Idag är det inte många spelare som inte har en egen agent. Men vad gör en agent egentligen? Kan vem som helst bli agent? Och är agenter mest ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt? Jag tog ett samtal med Janne Asplund på agentfirman Scandinavian sports management för att få en inblick i en agents vardag.

Vad är din bakgrund, hur kom det sig att du blev agent?

– Jag har spelat på hög nivå, både i Brynäs och landslaget, och fortsatte sedan som tränare på olika nivåer. Så jag har alltid haft anknytning till hockey, och numer är jag agent. Jag ser mycket matcher här i Gävle, så jag har en del spelare med anknytning hit, det är lätt när man kan träffa dem på fem minuter.

Hur började du?

– Jag startade med norsk kamrat som heter Harald Lone, så det började med att vi fick Chris och Cam Abbot som klienter, och då tänkte man: ”Är det så här enkelt att vara agent?”. Men det är det definitivt inte.

Så ni jobbar med amerikanska spelare?

– Både och. Vi samarbetar med en agentfirma som heter 93 hockey service. De har inte licens i Sverige och får inte ha avtal här. Men annars håller vi främst på på damsidan, även om vi även har herrspelare med, bland annat på ettannivå.

Beror det på att damsidan inte är samma konkurrens om klienterna på?

– Så är det, men damhockeyn växer så det knakar och nu när amerikanska proffsligan PWHL startar så börjar det bli bra med pengar även inom damhockeyn, så det är kul. Samtidigt har SHL-lagen startat upp damlag och sponsorerna ställer hårdare krav på att det ska vara jämlikt, så då följer det med att förutsättningarna ska vara likvärdiga med.

Vad gör man som agent?

– Det beror på om det är en junior- eller seniorspelare, Det viktigaste för unga spelare är att hjälpa dem hitta en bra utvecklingsmiljö, oavsett namn på klubben, där är en bra utvecklingsmiljö viktigast. När det gäller seniorspelare så gäller det att hålla kontakten med dem under säsong, prata med dem om hur det funkar, och vara med när de bryter kontrakt och prata med dem om vad de har för mål. Hockeyn är stor i Europa numer, så det finns många möjligheter att få heltidskontrakt.

Hur är det att jobba som agent?

– Det är väldigt roligt och intressant. Vi är 57 licensierade agenter, så det är hård konkurrens om spelare. Det gäller att hitta en egen nisch. De hajpade spelarna har man ingen chans på. De går till de stora amerikanska agentfirmorna som har representation i Sverige.

Varför anlitar man en agent som spelare och hur vanligt är det?

– Det handlar om att saluföra sig själv, och sånt kan vara svårt som spelare, och man måste veta vilka krav man kan ställa och då måste man vara insatt i det. Sedan om det blir problem i en klubb kan det vara jobbigt att ta i det själv, då kan det vara bra att ha en som kan det juridiska. Men en spelare som spelat i samma klubb ett antal år kan ofta lösa det själv, då släpper man ofta sin agent. När de känner att de är där, där de vill vara. Det säger vi till spelarna med, behöver de inte oss säger vi det. Det är inga problem. Sedan kan man ha det vilande med, en spelare hörde av sig när han kände att han fastnat lite och ville utomlands,

Upplever du att lönenivåerna stiger även på ettannivå?

– Under Covid steg lönerna då klubbarna fick kompensation för publikrestriktionerna, men det är bakslag i år på lönebiten, det är många klubbar som har det svårt det märks. Vi hade en spelare, Miro Lehtimäki, som skulle spela för Steelwings i AlpsHl, som drog sig ur med full trupp. De hade inte pengar så de kunde spela. Så det har stagnerat lite och gått bakåt, just nu är det lite klubbarnas marknad. Under Covid fick man heller inte plocka spelare utifrån, så då var det mindre konkurrens på spelarmarknaden och lönerna gick upp.

Hur ser en vardag ut som agent?

– Det blir mycket tid framför datorn. Man följer upp hur det går för spelare, tar kontakt via telefon och sociala med medier. Man följer vad som händer på marknaden. Unga spelare använder inte mail, det vet de knappt vad de är, så man måste vara á jour med sociala medier.

Hjälper man till med annat?

– Ja vid konflikter med klubbarna till exempel så får man gå in och hjälpa spelarna. Vi hjälper dock inte till med bostäder och jobb, det hjälper oftast klubbarna till med, sedan får vi som agenter följa upp att de håller såna löften om jobb och bostad. Sedan måste man följa upp hur det fungerar socialt, om de trivs och så. Men sedan skiljer det mycket mellan spelare med, en del hör bara av sig när det ska skrivas kontrakt, andra vill ha hjälp med betydligt mera, så det är väldigt olika.

Hur ser betalningen ut?

– För juniorspelare så får vi inte ta betalt, utan där får man göra ett bra jobb så de blir kvar sedan när de blir seniorer. För seniorspelare så har vi procent på bruttot i kontrakten. Det är standardiserat och det är samma taxa för alla oss licensierade SICO-agenter. Det är det som skiljer oss från facebookagenterna, de kan ta 5-10000 per kontrakt och man har också en kvalitetsstämpel som SICO-agent. Man går utbildningar fortlöpande för att allting ska gå rätt till och vi har strikta etiska regler som man måste följa. Själva grundutbildningen tar 1-2 år, och man betalar en avgift varje år för att få vara agent.

Kan man leva på att vara agent?

– Ja om man får spelare med stora kontrakt, som SHL-spelare, så kan man det. Men vi kan det inte.

Hur ser avvägningen mellan utveckling och pengar ut när en spelare ska välja klubb?

– Det beror på åldern. Etablerade spelare vill ju ha så bra lön som möjligt, medan yngre spelare ser mer till sin utveckling och vill tjäna sina pengar senare.

Hur går det till när man ska fixa kontrakt för en spelare?

– Först så checkar man av med spelaren om han vill vara kvar i klubben, och med klubben om de vill ha kvar spelaren. Blir det klubbyte så får man försöka hitta en ny klubb. Ibland är det klubbar som kontaktar oss, vi har många kontakter då vi jobbat med detta sedan 2010, och frågar om vi har någon spelare med dessa egenskaper. I andra fall så är det vi som tar kontakt med klubbarna och frågar om de har plats för spelaren. Klubbarna har ofta en ganska specifik kravlista över vad spelaren de jagar ska ha. Då är det viktigt som agent att man är ärlig och inte försöker marknadsföra gråsten som guld, det handlar om trovärdighet. Sedan har många klubbar bra koll på spelarna redan, de kollar ju mycket video. Men de kanske inte vet hur spelaren är vid sidan av, och där måste vi också förmedla en korrekt bild så de vet vad för spelare de har att göra med.

– Har vi en vi tror passar in så ber vi klubben kontakta spelaren så de får lära känna varandra för att se om de passar ihop. Det är viktigt tror vi så att alla får bilda sig en egen uppfattning. Sedan kommer det förhoppningsvis ett kontraktsförslag, på ettannivå är det ofta inte så jättemycket förhandlingar om dem, det kan i så fall handla om utrustning, jobb eller hjälp med bostad. Tyvärr finns det konstigt nog inga standardiserade kontrakt på ettannivå som det gör i SHL, allsvenskan och SDHL, det hade varit bra då det skulle bli enklare för alla inblandade. Sedan får man ge och ta lite och när man känner att nu kommer vi inte längre så får man tala om det för spelaren så får han ta ställning till om kontraktet duger, eller om vi får leta vidare.

När är det mest arbetsintensivt, är det under silly season?

– Ja det är det ju, men det är även arbetstoppar runt jul och innan transferfönstret stänger. Sedan kan man faktiskt jobba även andra tider, redan till hösten till och med, om man vet att en spelare har som ambition att byta klubb efter säsongen.

Hur vanligt är det med out-kontrakt, alltså att spelarna kan bryta för spel i lag högre upp?

– Det vill normalt aldrig klubbar ha, och ibland så sätter de en summa som ska betalas av värvande klubben för att de ska kunna ta honom, och då blir det ofta inte intressant.

Det skrivs ofta ettårskontrakt, varför är det så sällan det skrivs längre?

– Spelare som har ambitioner och vill uppåt vill ofta bara skriva ett år, eller möjligen 1+1, så de har möjlighet att söka sig uppåt i systemet.

Kan din bild som agent och spelarens egen självbild skilja sig åt, att den tycker den är mogen för allsvenskan till exempel, när du anser att ettan är rätt nivå?

– Ja så kan det vara, då får man försöka hjälpa spelaren att inse vad som är bäst för den, och skiljer sig bilden allt för mycket åt så kanske man får gå skilda vägar. Vi tittar mycket på karaktären hos spelare vi rekryterar. Ser på träningsviljan, hur de är i omklädningsrummet, vad de har för mål med hockeyn och så vidare. Vi söker spelare som går under radarn, vill hitta oslipade diamanter.

En aktuell sak i hockeyettan är att fyra klubbar degraderades på grund av ekonomi. Kollar man som agent upp såna saker innan man låter klienter skriva kontrakt med dem?

– Det är svårt att hänga med under säsongen, men man håller koll på vad media skriver. Vi blev lite drabbade i Strömsbro, vi hade en kille som skulle spelat först året som senior där, men nu kommer han spela i Kanada juniorligan där ett år, och han kanske går på college efter det.

– Men vad gäller frågan: Man hör vad som sker och så, i samtal med spelare så kan man säga att det finns en risk, men att det skulle bli som i år trodde nog ingen och då är det svårt.

– Har man en spelare i ett lag så brukar det märkas med sena löneutbetalningar och utrustning, och sånt innebär ju problem för oss med, de klubbarna vill man inte jobba med, det skapar bara en massa problem. Det händer ofta utomlands. Häromåret höll vi på att få köpa ut en spelare från Polen. Det finns ligor som är lite mer High Chaparall. Som Polen, det är en bra liga, men det blir problem när sponsorer inte fyller upp det de lovat. Vi hade en spelare som de bestämde att hans kontrakt inte gällde, så han fick inga pengar. Vi fick jobba mycket på att få honom därifrån, och jag tror inte laget fick licens i år. Så gärna Polen, men kolla upp med kontakter hur läget ser ut med just det laget. Allt som sker i Sverige sköts mer professionellt. Samtidigt lockar Polen, det finns bra med pengar där och är rätt bra hockey, så det är ingen drömsituation. Det finns topplag som sköter sig, men lag nedanför kan bete sig på det viset och då är det tufft. Där kan man ge råd att titta på alternativ, och tala om att det finns en viss risk om man beger sig dit.

Den södra ettan har tappat några riktigt vassa målvakter, som Wictor Ragnewall och Jacob Crespin, vilket öppnat upp för nya målvakter att bli stjärnorna i serien. Men vilket lag har det allra bästa paret? Här är min ranking!

Karlskrona

Carl Malmqvist (G)

Fabian Arwidson (G)

Carl Malmkvist var en lite överraskande värvning inför förra säsongen när han hämtades från Segeltorp. Alla tog för givet att det var som backup, men när Viktor Kokman inte alls levererade som förväntat så fick Malmkvist chansen och som han tog den! Det var absolut inte konstigt att han att det var han som fick förlängt kontrakt och inte Kokman. Arwidsson är en talangfull målvakt, men utgångsläget är nog att han blir en renodlad reserv ifall Malmkvist behöver vila.

Västervik

Viktor Kokman (G)

Hubert Forsberg Zetterström (G)

Kokman hade som sagt var inget bra fjolår, men han ÄR en bra målvakt med en gedigen meritlista med flera allsvenska säsonger bland annat. Jag tror att han kommer vara det uttalade förstavalet före unge talangen Hubert Forsberg Zetterström.

Mörrum

David Otter (G)

Didrik Jansson (G)

Jag tycker att Mörrum har gjort ett riktig fynd när de knöt till sig David Otter. Det är en riktigt vass målvakt som levererar starka siffror säsong efter säsong. Didrik Jansson är ingen dålig målvakt det heller, så han kan nog ge David en match.

Troja

Jesper Eliasson (G)

Vilgot Holm (G)

Viktor Westermark (G)

Jesper Eliasson var en stor talang som hade SHL-kontrakt med Färjestad. Men sedan dess har han inte riktigt fått den där utväxlingen som man trott. Dock gjorde han en helt ok första säsong i moderklubben, och han kan mycket väl få det länge emotsedda genombrottet i år. Vilgot Holm är en annan före detta Färjestadsjunior som känns spännande, det kan säkert bli en kamp om spaden i Troja i vinter.

Halmstad

Felix Tengvall (G)

Adam Ahnberg (G)

I vinter så kommer vi få svar på frågan om det är Halmstads försvar som gjort Jacob Crespin bra, eller om det är Crespin som gjort Halmstads försvar bra, för till slut så lämnar ”Creepy” västkustsaden. Ersättaren Felix Tengvall är en riktigt spännande och bra målvakt, men det är stora skridskor att fylla, fixar han det? Adam Ahnberg tror jag inte får många matcher i vinter.

Alvesta

Sebastian Eriksson (G)

Algot Persson (G)

Alvesta gjorde en bra första ettansäsong och Sebastian Eriksson var en viktig del av det. En storväxt målvakt som utnyttjar sin storlek på ett bra sätt. Algot Persson gjorde några matcher med Krif säsongen som gick, men får fortsatt mest nöta knopp skulle jag tro.

Tyringe

Kalle Andersson (G)

Adam Ingelfeldt (G)

Tyringe har satsat på två riktigt spännande talanger som burväktare denna säsong. Vem av dem som kommer kliva fram är svårt att sia om, men jag tror att någon kommer göra det.

Pantern

Ondrej Haloda (G)

Lucas Arrhagen (G)

Pantern behåller sitt målvaktspar som förde upp dem. Deras statistik imponerar inte direkt, och jag har svårt att tro att den kommer bli så mycket bättre ett steg upp i seriesystemet.

I förslaget som ligger ser vårettan ut att bli en enda lång transportsträcka för de flesta lagen. Det är långt ifrån optimalt för att skapa intresse kring serien och därmed också ett slag emot lagens ekonomier. Men jag har funderat lite på min kammare och kommit fram till ett förslag som både skulle göra vårettan betydligt mer spännande, man skulle också slippa risken med att lag börjar skeppa spelare när de inte har något att spela för längre. Och jag nöjde mig inte där, för med ett litet enkelt tillägg så kan man också göra allettorna mer intressanta!

Här är min idé: Låt vårettorna spelas i dubbla möten, alltså 14 seriematcher, precis som det är tänkt. Men när man sedan har en färdig tabell, så låter man SAMTLIGA lag spela vårettanslutspel. Ettan väljer först bland de fyra lägst rankade lagen, tvåan sen och så vidare. Jag tror att det är viktigt för intresset och för ekonomin att det blir val och inte givna motståndare. Om man hinner kör man bäst av tre matcher, annars så kan man köra var sin hemmamatch bara, där det sammanlagda resultatet blir avgörande. Detta ger fyra segrare där de två toppseedade lagen väljer motståndare. Vinnarna där möts i en vårettan norra- och en vårettan södra-final, där de två vinnarna går in i slutspelet tillsammans med allettanlagen.

Det fina i kråksången är dessutom att detta slutspel sker i februari, alltså EFTER transfer deadline är, och därmed så kanske lagen tänker sig för lite innan de släpper spelare.

***

Men varför nöja sig där? Man skulle också kunna ta detta tänkesätt upp till en alletta faktiskt. Låt plats 5-10 i de två allettorna (6+6 lag) spela en åttondelfinal, där 5-6-7 väljer mellan 8-9-10. Vinnarna där (3 från norra allettan+3 från södra allettan=6 lag) + de 2 två vårettankvalvinnarna blir åtta lag. Bland dessa åtta lag väljer de som kom på plats 1-4 i allettan, där givetvis ettorna väljer först, sedan tvåorna osv. Detta blir kvartsfinalerna, och sedan följer semifinal och final. Vips så har vi också fått allettor där varje placering verkligen betyder något! Vad tror ni om detta?!

***

En annan tanke som dykt upp: De fyra första i åttalagsserierna går ju till allettan, precis som de fem första i tiolagsserierna. Detta ger 18 lag, men 20 ska gå till allettan. Detta innebär att två lag till ska tillkomma. Dessa två lag kan komma från alla fyra serier. Det som avgör är vilket lag av de som missar som har högst poängsnitt. Detta KAN ge den dumma effekten att till exempel lag i den norra ettan som är klara för allettan lägger sig mot ett lag som riskerar att missa en alletta. Hur då kanske du undrar?
Tänk er följande scenario: Kiruna ligger femma och missar övre halvan. Men de har fortfarande chans att knipa en av de två ”kvotplatserna”. De möter ett allettanklart Piteå i sista matchen. Vinner Piteå tar ett Stockholmslag platsen, vinner Kiruna så får de platsen. Vill Piteå verkligen vinna då och få längre resor i en alletta? (På samma vis kan det givetvis bli syd, men skillnaden i resavstånd blir inte lika stort.) Detta är ett dilemma när man låter poängkvot avgöra. För att minska risken för detta är det viktigt att alla grundserier spelar sin sista match samtidigt.

Det händer en hel del på sillymarknaden fortfarande, särskilt är det övergångar för spelare som tidigare spelat i de numer tvångsdegraderade klubbarna. Nu kan kmhockey.se avslöja att två ytterligare spelare från de lagen hittat nya klubbadresser. Det handlar dels om Kristianstads center Simon Andersson som innan han flyttade till Kristianstad spelade för Boden. Nu vänder han åter norrut, men inte till Boden, utan en klubb 8 mil därifrån, nämligen Kalix. Det blir ett riktigt bra tillskott för dem.

Den andra övergången är ifrån resterna av Krifs lagbygge. Det är forwarden Rasmus Olofsson som inte följer med ner i tvåan utan istället flyttar till 08-land och Vallentuna. Det blir alltså inte en femte säsong i Krif för den 24-årige rightaren.

Kiruna har haft en bra slant att lägga på ännu en spets, men har haft svårt för att få napp. Men nu så högg det på kroken, och det är inte någon liten mört vi snackar om. Kmhockey.se kan nämligen avslöja att ingen mindre än storfisken Miro Lehtimäki är klar för spel i gruvlaget kommande säsong. Miro slog igenom i hockeyettan när han sprutade in poäng i Visby säsongen 21/22 och har sedan dess spelat i Troja, Mestis och i Polen, där han fortsatt vara en producerande spelare. Att Kiruna lyckas få upp en sådan storfångst är en rejäl fjäder i hatten för dem och kommer stärka deras aktier rejält!

Då var det dags för den västra ettan att få sina målvakter synade i sömmarna. Vilket lag är det egentligen som har de bästa målvakterna?

1. Tranås

Scott Hector (G)

Philip Aldenrud (G)

Scott Hector fick äntligen chansen att stundtals agera förstakeeper i Vimmerby och som han tog den chansen! Han var näst intill omutlig långa stunder och var en viktig del i att Vimmerby gick hela vägen. Som backup återfinner vi Philip Aldenrud som hade en tuff uppgift som sista utpost i nykomlingen Falun, men han skötte sig med den äran.

2. Lindlöven

Jonatan Frykholm (G)

William Kias (G)

Efter många år i ettan så fick äntligen Jonatan Frykholm sitt genombrott. När Lindlöven överraskade stort i allettan så var William Kias skadad till stora delar vilket gjorde att Frykholm fick dra ett tungt lass, och som han levererade! Nu blir det upp till bevis att det är hans nya höga nivå, så han inte faller tillbaka till att bara bli en ettankeeper bland alla andra. Kias är också han en rätt bra målvakt, men nog lär Frykholm få stå mestadels.

3. Mariestad

Tobias Sandberg (G)

Oskar Karlstam (G)

Västra ettans bästa målvakt, Tobias Sandberg, hade det inte lätt säsongen som gick. Han var stundtals helt utelämnad när försvarsspelet fallerade och med tanke på det så klarade han sig ändå riktigt bra. Kan han få ett fungerande försvarsspel framför sig så kommer vi nog få se ännu högre siffror i hans kolumn i vinter. Han får också stort ansvar, som han trivs med. För som backup finns den egna junioren Oskar Karlstam, han lär få söka matchträning i J20, då han fortfarande är junior så funkar det säkert bra.

4. Borås

Konstantin Barulin (G)

Viggo Andrén (G)

Var den svaga fjolårssäsongen ett ålderstecken hos den snart 40-årige ryska fd landslagsmålvakten, eller kan han steppa upp igen? För det var en rent ut sagt svag insats generellt av honom. Kanske lite press i form av en jagande Viggo Andrén kan vara rätt medicin för att få ryssen på tå igen? Viggo trodde man skulle få ett genombrott i Tranås säsongen som gick, men även hans säsong var en besvikelse. Kanske de kan få revansch tillsammans?

5. Forshaga

Eric Forsberg (G)

Edvin Falkenström (G)

Henrik Keve Gustafsson (G)

Det kommer nog bli kamp om förstaspaden i Forshaga. Eric Forsberg har visat att han är en duglig ettanmålvakt medan Edvin Falkenström är ny från tvåan. Där visade han dock upp ruskigt starka siffror i Arboga, och kommer bli spännande att se hur han lyckas en nivå upp.

6. Borlänge

Emil Ranehamn (G)

Gustaf Albihn (G)

Emil Ranehamn är en bra ettanmålvakt som fått slita hårt bakom ett rätt svagt Borlänge. Det kommer han behöva fortsätta göra, för som backup återfinner vi en visserligen lovande, men oprövad, junior i Gustaf Albihn.

7. Mjölby

Mike Sjöberg (G)

Hugo Kullander (G)

Segeltorp var nog det mest nederlagstippade laget i ettan någonsin. Men laget överraskade alla stort och klarade sig faktiskt kvar, mycket tack vare en storspelande Mike Sjöberg som gav laget chansen varje kväll. Hugo Kullande är dock ett svagare kort.

8. Grästorp

Alexander Sundstrand (G)

Albin Alexandersson (G)

Hugo Andersson (G)

Nykomlingen Grästorp har en rutinerad burväktare i Alexander Sundstrand, han har tidigare inte gjort bort sig på ettannivå, och nu har han mer rutin. Albin Alexandersson och Hugo Andersson lär inte få många matcher.

9. Dalen

Hampus Hedman (G)

Olle Samuelsson (G)

Hampus Hedman har stått i skymundan för flera starka Dalenmålvakter de senaste åren. Nu är det dags för honom att ta klivet fram och visa att han kan axla rollen. Olle Samuelsson kommer från tvåan där han spelade för Mölndal, han saknar dock erfarenhet helt från ettanspel.

10. Falun

Marcus Nygren (G)

Alfred Svensson (G)

Marcus Nygren var en talang som fick ett antal (9) matcher med Modo i allsvenskan. Förra säsongen spelade han dock inte en match, så det känns lite ovisst var han står. Alfred Svensson hämtas från granklubben, tvåanlaget Gudsmedshytte, där han hade helt ok siffror.

Så kom det då, äntligen, beskedet om hur ettan spelas kommande säsong. En blandning av både väntade beslut, men också mer oväntade diton. Men blev det bra eller dåligt? Här är mina tankar!

Den stora frågan var givetvis om det skulle bli fyra serier med nio lag i varje, eller om det skulle bli två åttalagsserier och två tiolagsserier. Förbundet valde det senare, och det tycker jag var ett logiskt beslut. Att ändra på förutsättningarna för lagen som tvingas byta serie så sent som en bit in i maj är helt orimligt. Lagen är färdigbyggda, och därmed är den delen av budgeten man som förening har enklast att reglera redan förbrukad. Att i det läget helt plötsligt ge lag (läs Falun) ökade resekostnader genom att flytta dem till norra ettan skulle kunna bli förödande för föreningens framtid.

Serieindelningen blev därmed som väntat, där Grästorp helt enkelt tar Bäckens plats och i övrigt blir den intakt med den som först sattes.

Nästa fråga var hur många omgångar som skulle spelas i grundserien. Att endast spela 14 matcher under hela hösten är givetvis alldeles för få. Jag kan tycka att 18 matcher är för glest redan det, ska man bygga ett intresse kan man inte ha veckolånga uppehåll lera gånger under en grundserie, då tappar serien alldeles för mycket intensitet och intresset blir svårt att hålla uppe. Därför var det rätt logiskt att man spelar tre möten i åttalagsgrupperna så man fick 21 matcher, kanske man kunde gjort detsamma i tiolagsgrupperna med? Att det blir en extra hemmamatch för topprankade ettanlagen är väl också en rimlig lösning.

Efter grundserier så är det dags för indelning i vårettor och allettor. Där bestämdes att det blir tio lag i allettorna, och bara åtta lag i vårettorna. Där verkar det dock som att det bara blir dubbelmöten även i vårettan, trots endast åtta lag. Och det är ett problem för vårettan, som dessutom även på annat sätt hamnar lite skrynkligt till. För det meddelades också att inget lag ramlar ur ettan, och därmed så finns det ingen bottenspänning i vårettan. Risken är stor att lag som tappar tätkontakten kommer att sälja av spelare innan transfer deadline, allt för att spara pengar. Bra ekonomiskt för dem givetvis, men innebär det kanske att klubbar som är med och bråkar i toppen inte kommer att kunna låta bli att värva för pengar de kanske inte har, så är ju det negativt för dem. Risken är att klubbar förköper sig!

Sedan blir det en delikat fråga att reda ut vilka lag som går till allettan. Topp fyra i åttalagsserierna och topp fem i tiolagsgrupperna är givna, men sedan så behöver man ha in två lag till. Det ska tas ut genom att räkna ut en poängkvot bland lagen som missar allettan. Det är väl logiskt det med, men risken är stor att serierna med lite mer spridning i klassen kommer att ha en fördel när det handlar om att positionera sig bra. Det kanske inte är önskvärt…

Nu väntar vi på beskedet hur slutspelet kommer att spelas, frågan är vad det innebär för vårserierna? Innebär det att endast ett lag kommer få kvala sig uppåt så innebär det att vårettorna lär bli en enda lång transportsträcka för många lag, då blir det inte lätt att locka publik.

Han har varit aktiv inom Pantern i över 30 år och har varit med både i medgång och motgång. Nu så står hans lag inför utmaningen att med kort varsel spela i ettan. Om utmaningen i det och mycket annat berättar Joakim Tillgren i denna intervju.

Hur känns det att vara nykomlingar i ettan?!

– Det känns ju positivt å ena sidan, men å andra kan man känna att det kom rätt sent. Men det är det vi strävat efter sedan konkursen. Vi har fallit på målsnöret två år i rad, och hade det inte varit för coronan hade vi antagligen varit uppe tidigare. Men vi får göra det bästa av situationen och se var det leder. Men det hade varit positivt om vi vetat det tidigare.

Ja ni fick ett sent besked, men när började ni ana att ni kunde få en fråga?

– Det var i den vevan när Skövde gick i konkurs, en bra bit in i maj. Vi hade redan startat upp försäsongen med fysen och då hade vi två målvakter, sex backar och tolv forwards under kontrakt, så vi var rätt långt komna, det skulle in 1-2 till bara. Så när beskedet kom så var budgeten i princip förbrukad. Men vi har ändå fått in Daniel Andersson, Isac Göransson, Freddie Larsson på lån från Malmö och tre ettanbackar. Vi har ett ungt lag som kommer få vara med och se och lära under hösten så får vi försöka fixa det till våren.

– Men jag har en kul anekdot om detta, 2015 tippades vi i botten, men sedan vann vi grundserien, vann allettan och gick hela vägen upp i allsvenskan. Sedan får vi se hur det blir att möta tuffare motstånd, vi är vana att vinna 9 av 10 matcher, då blir det inte nu.

Så ni har betydligt fler spelare än de som är presenterade?

– Jag är inte involverad i presentationerna och vet inte varför det tar tid, men när vi drog igång hade vi 2+6+12, sedan har vi fått in backarna Leon Matthiasson, Markus Hansson och Melker Bergman. De kommer här i veckan, det var återsamling igår och vi gick på is idag, men drar igång ordentligt imorgon. Så vi får se hur det går. Sedan tycker jag din intervju med Hudiksvalls sportchef, han svingar vilt och påstår att norra är lika bra som söderlagen, men det är söderlag som gått upp 9 av 10 gånger.  

Vad är din take annars på alla turer i hockeyettan under sommaren här?

– Det var lite som jag var inne på, jag sitter inte på all information men jag tror att förbundet börjar fundera på om det är hållbart med 10% av eget kapital. Det är bara 12 lag av 40 som klarar det. Är det rätt väg att gå? Varför tackar 5-6 lag nej? Nej då är något fel. Sedan tycker jag det är för jävligt att Bäcken inte får chansen när de kvalificerat sig. De får väl ge dem ett kontrollår om de inte klarar kraven! Vad skickar det för signaler för de som går upp, de vågar inte gå upp om de inte får licens. Tråkigt, men vi har seriemöte ikväll (läs igår kväll). Jag vet inte vilket lag de flyttar över, men Borås mest logiska.

Du tror på 4*9 lag? (Denna intervju gjordes innan gårdagens besked)

– Det tror jag, sedan är det hur många matcher vi ska spela, om det blir trippelmöten. Jag tycker det räcker med dubbelmöten. Sedan har jag ingen koll på motståndet, men jag vet att Västervik, KHK och Troja siktar högt, vi siktar på att se och lära under hösten, få spelarna att köpa spelmodellen och komma in i det så får vi ta det därifrån.

Det tog tid innan ni fick ert licensbesked, vad berodde det på?

– Jag är inte så insatt i det där, men de ville ha någon form av likviditetsbudget månad för månad, sedan gick det fort när de fick det.

Vad var det som gjorde att ni gick så bra förra säsongen?

– En hel del. Men vi hade stora skadebekymmer, vi hade sju backar och 14 forwards men fick tunga skador. Vi fick spela med 11 utespelare mot Bäcken i kvalserien. Vi försökte flytta matchen men förbundet gick inte med på det, att de inte förstår skaderisken att spela med så få spelare?! Vi fick plocka i gamla spelare som Nicklas Jadeland för att få ihop 3 formationer, så med tanke på det gjorde vi det jättebra. Enda plumpen egentligen var bortapremiären mor Eskilstuna, annars gjorde vi en fullt godkänd säsong. Vi har ju inga juniorlag heller, så vi hade problem träningsmässigt, så vi tränade med 14 utespelare, det är ju inte bra. Vi var tvungna att spara spelare till matcherna., Nu är vi i ett annat läge när vi är i ettan, då Malmö är mer intresserade av ett samarbete. Vi hade ju bra samarbete med dem i allsvenskan. Men det var inte aktuellt i tvåan, vilket jag förstår. Men nu blir det intressant som lånet av Larsson som Västervik var intresserad av bland annat, så det kommer gynna oss i längden. Mina tränare är båda gamla spelare som varit med under uppgången och i allsvenskan, så vi vet vad som  krävs och vi vet att det är tufft. Vi är nog ett av lagen som spelat längst i ettan som inte ramlat ner faktiskt, även om man bytt namn på serien. När vi gick i konkurs -19 och startade upp i ny regi och så anställde mig, satte vi som mål att nå ettan. Men nu är jag i slutet på min karriär med, det är pensionärsdags, jag kanske går i pension vid årsskiftet.

Du känner dig klar?

– Ja jag har varit i föreningen i 30 år, med undantag 18/19 då jag fick sparken julen -17. Det förstår jag inte än idag. Då låg vi tvåa i allsvenskan med ett kanonlag. 5 backar och 5 fw spelar numer i SHL. Det var Håkan Åhlund som ville ha bort mig. Jag har haft 3 år i Malmös juniorer, annars har jag varit i Pantern och sett upp och nergångar.

Vi ska prata lite truppbygge också och jag har några frågetecken kring spelare. Hur blir det med Viktor Holmkvist?

– Han har gått i pension från hockeyspelandet, ha ska satsa på civila karriären. Man tjänar inga pengar i ettan, så han pensionerar sig. Även Tom Mäkitalo blir det inget med, han utbildar sig till polis och ska på praktik med treskift. Han ville spela till årsskiftet, men det går inte om han inte kan vara med fullt ut. Men jag tycker i ersatt dem med Daniel Andersson och Isak Göransson, det är skillnad på att vara kung i tvåan och spela i ettan.

Hur blir det med Johan Molldén, spelar han?

– Han blir assisterande tränare, i värsta scenariot skulle han kunna spela, det är en otroligt skicklig spelare, även om han inte har samma fys längre.

Och är Nicklas Jadeland och Jens Jakobs aktuella?

– Nej det är de inte. De har annars varit med under återtåget, Jens höll i längst, men det går lite fortare nu, det är inte lätt.

Då ska vi gå igenom ersättarna, vad säger du om Daniel Andersson?

– Det är en spelare som har varit i Pantern tidigare, han var med och spelade upp oss i allsvenskan och spelade även med oss i allsvenskan. Han har värdefull rutin i många ettanklubbar, han blir en bärande spelare för oss. En hårt arbetande spelare, stark på puck med rutin och en bra tvåvägsspelare.

Tobias Jarnvi?

– En Malmöprodukt som valde att flytta till Tingsryds hockeygym. Han fick vi låna några matcher när vi hade skador och gjorde ett bra intryck. En stark skridskoåkare, bra tränad, ung och ambitiös. Han har förutsättningarna, men nu ska han spela i ettan, det är ett stort steg. Vi sitter med 15 forwards så det är konkurrens om speltiden.

Isak Ivehed?

– En Malmökille som valde att gå till Tingsryd under hockeygym. Där spelade han några allsvenska matcher och ifjol spelade han i Mörrum. Vi träningsspelade mot Mörrum och han gjorde ett gott intryck, bra tränad. Vi har lite förhoppningar att han kan ta nästa steg hos oss, det är ett måste att killarna gör för att vi ska kunna konkurrera. Vi försöker alltid locka hem Malmöspelare, de har lättare att fixa boende som är ett problem här.

Markus Hansson?

– Det är en Malmökille som varit och härjat i den norra serien. Vi har försökt få hem honom tidigare, förra året, det är en stabil div 1-back, han kommer betyda mycket för oss. Det är en Panternkille från början och brorsan spelade för oss förra säsongen, han var stabil. En tuff, fysisk spelare, van med ettanspel, han kommer bidra defensivt. Jag hade kunnat plocka in fler spelare, vi har fått förfrågningar från fem spelare, bland annat Kristianstadsspelare, men vi fick säga nej då laget var fullt.

Leon Mathiasson?

En Malmökille som vi var på hårt ifjol, men han valde att åka till USA. Jag vet inte vad som hände men han flyttade hem och hamnade i Tranås. Det är en välutbildad spelare, bra med puck, positionssäker, han kommer bli en av våra eldande backar.

Freddie Larsson?

– Ett lån från Malmö. En stor spelare, gedigen, bra tränad, stark på pucken. Ska bli kul att se honom på seniornivå, han gjorde några matcher med Malmö ifjol. Det är en positiv sak för oss, sedan får vi se om det finns några fler vi kan låna in. Han spelade 10 SHL-matcher och gjorde hyfsat med poäng på juniornivå, han kommer få en stor roll skulle jag tro, sedan ska han leverera med.

Sedan har vi plockat in en back som varit två år, Melker Bergman.

– Isak Göransson har vi fått hem med, en Malmökille som vi var hårt på förra säsongen, men han valde till slut Vimmerby, där han spelade ordinarie och var med på hela resan. Han vet vad det handlar om, han har jag höga förväntningar på

– Sedan är det två sistaårsjuniorer, två killar från Halmstads J20, som varit utlånade till Jonstorp, Filip Lidman bland annat, han är gedigen, men det är ett snäpp upp från tvåan. Samtidigt är det inte lätt att spela i tvåan, lag som Grästorp och Bäcken är seriösa, andra är inte seriösa, så det är en svår serie att spela i. Jens Jakobs och Jadeland klagade på detta, de tyckte det var svårare i tvåan än högre upp, det var folk överallt och ingen struktur. Vi ska göra ett seriöst försök så får cvi se vart det landar.

Några spelare du vill lyfta fram av de ni fick behålla?

– Vi har fått behålla det mesta vi velat behålla. Det är klart vi velat behålla Viktor Holmkvist, det är väl han och Nicolas Erb Ekholm, men de hade inte tiden. Sedan har vi fått behålla det vi velat behålla.

Hur tror du att ni står er?

– Hade jag sagt för 5 år sedan så kunde jag rabblat alla spelare, men nu har vi inte spelat där på länge. Men vi får se och lära oss under hösten och sedan tävla om det efter jul. Troja, Halmstad, KHK, Västervik gör nog upp om det, och sedan kan nog Borås blanda sig i om de flytas. Alvesta, Tyringe, Mörrum och vi spelar fortsättningsserie, skulle jag tro. Men vi ska göra vårt yttersta så får vi se hur långt det räcker, om jag får avsluta med att hålla laget kvar i ettan. Jag har ett ungt och oerfaret lag. men de åker lika bra skridskor och skjuter lika hårt, men det handlar om att vara snabb i tanken med. Sedan måste jag säga att det är synd om Kristianstad, men jag har ingen insyn i hur de skött sin ekonomi, så jag försiktig med kommentering där.

Vad blir utmaningen för er i ettan?

– Att det kommer gå lite fortare och med lite skickligare spelare än vad merparten är vana vid, det blir en utmaning. Vi kanske börjar Västervik borta, en av storfavoriterna, där har vi allt att vinna, det hade nästan varit tuffare att möta ett lag längre ner i regionerna. Så hoppas inte de ändrar spelschemat. Sedan kommer det säkert lån från Malmö, vi kommer ha ett samarbete. Vi ska träningsspela mot deras juniorer också.

Nu har till slut SvIHF fattat beslut om hur serieindelningen kommer se ut. Det blir två åttalagsgrupper och två tiolagsgrupper, och det kom även några andra spännande beslut.

Det blir alltså åtta lag i den södra och norra ettan och tio lag i den västra och östra. Den västra och östra kommer att spela dubbelmöten, alltså 18 matcher.  Den södra och norra kommer istället att spela trippelmöten, alltså 21 matcher. De fyra högst placerade lagen från säsongen innan, får alltså en extra hemmamatch (11 st mot de andras 10). I den södra ettan så innebär det att Västervik, Troja, Karlskrona och Halmstad får en extra hemmamatch, medan Hudiksvall, Piteå, Boden och Sundsvall får en extra hemmamatch i norra.

En annan stor nyhet är att inget lag kommer att ramla ur hockeyettan, utan man kommer fylla på med fyra lag från kvalserierna upp till ettan så att det blir 40 lag nästa säsong.

Allettan kommer innehålla 20 lag fördelat på en norra och en södra. De som placerar sig på den övre halvan i respektive serie går till allettan, dvs 18 lag (fem vardera från östra och västra, samt fyra vardera från södra och norra) . De två övriga platserna kommer tas av de med högst poängkvot (följt av målkvot och gjorda mål) av lagen från nedre halvorna av serierna. De två vårettorna innehåller åtta lag vardera.

Beslut om det blir ett slutspelsträd hela vägen eller en kvalserie i kvalet till allsvenskan tas i slutet av augusti.

Så här blir seriendelningen:

Norra

Boden
Clemensnäs
Hudiksvall
Kalix
Kiruna
Piteå
Sundsvall
Örnsköldsvik

Östra

Enköping
Huddinge
Nyköping
Sollentuna
Surahammar
Tyresö/Hanviken
Vallentuna
Visby
Väsby
Wings

Västra

Borlänge
Borås
Dalen
Falun
Forshaga
Grästorp
Lindlöven
Mariestad
Mjölby
Tranås

Södra

Alvesta
Halmstad
Karlskrona
Mörrum
Pantern
Troja
Tyringe
Västervik

För ett par dagar sedan fick ni norra ettans målvaktspar rankade, nu är det dags att kika på den östra ettans diton. Där är det tydligt att många lag satsar på en uttalad förstamålvakt och en mer anonym backup, men det finns ändå två lag med två starka kort.

1. Visby

Filip Lindblad (G)

Sebastian Andersson (G)

Filip Lindblad hade kanske inte sin bästa säsong säsongen som gick, men normalt är det en toppmålvakt i ettan. Med den backsida han kommer ha framför sig denna säsong så kommer han få ett lättare jobb och då tror jag att han kommer lyfta sig igen. Sebastian Andersson är ingen dålig ersättare det heller.

2. Väsby

Victor Olsson (G)

Isak Johansson (G)

Ett jämnt och bra målvaktspar, även om kanske vare sig Victor Olsson eller Isak Johansson är den där toppmålvakten som kan bära ett lag till allsvenskan.

3. Tyresö/Hanviken

August Hedlund (G)

Tim Forslund (G)

August Hedlund är en riktigt bra målvakt med en hel del allsvensk rutin som gjorde det kanonbra i Vallentuna säsongen som gick och bar dem hela vägen till en kvartsfinalplats. Backupen Tim Forslund är en egen junior som hade riktigt bra siffror i deras J20-lag säsongen som gick.

4. Wings

Oscar Fröberg (G)

William Larsson (G)

Rutinerade sista utposten Oscar Fröberg har visserligen fyra allsvenska säsonger i ryggen, men han har inte riktigt lyckats ta en förstaspade. Men visst är han överkvalificerad för ett kölag som Wings i den östra etta. Han backas upp av egna junioren William Larsson, så Fröberg lär få stå en hel del.

5. Vallentuna

Hugo Haas (G)

Erik Forss (G)

Hugo Haas återvänder till Vallentuna som han hade en riktigt bra säsong med för två säsonger sedan. En spektakulär målvakt som säkert hade Dominic Hasek som idol, för spelstilen är liknande. Erik Forss hade en stark säsong i tvåanlaget Kumla säsongen som gick, men nu för han sina första matcher på ettannivå

6. Huddinge

Oscar Walldén (G)

Leo Matthiesen (G)

Oscar Walldén var en få som kunnat kvittera ut godkänt betyg efter de två senaste fiaskosäsongerna för Huddinge. Nu får han ett starkare försvarsspel, kan han lyfta en nivå till då? Leo Mathiesen är likt Tyresö/Hanvikens andraval en egen junior med bra siffror från juniorspel.  

7. Surahammar

Jonas Eneroth (G)

Malte Eriksson (G)

Jonas Eneroth var länge trogen Köping och hade där ett otacksamt uppdrag bakom ett ofta darrigt försvar, men skötte sig ändå med den äran. En bra målvakt helt enkelt, vilket han också visade i slutet av förra säsongen sedan han anslutit till Surahammar. Malte Eriksson lär få agera båsöppnare mest, han har tidigare spelat i tvåan för klubbar som Fagersta och Hedemora.

8. Nyköping

Sebastian Wagner (G)

Linus Hjerp (G)

Sebastian Wagner hade ett litet genombrott för två säsonger sedan då han gjorde det riktigt bra sedan Daniel Fahlström lämnat laget för att pröva lyckan i allsvenskan. Men tyvärr så drabbades han av en skada och missade hela förra säsongen. Nu så ger han det ett nytt försök, och håller inte han så har man egna uppflyttade produkten Linus Hjerp som ersättare.

9. Enköping

Viktor Andersson (G)

Emil Jansson (G)

Viktor Anderssonär absolut ingen dålig målvakt, men det är heller ingen toppmålvakt på nivån. Han lär dock få stå merparten av matcherna, då Emil Jansson inte riktigt håller samma klass.

10. Sollentuna

Alec Rajalin-Scharp (G)

Isac Grönhagen (G)

Svårbedömt då Alex Rajalin Scharp stod i bottenlaget Örnsköldsvik säsongen som gick, det är svårt att glänsa för en målvakt i ett så svagt lag. Men jag tycker ändå det fanns tendenser till något där och i konkurrens med oprövade Isac Grönhagen så tror jag att det blir Alec som snor förstaspaden.