Det är inte ofta det blir nio mål i en match i allettan södra, men det var just så många mål det blev när Kristianstad tog emot Tranås i senaste omgången. Kristianstad stod som segrare med 5-4, sedan Tranås hämtat upp ett 4-1-underläge, men fick alltså se sig besegrade till slut trots den starka upphämtningen.
Detta var en match utan klar dominans från något av lagen under någon del av matchen egentligen. Utan det bjöds på böljande spel, där lagen turades om att anfalla, utan att få så där långa anfall som man kanske önskar. Kristianstad har några riktigt skridskostarka spelare, med Linus Pettersson i spetsen. Det var också han som via ett ruskigt snyggt anfall gav Kristianstad ledningen. Tranås var mer metodiska, de kom ofta samlat och tryckte på med mer folk, och det var också så kvitteringen kom strax efter genom Markus Ruuskanen. När Kristianstad sedan snabbt gjorde både 2-1- och 3.1 i slutet av perioden och sedan även 4-1 mitt i den andra så trodde nog många matchen var över. För Kristianstad hade kanske inte dominerat matchbilden, den var tvärtom helt jämn, men Kristianstad hade den där edgen som kunde göra målen, samtidigt som Viggo Andrén i Tranåskassen inte heller stod på huvudet direkt. Just målvaktsspelet är Tranås stora akilleshäl, de är inte svaga, men de gör inte de där extraräddningarna som ger laget chans att vinna varje match. För det var inga 100%-lägen något av de fem målen som Kristianstad fick.
Men det Tranås har i överflöd denna säsong är lagspel och tro på sig själva och sitt spel. När andra lag säkert gett upp när en av storfavoriterna leder med tre mål på hemmaplan så tuggade Tranås bara på. Man fortsatte komma samlat, man fortsatte sätta Kristianstad under press över hela isen och till slut hade man ätit sig ifatt. Att Kristianstad sedan kunde vinna matchen via ett snyggt powerplaymål i slutet var mer typiskt med tanke på var lagen befinner sig. Kristianstad har vunnit mer, och man har en målvakt som räddar mer. Men det hade absolut inte varit orättvist om Tranås fått med sig poäng hem.
Tranås styrkor och svagheter har vi redan berört, med tillägget att George Diaco fortsätter att vara spetsen laget behöver. Men för Kristianstads del då, var ligger deras styrkor och svagheter? Styrkan är effektiviteten (man behövde inte mycket till målchans för att göra må), farten (Linus Pettersson!) och powerplayspelet (3 mål i den spelformen). Men man var inte alls så där stabila defensivt som man skulle kunna önska, man hade understundom svårt att räkna rätt i hemgångarna och man kunde varit starkare i ytan framför egen kasse.
Tranås visar att man trots att man står på noll poäng absolut kommer nå ett slutspel, man spelar alldeles för mycket som en maskin för att inte ta poäng över tid. För Kristianstads del så har man fått en fin start, och kan man fortsätta vara lika effektiva kanske man till och med vinner serien.
