Fem intressanta ombyggnationer!

Alla lag bygger om, men vissa gör det på riktigt. Inför den kommande Hockeyettan-säsongen finns det några klubbar som förändrat både trupp och identitet på ett sätt som kan få stor betydelse. Här är fem lagbyggen som sticker ut lite extra och varför de är värda att hålla ett extra öga på i vinter.

Borås

Borås har i många år varit ett lagbygge utan röd tråd, med värvningar som mest såg ut att ha plockats från eliteprospectsspaningar. Ofta skickliga spelare, men utan tanke på hur de ska fungera tillsammans som ett lag. Stjärnor med höga förväntningar om att alla ha mycket puck och utrymme att briljera offensivt, samtidigt som de kanske inte lagt ner själ och hjärta i det hårda arbetet. Men alla kan inte ha pucken stor del av tiden, för någon måste se till att vinna den åt dig, och har du mycket puck så får någon annan den mindre. Så har resultaten också uteblivit utifrån de mycket goda förutsättningar man ändå har.

Men något hände i och med Fredrik Johanssons inträde i slutet av förra säsongen. Helt plötsligt såg man ett lag där stjärnorna också började göra jobbet. Där man inte sög på pucken för länge utan istället levererade den snabbt på spelare i fart. Men där man också inte backade för att smutsa ner sig för att ge sina medspelare ytor. Det gav laget ett lyft, och man slog ut Mariestad i en knallhård tresetare innan man också var nära att slå ut seriesegrande Karlskrona.

Till denna säsong så kan man tydligt se att Fredrik Johansson haft stort inflytande på lagbygget. För saknades det räd tråd i de tidigare lagbyggena är det motsatsen till det i år. Spelare efter spelare som presenteras är hårt arbetande spelare, spelare som sätter laget och det jobbet före egen framgång. Man har inte plockat in en enda tjusig eliteprospectsvärvning med massa poäng i bagaget, utan Borås lagbygge påminner mer om Halmstads lagbyggen under Fredrik Johanssons tid där. De kommer, likt Halmstad då, vara oerhört jobbiga att möta, med fem spelare som hela tiden jobbar stenhårt i defensiven. Offensivt har de kanske inte samma briljans, men omställningsspelet och rakheten mot mål som är Johanssons adelsmärke kommer att vara svårstoppat. Det kommer bli riktigt intressant att se hur långt det kan bära i vinter.

Väsby

Väsby har en turbulent historia de senaste åren med avancemang till allsvenskan, degradering, storsatsning under Brödernas följt av ett fjolår med konkurs för AB:t och en säsong som var ojämnare än bergbanan Balder. Faktum är att många, särskilt kanske alla Hästenfans med sin tvångsdegradering av AB:t med nedflyttning som följ, nog tog för givet att de ens skulle få licens. Det var verkligen läge för ett ordentligt omtag.

Och omtag har man verkligen tagit under nya sportchefen Alexander Edsteins ledning. Utan krus har många av förra säsongens stora namn fått lämna (även om man kanske velat behålla ett par av dem), och in har istället en räcka nya spelare tillkommit. Målvaktssidan och backsidan har förstärkts rejält medan forwardssidan visserligen är klart föryngrad, men samtidigt full med spännande unga talanger.

Victor Olsson är en trygg sista utpost och backsidan har en bra mix av offensiva skills (Popovic och Eriksson) och defensiv stabilitet (Persman och Wehmas). Spelar Jacob Spångberg så har man en riktigt fin backsida där topp 6 inte står många lag efter.

Den mest ovissa lagdelen är forwardssidan. För utöver Kivelä Carlzon så är samtliga forwards mellan 20 och 22, det finns ingen riktig offensiv lagpappa att ta rygg på utan här handlar det om egenansvar. Visst, talangen finns, men som det brukar göra med unga spelare så kommer säkert prestationen att vara mycket upp och ner. Lysande insatser när allt flyter på kommer att varvas matcher där ingenting stämmer. Att i det läget ha en så stabil backsida är givetvis guld värt, då finns i alla fall något att luta sig emot när forwards inte riktigt får till det. I sina bästa stunder kommer Väsby kunna rubba alla (nåja) lag, men de kommer också kunna förlora mot lag de borde slå. Min tanke är att den där Balderbergbanan illustrerar något nytt denna säsong.

Vallentuna

Vallentunas säsong var inte annat än ett stort misslyckande. Laget som hade spelat allettan två säsonger i rad var faktiskt länge nära nedflyttningsplats och slutade 18:e. Och spelmässigt såg det riktigt illa ut ärligt talat. Därför var det inte konstigt att nya sportchefen Charlie Themaenius tog fram sopkvasten och rensade ut det mesta för att få plats med nya, bättre spelare.

Den nya stommen hämtades från hans tidigare klubb, Väsby. Särskilt centrarna Pontus Karlsson och Filip Rydström innebär ett jättelyft för laget, och när man dessutom får in Wings klart bästa spelare, centern Oscar Sarhus, samt Nyköpings utropstecken William Hildebertzon så har man en centrallinje som är ruskigt stark. Kanske Karlsson till och med får gå ytter, då även William Wassberg är en bra center?

Visst ser övriga lagbygget inte lika starkt ut, särskilt målvaktssidan är ett frågetecken, men backsidan är ändå helt ok och några yttrar att komplettera med finns. Vallentuna lär ta ett ordentligt kliv framåt jämfört med förra säsongen.

Enköping

Enköping har varit en sorglig historia under många år nu. Man har säsong efter säsong underpresterat sett utefter det lagbygge man ställt på benen, och det enda positiva de kan ta med sig är att de i alla fall fortfarande spelar ettanhockey. Men det har verkligen inte bjudits på någon underhållande hockey, att vara Enköpingssupporter har varit ett enda långt lidande. Det har snackats länge om att man ska ta ett omtag, med mer seriös träning, och några spelare in. Men till i år verkar man ha förstått vad som behövdes: En rejäl utrensning!

Hela 16 nya spelare har tillkommit under säsongen, en så komplett makeover är det väl egentligen bara degraderade Troja som gjort. Men det är inte bara antalet som är det viktiga, det är vad de för till bordet som gör skillnaden. För det är spelare av en helt annan dignitet som nu ansluter till ”Sveriges närmaste stad”.

Backsidan har fått sig en rejäl uppgradering när spelare som Almtunas Kalle Eriksson, Forshagas Felix Söderlund, Surahammars Anton Hansson Myhrén och fyra andra backar ansluter. Det kommer ge laget en stabilitet man saknat sedan Hedenhös var unga.

Men även forwardssidan är ordentligt vässad. Borås Jesper Andersson tillför ny spets, och Kalix Adam Helldén samt Forshagaduon Karl Andersson och Gustav Ling tillför hårt arbete och poängpotential. Det kommer inte bli så beklämt att åka till Enköping i vinter som det har varit.

Dalen

Dalen har i många år varit en klubb att räkna med. Men förhållandevis små medel har man utmanat storklubbarna och ofta också slagit dem. Fram till förra säsongen. Då fick ett på förhand ungt och spännande Dalen känna på vad motgång är sedan de slutat elva och missat slutspelet.

Läge då för att förnya, och närmare halva laget (nio spelare) är nya namn in i truppen. Målvaktssidan är helt ny och där känns Fabian Arwidsson som en riktigt kanonvärvning, det ska bli spännande att se vad han kan leverera med stort förtroende. Backsidan är i princip intakt, även om värvningen av Carl Ernstig är klass. Där de stora förändringarna skett är dock på forwardssida. Ut med en hel hoper spelare som varit stomspelare i laget, och in med nytt och fräscht. Nicklas Nousiainen är den som sticker ut mest offensivt, i övrigt så är det bra rollspelare som kommit in. Marcus Pedersen, Joel Kiirikki, Oscar Lilja och James Stenberg kommer inte att bjuda på så mycket fancy lir, men de kommer att dela ut en och annan tackling, ta sig in på kassen och åka massor med skridskor. Lite likt det tänk som Borås presenterat, men i budgettappning. Dalen visar att de vill spela slutspel i vår!