi behöver vara starka på orterna där SHL och allsvenskan inte finns, den lokala anknytningen måste finnas där. Sedan om vi ska vara 32 eller 40 lag får framtiden utvisa, men målet ska vara att vi är 40 lag, punkt.

Ekonomiska problemen är synliga i hockeyettan, där Skövde gjorde konkurs för ett tag sedan. Vad ser du som lösningen?

– Det finns olika faktorer, ofta pratas det om resekostnader, det är en utmaning för vissa klubbar. Sedan handlar det om att skapa en balans, det är något vi driver med förbundet, hur drivs hockeyettanklubbarna, vad kan man göra där? Ofta är det sporten som styr, men man måste ha en balans mellan ekonomi-sport-marknad. Vi har haft vår första träff med region norr, vad man behöver ha och hur man kan skapa kontroll i klubbarna. Att hitta en kontinuitet i den affären man har. Man måste tänka mer affär och inte bara sportslig framgång, för sportslig framgång har ofta varitväldigt kostsamt har det visat sig. Sedan sätter man upp mål man inte kan uppfylla, då blir det extra utmaningar ekonomiskt med det.

Samtidigt finns det flera lag som har svag ekonomi men som ändå storsatsar på dyra spelartrupper och riskerar konkurs likt Skövde. Vad kan ni i hockeyettan göra för att stävja att klubbar satsar pengar de inte har?

– Vi kan inte göra någonting, det är upp till varje klubb att sköta sin ekonomi. Licenskraven är en förbundsfråga, vi i hockeyettan kan inte sätta krav på klubbarna, vi kan bara supporta klubbarna så långt vi kan. Men många tittar mer på sin affärer på ett annat sätt än för bara ett par år sedan. Pandemin spökar fortfarande och har egna efterdyningar. Sedan måste vi som organisation hitta mer medel som vi kan gå ut med till klubbarna.

Jag är en supporter som bloggar för supportrar. Hur viktiga är supportrarna för hockeyettan skulle du säga?

– Ni är jätteviktiga. Vi ser vi har en core-fansgrupp som är enormt stark. VI vet att vi har en stark lokal anknytning och en lokal population på 40 000 invånare i snitt, så vi engagerar många runt om i landet. Ser man på lagen som går upp de senaste två säsongerna så är det tre fansstarka smålandslag, Nybro, Kalmar och Vimmerby, som är starka lokalt och det krävs för att klara av att avancera och att kara ekonomin.