Törmä: Det är bättre att ha råd att spela matcher än att ha ett dyrare lag!

Kiruna har under många år varit ett lag för den övre halvan i norr, men förra säsongen blev inte alls lyckat när man slutade på en sjuttondeplats. Henrik Törmä, sportchef i Kiruna har dock dragit lärdom av det som gick fel och bygger nu ett lag som ska slåss om en slutspelsplats. Men det är inte utan svåråigheter, då Kirunas läge med långa resor och svårigheter att locka spelare sätter sina begränsningar.

Långa resor

Folk klagar på resorna, men ingen reser mer än ni. Hur fixar ni det?

– Vi har alltid rest mycket och långt, även i den gamla serien. En lördag–söndag med dubbelmöten i Hudiksvall och Sundsvall, och sedan hem sent på söndagskvällen och så ska spelarna upp och till jobbet i gruvan klockan 05.30 på måndagsmorgonen, det är standard för oss. Det är nästan en ynnest att få flyga till Arlanda och sedan åka buss 15-20 därifrån. Så den typen av resor har vi gjort tidigare också.

Hur blev det med det nya serieupplägget, blev det dyrare?

– Det blev lite dyrare. Det är fler långa resor och därmed fler hotellnätter. För söderlagen blev det också dyrare, men för oss har alla resor alltid varit långa. Vi har burit den stora resebudgeten i många år. Det innebär också att vi haft mindre pengar att lägga på andra saker, som spelarbudgeten.

Man ser aldrig er tigga pengar till långresor på samma sätt som vissa lag söderut gör, trots att ni har de största kostnaderna…

– Jag tror det handlar om att vi är vana vid att resa. Vi vet vad det kostar att resa, bo och äta, det är en förutsättning för att kunna spela matcher. Man kan inte bygga ett lag om man inte har råd att resa. Därför lägger vi den budgeten från början. Har vi sedan pengar kvar kan vi värva spelare. Vi kan inte komma på i efterhand att ”just det, vi ska ju resa också” och sedan behöva be om resebidrag. Det är bättre att ha råd att spela matcher än att ha ett dyrare lag.

Säsongen som gick

Hur ser du på säsongen som gick?

– Jag skulle säga att vi hade en bra start där vi var med och tävlade, men vi fick inte resultaten med oss. Sedan blev det ett bra avslut när vi spelade oss kvar av egen kraft. Men det var en jobbig säsong med tränarbyte och det påverkar alltid. Alla förändringar man gör i laget är negativa på något sätt. Man har en tro på att det ska fungera på ett visst sätt och varje gång man gör en förändring, särskilt på tränarsidan, så är det ett misslyckande.

Vad gick fel? Jag hade i alla fall högre förväntningar på er än en 17:e plats.

– Vi hade spelarmaterialet och förutsättningarna för att prestera bättre. Det är svårt att säga exakt vad som gick fel. Jag var inte så nära laget där och då, men det mynnade ut i ett tränarbyte. Det fanns inte längre något förtroende, och om det var grundproblemet är svårt att säga.

– Med facit i hand fick materialet på pappret aldrig ihop det på isen. Om det handlade om spelidén eller sättet vi spelade på vet jag inte, men vi fick aldrig ihop det som ett kollektiv. Det blev mycket en och en och ett väldigt bristfälligt försvarsspel. Är det någonstans man ser om ett lag spelar som ett kollektiv så är det i försvarsspelet, och där var vi ihåliga och osynkade.

Tankar om årets lagbygge

Vad tog du med dig från det när du nu bygger ert nya lag?

– Jag kom ju in det sista en och en halv månaden, innan dess var jag målvaktstränare. Det som saknades var struktur, systematik och en tydlig idé över hela isen. Sedan handlar mycket om hårt arbete och kollektivet, att inte spela för sig själv utan för laget.

– Vi vill ha spelare som tar det hårda jobbet. Vi kanske inte är seriens mest spelskickliga lag, men vi ska kunna åka skridskor och stå för det hårda arbetet. När jag var aktiv satte vi en ära i att vara seriens jobbigaste lag att möta. Vi kommer inte vinna alla matcher och inte ta poäng i alla, men det ska kosta att ta poäng mot oss, särskilt i Lombia.

 

Ni har tappat era tre största stjärnor när Philip Kemi lägger av och Sebastian Kauppila och Matej Galbavy väljer att flytta. Hur tunga tapp är det?

– Klart att de är tunga. Kemi och Kauppila har stor rutin och har varit ledare både på isen och i omklädningsrummet, så det är stora tapp. Poängmässigt kanske de inte varit de största, men de har varit väldigt viktiga för laget. De ska ersättas, men där är vi inte riktigt i mål än. Det är de tre platserna vi ska fylla i truppen nu.

Finns det spelare på marknaden för att ersätta dem?

– Ja, det gör det. Jag tror att många runtomkring blir stressade när vi möter Luleå redan den 14 augusti, men det är vår vardag. Våra förutsättningar och placering längst upp i norr gör att vi inte står högst upp i näringskedjan, vi får inte välja först.

– De bästa spelarna hos oss kommer ofta in sent, men det är vi vana vid. Vi har en tradition av att träffa rätt på spelare väldigt sent under sommaren. Där är jag inte orolig. Det finns spelare som väntar på allsvenska kontrakt och som sedan också ska spela i Hockeyettan.

Är det svårt att locka spelare utifrån med tanke på mörka vintrar och långa resor?

– Absolut, det är det. Att locka etablerade Hockeyettan-spelare från södra Sverige som är 25–26 år eller äldre är i princip omöjligt om de inte har någon koppling hit sedan tidigare. Det geografiska läget är naturligtvis en nackdel. Däremot är det mindre känsligt när det gäller amerikanska och finska spelare.

Fyra nyförvärv är redan på plats, jag tänkte du ska få säga några ord om varje och börjar med Rasmus Näslund?

– Rasmus är en intressant back. Han var utlånad till oss från Modo förra säsongen och visade ganska snabbt att han etablerade sig på en riktigt bra nivå i Hockeyettan. Vi hade en dialog med honom tidigt, men var tvungen att invänta Modos beslut. När han inte fick något kontrakt där valde han att komma tillbaka till oss, vilket vi är väldigt glada över.

– Han har en hög potential. Han är skridskostark och läser spelet väldigt bra vilket gör att han ofta ligger steget före. Han är ingen stor back, men kompenserar det med fart och spelförståelse. Jag tror att han om inte redan den här säsongen så till nästa, kommer att bli en viktig spelare i vårt powerplay.

Elliot Hjorth?

– Elliot är en spelare som länge varit en talang på väg uppåt, men som kanske stagnerat lite. Det är en stor och stabil back som kommer från division 2, men han står för mycket av det vi vill ha.

– Vi har saknat en renodlad defensiv back. Han är kanske inte den mest spelskicklige, men han kan slå ett bra förstapass och är väldigt stabil i egen zon.

Noah och Isak Kolsbo är sist ut?

– Det är två riktiga speedkulor som kommer med otroligt mycket energi. Vår huvudtränare har väldigt bra koll på dem och hade egentligen koll på dem redan förra säsongen.

– De spelar med enorm fart hela tiden, från 0 till 100. De orkar spela 60 minuter i ett extremt högt tempo och kombinerar det med ett bra fysiskt spel. Det ska bli sjukt intressant att se dem hos oss. Det är spelare som maler ner motståndarna med sin energi.

När hoppas du få in de sista tre spetsspelarna?

– Man hoppas alltid att alla är på plats när vi samlas i början av augusti, men det är alltid svårt att veta. Det kan komma spelare i dag, i morgon eller lite senare. Det är ingen panik om vi behöver vänta på en eller två spelare, men i oktober när serien drar igång ska de finnas på isen.

Är det just två backar och en forward ni är ute efter?

– Ja, initialt är det så. Jag kommer inte att fylla en trupp bara för att fylla den. Det ska vara spelare som passar in i rollerna och som har rätt karaktär. Men som det ser ut nu handlar det om två backar och en forward.

Ambitionerna inför säsongen antar jag är högre än en 17:e plats?

– Det finns ett streck i tabellen och det vill vi ta oss över. Vi vill spela slutspel. Vi är inte nöjda med att bara hålla oss kvar. Varje match spelas för att vinna och målet är att ta oss över slutspelsstrecket.

Hur ser du på förutsättningarna? Vad behöver ni få till för att lyckas nå topp tio?

– På pappret har vi ett väldigt ungt lag. Vi kommer att ha mycket energi och vara jobbiga att möta. Vi kommer nog att få gneta till oss många av poängen då jag inte tror att det blir särskilt många målrika matcher när vi vinner.

– Vi vill bygga på ett bra försvars- och målvaktsspel och vara ett lag som är jobbigt att möta varje kväll. Lyckas vi vara strategiska och jobba med de bitar vi vill utveckla så har vi goda möjligheter.

– Den stora nyckeln blir att få ihop laget och att alla köper sina roller. Vi vill skapa en miljö där alla trivs, tävlar på varje träning och där det finns en riktigt bra stämning. Det är grunden för att lyckas.

Boden favoriter

Hur ser du på konkurrensen i serien, är det några som sticker ut?

– Jag skulle säga Boden. De har pratat om Hockeyallsvenskan i många år och med den trupp de har nu känns det som att nu har de för första gången kanske en riktig chans att nå dit. De har gjort flera väldigt intressanta värvningar, så jag ser Boden som ett definitivt topplag den här säsongen.

Märks det någon hockeyfeber även i Kiruna med anledning av Bodens fina värvningar?

– Egentligen inte. Det är 32–33 mil till Boden och vi fiskar inte i samma damm när det gäller spelare. Det påverkar oss ganska lite vad som händer i de andra norrländska klubbarna.

– Däremot är Kiruna en riktig hockeystad, så här pratas det hockey året runt. Jag har kanske inte märkt av någon särskild buzz på stan just nu, men bland oss som jobbar inom hockeyn är det klart att det snackas mycket med anledning av Bodens värvningar.

Kirunas placering på min Powerrank juni -26 – Norra ettan

Foto: Oliver Åström, Kalix