Det är Visby som har skaffat sig matchboll efter match tre i hockeyettanfinalen mot Hudiksvall. Efter en förstaperiod som Hudiksvall hade ett bastant grepp om, så lyckades Visby vrida över matchbilden till egen fördel i period och tre, och kunde till slut vinna en målsnål tillställning med 1-0 (0-0,1-0,0-0).
Hudiksvall har skaffat sig en väldigt god vana i slutspelet av att komma ut stenhårt direkt från första nedsläpp och ta kommandot direkt. Så även denna gång, de första fem minuterna var ett enda långt Hudiksvallsanfall i princip. Men närmare än ett stolpskott i powerplay kom man inte, och ju längre matchen sedan fortskred så blev det mer och mer Visby som kom in i matchen, och i period två och tre så hade de väl så mycket av spelet.
Redan inför finalspelet så angav jag nyckeln för Visby var att få ner farten på Hudiksvall. Och från period två och framåt så lyckades man med det på ett alldeles utmärkt sätt. Man stängde ner de långa uppspelen och lyckades styra ut Hudiksvallsspelarna på kanterna där de blev ett betydligt enklare byte. Men man spelade också enklare ut från egen zon, vilket gjorde att Hudiksvalls presspel, som normalt är så framgångsrikt, inte riktigt fick bett. Och när farten på Hudiksvallsspelarna gick ner, och när de långa anfallen inte blev så långa, så övergick det till att bli en match som präglades av kamp och ställningskrig.
Det är ett spel som passar Visby alldeles utmärkt, framför allt som jag tycker att de vinner en gren klart nämligen kampen framför mål. Så fort Visby får pucken på offensiv blå så är det minst en, ofta två, Visbyspelare mitt framför Kristers Steinbergs i Hudiksvallskassen. Det var också precis så som matchens enda mål föll. Defensivbacken Daniel Carlqvist fick pucken på blå och lägger ett höstlöv mot mål, ett skott som en oskymd Steinbergs räddar sju dagar i veckan, men när han inte ens ser pucken så är han chanslös. Då hade Scott Hector ett enklare uppdrag, för han har betydligt klarare sikt när skotten kommer. Hudiksvall verkar inte ha den där desperationen, eller så sitter det helt enkelt inte i huvudet att man bara ska in på mål, kosta vad det kosta vill. Idag så kostade det dem matchen, betalar de inte priset imorgon så kan det mycket väl kosta dem en allsvensk plats.
***
Jag vill även credda Visbytränaren Hans ”Säcken” Särkijärvi. Han har en riktigt bra förmåga att ändra matchbilder. I den första perioden så hängde man inte alls med, men till den andra så hade han hittat motmedel som Hudiksvalls tränare Filip Algeman sedan i sin tur inte i alla fall under denna match lyckades lösa. ”Säcken” leder coachmatchen på poäng så här långt.
***
Vi bjöds på en spännande och underhållande match, trist bara att inramningen inte matchade det som skedde på isen. Ingen klack, bara klappade händer och måljubel. Kom igen Visby, ni är på väg mot allsvenskan, bättre kan ni!
Foto: Emelie Bergström
