Troja en storlek större

Det var inget snack om saken, Troja var minst en storlek större än Halmstad i dagens möte lagen emellan. I en välspelad match så vann man till slut med 2-0 (2-0,0-0,0-0), siffror som både kunder och borde ha varit större, men en storspelande Jacob Crespin och målramen såg till att hålla nere Trojas målproduktion.

Jag tycker Troja står för en väldigt spännande transformation. Från att ha varit ett tryggt, stabilt och försvarsinriktat lag som levt på starka defensiva backar och tunga malande forwards så vill man nu spela ett betydligt mer frejdigt och framåtlutat spel. Det spel laget visade upp i den första perioden var en fröjd att se, med bra snurr i anfallszonen och med backar som gärna fyllde på i anfallen för att skapa svåra valsituationer för Halmstads försvar. Att man vill ha med backarna i spelet blir ju också tydligt när båda lagets mål kommer från backar. 1-0 gör Calle Ernberg då han följer med en spelvändning, slår sin forward i åkningen in mot mål och får pucken perfekt av Emil Ekholm (återkommer till honom senare) och direktskottet sitter perfekt i klubbhandskrysset. 2-0 är det Dennis Fröland som gör. Han får ett pass från bakom mål och har då klivit upp några meter från blå och kan kruta in pucken lågt på stötsidan. Framför allt det första målet var en typ av mål man aldrig skulle fått se av Troja anno 2021 eller tidigare.

Och det kanske var tur att backarna levererade, för forwards hade förtvivlat svårt att hitta rätt. Speciellt Emil Ekholm (som var magnifik i spelet ända fram till avslutslägena) kunde ha gjort 5 mål själv med tanke på alla chanser han skapade. Med sin fart, storlek, skottstyrka och spelintelligens så var han ett ständigt hot för Halmstadsförsvaret. Men det var skott i ribban eller så räddade en strålande Jacob Crespin. Att inte Emil fick matchens lirar-priset är en gåta, eller jovisst, han kanske blev av med utmärkelsen för missarna. Men att Troja gjort ett ruggigt fynd från tvåan råder det inget tvivel om.

Halmstad då? Jo man gav trots den tuffa starten med två mål i baken aldrig upp. I de två första perioderna så hade man också sina lägen, främst efter spelvändningar. För det ska erkännas, Trojas offensivlusta gav ytor bakåt som de kan komma att straffas för. Framför allt var det den väldige Robin Dahse som höll sig framme, men inte heller han fick riktigt till avsluten denna afton. Defensivt hade Halmstad dock stundtals stora problem när Troja ständigt virvlade runt dem och ställde frågor. Försvaret föll dock aldrig ihop, man kom rätt snabbt in i försvarsorganisationen efter att man släppt en chans, det utbröt aldrig någon panik. Ett tecken på gott självförtroende och en god organisation där man tror på sitt spel.

I den tredje perioden visade Troja att de inte glömt hur man spelar av en match genom en strikt defensiv. Man stängde väldigt effektivt ner ett vilt kämpande Halmstad (som aldrig vek ner sig), genom att stänga både röd och blå defensiv linje. Det blev ett Troja årgång 2021 igen, äckligt disciplinerat och inte alls lika attraktiva, men fruktansvärt effektivt när man inte vill släppa in mål.

En väldigt viktig seger och ett väldigt bra besked för Troja. Man visar upp en ny verktygslåda som gör att man kan bli att räkna med långt fram i vår. Halmstad visar samtidigt, trots förlusten, att man är på riktigt, att man visst kan vara med i fajten om en allettanplats när det drar ihop sig.

Lämna ett svar