Mariestad har varit ett givet topplag i den västra ettan i många år nu, och de har också hävdat sig riktigt bra även efter jul. Men i år var de bara minuter ifrån en missad alletta innan man till slut lyckades kvittera i derbyt mot ärkerivalen Skövde och därmed knipa poängen som krävdes. Men vad berodde den sämre grundserien på? Är Mariestad en flopp och är de ett givet bottenlag i en alletta? Detta tänkte jag gräva djupare i i detta inlägg, där jag ger er de faktorer som jag ser som viktigast till att det blev som det blev och blir som det blir.
Svag silly season
Det var en minst sagt svag silly season från Bois sida, det är bara att konstatera. Den normalt så skicklige sportchefen Calle Johansson fick inte alls till det som han önskat. Han blev av med både poängstarka pjäser som Oliver Kandergård (Almtuna) och Philip Norberg (Karlskrona), och dessutom viktiga karaktärsspelare i Simon Eriksson och Albin Kedbrant. Allra tyngsta tappet var dock Tobias Sandberg som bestämde sig för att ta steget till allsvenskan och Vita Hästen.
Ersättarna kändes inte heller riktigt fullgoda. Visserligen fick man in ettans antagligen hårdaste skott i Anton Blomberg, men i övrigt var det ungt och oprövat. I sista sekunden plockade man dessutom in Kasper Elo som supporterspelare.
Brist på centrar
Ett stort felgrepp den normalt så noggranne Calle Johansson gjorde var att inte fylla ut den så viktiga centerpositionen. Även med den sena värvningen av Elo så hade man bara tre centrar i laget, vilket gjorde att man under säsongen har fått spela uppflyttade juniorer på den centrala positionen. Och när dessutom Elo inte höll måttet så var man helt plötsligt två centrar kort. Enda seniorcentrarna man hade att tillgå var Lukas Larsson och Herman Lundin, tredje och fjärdecentern från tidigare säsonger. Det gav en obalans i laget, även om framför allt junioren Simon Niska gjort det enormt bra.
Centrar är centrala i spelet, de länkar ihop yttrar och backar både i det defensiva och offensiva spelet. Det har under säsongen märkts att Mariestad inte riktigt hängt ihop. Den normalt så prickfria defensiven har svajat då backarna har fått försöka täcka upp för centrar som hamnat fel, och då har det öppnat upp sig ytor på andra ställen, hela försvarsspelet har på så sätt blivit svajigt och hjälpen till målvakterna för dålig.
För stor ruljans
Calle var en av många sportchefer i hockeyettan som räknade med att det skulle finnas gott om spelare på marknaden denna säsong. KHL skulle ju inte ta in spelare och därmed skulle SHL få in fler, som sedan skulle frigöra spelare till allsvenskan som i sin tur skulle släppa spelare till ettan. Därför så tänkte Bois sportchef ha is i magen och vänta ut att bra spelare kom ut på marknaden.
Men så blev det inte! Istället så fanns det färre spelare än någonsin att välja på, och de få som ändå kom ut blev rekorddyra. Det gjorde att Calle satt med två centrar kort när serien i stort sett skulle dra igång. Därför kändes värvningen av Kasper Elo som lite av en chansning, det fanns antagligen inget annat på marknaden och då fick det bli finnen som ändå gjort det rätt bra både i Mestis och under ett gäng matcher i Östersund. Men Elo imponerade inte alls, och han kände säkert själv att det inte höll vilket gjorde att parterna gick skilda vägar. Som ersättare fick man då in Hugo Pettersson som gjorde omedelbar succé med två mål och stort centerspel i sin första match. Men på nästa träning så höll sig olyckan framme med skott på fingret och flera månaders rehab. Återigen stod man kort om centrar, men några centrar fanns inte på marknaden och istället lyckades man plocka in poängspelaren Ace Cowans, med en fin säsong i Kalix bakom sig. Men efter stor succé och sju poäng på fyra matcher så lämnade han för större sedelbunt i Tyskland. Under säsongen lämnade också ett annat nyförvärv inför säsongen, Erik Hedlund, efter att han fått husera i en kedja längre ner i hierarkin. Det var med andra ord störande stor ruljans i spelarleden, samtidigt som man fortfarande saknade framför allt centrar, men nu också en ytter.
Mängder med juniorer
Värvningarna som inte blev av och spelartappen ledde till en oerhört tunn trupp. I många lag löses sådant genom lån från andra klubbar, men i Mariestad så löser man alltid sådant genom att plocka upp egna juniorer. Och en hel del juniorer är det som fått chansen, i snitt har man spelat med 4½ juniorer i varje match. I sista matchen, den helt avgörande mot Skövde, så hade man åtta juniorer i truppen, varav sju fick speltid. Faktum är att Mariestad har gett juniorer mer matcher än alla allettanlag i norra ettan sammanlagt (81-70), än alla lag i västra ettan sammanlagt (81-49) och alla lag i södra ettan sammanlagt (81-70). Juniorer har fått chansen i nästan dubbelt så många matcher som det allettanlag med näst flest, Hanviken (81-42).
Juniorerna har i många fall gjort det bra, de har tagit för sig och gjort sitt yttersta. Men det är ändå ett steg upp att ta, annars hade man ju lika gärna kunnat spela med juniorlaget. Man är dessutom som junior betydligt mer upp och ner i prestation, vilket gjort att lagets prestation varierat med höga toppar, men också djupa dalar. Juniorer är också ofta lite mer chanstagare, man har svårt för att göra samma sak om och om igen, utan försöker gärna göra det lite svårare än det behöver vara. Det har gjort att tränare Appelgren gång på gång påpekat att han saknat att alla håller sig strikt till spelet man kommit överens om, att det är det som måste nötas in för att få till ett spel som är robust och vinnande i längden.
Pressen
Bois SKA vara ett topplag i den västra ettan, så är det bara. Laget har en tradition av att vara med i den absoluta toppen säsong efter säsong, man är en maktfaktor som många lag i väst är avundsjuka på. Det gör att lagen tänder till lite extra, det är alltid roligare att vinna mot ”storlaget”. Det brukar Mariestad kunna lösa ändå, men när det är så många faktorer som är lite svajiga så redde man inte alltid ut det denna säsong. Det gjorde att man aldrig riktigt fick något glapp neråt, utan man fick hela tiden blicka oroligt ner mot jagande, hungriga lag. Det blev en negativ press, där man kände att man måste prestera, vilket gjorde att det stundtals låste sig. Att spela under negativ press gör att allting blir lite svårare, handlederna blir lite styvare, man tänker lite för mycket i situationerna.
Tränarbytet
Med två omgångar kvar så var Bois fortfarande inte klara, och spelet saknade fortfarande robusthet. Sportchefen Calle Johansson tyckte också att han inte riktigt såg den hungern som han vill ha i ett lag. Då valde han att ge Appelgren silkessnöret, och istället plocka upp assisterande tränaren Ronny Johansson (numer Helander) som ny huvudtränare. Ronny är en aktad ikon i Boiskretsar med tröjan hissad i taket efter en makalös karriär. Som huvudtränare är han dock ny, men han fick en tuff uppgift framför sig, att på bara några timmar formera ett lag som skulle slå ett formstarkt Tranås. Och visst fick han laget med sig, de visade på bra vilja och intensitet, men effektiviteten följde inte i samma spår och laget föll mot ett Tranås som fick utdelning på även halvchanser. Kniven mot strupen med andra ord i sista matchen i en het derbydrabbning mot Skövde som inte ville något högre än att spela bort rivalen som man åkt på stryk mot så många gånger de senaste åren. Dessutom med många tongivande borta och alltså åtta juniorer i truppen, med all press på sig. Stela handleder, mycket tankar gav ett 1-3-underläge som sedan när man inte längre hade något att förlora gav en ohämmad offensiv och kvittering vilket innebar allettanspel.
Allettan då?
Nu kommer Mariestad givetvis tippas i botten i en alletta. Man har minst poäng in i allettanspelet, man har haft en tunn trupp, ruljans i laget och dessutom sparkat en meriterad tränare. Det finns väl egentligen inget som talar för att Mariestad ska vara någon annanstans än i botten?
Jag skulle ändå vilja lyfta ett litet varningens finger. Calle får nu några veckor på sig att få in en ytter och en center, samtidigt som skadade spelare som Hugo Pettersson, Tobias Aronsson, Erik Olsson och Ludvig Collberg är på väg tillbaka. Det skulle ge en helt annan bredd på både spetsen och djupet och framför allt skulle man för första gången under säsongen ha fyra seniorcentrar i truppen. Det ger bättre förutsättningar för att få till ett spel som både blir mer stringent och slagkraftigt, där backarna kan fokusera på sitt och därmed hjälpa målvakterna på ett bättre sätt.
Dessutom kan laget spela helt utan press, man slipper spela med kniven mot strupen utan kan gå ut och spela och ha kul ute på isen. Speciellt som det säkert finns en enorm glädje att bygga på med tanke på sättet man redde ut den svåra situationen på. Det finns också spets i laget, men den har fått slita ont med tanke på att laget varit så tunt, med en bredare trupp så kan de få avlastning och därmed bli än vassare. För potentialen i laget är hög. Man har vassa spelare som otroligt starke Jesper Lindén, nyförvärvet och stora utropstecknet Oscar Tellström, spetsbackarna Jesper Broeng och Tobias Aronsson och därtill ruggigt nyttiga slitvargar och trotjänare som Lukas Larsson och Johan Frick. Så med rätt spelare in så kan man definitivt bli en obehaglig överraskning för lagen som räknar in enkla poäng!