Tyresö/Hanvikens ordförande Mikael Westford  är en av flera kritiker till hur beslutet om att dela in ettan i två serier inför kommande säsong togs. I denna intervju pekar han på de demokratiska brister han menar funnits i processen. Att det handlar om ekonomi eller sportsliga frågor är sekundärt menar han, det är majoritetsbeslut i ärendet som är den stora frågan.   

Processen gått till?

– Jag tycker processen är viktig. När vi gjorde om slutspelet förra säsongen, hade vi omröstning på årsmötet och fick en majoritet för förändringen. Och detta är en större förändring, därför är jag förvånad att man inte kollar att det finns en majoritet för förändringen även denna gång.

Hur har det gått till?

– Det har varit en processgrupp med ett antal lag representerade, sedan har man drivit igenom det gruppen tyckte. Men när det gäller en sådan här viktig sak måste det finnas majoritet för att genomdriva förändringen, Att man inte gör en majoritetskontroll. De menar att ordförandemötena är en del av processen, men detta är så stort att det bör dubbelkollas. Så det är det jag tycker är fel. Visste jag att det fanns en majoritet så hade jag inte haft en åsikt, då det är demokratiskt rätt.

Hur mycket har ni fått påverka?

– Som förening ingenting. Vi är inte ens tillfrågade, mer än att det varit presenterat på ordförandemötena, men när vi tyckte till då tyckte de att det var för sent.

Ni skickade tillsammans med flera andra östlag och Stockholms ishockeyförbund in en protestskrivelse, vad har ni fått för respons på det?

Inte mer än att de påstår att de inte fått det. De påstår att de fått det via media bara, det råder det delade meningar om.

Tankar om det?

– Det är en del av processen vi inte stöttar riktigt. Det finns ett motstånd och en kritik som de inte är villiga att se, utan de blundar för det och fortsätter processen som om det inte hänt. Det motsätter vi oss, och det är inte bara Stockeholmslag som ifrågasätter det, utan det är även föreningar från andra serier som står bakom detta.

Vad skulle det innebära för er? Kostnadsökningar?

– Först och främst är processen det viktigaste, för finns det majoritet så accepterar jag beslutet, det är så demokrati fungerar. Så kan vi få det bekräftat är det inget problem, då får man gilla läget. Sedan kan man alltid ha det frågor gällande om det är rätt sportsligt och ekonomiskt. Vi vet inte idag om det finns en majoritet, och det är det största problemet. Sedan vill en del säga att det beror på att Stockholmslagen som får längre reor, men det är fler föreningar från andra serier som tycker samma som oss. Däremot så kanske vi skriker lite högre för vi värnar om vår egen ekonomi då den inte ska drabba ungdomssektionen med ökade avgifter, som den gör hos andra. Vi tar ansvar för vår helhet när vi lyfter frågan. Sedan sportsligt påstår man vi får en intressantare serie med två gånger tjugo lag, men det känns som att vi får svårt att fylla serierna med 40 lag och då måste vi fylla på med nya lag från tvåan, och blir serien bättre då? Det kan man ha en åsikt om, men det är tveksamt i min värld.

Vad säger du om samordningsvinsterna och att man får bättre framförhållning?

– Det är skillnad på norr eller söder, i norr är man mer öppna för kreativa lösningar med dubbla matcher på helgerna, någon sådan öppenhet finns inte i söder. Så det kan ha stor betydelse för oss vilken serie vi hamnar i. Det handlar om ledighet, för spelare och ledare, semesterdagar som kan göra stor skillnad på norr och söder. Vilket gör att det är svårt att skriva kontrakt med spelare, för vi vet inte förutsättningarna.

I en tidigare artikel avslöjade jag att Järfälla kommer tack nej till ettanplatsen man nådde sedan man vunnit den östra kvalserien till hockeyettan. Motiveringen löd att det blir för dyrt med det för säsongen nya serieupplägget med två serier med 20 lag i varje. Men det finns  flera lag som riskerar att inte nå kraven som krävs för att spela i ettan. Till exempel har Pantern och Västervik stora ekonomiska problem och det finns ett antal lag som lever under kontrollår och kan missa licenskraven. Därför ringde jag runt till tvåorna i kvalserien för att se hur de ställer sig till om de som reserver är villiga att ta en plats om de erbjuds. Här är deras syn i ordningen de kommer få förfrågan!

1. Johanna Hammarstrand, ordförande Kovland

”Vi har sagt att får vi frågan så tar vi ställning då, men vi har inte hört något än. Så vi säger varken bu eller bä ännu. Vi har en policy att vi ska kvala upp sportsligt, nu gjorde vi inte det så… Målet är att kvala till ettan, men frågan har inte kommit ännu, så får se om den kommer. Vi var med på ett möte med alla lag som kvalade mot ettan där vi blev informerade om hur upplägget är tänkt att se ut, men då sa de att beslutet kommer först i juni.”

2. Niklas Persson, styrelsemedlem och sportsligt ansvarig i Tumba

”Vi har inte funderat på eller tagit ställning till det ännu. Dels för att vi inte fått någon fråga, men också för att vi inte är bäst placerad tvåa.”

3. Mattias Holmgren, ordförande Grums:

”Vi är sugna, och har även bedömt att vi kommer ha råd att göra det. Dilemmat är hur licensnämnden ställer sig till vår befintliga ekonomi. Vi har ett tungt resultat från för några år sedan som vi inte är ikapp med än, men vi har gjort bra resultat de senaste åren och framtiden ser bra ut, så vi anser att vi har förutsättningar för att klara det. Så vi kommer tacka ja om vi får frågan och om vi accepteras av licensnämnden. Med de kostnadsåtgärder och förändringar vi gjort är vi redo att ta klivet. Vi skickade faktiskt till nämnden och bad om ett förhandsbesked, om man kan få ett dispensår som nykomling, men de svarade att de ger inga förhandsbesked. Så vi får avvakta och se.”

4. Joakim Svensson, ordförande Kungälv

”Vi hade Vita Hästen i vår kvalserie, så vi förstod att förstaplatsen skulle bli svår att nå redan inför. Därför hade vi som mål att nå andraplatsen då vi förstod att det skulle kunna bli lag som inte klarar kraven som krävs för spel i ettan. Så vi har ett enhälligt styrelsebeslut om att vi kommer tacka ja om vi erbjuds en plats.”

Det har i lagts ett förslag på att ändra serieupplägg inför kommande säsong. Förslaget innebär att de fyra serierna med tio lag i varje ska bytas mot två serier med tjugo i varje, och att det alltså inte blir några allettor och vårettor efter jul utan en rak serie. Förslaget väckte protester från framför allt östlagen, där lagen gemensamt gick samman med Stockholms ishockeyförbund i en protestskrivelse för att stoppa upplägget. Detta då de anser att det blir längre resor och därmed dyrare för föreningarna. När jag pratade med Järfälla hockey igår så sa dessutom att de inte kommer att ta klivet upp i ettan om det blir två serier. Men sedan förslaget presenterades har det egentligen varit tyst om hur det blir, därför vet inte ens klubbarna hur det blir: Kommer ettan spelas på två eller fyra serier i vinter? Jag ringde upp Hockeyettans sportchef, Stefan ”Skuggan” Nilsson för att få rätsida på vad som gäller.  

Hur blir det egentligen kommande säsong, blir det två eller fyra serier?

– Det är framtaget ett förslag om att det ska bli två serier utifrån en serieutredning av hockeyettan och Svenska ishockeyförbundet. Förslaget ska formellt förbundet besluta om i juni, men det är det vi jobbar efter och så det kommer bli. Tanken är att det ska bli en norrserie och en söderserie med tjugo lag i varje.  

Jag pratade med Järfälla igår och de sa att blir det två serier kommer de att tacka nej. Hur gör ni med vakanser, kommer de att fyllas upp så det blir 40 lag eller spelar man då med färre lag i serierna?

– Jag ska inte gå händelserna i förväg, jag har inte fått något besked från klubbarna ännu, så i dagsläget är vi 40 lag. Skulle det bli vakans av någon anledning så kommer frågan att ställas till de som kommer först i rankingen till kvalet till ettan. Då har förbundet en ranking som de går efter. Det är sagt att det ska vara 40 lag och det är det vi jobbar efter.

Medan östra kvalseriesegraren Järfälla säger nej till spel i ettan om det blir två ettanserier, så tvekar norra kvalsegraren KB65. När jag når styrelseledamoten Johan Holmberg så berättar han att de just nu undersöker hur förutsättningarna för att lösa ettanspel ser ut.

– Det handlar om att ha en organisation som räcker, vi har en stor organisation men den behöver nog fördubblas om vi ska spela i ettan, berättar han. Men det finns också andra krav, med webbsändningar och annat som måste uppfyllas. Det viktiga är dock ekonomin. Vi har byggt upp en sund ekonomi, bland annat tack vare att vi nog är enda klubben i tvåan, i alla fall i norr, där spelarna får betala för att spela. Över halva laget är egenfostrade, och de andra kommer hit av andra orsaker, där vi försöker ge dem så bra förutsättningar för att utvecklas som möjligt. Men det blir en rätt stor skillnad i resekostnader ändå, och det måste vi undersöka om vi har möjlighet att lösa. Särskilt om det blir två ettanserier bara, då ökar ju kostnaderna än mer. Hade du haft några starka sponsorer att ge mig så hade jag inte tvekat en sekund, då hade vi satsat mot allsvenskan. Men nu måste vi få en bättre bild över vad vi har och vad som kommer att krävas. Blir det två serier är en fråga vi ställer oss fortfarande, det spelar givetvis också in.

När vill ni komma till beslut?

– Det kan komma ett imorgon och det kan komma efter helgen lika gärna. Men vi kan inte dra ut på det hur länge som helst, så inom närmaste tiden så vill vi ta ett beslut hur vi ska göra.

Nu är snart den sista hockeyettanmatchen för säsongen spelad, och planeringen för nästa säsong är i full gång hos lagen som åkt ut. Sammanställningar av det ekonomiska läget och spelarvärvningar är nu i fokus, men en annan viktig fråga är vilka lag som ställer upp för spel i ettan kommande säsong. Kmhockey.se har varit i kontakt med ett av lagen som avancerade i seriesystemet, Järfälla, för att höra hur de ställer sig till spel i ettan. Och ordförande Peter Wallin var tydlig. Blir det två serier så kommer de att tacka nej!

– Blir det ett spel på två serier så mäktar vi inte med det ekonomiskt, meddelar han på telefon. Vi kommer från spel i tvåan med inga löner och i princip inga resekostnader, nu blir det blir kostnader på två miljoner som vi räknar. Vi har ambitionen att spela ettan, men då behöver vi ha framförhållning och bygga ekonomi och en bredare och starkare ungdomsverksamhet så vi har spelare att ta därifrån. Men till säsongen 27/28 så ska vi ha bättre förutsättningar, då får vi även en hall till. Som det är nu så vill vi inte utsätta föräldrar för den extra kostnaden som det blir.

Han är kritisk till förslaget med två serier, med fyra serier menar han att de kunnat tacka ja.

– Jag vet inte varför man infört detta. Vi har rest till Traneberg, nu ska man åka tåg till Kiruna som tar 12 timmar, sedan någon match till dessutom, vilket innebär att man är borta 3-4 dygn. Med fyra serier så hade det blivit betydligt mer överkomligt, det hade vi löst. Vi har spelat i ettan tidigare och fått ekonomiska problem, vi kan inte riskera det igen, utan vill ta vara på ungdomshockeyn och bygga en nivå på juniorerna för att ha fler egna att ta in.

Nu är frågan om det är spikat med två serier, eller om det blir fyra. Blir det två så kommer alltså Järfälla att tacka nej, och då återstår frågan om man ska spela med färre lag, eller om man plockar upp någon av tvåorna i kvalserierna till ettan för att fylla ut så det blir 40 lag.

Det begicks ett riktigt ritualmord i hockeyettan häromdagen. En stackars bagge blev fullkomligt massakrerad när skarpa knivar utdelade det ena hugget efter det andra, och till slut så återstod ingenting av den tidigare så imponerande baggen. Samtidigt så har sjukdomar slagit till i en tidigare favorit, och nu handlar det om liv och död i eftermiddag.

Snacka om att Troja vässat sina knivar. Med klinisk precision så gjorde man processen kort med ett Visby som mest såg handlingsförlamade ut sett över tre matcher. Troja var snabbare, starkare, elakare, jobbade hårdare, hade mer fantasi och hjälpte varandra på ett sätt som Visby aldrig var i närheten av. Visst försökte Visby mönstra kraft i vinna eller försvinnamatchen i fredags, men när effektiviteten inte fanns på samma sätt som i kvartsfinalen så var man ärligt talat chanslösa. Troja kunde förlägga massor med tid i Visbys zon och Visby hade inget riktigt motmedel. Det var minst sagt en imponerande kollektiv insats av Troja, som jag redan efter de två första matcherna utsåg till stora favoriter. Det finns ingen anledning att ändra på det efter 3-0 seger i semifinalen.

Samtidigt har Hudiksvall ett sjukdoms- och skadeelände att hantera. Karl Umegård och Loa Milfors är enligt uppgift långtidssjuka, även Max Sjöholm och Rasmus Kahilainen riskerar missa resten av säsongen. Lägg därtill att backarna Anton Schagerberg och Sebastian Walfridsson spelar halvskadade, och att målvakten Adam Ohre var sjuk senaste matchen. Att det varit så många frånvarande är givetvis en förklaring till att Hudiksvall förlorat två raka matcher och nu står med ryggen emot stupet. Vinst hemma i Glysis idag så spelar de final, men vid förlust så förlorar man sin första slutspelsserie sedan 2017. Men visst har man spets kvar i laget, så de går definitivt inte räkna bort, men då måste tränaren Filip Algeman hitta nycklarna för att låsa upp Sundsvalls styrspel. Hudiksvall har inte alls lyckats komma igenom mittzonen med fart, och då är man betydligt mer beskedliga att tas med än när man kan bära in pucken. Sundsvall å sin sida ska bara fortsätta på inslagen väg. Man har visat att man har ett spel som funkar bra redan, så bollen ligger nu i Hudiksvallslägret.

Foto: Isak Ligneman, Pantern

Hudiksvall har tappat greppet om den norra semifinalen. 2-0-ledningen i matcher har nu kvitterats av Sundsvall, efter att man vunnit båda sina hemmamatcher. I två matcher med rätt olika matchbilder så var Sundsvall helt enkelt det starkare laget.

Att Hudiksvall ledde med 2-0 var inte helt logiskt sett till hur de två matcherna såg ut. Efter en jämn första match där vilket lag som helt kunde ha vunnit, så var det Sundsvall som var det generellt starkare laget i match två. Men Hudiksvall hade så långt sett till att ha marginalerna på sin sida genom individuell styrka. Men inte ens det kunde rädda dem i match tre och fyra.

Match tre var kanske den konstigaste match jag sett denna säsong. Jag anmärkte på Hudiksvalls offensiva kraft efter match två och tre, och det syntes som att Hudiksvall bestämt sig för att visa att de minsann också kunde anfalla. För under den första halvan av period ett så visade man upp det bästa spelet jag sett dem göra under den här matchserien. De hade fart under rören, lät pucken göra jobbet och skapade flera riktigt vassa matcher. Trots det så höll Sundsvall undan, och kunde dessutom vinna period ett med 1-0, efter att ha fått mer initiativ i perioden efter sitt ledningsmål. Men det som sedan hände i period två var något ytterst märkligt. I ambitionerna att vara framåtlutade så lutade man sig till synes alltför långt fram, och glömde helt bort att försvara sig. Det svängde fram och tillbaka och varje avblåsning i period var för mål kändes det som. Åtta mål, fyra var, var slutresultatet av att två lag bara tänkte framåt och målvakterna fick verkligen noll hjälp. Att spela med huvudet under armen fick en illustration under de mellersta tjugo minuterna. Periodpausen till period tre verkade dock ha ägnats till att skruva på huvudena igen, för den tredje perioden blev motsatsen till den andra. Sundsvall stängde effektivt ner ett Hudiksvall som kanske inte heller riktigt vågade släppa på framåt efter den svajiga insatsen i period två. Att Sundsvall vann matchen kändes därmed rätt logiskt.

Match fyra fortsatte i princip på den inslagna vägen. I en match med få anfallsintentioner, där båda lagen mest verkade vilja vänta på att motståndarna skulle göra ett misstag, så hände inte mycket. Det var mest ett enda långt ställningskrig, där underhållningsvärdet var ringa och målchanserna få. Att Sundsvall gjorde målet när det var Hudiksvall som hade initiativet var givetvis retligt för gästerna. Men de verkade inte heller orka resa sig efter det. Sundsvall har en stark förmåga att neutralisera Hudiksvall, Hudiksvall får aldrig greppet där de kan bygga långa anfall. De fastnar istället gång på gång i Sundsvalls styrspel, och där har Hudiktränaren Filip Algeman ännu inte hittat någon väg att dyrka upp försvarslåset. Det måste han göra nu till match fem, annars så kommer Hudiksvall få det riktigt tufft. För vad hjälper ett bra försvarsspel när man inte gör några mål framåt?

Foto Oliver Åström, Kalix

Jag har vacklat fram och tillbaka i vilket lag som är favoriter att nå allsvenskan, men med de senaste två dagarnas imponerande Trojasegrar så har jag fått en ny. Med den formtoppen Troja visat upp så har jag svårt att se något lag rå på dem.

Jag har sett alla semifinaler så här långt, och en sak är tydlig. Medan den största favoriten Hudiksvall har haft stora problem med ett starkt spelande Sundsvall, så har Troja gjort processen kort med ett Visby som imponerat tidigare under slutspelet. Visst har Hudiksvall 2-0 i matcher och kan avgöra redan ikväll, men det är såväl med guds försyn som en hel hög mad matjords förtjänst. För speciellt i match två mot Sundsvall så var Sundsvall det klart bättre laget i i alla fall två av de tre ordinarie perioderna. Att Hudiksvall så långt hade 2-2 var enbart tack vare en storspelande Ohre defensivt, samt två riktiga slumpmål. Det första Hudikmålet tog på en försvarare vid ena stolpen och styrdes in, och det andra var ett pass som styrdes in i mål av en Sundsvallsklubba. Sedan tröttnade visserligen Sundsvall i förlängningsspelet och Hudiksvall kunde jämna ut spelet, men segermålet kom efter en målvaktstavla, så även där var det mer slumpens skördar än frukten av ett fint kollektivt spel.

För spelmässigt är det snarare Sundsvall som imponerar, de spelar den bästa hockey jag sett dem prestera, de ligger på hårt och vinner mycket närkamper och skapar från det många lägen. De har även ett bra spel nerifrån vilket gör att man sågar sig igenom Hudiksvalls försök till press eller styrspel. Sedan ska Hudik ha cred för sitt sätt de hjälper Ohre, men nog hade Sundsvall chanser nog för att vinna match två i alla fall. Offensivt består Hudiksvalls anfallsspel mest av starka individuella prestationer, det är sällan de får till ett samlat anfallsspel. Även om Hudik vinner ikväll så har jag svårt att se att de ska rå på Troja.

***

För Troja imponerar betydligt mer. Visserligen hade de problem i den första perioden i match två, men man spelar solitt defensivt och håller därmed borta Visby från de riktigt vassa målchanserna. Och i övriga perioder är det Troja, Troja och så Troja. Man spelar rakt och med fart och kommer till målchanser mot ett Visby som har stora problem att hänga med och då drar på sig utvisningar. Utvisningar som sedan Troja kliniskt utnyttjar. Det är enormt vilken formtopp och självförtroende Troja hittat, allting ser så lätt och självklart ut. Visst kan man peka på heta Lennström och Oscar Nordin, men faktum är att just nu levererar samtliga Trojaner. Kanske inte i form av poäng, men det finns så mycket annat som måste funka för att få till ett bra lagspel. Just nu stämplar alla spelare in på sin uppgift och gör den till 100%, och då är man ruskigt bra. Så bra att jag ser dem som solklara favoriter till att spela allsvenskan nästa säsong.

Foto: Isak Ligneman, Pantern

Idag har kmhockey det stora nöjet att presentera en gästkrönika skriven av Elias Ekstrand, journalist och Trojasupporter.

Det finns supportrar som aldrig tycker ens lag är tillräckligt bra. Supportrar som alltid ser glaset som halvtomt. Sen finns det supportrar som alltid slår sig för bröstet över sitt lags förträfflighet. Supportrar som alltid ser det goda i sitt lag. Glaset är alltid halvfullt.

Och emellan dessa två grupper finns det en uppsjö alla sorters personligheter och olika grad av hardcore supportrar. Men en sak har de alla gemensamt; supporterskapet.

Supporterskapet är orubbligt. Det är hugget i sten, oavsett om man är pessimisten eller optimisten. Alla kan vi byta stad, arbetsplats och partner. Vi kan till och med tänka oss byta religion, politisk ståndpunkt och livsstil. Men började vi heja på Tranås 1976 eller random fotbollslag i den brittiska ligan artonhundrafrösihjäl så står det banne mig fast. Att byta lag är för en supporter otänkbart. Det är den största dödssynden.

Men vad är egentligen supporterskap och varför är det så heligt? När jag tänker tillbaka på mitt eget supporterskap kan jag konstatera att det inte direkt finns någon logik bakom det. Det finns ingen koppling till vare sig sporten ishockey eller laget Troja som förklarar att det var där mitt intresse landade. Det enda jag vet är att det var en nyfikenhet på sporten ishockey som sedan förankrades i laget Troja. Men var intresset för sporten från början kom ifrån vet jag inte. Jag har aldrig spelat hockey, ingen i släkten har spelat hockey och det finns ingen hockey i orten där jag växt upp. Samma sak gäller supporterskapet till laget Troja. Min koppling till Ljungby består enbart av att jag råkade födas på förlossningen i Ljungby medan den fortfarande fanns kvar. Supporterskapet ter sig fallit av slump. I övrigt kan mina besök i staden som inte kopplas till just ishockeylaget Troja räknas på en hand.

Men det är väl just det som är supporterskap. När det väl uppkommit står det fast. Oavsett hur supporterskapet uppkommit. Oavsett om det uppkommit för ens anknytning till laget, anknytning till staden laget huserar i eller bara för att man fattade tycke för lagets färger eller klubbmärke.

Laget supporterskapet gäller förändras under supportskapets gång och efter en tid är väl egentligen ingenting likt det lag supporterskapet en gång började gälla. Framgångar kommer och går liksom spelarna, tränare, sportchefer och styrelseledamöter. Serietillhörighet, motstånd och rivaliteter förändras och byts ut. Ja, till och med matchtröjor, klubbmärken och lagnamn förändras. Inte ens en konkurs, eller för den del upprepade konkurser, stoppar supporterskapet. Med en dåres envishet står en supporter fast vid sitt lags färger. Ofta med rent motsägelsefulla argument för varför ens eget lag är det rätta jämfört med konkurrenterna.

Sedan jag personligen såg min första Troja-match finns det bara två saker kvar. Två saker som varit konstanta; klubbmärket och Daniel ”Trucken” Karlsson. Trucken är ett unikt fall för Troja och klubbmärken har förändrats för exempelvis Mariestad, BIK Karlskoga och Växjö Lakers genom åren. Men inte ens för det är deras supportrar mindre hängivna efter ändringarna än de var innan.

Trots att Växjö byte logo och färger står supportrarna kvar. Trots att Bofors byte namn till BIK Karlskoga står supportrarna kvar.

Trots Vita Hästens konkurser står supportrarna kvar.

Och trots att Trucken en dag inte kommer vara en del av Troja längre, så kommer supportrarna stå kvar.

Det är det som är supporterskap. Supporterskapet är unikt. Det finns ingen logik i det och det behöver inte motiveras. Vare sig för sig själv eller för andra.

Supporterskapet är en självklarhet. Alltid. Oavsett vad.

Den trofastheten vill jag hylla!

Nu är det bara timmar kvar till nedsläpp i den södra semifinalen mellan Visby och Troja. En match mellan två lag som man inte vet exakt var de står, och därmed också en semifinal som kan sluta precis hur som helst. Men vad talar för de båda lagen? Här är mina tankar!

Det talar för Visby

* Har ett blixtrande snabbt omställningsspel.

* Har varit kliniska i avsluten under kvartsfinalen mot Mariestad.

* Spelar ett enkelt spel som ger få misstag.

* Har en målvakt som när han är skadefri är starkare.

* Spelar med mer ”grit”.

* Har fler spelare som bidragit med poäng i slutspelet.

* Har starkare tekare.

* Har en bättre bredd på backsidan.

* Har haft en tuffare väg och är inställda på krig.

* Har visat en hög nivå över tid.

* Har hemmaplansfördel.

Det talar för Troja

* Visby har uselt special teams medan man själva har starkt.

* Filip Lennström är i en hysterisk målform.

* Har massor med slutspelsrutin.

* Har samspelta försvarsspelare som spelat länge tillsammans.

* Gjorde en klockren insats i senaste matchen mot Tyresö/Hanviken.

* Spelar i sina bästa stunder ett starkt kollektivt spel.

* Det ryktas om att Visbys målvakt inte är skadefri.

* Visby har haft mer frånvaro på slutet.

Så slutar matchserien: 3-2 till Visby

Visby har visat över tid att man är i fin form, och framför allt så har man varit imponerande kliniska. Troja gjorde en stark sistamatch, men har inte levererat på samma höga nivå över tid. Det blir jämnt, men i långa loppet så avancerar Visby till hockeyettanfinalen.

Foto Isac Ligneman, Pantern