Tankar om Hudiksvall-Tyresö/Hanviken

Igår bestämde jag mig för att se toppmötet mellan de två seriesegrarna Hudiksvall (norra ettans vinnare) och Tyresö/Hanviken (vinnare östra). En match som Hudiksvall kom att dominera, men där Tyresö/Hanviken också visade fina takter och framför allt hade en suverän målvakt i Carl Lidö.

Det bjöds verkligen på stor underhållning i matchen, det vimlade av fint spel och vassa målchanser. Hudiksvall stod för merparten av båda, med sitt rörliga spel där man hela tiden har fart på skridskorna och släpper på spelare i fart så blir man otroligt sevärda att titta på men också svåra att få stopp på. Det hade också Tyresö/Hanviken, men de drabbades aldrig av panik och slog bort pucken så fort de fick fatt i den, utan de försökte spela sig ur situationerna. Det gick kanske inte så bra varje gång, speciellt i den första perioden så spelade man fast sig själva ett anta gånger. Men det gick bättre framför allt i den andra perioden, och då höll man spelet väl uppe. För i egen zon är inte Hudiksvall lika imponerande. Tyresö/Hanviken skapade också de väldigt mycket skarpa målchanser då Hudiksvall inte riktigt sorterade in rätt, eller blev slagna i man-man-spelet. Tyresö/Hanviken var också duktiga på att ta sig in på kassen och skapa oreda. Det är inte någon slump att de vann den östra ettan, det syntes.

Men Hudiksvalls målchanser var än mer talrika och ändå var de nära att bli nollade. För längst bak stod en fullständigt fenomenal Carl Lidö och radade upp den ena prakträddningen efter den andra. Den enda liknande målvaktsinsats jag sett denna säsong, och jag har sett många matcher under säsongen, var Mariestadsmålvakten Tobias Sandbergs mot Dalen borta. Hudiksvall ansträngde sig verkligen att ha trafik på mål, men Lidös huvud gick runt som på en pärluggla, och han såg förbi skymningen varje gång. Samtidigt som han var otroligt snabb i sidled. Han frustrerade Hudiksvallspelarna gång på gång när han snuvade dem på det ena kalasläget efter det andra.

Men kvitteringen skulle komma, och det var på ett minst sagt snöpligt sätt för ett väl kämpande Tyresö/Hanviken. Det kom nämligen i powerplay i slutminuterna efter en närmast horribelt billig utvisning. Med 2,11 kvar så krutar då Christoffer Jansson in kvitteringen på ett direktskott där inte ens den unge talangen hann reagera på. Sedan kunde också Henrik Olsén avgöra i sudden på ett friläge och Hudiksvall vinna. Rättvist sett till spelövertaget, orättvist med tanke på hur det kom till.

Vad kan vi då dra för slutsatser om lagen? Jo att Hudiksvall definitivt blir att räkna med långt in på säsongen. Offensivt är det nog det mest potenta laget i hela ettan, men defensivt är de dock sårbara. Men också att Tyresö/Hanviken mycket väl kan blanda sig i den absoluta toppstriden i allettan norra. De försvarade sig väl med en suverän målvakt, men de var också riktigt potenta framåt. Får de allt att klaffa när det drar ihop sig så kan man inte räkna bort dem ens från en kvalserie.

Omslagsfoto: Oliver Åström, Kalix

Lämna ett svar