Det var verkligen fel vecka att ha semester på för en bloggare om hockeyettan. För visst försökte jag att hålla er läsare så uppdaterade det bara går via en mobiltelefon mellan alla utflykter, men det är omöjligt att skriva några längre texter, som krönikor, förklaringar, analyser och tyckanden i största allmänhet. Det fick bli korta instick i form av inside info om när beskeden skulle komma, pressreleaselänkar och lite annat.

Men det finns ju så oändligt mycket mer att skriva om, saker som inte låter sig skötas via en mobil på fem minuters pauser. Krönika om ”de fyras öde”, förbundets handhavande av hela processen och vad som behövs för att vi ska slippa detta igen. Men också svar på frågor som jag tror många har. Vad händer nu? Finns det förutsättningar för att överklagandena går igenom? Vad händer med Forshaga och Pantern, får de licens? Kommer Grästorp tacka ja eller nej? Hur blir det med de andra treorna? Hur blir det med serieindelningen? Hur ser tidsplanen ut? Och ja, jag har svaren på mycket, för är det något som funkar när man är på resande fot så är det telefonen. Och jag har gjort min research, pratat med insatta personer, pusslat med lite annan info, och tror mig kunna räta ut ett och annat frågetecken. Men vi får väl ta det från början, med krönikan.

***

Så kom det då, beskedet! Det hade ju tisslats och tasslats ett bra tag om det, ända sedan jag kunde avslöja att ”ett par” lag låg i riskzonen. Men vilka lag gällde det, och skulle de verkligen göra verklighet av sina hot? För sanningen är ju den att licenskraven länge inte varit annat än en papperstiger, något förbundet hade att hota med men som ingen längre trodde på. Lite som pojken som ropade om vargen så många gånger så ingen trodde på honom längre när vargen sedan kom. Precis så var det nu med, vargen kom till slut. Och den var mer glupsk än vad någon kunnat tro. För det blev inte ”bara” två lag, utan fyra(!) lag som fick se bilan falla.

Jag måste slå fast att det är skittråkigt för alla inblandade. För fansen, för alla ideellt arbetande människor i de berörda klubbarna, för spelare och ledare som inte haft något med beslut om ekonomi att göra. Men faktiskt också i viss mån för klubbledarna i klubbarna, som inte längre trodde på den där vargen, utan kände att här var det bara att köra. Vilken käftsmäll de måste fått!

Jag lider med dem alla, men har samtidigt förståelse för att vargen måste vara reell. Den måste finnas där och se till att alla i ”flocken hockeyettan” håller sig friska och på tå, att de inte tar ut sig mer än vad de orkar med. För det är ju de sjuka som vargarna tar, de som inte mår bra och som inte orkar hänga med flocken. Precis så ser jag på licensnämndens jobb, de ska se till att flocken håller sig stark och välmående, där ekonomin är måendet. Är man frisk så klarar man sig, men har man en sjuk ekonomi så sorteras man obönhörligt bort.

Under för lång tid så har hockeyettan inte haft någon som hållit dem på tå. Under för lång tid så har även sjuka djur/lag haft sjuka beteenden och klarat sig undan, och det var antagligen därför offren blev så många.

Jag har jagat runt för att få besked om när vi kan förvänta oss att få licensnämndens besked. Det är ju minst sagt nervösa dagar både för klubbarna som ännu inte fått besked men även från övriga klubbar som väntar på besked vilka lag de kommer möta i vinter. Och efter mycket messande till olika potentater så har jag nu till slut lyckats få ett besked från licensnämndens ordförande Daniel Vargö. ”Troligen på fredag”, är beskedet han ger. Så det väntar ännu ett par dagars oviss väntan innan vi vet vilka som får licens och vilka som eventuellt inte får det.

Undertecknad är just nu iväg på semester, men fick ett tips som var alldeles för bra för att inte skriva om. Visst har ryktena gått, men nu kan jag bekräfta tack vare insatt källa att Victor Crus Rydberg är klar för ännu en säsong i Karlskrona. 29-åringen är spets på sin centerposition i ettan och kommer vara en nyckelpjäs med sin rutin i det föryngrade Karlskrona-laget.

Kmhockey.se kan avslöja en riktigt värvningsbomb i hockeyettan. För enligt mycket trovärdig källa så ska Viktor Hertzberg vara klar för topplaget Väsby. Hertzberg har på 252 allsvenska matcher med Almtuna och Västerås öst in hela 177 poäng, vilket ger höga 0,7 poäng per match i snitt. Senaste säsongen spelade han dock i det norska topplaget Frisk Asker, där 33-åringen noterades för 40 poäng på 35 spelade matcher, så krutet är fortsatt torrt. Att han nu väljer att komma till ettan och Väsby är en rejäl fjäder i hatten för det hårdsatsande förortslaget.

Har du något tips på spelarövergång? Kontakta mig via messenger eller skicka mail till hkrister@msn.com! Ni kan vara helt anonyma om ni önskar. Tack på förhand!

Den 16/6 så slog Hockeyettans VD Jens Israelsson fast i en intervju med kmhockey.se att det inte kommer bli någon förändring av hur hockeyettan spelas förrän tidigast till nästa säsong. Idag, mindre än två veckor senare, så släpps nyheten att föreningen Hockeyettan nu föreslår att kvalserien tas bort till förmån för ett slutspel, redan den här säsongen. Det går undan i hockeyvärlden!

Samtidigt kanske omsvängningen inte är så konstig som den först låter. Jag pratade med Jens bara två dagar efter Hockeyettans årsmöte, och han kanske inte hade hunnit bearbeta det som sagts under årsmötet. För under detsamma så var det eniga medlemsklubbar som ville se ett slutspel istället för en kvalserie. Där klubbades att det skulle utredas om en ändring var möjlig redan till denna säsong, och nu verkar man i alla fall försöka att få en ändring till stånd.

Och visst finns det skäl för en ändring. Ekonomin i många ettanklubbar är svag, och kvalserien har inte alls blivit den kassako som man kan tro. Enligt uppgift så gick Hudiksvall, trots fina publiksiffror under kvalserien, minus på kalaset. Då hade de ändå något att spela för, det var än värre för lagen som spelade betydelselösa matcher på slutet.

Samtidigt måste jag säga att jag gillade kvalserien. Den gjorde att hoppet om att spela allsvenskt levde längre för fler klubbar. Att fler klubbar fick vara med när allting avgjordes. Att fler fans fick njuta av en längre säsong.

En annan aspekt som säkert kan möta invändningar är upplägget. Att likt i NHL låta norra lagen kora en norrsegrare och de södra lagen en, varefter de båda sedan möts i en helt avgörande final. Snacket om att norra är enklare och att norrlagen därmed får en enklare väg kommer säkert höjas röster om. Men då får väl söderlaget som går till final visa att de verkligen är bättre, kommer den givna invändningen på det vara. Och så är det ju, det bästa laget bör vinna oavsett om det spelas en kvalserie eller ett slutspel.

Då har jag kanske snarare en annan invändning. Och det är ju att tvåan blir rankad som första reserv. Då kanske norrlaget som förlorar finalen (om det nu är sämre, diskutera gärna i smågrupper!) får fördelen att rankas före det näst bästa söderlaget (som kanske är bättre, ja diskutera på ni!).

Men när ekonomin ändå ser ut som den gör så kanske man får svälja det beska som följer med det söta? För visst blir ett mer lokalt slutspel billigare, och då kanske slutspelet kan bli den där kassakon som ettanklubbarna behöver.

Karlskrona har byggt om sitt lag till stora delar efter några misslyckade säsonger. Detta gäller även på målvaktssidan, där Viktor Kokman fick silkessnöret medan Carl Malmkvist fick förlängt. Men nu kan kmhockey.se avslöja vem som ersätter Kokman och blir den som ska ge Malmkvist en kamp om förstaspaden. För enligt trovärdig källa så är det Rögles juniormålvakt Fabian Arwidsson som nu blir senior och då flyttar till Karlskrona. Fabian, som för övrigt är fostrad i Karlskrona, har en framgångsrik juniortid i Rögle med J18-brons och J20-guld och -silver, och hade under säsongen som gick J20 Nationell södras bästa GAA. Det är med andra ord en minst sagt spännande talang som mycket väl kan ge Malmkvist en utmaning.

Har du något tips på spelarövergång? Kontakta mig via messenger eller skicka mail till hkrister@msn.com! Ni kan vara helt anonyma om ni önskar. Tack på förhand!

Jag fortsätter att få resultattrapporter tillskickade till mig från klubbarna, och dessutom med en hel del positiva tillrop, det verkar som att många ettanklubbar välkomnar öppenheten och förstår att den är av godo för alla parter. Denna gång kan jag addera tre nya bokslut, samt korrigera en uppgift i ett tidigare rapporterat.

Om vi börjar med korrigeringen så gäller den Västervik. Där hade jag bara uppgiften att det egna kapitalet var ”under kravet”, nu har jag fått den exakta siffran, 1 350 000 kr. Då kan vi konstatera att det saknas 232 000 kr för att nå licenskravet på 8%. Ny uppgift för Västervik är också att man gjorde en vinst på 1 100 000 kr sedan man sålt aktier i arenabolaget för 7,5 miljon. I kommande budget skär man ner spelarbudgeten med 4 miljoner till drygt 4,5 miljoner kronor.

Nu till de tre nya budgetarna jag fått in. (Står längst ner med fet och kursiv stil).
* Borlänge redovisar en vinst på 36 000 kr och har därmed ett eget kapital på 622 000 kr, och klarar alltså licenskravet med 6 000 kronors marginal.
* Nyköping nådde licenskraven förra prövningen, men efter ett minus säsongen som gick på 340 000 kr så missar man årets krav med drygt en halv miljon och får därmed spela under dispens.
* Kalix gjorde en ordentlig vinst under säsongen på hela 1,2 miljoner, mest av alla ettanlag. Därmed har man plus i kassan igen, men det saknas dock en bit fortfarande för att nå 8%-kravet.

Många sitter och väntar på de sista beskeden från licensnämnden, särskilt efter beskedet ifrån licensnämndens ordförande att ett par lag ligger risigt till. Nu kan man i Kristiastadsbladet läsa att de kommer ha ett slutligt möte kommande tisdag och att det sedan kommer ges besked, troligen blir det med andra ord under onsdagen som vi får veta om det blir några nedflyttningar, och i så fall vilka lag det handlar om.

Med det sagt: Vi kan nu utesluta de fyra lag (Strömsbro, Kalix, Wings och Vallentuna) som jag tidigare inte hade ekonomiska uppgifter om. Tre av de fyra lagen, nämligen Kalix, Wings och Vallentuna, har nu fått sin licens, och det fjärde, Strömsbro, har jag lyckats nå och de ska ha nått licenskraven även de. Det innebär att stämmer mitt antagande om att lag som bara haft ett missat licensår tidigare klarar sig, så är det bara tre lag som fortfarande kan vara aktuella: Västervik, Kristianstad och Krif. Men definitivt besked får vi alltså vänta med att få till onsdag.

Jag har länge funderat på ett koncept där jag får läge att kommentera värvningar fortlöpande, men har inte kommit på något riktigt bra grepp. Det sker ju massor med intressanta värvningar som fram till nu bara sker, utan att jag får tillfälle att tycka till om dem. Men nu tänkte jag pröva en idé som jag kallar ”Veckans bästa värvningar”. Tanken är att en gång i veckan blicka tillbaka på övergångar som skett och ranka de jag tycker varit allra bäst. Jag hoppas det är ett koncept som kan uppskattas. (Dock faller det med en gång nästan, då jag ska vara bortrest lördag-söndag (det blir besök i Karlskrona och Skåne), men då får jag väl ta ett lite större grepp när jag kommer tillbaka istället tänker jag.)

Men nu kör vi igång med de åtta värvningar jag tycker varit de bästa under veckan (från 20/6 till idag den 27/6).

1.       Max Wennlund, c från EHC Lustenau till Mariestad

Jag måste säga att jag för en gång skulle är lika överraskad som alla andra när jag fick beskedet att Max Wennlund vänt åter till moderklubben. Det är en värvning som inte ska gå att göra. En spelare med det CV:t och med den starka säsongen han kommer ifrån har givetvis mängder med lukrativa anbud att välja på. Ändå väljer den SHL-meriterade Wennlund att vända hem redan vid 25 års ålder. Det är med andra ord ingen bekväm föredetting som vänder hem, utan en spelare med sina bästa år framför sig. En spelskicklig center med grym skridskoåkning och dessutom med en hel del attityd. Det är givetvis en grym förstärkning som stärker lagets aktier rejält, speciellt som det var just starka centrar som stod högst på önskelistan.

2.       Viktor Bemström, b från Ringerike till Hudiksvall

Viktor Bemström är en otroligt spelskicklig right-back som gjort bra med poäng även i tuffa ligor som den danska och norska högstaligan. En back som mycket väl kan vinna backarnas poängliga i vinter. På så vis är han klart en kompetent ersättare till flyktade William Eckmyhl. Defensivt finns det dock en del i övrigt att önska, så han lär behöva matchas med en mer defensivt inriktad back. Samtidigt så kommer nog Hudiksvalls spel passa honom rätt bra, där det är mycket offensivt mindset.

3.       Hannes Lindström, b från Hudiksvall till Halmstad

Halmstad har i flera år sökt den där spelskickliga powerplaybacken som kan leda laget från sin backposition, men utan framgång. Nu har man dock hittat en back med precis de egenskaperna. Sprutade in poäng under sina första seniorår, men i tuff konkurrens så har poängskörden i Hudiksvall avtagit de senaste åren. Nu kommer han få hur mycket förtroende som helst, och då tror jag också han kommer börja leverera igen. Spelskicklig, skridskostark och trygg i allt han gör på isen.

4.       Isak Sahlqvist, f från Västervik till Troja

En spelare som mestadels spelat i allsvenskan och gjort det rätt bra i en gnuggarroll. Men en säsong har han i ettan sedan tidigare, och då i en mer offensiv roll. Det gav en poäng per match och en snabb retur till allsvenskan. I Troja lär han få just en offensiv roll, och det finns absolut ingen anledning att tro att han kommer lösa den uppgiften galant. Speedig och med bra blick. Oddsen på att han vinner interna poängliga lär inte vara höga.  

5.       John Vestermark, mv från Piteå till Clemensnäs

Förra säsongen var Clemensnäs en ovanligt stark nykomling med en hel del ettanrutin i sina led. Det lyfte dock aldrig riktigt, mycket beroende på att målvaktssidan inte riktigt höll måttet. Därför är värvningen av John Vestermark både viktig och nyttig för laget. För det är en målvakt som bidrar med en hel del rutin, men också ett väldigt stabilt och bra målvaktsspel. Han kommer ge laget chansen att vinna varje kväll, nu är det bara upp till utespelarna att göra målen framåt också.  

6.       Tyler Barrow, f från Fayettville Marksman till Kalix

Kalix fortsätter på transatlantspåret man slog in på förra säsongen. Denna gång är det en amerikan med rutin från såväl engelska ligan som den ungerska, och det är inte två dåliga ligor. 26-åringen kan mycket väl snitta en poäng per match drygt, och då kanske han ändå är värd de rätt dyra kostnaderna transatlanterna för med sig.

7.       Axel Abrahamsson, b från Skövde till Sundsvall

Axel Abrahamsson var en rätt medioker back när han kom upp i a-laget i Skövde för drygt åtta år sedan. Men år för år har han tagit kliv, och numer spelar han med såväl pondus som auktoritet på isen. Har aldrig varit utanför 0500-området och var på så vis en gjuten kapten i Skövde IK. Efter klubbens konkurs väljer han dock att få en nystart i Sundsvall, och det tror jag är ett lag med en spelstil som passar honom alldeles utmärkt. Han är fortfarande begränsad i spelet med puck, men i spelet utan puck är han en jätte, där han inte backar för att smälla på.

8.       Jakub Kanka, f från Borås till Halmstad

Han är ingen flashig spelare, Jakub Kanka, men han gör jobbet varje byte. Otroligt intensiv i sin skridskoåkning och har därmed passat väl in i en mer defensivt inriktad kedja. Det finns dock offensiv potential som kan blomma ut om han får rätt roll. Det brukar Halmstad vara bra på att ge sina spelare, och därmed kan han nog bli en positiv överraskning i vinter

Vilka lag är det det handlar om? Den frågan har jag nog fått ställd till mig 100 gånger sedan jag släppte bomben om att ett par lag riskerar att åka ur på grund av missad licens. Och jag tänkte i detta inlägg försöka ringa in vilka lag jag tror att det kan handla om, för jag VET inte, men visst kan man dra vissa slutsatser.

Till att börja med: Ett par betyder i mina öron att det handlar om två. Men det går att tolka som tre också, eller kanske ytterligare något, har jag fått till mig, så att det är exakt två lag det handlar om går inte att rista i sten.

En sak i intervjun som jag tror är viktig, är när licensnämndens ordförande uttrycker att det varit betydligt fler lag som varit i farozonen om det inte tillkommit ett andra dispensår. Det tolkar jag som så att lag som går in på ett andra år utan att nå upp till licenskraven ändå får licens, men går man in på ett tredje så ligger man i farozonen.

Vilka är det då som har legat minus (jämfört med licenskraven) tre säsonger i rad? Jag har gått igenom de siffror jag kunnat få tag i och hittar då tre lag jag vet inte når upp till kraven, samt fyra lag som jag inte har hittat några siffror för. Det behöver inte innebära att de har dålig ekonomi, men jag har bara inte kunnat få tag i hur ekonomin ser ut. Alla övriga lag har i alla fall något år nått kraven.

De lag jag vet inte nått upp till kraven på tre år är: Västervik, Kristianstad och Krif.

De lag jag inte hittat siffror för för de senaste tre åren är: Wings, Vallentuna, Strömsbro och Kalix.

Stämmer min slutsats så är det alltså bland dessa lag som risken för degradering finns.

***

En liten knorr kan jag inte heller låta bli att delge er. Västervik är ju just nu aktuella för att ta Tingsryds plats i allsvenskan om de inte får ihop säkerheter på 2½ miljon på tre dagar. Säg att Västervik erbjuds platsen, men också att de är ett av lagen som inte erhåller elitlicensen. Ska de då degraderas till ettan eller till tvåan? Tänk om det avgörs genom Västerviks val att tacka ja eller nej till den allsvenska platsen…