Med fyra raka förluster i ryggen så blåser det nu snålt kring Nybrotränaren Mikael Tisell. Men vad är anledningen till att Nybro går så svagt egentligen, kan det finnas flera orsaker?
Det som alla kan se i de senaste matcherna är att Nybro är otroligt defensivt inställt. Man går ut till matcherna som om man var ett bottenlag som ska gneta till sig poäng, trots att man på papperet har det starkaste laget i ettan. Med sådan offensiv slagkraft som laget besitter så borde man kunna gå ut och skölja över motståndet, parkera i offensiv zon och göra processen kort. Det ska inte spela någon roll om man släpper ett eller två mål på en kontring, det offensiva övertaget ska vara tillräckligt ändå för att vinna komfortabelt.
Men i Tisells Nybro ser det inte ut så. Man vill istället hålla nollan bakåt, och sedan kontraslå när motståndarna bjuder på en spelvändning eller begår ett misstag i uppspelsfasen. Då har man otroligt vassa forwards som obönhörligt kan utnyttja öppningarna och göra målen som krävs för att vinna. Och släpper man max ett mål bakåt så räcker det ju med att bjudas på två lägen som man förvaltar.
Man vinner så att säga inte av egen kraft, utan på motståndarnas svagheter. Något som kan tyckas vara konstigt när man har ett så starkt lagbygge. .
För vad händer om motståndarna inte bjuder på några spelvändningar? Om motståndarna spelar så disciplinerat att det inte bjuds på några misstag? Ja då sitter man där med skägget i brevlådan och förlusterna mot lag man normalt ska slå kommer.
Men jag ser inte bara detta med överdriven defensiv inställning som problemet med Nybro denna säsong. Jag ser också ett annat problem, att laget är felbalanserat. Låt mig förklara med ett exempel som jag tycker är rätt tydligt.
När Simon Eriksson spelade i Mariestad Bois var hans order från Andreas Appelgren, Bois tränare, tydliga. Du ska smälla på varje gång det är läge att smälla på. Det gjorde han också, visserligen drog han på sig en och annan tvåa, men motståndarbackarna var ofta livrädda när de blev satta under press, de visste att det kommer göra ont för snart kommer dryga 100 pannor att trycka upp mig. Det gjorde att de började slänga puckar, puckar som sedan Mariestad kunde vinna och skapa tryck och i förlängningen mål på.
Simon Eriksson har dock mer kvaliteter än att spela fysiskt, han kan också spela hockey. Det har han visat nu i Nybro där han ligger trea i deras interna poängliga. Men han gör det på bekostnad av det fysiska. Det ser ut som att Simon käkat pepparkakor hela sommaren, för tacklingarna lyser helt med sin frånvaro. Och då kan motståndarbackarna utan oro hålla i pucken och leta uppspelspunkter i lugn och ro, utan oro för att få ont. Vilket man såg tydligt i gårdagens match, Troja spelade sig ur Nybrocheckingen utan problem.
Med andra ord så har Simon ”tjänat” på att spela hockey istället för att smälla på. Men har laget det? Inte enligt mig. Laget har full tillräckligt med lirare i laget, de behöver inte en till. De behöver en Simon Eriksson som gör livet jobbigt för motståndarbackarna, för att på så sätt kunna få fler erövrade puckar och längre anfall. De har alldeles för många lirare ändå och för få spelare som spelar för att bana väg för sina medspelare.
Till sist: Detta är dock absolut inte menat som kritik mot Simon, utan detta är tränarens ansvar.
