Kmhockey.se drivs av mig på min fritid. Det är en helt gratis sida där jag försöker ge alla hockeyettanintresserade avslöjanden, intervjuer, rankingar och allt annat av nyhetsvärde för att höja intresset för hockeyettan. Jag har inga som helst inkomster för sidan, utan allting är ideellt. Men nu har jag fått en räkning av one.com för kmhockey.se vid ett väldigt olämpligt tillfälle. Semestern har kostat på och det blir väldigt tufft att lösa räkningen på 1233 kr. Därför har jag nu en vädjan till er, går det crowdfunda till räkningen? Alla summor, stora som små, mottas tacksamt på swishnummer 073 505 61 31. För varje tia som skänks så erhåller man en lott där priset är att jag gör en exklusiv artikel om ditt lag. Detta är något jag gjort en gång tidigare under alla mina år som bloggare (köp av en kontorsstol), och då var stödet imponerande stort, så hoppas på att ni kan tänka er att ställa upp igen. Stort tack på förhand!

Tidigare idag kunde kmhockey.se redovisa siffror från Västerviks budget, siffror som till stor del var svåra att få att gå ihop. Nu har jag fått tag i Västerviks ordförande, Urban Widén, som får ge sin förklaring till siffrorna.

Merchförsäljning: Ökar från 147 000 kr till 500 000 kr.

Urban: Den har tidigare legat på 500 000, men förra säsongen ville vi sälja ut det vi hade, så vi sålde bara från lagret utan att ta in något nytt. Men i år arbetar vi med en ny leverantör och kommer ta in nya fräscha produkter och då kommer också intäkterna öka.  

Biljetter+säsongskort: Minskar från 1 850 000 kr till 1 800 000 kr.

Urban: Västerviksborna är medgångssupportrar som gillar när laget vinner och straffar oss hårt när vi förlorar, så då är det bättre att ligga i topp i ettan än botten i allsvenskan, även om inte Brynäs kommer.

Försäljning kiosker och restaurang/bar: Ökar från 1 830 000 till 2 240 000 kr.

Försäljningen är inte borta bara för att det blir nytt ägandeskap, utan nu blir det professionella ägare som sköter upphandling och så på ett proffsigt sätt. Så det är bättre att få 50% av ett större belopp än 100% av ett litet belopp, så det blir bättre för klubben. Förra året gick vi 100 000 i vinst, tidigare  år med 5-600 000m så nu räknar vi med en vinst på uppåt en miljon och hälften går till klubben så vi räknar med en ökning på 400 000 där.

Deltagaravgifter: Ökar från 1 000 000 kr till 1 600 000 kr.

Urban: Vi har inte höjt avgifterna på länge, de har legat still sedan 2019, så det blir en indexgradering där. Sedan har vi försökt jobba med istiderna, så att lagen får träna mera, då behöver vi mera istid som vi köper in, så sett till per timme is så är det en sänkning av avgifterna, så de får till godo där.

Cuper och läger: Ökar från noll till 750 000 kr.

Urban: Vi har inte haft några såna förut, men nu har vi ett läger vecka 32, ett under sportlovet och ett efter säsongen. Västervik är en populär stad så det kommer inte vara svårt att få ihop lag. Sedan när vi får en ny hall så kommer vi ha is på sommaren och då kommer vi kunna ha sommarläger med.

Sponsring: Ökar från 6 700 000 kr till 8 800 000 kr.

Urban: Det är inte så stor ökning, vi har behövt fylla på eget kapital bakåt i tiden för att få licenser, nu är det reda pengar så i princip är det en miljon mera in i sponsring än tidigare. Nu har vi också en inarbetad säljchef som kom ny inför förra säsongen, nu har han kunnat bygga upp kundbas och så anställer vi en spelare som kommer jobba halvtid som säljare dessutom. Sedan sätter vi in en åtgärdsplan med, får in en miljon mindre eller mera så vet vi exakt vad vi ska göra från start, det som ska tas bort eller läggas till, så vi inte hamnar felaktigt ekonomiskt. Sedan har vi täta månadsrapporter där vi stämmer av hela tiden.

Spelarlöner a-lag (inkl tränare): Minskar från 11 700 000 kr till 7 700 000 kr.  

Urban: Lönenivån är lägre i ettan och för vår del handlar det om att skaffa halvtidstjänster till spelarna, så det blir naturligt med en neddragning där. Men tidigare så har vi haft mellan 3-5 nordamerikaner, de kanske inte är dyrare på plats, men det tillkommer flygresor och andra kostnader som gör att de kostar mer. I ettan blir kostnaderna mindre då ettanspelare är vana att betala lägenheter själva och så vidare. Så löneläget ligger väl som hos de flesta lagen i övre delen av ettan.  

Övriga kostnader runt a-lag (ej material): Minskas med 5 400 000 kr.

Urban: Det är tjänstebilar, lägenheter och allt möjligt som man måste krydda med för spelarna i allsvenskan, det blir ett helt annat löneläge nu, mer realistiskt.

Västervik går verkligen all in denna säsong. Jag har fått ta del av delar deras budget och det finns många siffror som man verkligen undrar hur de tänkt när de fått fram. Överskattade intäkter och underskattade utgifter verkar vara ett genomgående tema, och summerar man budgeten så kan man sammanfatta den med ett ord: Glädjesiffror!

Här är siffrorna med kommentarer:

Merchförsäljning: Ökar från 147 000 kr till 500 000 kr.

Hur man ska mer än tredubbla merchförsäljningen när man går ner en division?!

Biljetter+säsongskort: Minskar från 1 850 000 kr till 1 800 000 kr.

Med minskat antal spelade matcher, förra säsongen spelade man 55 matcher, nu 36 (+ maximalt 10 slutspelsmatcher) så ska man alltså ändå dra in i princip lika mycket pengar. Och då i en lägre serie och utan publikmatcher som Brynäs och AIK tex.

Försäljning kiosker och restaurang/bar: Ökar från 1 830 000 till 2 240 000 kr.

Man räknar alltså med en kraftig ökning av intäkterna trots att man har tappat hälften av sina restaurangintäkter då man sålt av 49% av sina aktier där. Och det med minskat antal matcher dessutom…

Deltagaravgifter: Ökar från 1 000 000 kr till 1 600 000 kr.

Här väljer man att öka avgifterna för barn och unga kraftigt (med 50%) och räknar ändå med ett ökat antal deltagare… Känns som att ungdomarna får vara med och bekosta satsningen på seniorlaget.

Cuper och läger: Ökar från noll till 750 000 kr.

Man har inte haft cuper sedan 2020, och det kanske är därför de drar till med en så vild önskesiffra. Jag har pratat med två stycken erfarna cuparrangörer, och båda säger att det är helt orealistiskt att dra in såna summor från noll, speciellt om det inte finns en inarbetad organisation av cupverksamheten. Det tar dessutom tid att etablera en cup så att man får lag som anmäler sig, och man måste ha en väldig massa cuper som är fulltecknade för att dra in 750 000 kr.

Sponsring: Ökar från 6 700 000 kr till 8 800 000 kr.

Visst, man anställer en säljare till, men att öka sponsringen så kraftigt när man går ner en serie…

Spelarlöner a-lag (inkl tränare): Minskar från 11 700 000 kr till 7 700 000 kr.  

Det är en väl tilltagen spelarbudget i alla fall.

Övriga kostnader runt a-lag (ej material): Minskas med 5 400 000 kr.

Jag vet inte vad det finns för övriga kostnader runt ett a-lag som inte är löner eller material, mer än bussresor då. Man undrar ju om de ska cykla till bortamatcherna?

Så summa summarum: Det är en samling med glädjesiffror som ska göra att man till slut hamnar på ett plus på 2,5 miljoner kronor. I mina ögon är det mer troligt att det hela slutar i konkurs…

Det har skrivits om det tidigare många gånger och kommer antagligen skrivas om det minst lika många gånger till. Men jag måste ändå slå in den där (för många av oss) öppna dörren en gång till för att i alla fall göra vad jag kan för att se till att den någon gång också öppnas. För det finns så mycket att vinna på att ha en dörr på glänt, snarare än en kattlucka. Att få alla att se att möjligheter finns och att drömmarna kan blir verklighet. Och då menar jag inte bara för hockeyettanlagen, jag menar för hela det svenska hockeysystemet.

Vad är ishockey? Det enkla svaret är givetvis ett bollspel som bedrivs på is med hjälp av klubba och puck. Men om vi vågar sträcka oss lite längre, ställa oss på tå och se bortom det där enkla och självklara. Om vi väljer att se in i ishockeyns själ och hjärta. Vad ser vi då?

För mig är hockey känslor. Passion. Glädje men också sorg. Spänning givetvis. En samhörighet att samlas kring. En dröm att förverkliga tillsammans med andra med samma dröm. En gemenskap att skratta och jubla med, men också att gråta tillsammans med.

För så är det ju. Glädje kan inte finnas utan sorg. Skratt kan inte finnas utan tårar. Och glädjen känns aldrig lika stark som om man inte först upplevt sorg. Drömmarna är det som föder känslorna, det som får en att känna eufori eller melankoli, det som gör att du fortsätter sträva tillsammans med likasinnade för att en gång få stå där vid målet. Utan drömmar ingen drivkraft, utan drömmar inga känslor, utan drömmar så finns inte hockeyn längre.

Nu åter till den där dörren. För mig är dörren upp i seriesystemet samma sak som drömmen. För det är ju drömmen om avancemang som gör att vi alla ses där i hallen. Som spelare, ledare, funktionär, sponsor eller som supporter. För att få känna den ultimata glädjen av att nå målet efter allt arbete man lagt ner, tillsammans. Eller att i alla fall få ana framgången, bara man kommer riktigt nära så man kunnat ana vad som finns där på andra sidan dörren.

Men ju mindre den där dörren står öppen, desto färre lag får uppleva den där känslan. Av att nå målet, eller i alla fall ana att NÄSTA gång, då jäklar tar vi det där sista lilla steget. Men är dörren stängd med lås och bom, med en liten kattlucka som man kanske kan få ta sig igenom om man övervinner 78 hinder på vägen, hur många kan då få känna lyckan, eller i alla fall ana lyckan och tro på den nästa gång? Hur många orkar fortsätta kämpa om man aldrig får den där livskraften som framgång eller nästan framgång ger? När tristessen och frustrationen är det enda som finns kvar?

Vi behöver alla det där hoppet. Drömmen måste få leva för fler om vi ska ha en levande ishockey. Ju öppnare dörr, ju fler lag som kan få komma ”in i värmen”, desto mer drömmar kommer väckas. Hos mig som supporter. Hos alla ledare och spelare. Hos de där småknattarna som funderar på vad de ska göra med sina liv. Hos föräldrar som ska skjutsa sina små till träningar och matcher många långa och mörka kvällar. Finns den öppna dörren så finns ljuset, och drömmen lever!

Men det är inte bara för att vi ska få ungdomar till sporten som drömmar måste få finnas. Det är inte bara för att alla runt lagen ska kunna se att drömmarna lever. Det är också för att få en ekonomi som fungerar på annan nivå än den allra högsta. För med större utbyte mellan serierna, så kommer inte bara nya lag ner och syresätter serierna, utan med följer också pengar och förståelse. En större förståelse för att alla divisioner har sina problem att tampas med. Och med förståelse så tror jag att man tar bättre och mer genomtänkta beslut för alla. Pengar skulle trilla ner i systemet och vi skulle i slutändan få både bättre bredd och, faktiskt, också en starkare spets. För med en välmående breddverksamhet, så kommer också spetsen att ha föreningar att hämta talanger ifrån. Som bonus skulle man dessutom slippa en massa lag som är livrädda för att ramla ur en serie, då det är så gott som omöjligt att komma upp igen. Win-win-win. Låt drömmarna leva!

Bergslagen är fint, har ni inte varit där så rekommenderar jag ett besök. Jag har varit där i två dagar nu, därav stiltjen på kmhockey.se. Men jag fick under min semester skickat mig två artiklar från Kristianstadsbladet (som varit ett föredöme med att rapportera om licenshärvan måste jag säga) som jag måste få tycka till lite om.

Den ena artikeln berättade att Kristianstad nu skickat in en överklagan, så mycket mer info än så gick det dock inte få ut, då såväl KIK:s styrelsemedlem som förbundet lade locket på.

Den andra var betydligt mer matig, där tidningen fått tag på en med insyn i hur klubbens skötts under året. Han kunde med stöd i mailväxlingar visa på att klubben redan från start lagt en budget som inte skulle räcka för att nå elitlicensen. Under säsongen sedan så valde man istället för att bromsa att gasa, då man värvade in sju spelare under säsongen. Det var tunga sponsorer som gick in och tryckte på att en satsning skulle ske, om de hade gått upp i allsvenskan så lovade de att gå upp och täcka det som saknades för att få licensen. Nu misslyckades man med det och inga sponsorer klev då fram och skickade in de miljoner som saknades.

Stämmer uppgifterna så visar det på att styrelsen medvetet har kört klubbens finanser i botten för att nå allsvenskan, utan tanke på konsekvenserna för föreningen och ungdomsverksamheten. Det visar också att man låter sponsorer styra verksamheten istället för styrelsen. Men det är styrelsen som kommer ställas till svars om man nu mister licensen och kanske går i konkurs. Chansen att man ska få licens med krackelerad ekonomi och en styrelse som saknar ordförande känns minst sagt minimala, speciellt med dessa kort på bordet.

***

Hur ser då chanserna ut för övriga klubbar har fler personer skickat till mig och frågat. Här är min killgissning.

Krif: Med ett minus i kassan sedan många år så har man levt på lånad tid länge. Precis som för KIK så lär deras chanser vara små.

Bäcken: Det som talar till deras fördel är att de som nykomling inte ens haft ett kontrollår. De har endast skickat in en enkel resultatrapport istället för hela budgeten samt åtgärder för att komma till rätta med underskottet man sitter på. Men enligt uppgift så har de ej fått chansen att komplettera sina uppgifter, något man kan tycka att de borde fått chansen att göra, speciellt som de är nybörjare med licensen. Kan de påvisa detta på något sätt så kanske de kan få upprättelse, men chansen är rätt liten.

Strömsbro: Som jag varit inne på tidigare så verkar det som att licensnämnden bedömt hela föreningens kassa, inte bara hockeysektionens. Är det så så finns fortfarande chansen att de kan få licensnämndens dom ändrad. Chansen bedömer jag som störst för alla de inblandade lagen, men fortfarande rätt liten.

***

Forshaga fick sin licens lite försenat, men Panterns hänger fortfarande i luften. Nu vann de extra tid att skriva den handlingsplan som var det licensnämnden efterfrågade för att de skulle få licens. Nämnden har nämligen tagit semester fram till 5/8, olyckligt med tanke på att risken för att serieindelningen och spelschemana riskerar att försenas ytterligare. Jag tror dock att man kommer att göra den processen ändå så fort överklagandena är behandlade och inbjudan till eventuella ersättningslag skickats ut. Pantern (om de får licens) och de inbjudna lagen kommer helt enkelt att tilldelas en serietillhörighet, tackar de sedan nej så kommer den serien att få spelas på kort om lag. Att det är så det kommer gå till är dock inget jag vet, utan bara vad jag tror för att det inte ska behöva dra ut på processen än mer. Spelschemat kommer ändå att komma ut väldigt sent.

Svenska Ishockeyförbundet har nu i eftermiddag kommit med ett pressmeddelande där de klargjort några punkter som vi inte visste tidigare. Här är de kortfattat:

* Det blir fyra serier.

* Inget händer förrän överklagandena behandlats, den 19/7 är sista dag att skicka in överklaganden.

* Blir det vakanser i serierna så kommer treorna i kvalserierna att tillfrågas, men inte fyrorna. De tre lagen som kan komma att tillfrågas är: 1) KB65 2) Malung 3) Värmdö

* Spelscheman kommer att presenteras i augusti.

* De vill göra så få förändringar i spelschemana som möjligt. Det borde innebära att man inte flyttar om lag mellan serierna.

PRESSMEDDELANDET I SIN HELHET NEDAN

Hockeyettan: Forshaga IF beviljas elitlicens, Grästorps IK tackar ja

Svenska Ishockeyförbundet informerar om processen kring Hockeyettan 2024/2025.

Grästorps IK har tackat ja till spel i Hockeyettan

När Skövde IK begärdes i konkurs i början av juni uppstod en vakant plats i Hockeyettan inför säsongen 2024/2025. Grästorps IK meddelade under måndagskvällen att man tackat ja till platsen i Hockeyettan säsongen 2024/2025.

Nu inleds prövning av Grästorps IK i Hockeyettans licensnämnd.

Licensnämnden

Licensnämnden meddelade under måndagen sitt beslut till Forshaga IF att godkänna elitlicens för spel i Hockeyettan säsongen 2024/2025.

Det återstår att pröva licensen för IK Pantern och Grästorps IK. Beslut meddelas så snart prövningen är genomförd.

Serieindelning och spelschema för Hockeyettan

Därmed är 36 lag kvalificerade för spel i Hockeyettan säsongen 2024/2025. Ytterligare fyra lag har ej fått elitlicensen beviljad, vilket de har fram till den 19 juli på sig att överklaga. Fram till dess kommer inga ytterligare lag att tillfrågas om uppflyttning till Hockeyettan.

Därefter behöver serieindelning samt spelscheman göras om utifrån de nya förutsättningarna.

Svenska Ishockeyförbundet och ligaorganisationen Hockeyettan är överens om att målet är att ha 40 lag i Hockeyettan. Vid eventuella vakanta platser kommer de tredjeplacerade lagen i kvalserierna till Hockeyettan 2023/2024 att tillfrågas, men inte de fjärdeplacerade lagen.

Treorna i kvalet till Hockeyettan 2023/2024 är i rangordning 1) KB 65 2) Malungs IF 3) Värmdö HC.

Ny serieindelning med tillhörande spelschema kommer att presenteras i augusti 2024. Seriestarten planeras fortfarande till den 22 september 2024.

– Vi har en ambition att göra så få förändringar som möjligt mot det spelschema som redan publicerats, men justeringar kommer att vara nödvändiga när vi har alla förutsättningar och lag klara, säger Magnus Mårtensson, tävlingschef Svenska ishockeyförbundet.

De lottade serierna med tillhörande spelschema som kommunicerats har satts på paus och dolts från stats.swehockey.se för tillfället.

– Vi har genom processen haft en öppen dialog med ligaorganisationen Hockeyettan, där vi gemensamt har strävat mot målet att få allt klart så fort som möjligt. Tävlingsutskottet har alltid målet inför varje ny säsong att vara ute i så god tid som möjligt med lottningar av våra serier. I år har det av olika anledningar dröjt med Hockeyettans serieindelning och spelschema, och vi behöver fortfarande invänta överklagandeperioden, säger Magnus Mårtensson, tävlingschef Svenska Ishockeyförbundet.

Grästorps tränare Andreas Appelgren har nu varit med om att ta klivet upp i SHL, allsvenskan och ettan, även om avancemanget till ettan kom igår via en ersättningsplats snarare än ett klassiskt avancemang. Nu väntar bråda dagar för den rutinerade tränaren, men han tar sig ändå tid för en intervju med kmhockey,se.

När började ni ana att ni skulle få en fråga?

Egentligen kände man det ganska snabbt, redan i kvalserien förstod man att det handlade om att placera sig så bra som möjligt. Sedan vill man givetvis gå upp av egen kraft så man får fira den sista matchen, men man förstod att det skulle bli rockader och med Skövdes konkurs så blev det uppenbart att det skulle bli något mer lag upp.

Har ni haft det i bakhuvudet när ni värvat laget också?

Nej det har vi inte, känslan har funnits att det kan bli en fråga, men vi kände att vi inte kunde hoppas och tro bara på att gå upp utan att vi måste jobba med den verklighet vi var i, så vi byggde ett lag för att vara ett topplag i tvåan med sikte på att gå upp.

Såväl Bäcken som Pantern som avancerar från tvåan har lite problem med ekonomin, hur ser Grästorps ekonomi ut, är det risk för bakslag där med?

Nej ekonomin är väldigt god, så det finns inga risker för det utan det är god marginal i klubben.

Nu när ni till slut blivit ett ettanlag, vad behöver ni jobba med framöver för att göra er ettanmässiga?

Vi har en trupp på 15 forwards, 3-4 målvakter, och 6 backar, så egentligen behöver vi bara leta efter 1-2 backar. I övrigt har vi sagt att vi spelar med laget vi har, så framför allt letar vi en stabil och bra defensiv backpjäs. Vi tror på killarna vi har, de har ett jäkla driv och målet har ju varit ettan hela tiden, så vi kommer spela med laget vi har. Sedan får man ha respekt för att vi går upp en division och det är ett tufft steg att ta. Vårt mål är inte att vara ett topplag direkt, utan vi måste ha som mål att lära oss varje dag och ha som mål att vi ska fortsätta spela i ettan flera år framöver.

Du är ju en etablerad tränare med rutin hela vägen från tvåan till SHL, vad kommer bli er utmaning tror du?

Att vi går från att vara ett offensivt och kreativt lag som lag som haft mycket tid i offensiv zon, och där har vi varit skickliga. Men nu ska samma spelare ställa om och spela lika mycket i försvarszonen som vi tidigare varit i offensiv zon, den mentala omställningen kommer vara det stora och att vi får till försvarsspelet kommer bli en nyckel. Det handlar även om att vi kanske inte får så många chanser i offensiv och då handlar det om att vara vassa när vi väl får offensiv tid. Såna saker kommer ta tid att lära, det är inte bara att trycka på en knapp. Så att spela försvarsspel innan man sticker till anfall kommer kanske bli den stora utmaningen.

Hur pass klass håller ni?

Det är svårt att säga, för jag var imponerad av hur bra lagen var i alltvåan, det var många vassa lag. Sedan har jag sett dåligt med ettanhockey säsongen som var, så det är lite svårt att avgöra, det får bli lite träningsmatcher och matcher i serien innan man kan uttala sig. Men av erfarenhet vet man att det är ett stort steg att ta ett kliv upp. Men vi har skickliga spelare och en hunger som kommer bära frukt på sikt, men jag behöver se de andra lagen lite mer innan jag uttalar mig hur vi står oss.

Vid sidan av isen, vad har ni för utmaningar där?

Målet när jag valde gå till Grästorp var att vi skulle spela ettanhockey, så vi har byggt en organisation med tränare, mv-tränare, fystränare, medical team, materialare, sportgrupp och allt annat runt laget, och vi har även tränat lika hårt som ettanlagen gör, både on och off ice, så där är vi inkörda. Utmaningen blir att gå från att vinna 90% av matcherna till att vi kommer åka på betydligt fler förluster, man måste ha respekt för och att det blir tuffa perioder och då gäller det att stå stadigt som förening och vara beredd på det. Publiken vill se vinster med och har höga förväntningar givetvis, och då är det viktigt att man förankrar bra i föreningen och laget att det kommer tuffa perioder och att då ändå stå upp för laget när det blåser lite tufft.

Vad sätter du och föreningen för mål med säsongen?

Det är svårt innan man vet klassen exakt, men målsättningen är att etablera oss på ettannivå, så huvudmålet är att vara ett ettanlag efter säsongen. Sedan får man dela upp säsongen i delar, rullar det på bra så får man sätta en målsättning, går det trögare en annan. Men vi ska lära oss allt eftersom, det är många som inte spelat på ettannivå, men även en del som spelat där, så vi har en bra mix. Det tar tid att bli ett hockeyettanlag, så vi kommer behöva utveckla spelarna till att bli ettanspelare, och det det är det vi har som mål att göra. Sedan vill folk se ett lag som vinner matcher, men det kommer tider när vi förlorar med, då måste man vara stark och fortsätta tro på spelare och laget och att sedan växa in i det.

Många kanske kan se det som en lärperiod fram till jul och att det sedan efter jul hadlar om att börja leverera, hur ser du på det?

Det skulle kunna vara så, men får se hur det ser ut först innan man vet var man står, så man inte planerar för långt i förväg, Jag vet vad mina killar går för och tror på dem, men de har också en del att lära i försvarsspelet och spelet utan puck, offensivt klarar vi oss, även om det handlar om att göra det i tuff omgivning, men jag vill se under resans gång vad vi kan ha få mål och hur långt det går att nå.

Du har ju sett Bäcken och Pantern spela, vi som inte har så bra koll på de lagen, vad kan du säga om dem?

Bäcken är ju ett frejdigt lag som tutar och kör. De har många spelare som kan spela på högre nivå, men vill bo i Göteborg. De är skickliga, jämnbra med bra skridskoåkning spetsat med lite skills, som Alexander Esbjörs, han skulle garanterat kunnat spela i allsvenskan. Pantern bygger mer på en riktigt bra förstakedja med Holmkvist, Mäkitalo och Liechti, de gjorde samtliga mål mot oss. Sedan har de några rutinerade backar som spelat på högre nivå med De är kanske inte samma starka och breda lag som Bäcken, men de har en otroligt bra spets och ett bra powerplay. Storstadslagen har ju den fördelen att de kan ramla på spelare gratis tack vare att de finns i stora städer, spelare som inte vill lämna storstäder men som inte får plats i lag högre upp.

Det har varit en hel del cirkus med lag som tackar nej, lag som inte får licens och gör konkurs och så vidare, hur ser du på hela cirkusen?

Jag tycker man varit med så länge och ändå upplever jag att det varit otroligt rörigt. Men när det är som rörigast så fokuserar man inte på det riktigt, utan det går visa sig hur det blir när det lägger sig. Men sedan kan jag personligen tycka att man ska minska antalet lag i SHL till kanske 10 lag och sedan 14 allsvenska och 20 lag i ettan, att alla serier borde spetsas till lite grann. Det blir för stora skillnader mellan topp och bott, minskar man antalet lag i serierna så blir det lite mer logiskt var man hamnar utifrån ekonomi. Nu blir det för stor spridning mellan topp och bott, det skulle bli bättre kvalitet på ligorna och det skulle ge sig självt lite enklare var man hamnar beroende på hur man sköter sin ekonomi då.

Till sist: Hur mycket har du sett fram emot att träna ett lag i ettan igen?

Min stora anledning till att det blev Grästorp var att ta laget till hockeyettan och det har vi gjort nu och det känns jäkligt bra. Det är ju roligare ju högre upp man är och det är ett väldigt stort steg mellan tvåan och ettan. Sportsligt, medialt och hirerarkimässigt, ettan hör till förbundet och tvåan är en regional serie, så det är roligt att kunna erbjuda sponsorer och publik ettanhockey igen, och även spelarna som haft det som mål hela tiden.

Det är lätt att börja peka ut syndabockar när det sker så stora händelser som att fyra lag ej får licens att spela ettanhockey. Och visst finns det många som har del i ansvaret, men som jag brukar försöka lära mina elever när det blir bråk: Vad är din del i detta? Och det finns anledning för en hel del att titta sig i spegeln efter fredagens nyheter.

Många pekar finger mot förbundet. Och visst, Anders Larsson och hans organisation har väl inte direkt slitit ihjäl sig för att skapa drägliga förutsättningar för hockeyettan. När han tittar sig i spegeln så ser han nog en knähund som sitter i SHL-lagens knä, glatt viftande på svansen åt alla SHL-lagens nycker.

Man kan också skylla på orimliga licenskrav. Jag håller med om att 10% av omsättningen i eget kapital är alldeles för mycket pengar för en liten klubb, ingen annan idrott har såna krav, och mycket talar också för att man kommer sänka kraven redan under säsongen.

Men det är långt ifrån enbart Anders Larsson och licenskraven som är orsak till att fyra klubbar sitter där de sitter. För hur det än är så kan en klubb som Örnsköldsvik, med idel långa och skitdyra resor, och med under 100 personer på läktarna i snitt, ändå få sin verksamhet att gå runt. Sedan har de en trupp som kostar noll och inget, men så har de också rättat mun efter matsäck. När Örnsköldsvik ser sig i spegeln så ser de en strävsam arbetshäst som gör jobbet varje dag men som sällan vinner några race. Men nog kan man ana en viss stolthet, med rätta, där i spegelbilden?

Ändå är det söderlag, med kortast resor och betydligt bättre publiksnitt som sitter i skiten. (Nåja, Strömsbro med, men det är ju att de sitter i en alliansförening som sänkt dem). Bäcken sägs ha gått en miljon back, i tvåan! Hur gick det till?! De kan inte ha använt någon spegel överhuvudtaget.

Krif har väl varit på minus i i alla fall närmare 10 år, medan KIK haft röda siffror i fyra. Visst kan de skylla på orimliga förbund och orimliga licenskrav, men faktum är ju att de också borde se sig i spegeln. Hur kan de fortsätta att satsa på lag som konkurrerar i toppen trots att de inte har råd? Hur tänkte KIK när de valde att möta Sundsvall och få en dyr resa när de lika gärna kunde åkt bil till Troja för att spara pengar? De verkar inte ha dragit någon som helst lärdom av förra sommarens degradering, utan skyller bara på en elak licensnämnd och ett ännu dummare förbund. Att rätta mun efter matsäck finns inte. När tänker de stanna upp, titta sig i spegeln, och reflektera över att de faktiskt har del i att de sitter där de gör? För inte är de som barnen som aldrig gjort något, utan där det alltid är någon annans fel?

Jag kan faktiskt inte låta bli att dela ut en uppmaning till, och denna gång till ett lag som faktiskt fick licens. Via lite siffertrixande så löste Västervik licensen på något märkligt vis. Men det är ändå läge för dem att stanna upp och titta i sin spegel. Vad ser de där? Är det en klubb som kan sätta sin existens på spel för att nå snabb framgång? Då finns det ännu tid att ändra den bilden, att bli ansvarstagande och sätta föreningens bästa först, snarare än a-lagets. För annars så är risken stor att även de sitter där nästa sommar och skyller på någon annan för sina egna tillkortakommanden efter missad licens och kanske till och med konkurs.

Ja visst finns det mycket mer att skriva om om licenshärvan och turerna kring det, och jag lovar att återkomma i frågan. Men bloggen måste ju handla om hockey också och inte bara ekonomi, och jag lovade ju att fortsätta utse veckans bästa värvningar när jag kom tillbaka från semestern. Och då jag varit borta mer än en vecka så blir det naturligtvis mer än en veckas värvningar som kan komma med på denna lista. Det är värvningar gjorda från den 28/6 till gårdagen (den 7/7) som är aktuella. Här är mina fem favoriter!

1.       Lukas Enqvist (F), från Hudiksvall till Forshaga

Den klart vassaste värvningen de här 10 dagarna som gått sedan min senaste lista. Lukas Enkvist är en av ettans allra vassaste defensiva centrar, med en enorm arbetsmoral och skridskoåkning. Checkar fast vilken spelare som helst är känslan, och kommer bli otroligt nyttig inte bara i boxplay utan i det defensiva spelet över hela isen. Det ska bli spännande att se om han kan få en offensiv utveckling med när han säkert kommer få en större roll.

2.       Emil Rangedal (D), från Borås till Piteå

Tog kanske inte det där klivet som många trodde han skulle ta när han kom till Borås från Borlänge. Men Rangedal är en i grunden kompetent tvåvägsback med bra blick och rätt bra skridskoåkning dessutom. Är inte så storvuxen, men backar ändå inte för att spela rejält.   

3.       Carl Bruhn (F), från Karlskoga till Krif

Carl Bruhn har samlat på sig hela 41 allsvenska matcher under de två senaste säsongerna, men då mest i en energiroll långt ner i hierarkierna. Nu vet vi ju inte om Krif kommer till spel i ettan, men göra de det så blir det säkert i en betydligt större roll för Bruhns del. Beskrivs som en teknisk spelare som jobbar hårt. Kanske han kan utveckla sin offensiv i Krif?

4.       Liam Haslam (D). från Concordia Colllege till Kalix

Liam Haslam kommer till spel i Sverige från NCAA III, det är en liga av varierande klass, men visst finns det skickliga spelare i den ligan. Verkar vara en spelskickliga rightback med bra storlek, och dessutom med en del nyttig rutin.

5.       Vigor Andersson (D), från Modo J20 till Boden

Det har anslutit en handfull förstaårsseniorer till ettan under de här fdagarna, och av dem så tycker jag Vigor Andersson ser mest spännande ut. En back som beskrivs som en fysiskt spelande defensivback, och han har sannerligen storleken för det, men gjorde också en hel del poäng sista juniorsäsongen i Modo.

Visst har jag varit offline långa stunder senaste åtta dagarna, men för mig är att följa hockeyettan en livsstil som man inte bara kan stänga av bara för man har semester. Och under bilandet från en plats till nästa så kan man passa på att rycka i lite trådar, prata med insatta och se till att skaffa sig information. Information som ger mig en rätt god bild av hur situationen i hockeyettan ser ut just nu, och då jag vet att det är många som undrar där ute i stugorna så tänkte jag försöka ge er så många svar jag bara kan.

Vad händer nu?

Ja just nu så händer det inte så mycket, för lagen som föll i licensprövningen har nu två veckor på sig att skriva ihop en överklagan om de så önskar. Det har Krif, Strömsbro och Kristianstad sagt att de ska göra, medan Bäcken sagt att de ska titta igenom saken. Efter de lämnat in överklagan så ska sedan överklagandenämnden (som är en annan nämnd än licensnämnden) göra sin bedömning innan något mer kan hända.

Kommer överklagandena gå igenom?

Det är givetvis omöjligt att svara på, men efter kontakt med insatt så kan jag ge besked att det är endast om det begåtts formaliafel som överklagandena kan gå igenom. Man kan med andra ord inte komma in med en, ny förbättrad handlingsplan och få igenom den, utan licensnämnden måste ha begått något formellt fel i sin bedömning för att överklagandet ska lyckas. Här bedömer jag att Strömsbro kanske har störst chans, då de är en alliansförening där nämnden (av det som framkommit) utgått från alliansens egna kapital, enligt reglerna ska det vara hockeysektionens kapital som ska bedömas endast. Men detta enbart en tolkning utifrån sett, då jag inte har sett licensnämndens underlag, så ta det med en stor nypa salt.

Får kvalserietreorna (och fyrorna) chansen att ersätta de degraderade lagen?

Jag har haft kontakt med alla treor, och utöver Grästorp så har ingen fått någon fråga ännu. Det tolkar jag som att man avvaktar överklagandena, alternativt att de inte kommer bli tillfrågade, men det håller jag för osannolikt.

Kommer Grästorp tacka ja?

Ja formellt så har man inte tackat ja, men man ska ha ett möte imorgon där det formella beskedet ska tas. Men oddsen för att de tackar ja är typ 1,01. De har ekonomin och har uttryckt en vilja att ta steget upp.

Vad händer med Forshaga och Pantern?

Forshaga och Pantern fick ju besked samtidigt med de andra fyra klubbarna att de fortsatt inte fått licens, utan att de är fortsatt under utredning.

I Forshagas fall handlar det bara om papper som ska in, föreningen har en god ekonomi och har gått ut till sina spelare att det finns absolut ingen risk att de inte kommer få licens.

För Pantern handlar det om att komma in med en trovärdig handlingsplan för att komma till rätta med sin ekonomiska situation. Men hade inte licensnämnden trott att de skulle kunna lösa det så hade de aldrig fått chansen att komplettera den. Därför så tror jag också att de kommer klara licensen.

Hur blir det med serieindelningen och spelschemat?

Serieindelningen kan inte göras förrän man vet vilka lag som kommer spela i ettan, och det kan man inte veta förrän överklagandena behandlats, samt att eventuella ersättningslag bestämt sig för att tacka ja. Det kommer med andra ord ta minst drygt två veckor, men ska ersättningslag in så har de ytterligare två veckor på sig att ge besked. Min gissning är dock att man sätter serieindelningen när besked om överklagandena kommit, och att de eventuella lag som sedan erbjuds en plats får en fast serie som de i så fall får plats i. Detta för att påskynda processen. Tackar de sedan nej så får serien spelas på kort om lag.

Finns det möjlighet till ett helt nytt seriegrepp?

Med de 36 lag som just nu är klara för spel i ettan (Grästorp inkluderat)  så kan man ju leka med tanken att det kan bli ett helt nytt seriegrepp, nämligen tre serier med tolv lag i varje. Är det kanske ett tänkbart alternativ? Ja det är det, men då måste Svenska Ishockeyförbundets tävlingsutskott besluta detta, och där har man fram till nu i alla fall rätt hårt hållit på att det ska vara fyra serier. Om det inte blir något mer lag som tillkommer så uppstår i så fall frågan om det ska vara 4 serier med 9 lag i varje, eller om det ska bli åtta lag i söder och norr och tio i väster och öster (med andra ord behålla lagens indelning och låta Grästorp ersätta Bäcken)? Men den frågan återstår ännu att få svar på, för mycket vatten hinner ännu rinna under broarna innan det blir aktuellt.