Markus Persson har i flera säsonger varit ettans kanske bästa spelare. Han vann skytteligan både 18/19 och 19/20 och hade kanske vunnit den också senaste säsongen om han inte istället lånats ut till Modo där han gjorde riktigt bra ifrån sig. Men efter tre säsonger i Borlänge så är den nu 32-åringe yttern klubblös och kmhockey.se kunde naturligtvis inte låta bli att ringa och höra hur tankarna går hos snipern.
Jag tänkte vi ska börja med att redan ut var smeknamnet, ”Pajen”, kommer ifrån.
Det kommer från Leksandstiden, när jag började hockeygym så spelade Niklas Persson där och då blev det kopplingen. Han kallades för ”Pajen” och då kallades jag ”Lillpajen” men sedan har väl första delen vuxit bort.
Jag tänkte vi går igenom din karriär lite. Du fostrades som du redan var inne på i Leksand, hur var tiden där?
Den var bra! Man fick spela med mycket namnkunniga och bra spelare som man lärde sig mycket av, högpresterande spelare som varit i NHL, KHL och SHL. Spelare som visade hur hårt man måste träna och hur seriös man måste vara. Så mina första år där var väldigt bra, Leksand hade starka lag just då. Det var roligt att vara en del av.
Du gjorde också juniorlandskamper, var du en stor talang?
Jag vet inte… Jag har väl haft lätt för det mesta att lära mig, sedan har man väl haft en talang att kunna träna mycket och hårt.
Är det din största talang kanske, att kunna träna hårt?
Det tror jag absolut. Det finns talang också, men den största är att vilja lägga ner tid på träning och att lägga ner det hårda jobbet som krävs. Man får inget gratis.
Du beskrivs som oerhört seriös i allting vad gäller ishockeyn, inte bara att du tränar hårt utan du äter rätt och tar hand om kroppen. Gör det att du också är en kravställare på din omgivning, att du vill se också din omgivning vara väldigt seriös?
Absolut, så blir det ju. Man tycker att lägger man ner så mycket tid så ska alla göra det 100% för att bli så bra som möjligt. Sedan är det en livsstil att ta hand om kroppen och sig själv, man investerar i sig själv. Inte bara hockeymässigt, man har mycket nytta av det annars också, både kroppen och hjärnan mår bra av träning.
Om vi går vidare i din karriär så lånades du sedan ut till Mariestad som då spelade allsvenskt din sista juniorsäsong. Vad är dina minnen från den tiden?
Det var länge sedan, men det var en oerhört rolig säsong och ett bra år. Jag hade Appelgren som tränare och fick stort förtroende, det är en säsong som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har alltid följt Mariestad efter det, hur det går och så där. Man har ju en bakgrund där man hade det bra och man trivdes väldigt bra. Jag tycker också vi spelade en rolig hockey.
Efter det gick karriären vidare i Hudiksvall följt av Stjernen och Tingsryd…
Jag hade lite problem med fötterna, eller mest en fot, så jag gjorde någon operation och valde spel i ettan med Hudiksvall och sedan blev det Norge innan jag var med på en resa med Tingsryd från ettan till att vi var i allsvenska finalen, det var en häftig resa.
Ja det var en anmärkningsvärd resa, en nykomling i ettan som tog sig hela vägen till final. Var inte steget större?
Vi hade ett väldigt bra lag under åren i ettan också, sedan hade vi kvar samma kärna i tre år så vi blev väldigt samspelta och trygga med varandra och sedan fick vi lite krydda med bra spelare på det. Vi fick ihop det bra, vi hade mycket namnkunniga och bra spelare. Det var tre oerhört roliga säsonger och år.
Den säsongen höll du oerhört hög nivå och det måste ha funnits intresse också från SHL-klubbar kan jag tänka mig!
Ja det fanns en del intresse, men det blev inget. Istället gick jag till Västerås med Appelgren, men jag slet sönder en sena i foten så det blev operation och jag var borta nästan hela säsongen
Istället blev det Södertälje och Oskarshamn…
Vi avslutade bra med Oskarshamn och tog oss till playoff under ”Loppan” Hellkvist, han är en duktig tränare, det var en rolig erfarenhet.
Efter det så valde du att istället för fortsatt allsvensk satsning flytta hem till Dalarna och Borlänge…
Jag har haft allsvenskt intresse varje säsong, men tog ett val där. Jag började studera i Tingsryd, grundlärarprogrammet, och kände att jag ville satsa på studierna och valde då att läsa på idrottslärarprogrammet i Falun. Nu är jag klar där utöver ett examensarbete efter tre år och är nu klar idrottslärare för alla åldrar, jag är även specialidrottslärare så kan också ta hand om elitprogram. Jag har också SO-ämnen till en viss ålder. Så det känns skönt.
Innebär det att du är flyttbar nu också?
Absolut, så är det. Jag har lite alternativ, men jag har inte tagit några beslut ännu.
Är ambitionen att spela så högt som möjligt, eller är det annat som spelar in?
Självklart vill man spela så högt som möjligt, det vill väl alla spelare. Men det är helhetsbilden som avgör, jag har en familj med fru och ett barn och ett till på väg, det är mycket som måste stämma.
Du har vunnit skytteligan i hockeyettan både 18/19 och 19/20, och 19/20 gjorde du också mest poäng av alla. Vad är hemligheten?
Det är hårt jobb och att inte ta något för givet utan hela tiden vilja bli bättre. Det är träning och hårt jobb som gjort det, jag tränar extra för att bli bättre både på det jag kan och det jag behöver bli bättre på hela tiden. Drivkraften att hela tiden vilja bli bättre.
Vilken är din bästa säsong skulle du säga?
Jag tror inte jag kan välja någon, jag har haft många bra. Det beror på hur man ser det. Varje säsong har något bra i sig, oavsett hur det går. Om man åkt ur i playoff eller gått upp i allsvenskan, alla säsonger har något bra i sig. Men givetvis var resan med Tingsryd speciell i och med att man i slutändan fick vinna något, det är speciellt och svårt att beskriva. Att sträva mot något och lyckas uppnå det tillsammans med en grupp som alla jobbat hårt mot samma mål, det är en häftig känsla!
Finns det någon spelare du trivts bra att spela med?
Jag spelade mycket med Niklas Johansson i Tingsryd, även i Oskarshamn, vi hade väldigt bra kemi tillsammans. Vi spelade ihop under flera år och tänkte hockey väldigt lika, sedan är det en riktigt skicklig spelare också. Vi kompletterade varandra bra. Jag har spelat med många bra spelare men ska jag nämna en så är det han.
Finns det någon tränare som betytt mycket?
Det är också svårt att peka ut någon. Det finns flera som betytt mycket, alltifrån de som plockade upp mig i Leksand, Tomas Kempe och Tomas Jonsson. Sedan Appelgren som jag varit på samma ställe som flera gånger har också betytt mycket. Martin Karlsson i Tingsryd och den resan vi gjorde, och sedan Magnus Sundkvist som kom dit och lyfte oss till finalen. Det var honom jag hade nu senast i tiden i Modo med. Det är viktiga personer som har betytt mycket för mig.
Till sist: När räknar du med att komma till beslut kring var du spelar nästa säsong? Vill du ha det klart så fort som möjligt eller har du tålamod?
Jag har ärligt inte funderat så mycket kring det, utan vi får ta det som det kommer.
Då tackar jag för pratstunden!
Tack själv!
