I min artikel där jag siar om vilka lag som väljer vilket motstånd i kvartsfinalerna, så tog jag lite för givet att det skulle bli Halmstad och Teg som skulle gå vidare från playin-matcherna. Men efter att ha sett stora delar av både Halmstad-Tranås och Teg-Wings så kan jag konstatera att det är långt ifrån så givet som man kunnat tro. För det var Tranås som tog en tidig ledning genom Anders Skoog i powerplay i andra playin-matchen mot Halmstad, en ledning man länge kunde spela på. Det såg rätt stängt ut från Tranås håll, och de få chanser som Halmstad ändå skapade stod en storspelande Emil Jidskog i vägen för. Till slut så kom dock 1-1 i powerplay för Halmstad genom en riktig publikfriare, Robin Dahse. Men Tranås skulle återta ledningen knappt halvvägs in i tredje och när man sedan i powerplay utökade sin ledning till 1-3 såg det mer eller mindre avgjort ut. Men Fredrik Johansson i Halmstadsbåset gav inte tappt, han matchade laget stenhårt med sina powerplayformationer bestående av fyra forwards och en back och via mål av Åkesson och Robin Dahse så var det kvitterat med knappa två minuter kvar. Sudden tog vid, och det tog nästan en hel period innan avgörandet kom. Att det var Tranås som stod för det var inte oväntat med tanke på hur det såg ut, för det var Tranås som hade ett rätt bastant spelmässigt grepp i sudden. Att det var kedjan med Anders Skoog, Pontus Eklöf och Lukas Isaksson var inte heller förvånande, de växte ut till jättar i förlängningsspelet. Nu väntar en avgörande match, och med tanke på hur det såg ut i slutet av match två så är det Tranås som sitter i pole position. Det hade jag inte trott efter match ett där Tranås såg rätt slitna ut i sudden.
I mötet mellan Wings och Teg så var det Teg för nästan hela slanten inledningsvis. Man tog också ledningen med 3-0 en bit in i den andra perioden, och adderar man 4-0-segern från den första matchen så hade man alltså 7-0 på lite drygt fyra perioder och Wings var mer eller mindre uträknat. Men Wings hade helt plötsligt inget att förlora, och det formsvaga flygplatslaget släppte alla bromsar och bara körde, samtidigt som Teg blev passiva. 3-0 blev 3-1 som blev 3-2 innan period två var färdigspelad. Visserligen såg sedan Teg ut att ha rätt god kontroll i tredje perioden, men efter en riktig kraftansträngning med uttagen målvakt så kom till slut kvitteringen 3-3 med en dryg minut kvar att spela. Och sedan i sudden så blev det bara mer och mer Wings ju längre in vi kom. Teg-spelarna fick sega hjärnor och deras finurliga anfallskombinationer förbyttes i felpassningar, medan Wings mer solo-attacker satte Tegförsvaret på stora prov. I powerplay gjorde sedan Oscar Sarhus det avgörande målet efter hela 113 minuters spel. Nu väntar en väldigt oviss avgörande match. Orkar Teg hitta tillbaka till sitt kollektiva anfallsspel är de favoriter, men Wings kämpa-hockey kanske passar bättre med de trötta hjärnor det lär bli efter holmgången i match 2.
Jag kan tänka mig de lite överraskande resultaten kan påverka kommande kvartsfinalvalen. Bois kan till exempel kanske fundera på att inte välja Huddinge utan istället vinnaren Halmstad/Tranås som lär ha sega ben efter holmgångarna. Och det längre avståndet till Märsta (Wings) jämfört med till Umeå (Teg), skulle kunna innebära att Boden väljer Piteå istället. Spännande!
