När inte hockeyn bjuder på särskilt mycket underhållning så känns det väldigt bra att det finns kommentatorer som kan stå för underhållningen istället. Idag såg jag bland annat ”norrderbyt” mellan Kalix och Kiruna och fick åter en gång njuta av David Palmbos inspirerande kommentering.
Jag har skrivit berömmande ord om Palmbo tidigare med, då jag verkligen gillar hans förmåga att hitta egna formuleringar som målande beskriver det som händer på isen. Det är annars en konst som är så gott som utdöd i hockeysverige, där alla låter ungefär likadant.
Men man får inte bara målande beskrivningar när man ser på livesänd hockey från Part arena. Här avhandlas det ena ämnet efter det andra, högt som lågt. I kvällens möte så fick vi med hjälp av Palmbo och bisittare Jens Sandin inblickar i favorithockeylåtar (Vangelis, Conquest of Paradise), outsiders till OS-laget (Islanders Emil Heineman), om det är bäst att ha klubban inåt banan eller utåt i powerplay och en hel radda andra saker som kanske inte nödvändigtvis hade så mycket med matchen att göra men som ändå lyfte sändningen, gav den mer än det ärligt talat väldigt magra underhållningsvärdet som matchen hade att erbjuda.
Något som Palmbo inte var sen att uttrycka heller. För trots att hans lag tog en fin 6-1-seger i sexpoängsmatchen, så delades inga omotiverade lovord ut till matchen och laget. Han liknade den vid ett tillfälle till kvaliteten på skolgårdshockeyn på mellanstadiet, med otejpade klubbor och ett passningsspel som lämnade en hel del i övrigt att önska. Just det där att levandegöra hans intryck av matchen fick i alla fall mig att stänga av ljudet på den andra matchen jag kollade på (Forshaga-Surahammar) för att till fullo njuta av ettans mest underhållande kommentering.
Matchen var som sagt var ingen höjdare. Inledningsvis var det ändå Kiruna som hade det mesta, men när Kalix lite ologiskt fick både 1-0 och 2-0 så tog de över, och i tredje såg Kiruna minst sagt uppgivna ut. I och med segern så var det Kalix som klättrade upp på en playinplats, men det verkar bli en riktig kamp runt strecket.
***
Inte heller matchen mellan Forshaga och Surahammar var något som fick mig att njuta direkt. I två perioder så tog de två lagen ut varandra, men ett sent Forshagamål i period två, följt av ytterligare tre snabba i inledningen av period tre gav Forshaga en rätt komfortabel 5-1-seger till slut. Målvakten i Surahammar, Malte Eriksson, hade kanske inte sin bästa dag på jobbet och borde ha räddat såväl 2-0 som 3-0-målet. Men totalt sett så var Forshaga det bättre laget. Men det var inte de stora stjärnorna som visade väg, utan framför allt de mer anonyma spelarna, som Jacob Ringman och Karl Andersson.
***
Jag hann se andra halvan av tredje mellan Borlänge-Wings med. Jag kom in lagom för att se Calle Karlsson hitta ett mikroskopiskt hål över Wingmålvakten Leon Lundes axel till 6-5 för Borlänge. Ett riktigt målskyttsmål som var hans fjortonde för säsongen. Sedan var det Borlänge för hela slanten, men på något vis lyckades Wings samla ihop två spelvändningar, och med mål på båda så var det hastigt och mindre lustigt för Borlänges del 6-7 på tavlan. Den förlusten måste ha känts väldigt snopen för Borlänges del, man vann skotten med 49-18! Borlängemåvakten Hampus Vallins räddningsprocent på 64,11% imponerade inte om man säger som så.
Foto Oliver Åström, Kalix
