Efter en ovanligt lång väntan så drog den då äntligen igång, hockeyettan. Två matcher stod på menyn i denna smygpremiär, nämligen Visby-Vallentuna och Forshaga-Malung.
Visby må vara brandskattade på sina trotjänare och ledare, men traditionens makt är stor i hockey och traditionen att Visby är svårbesegrade på sin hemmaplan överlevde i alla fall denna afton. För även om Vallentuna egentligen hade längre anfall och bättre fart i anfallsspelet så var Visby lite tyngre och vassare framför kassen och det fällde avgörandet när dom till slut vann med 5-2. Mikael Hedlund noterades för två mål och en fin insats i hemmalaget.
I den andra matchen, som jag ägnade större delen av min delade uppmärksamhet på, var en märklig och minst sagt svängig historia. För massivt nederlagstippade Malung visade att man tagit de mindre smickrande orden som ordentlig tändvätska och var det klart bättre laget i den första perioden mot Forshaga med ett piggt och kreativt anfallsspel och bra fart på rören. När man dessutom fick spela 5 minuter i powerplay sedan André Fredriksson dragit på sig ett matchstraff så utnyttjade man det till en 1-0-ledning som kunde varit större efter den första perioden. Man vann skotten med hela 18-3! Utdelningen var således rätt usel men den kom att komma retroaktivt i den andra perioden. Då gjorde man nämligen tre mål på blott 6 skott! 4-0-ledningen efter två perioder var dock inte orättvist, Forshaga hade svårt att skapa riktigt bra målchanser och var stundtals rätt släpphänta i egen zon. Den tredje perioden så skruvade dock hemmalaget upp tempot rejält och ett allt mer tröttkört Malung såg ut som en tungviktsboxare som stod och hängde på repen. Tre mål tog man ifatt, men spurten kom för sent för Forshaga och Malung kunde vinna med 4-3 trots att Forshaga vann skotten i sista med häpnadsväckande 25-1! En riktig närbränna för allettansuktande Forshaga och säkert massor med råg i ryggen för ett vilt kämpande Malung.
