Det skaver

Nu har det spelats en tredjedel av grundserierna i alla serier utom i den norra som haltar högst betänkligt, men det har i alla fall spelats tillräckligt för att kunna skönja mönster Jag har tidigare i veckan listat några när jag listade favoriter, överraskningar, floppar och jumbon i de olika serierna, men det finns faktiskt några lag som inte kan klassas som floppar men där man ändå känner att det skaver lite. Förväntade topplag som inte riktigt fått det att lossna spelmässigt, även om poängen kanske trillat in. I dag tänkte jag ta upp fyra såna exempel, lag som har saker att förbättra.

Det första exemplet är Skövde, ett lag som visserligen vunnit fyra av sina sex första matcher och ligger på en helt acceptabel tredjeplats, men i mina ögon så har man inte alls fått ut den kapacitet som finns i laget. Framför allt så får man inte till det offensiva spelet. Dilemmat är passningsspelet. Man får inte alls det flyt genom mittzonen man borde kunna få, utan passen kommer bakom eller framför mottagaren, och lyckas man ändå få passen rätt så tappar man pucken omotiverat alldeles för ofta. Det känns som att linjerna i spelet inte riktigt sitter, man kommer inte samlat och då blir det svårt att hitta rätt i passningsspelet då alternativen är få och svårnådda. Då tar det tid att hitta rätt och tid har man sällan gott om i hockey.

Och när man väl är i anfallszonen så hamnar man för mycket på utsidan. Det är runt, runt och ingen riktigt som sticker in näbben och tar en smäll för att störa och skymma och slå på returer. Och då kommer det inte heller så mycket avslut, för vem skjuter mot en oskymd målvakt? Det skulle ändå bara vara meningslöst.

Nu har man vunnit ändå, och man gjorde tydligen en riktigt bra match stundtals mot Tranås. Men utöver dessa minuter så förväntar jag mig mer av laget. Gårdagens förlust mot ett Forshaga utan viktige Jonathan Ström bekräftar bara den bilden. Nu ska tilläggas att Forshaga är inget dåligt lag och Skövde saknade sex man, men Skövde har bredden för att lösa detta. Att spela på tre kedjor går i en match, det kan nästan vara en fördel. Över tid är det givetvis inte hållbart, men spelare kommer att komma tillbaka och då är det nog mer bekymmersamt över att man inte får spelet att kugga i.

Allt är dock inte nattsvart för Skövde. Försvarsspelet och målvaktsspelet är starkare jämfört med föregående säsong.

Det skaver hos båda Skaraborgsrivalerna. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd

***

Men det skaver lite även i Skövderivalen Mariestad. För laget har en lysande enhet i kedjeformationen Lindén-Wistén-Tellström som mycket väl kan vara ettans allra vassaste formation just nu. Men det som skaver är avsaknaden av secondary scoring, alltså poänggörandet av spelarna där bakom. Det är i stort sett BARA förstakedjan som producerat. Nu skulle jag ha skrivit detta innan gårdagens match, för då klev andraformationen verkligen fram och gjorde en hel del poäng, och avstängde Anton Blomberg var tillbaka och gjorde tre poäng varav ett mål, så nu har farhågorna lite kommit på skam. Men en gång är ingen gång, nu måste de visa att de kan leverera också över tid.

Mer skav i Mariestad. Backsidan. Där har man visserligen sex riktigt bra backar, men där bakom? Igår saknade man kaptenen Johan Frick och junioren Joel Cruus, och fick starta med sex backar. När sedan Simon Svensson åkte på ett dumt matchstraff så fick man plocka ner nämnde forwarden Anton Blomberg som back. Han gjorde verkligen inte bort sig, men att man ska tvingas till så drastiska åtgärder så fort ett par backar är borta är inget styrkebesked. Speciellt som en annan juniorback ändå spelade på sex backar.

Nu ståtar Mariestad med sex segrar av sex möjliga, så det är svårt att vara för hård. Men visst finns det förbättringspotential.

***

Om vi istället kikar norrut så åkte ett annat förväntat topplag på ett överraskande poängtapp igår, nämligen Boden. Jag har sett deras 4-3-seger efter sudden mot Vännäs och där finns det också saker i spelet som inte stämmer riktigt. Och det är främst två detaljer som måste utvecklas. Den ena detaljen är passningarna i egen zon. Gång på gång slängde man in puckar in i mitten i egen zon, rätt till en Vännässpelare, som tackade och tog emot. Många vassa målchanser bjöd Boden helt enkelt bort genom att blint spela in i den farliga ytan. Det gav Vännäs en känsla av att de kunde störa och energi nog för att göra att laget till slut kunde hämta upp ett 1-3-underläge till 3-3.

Den andra detaljer var ojämnheten i checkingen. I period två låg man på som iglar på Vännässpelarna och kunde vinna mycket puck på ett rätt naivt spelande Vännäs och därmed få långa anfall, vassa målchanser och även två mål. Men var var den stenhårda skridskoåkningen i period ett och stora delar av period tre? Här måste man jobba mycket mer konsekvent och med mer intensitet över 60 minuter.

Positivt i Bodenspelet då? Jo att man verkligen var på plats framför Vännäs mål och gjorde det jobbigt för en storspelande Melker Thelin. Ofta var det två man framför när puckarna kom in, det ska man fortsätta med.

Några ord om Vännäs med: De försökte verkligen spela hockey. Visserligen lite naivt att försöka spela sig ur även när man är satta under press, men samtidigt så hade man ett eget spel och försökte inte bara förstöra och försvara sig. Och Axl Johansson, ett sånt yrväder!

Det har inte gått som på räls så här långt för Boden. Foto: Oliver Åström, Kalix

***

Till sist ett skav som kom lite på skam igår. Nämligen Trojas förmåga att vinna mot topplag. Nu vann man visserligen inte igår heller, men det var kanske inte på egen oförmåga utan på en riktigt grov domarmiss, eller hur kan detta INTE vara offside strax innan Kristianstad kvitterar i slutminuten?

Men Troja har innan gårdagen spelat bra hockey, men utan att omsätta det i mål när man mött topplag. Man har enkelt kört över lag som Alvesta och Tyringe, vilket gett dom mycket mål, men mot de fyra matcherna man spelat mot bättre lag så har man snittat 1,5 mål per match framåt bara, och då blir det svårt att vinna matcher. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det beror på, men främst tycker jag man spelar lite för runt, hamnar på utsidan och är nöjd med det. Det är sällan man ser två spelare framför motståndarmålet, är det en så får man vara nöjd. Jag tycker man såg lite bättre takter igår, men det finns ännu mer att kräva.

Annars spelar som sagt var Troja bra hockey, Kevin Engvall är ju lysande i sina uppåkningar och man spelar ett tajt försvarsspel över hela isen. Men det räcker inte om man inte gör några mål…

Troja måste göra fler mål även mot topplagen. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd

***

Lite korta noteringar från några andra matcher:

Piteå vann programenligt i norr med 5-0, Clemensnäs med flera fd Piteåspelare i laget hade inget att sätta emot trots att de spelade hemma.

Wings bjöd storfavoriterna Väsby riktigt motstånd och ledde efter två perioder med 1-0. Men ett par individuella misstag bjöd Väsby på matchen och de kunde vända och vinna med 3-1.

Huddinge vann måstematchen mot Segeltorp. Därmed så köpte sig nog tränare Mälberg lite arbetsro ett tag.

Dalen vann toppmatchen i västra med 4-3 borta mot Lindlöven. Tre gånger om tog Dalen ledningen och tre gånger om kvitterade Lindlöven. Men när Dalen tog ledningen en fjärde gång kunde de hålla undan.

Linden bjöd oväntat bra motstånd mot Tyresö/Hanviken, men föll till slut med 2-3.

Lämna ett svar