Idag specialstuderade jag södras stora flopplag så här långt, Dalen. De var tippade att hamna rätt högt i tabellen, men efter ännu en förlust ikväll så är de nere på en 18:e-plats, med endast ett plusmåls marginal ner till kvalplatsen som Huddinge har just nu. Vad är det egentligen som gått fel?
Ärligt talat så skulle det ytligt sett inte något större fel på Dalens insats ikväll mot Borås. Man har väl så mycket av spelet, man spelar rejält i försvarsspelet och kunde bygga rätt långa anfall. Man hade dessutom chanser nog för att göra mer än det enda mål man nu lyckades med i 2-1-förlusten. Således en stark insats mot ett starkt Borås. Precis som det brukar se ut för Dalen, de är ju i grunden ett bra lag.
Men ändå så står man här med fem poäng efter sju spelade matcher. Och jag tror att man kunde se ledtrådar till varför det inte blivit fler när man skärskådar matchen ordentligt. Detaljer i spelet som gör att man inte får med sig poäng ikväll heller.
Den enskilt största anledningen är hur tandlösa man var. Dalen skapade mängder med chanser, bland annat 3-4 rena frilägen, men i bästa fall fick man iväg ett knallpulverskott rakt på Boråsmålvakten Viggo Andréns benskydd, i sämsta fall fick man inte till något avslut alls. Det var länge sedan jag såg forwards med så lite övertygelse i avslutslägena. Viggo Andrén behövde inte ens anstränga sig, Dalen sköt puckarna rakt på honom gång på gång.
I Dalens kasse behövde Hubert Forsberg Zetterström anstränga sig hårdare. Men även om han inte gjorde några riktiga tavlor, så stod han inte heller på huvudet direkt vid Borås båda mål. Den pondus och det lugn som förra säsongens Dalenmålvakt, Hampus Hedman, utstrålade lyste med sin frånvaro. Backarna fick lite mer panik när det blev tryck mot Dalenkassen, de kändes inte lika trygga som i vintras.
Den tredje detaljen är givetvis en sak som reflekteras i de två första, nämligen självförtroende. Det är givetvis därför man inte agerar med pondus i mål-lägen och när man hamnar under tryck. Men det syntes även i andra situationer på isen. Den där självklarheten man har när man är fullpumpad med självförtroende, som man normalt ser hos Dalenspelarna, fanns inte där. Man fick inte med sig de lösa puckarna, man valde lite fel i olika lägen, man vågade inte hålla i utan spelade bort pucken lite för ofta.
Men är det då nattsvart för Dalen? Nej absolut inte. De gör ändå mycket rätt ute på isen, nu handlar det bara om att börja vinna lite matcher och få in lite självförtroende i laget igen. Då kommer det lossna även med målskyttet.
***
Jag kan inte annat än lida med Grästorp. De gjorde sin bästa insats för säsongen i derbyt mot Mariestad, men föll ändå. De gav starka Karlskrona en rejäl match i två perioder, men tappade i tredje. Idag var man dryg tre minuter från att vinna mot söderettans stora överraskningslag Mjölby. Men två snabba Mjölbymål i slutminuterna vände på steken och Grästorp fick åka hem tomhänta igen. Trots ännu en riktigt bra insats. Men spelmässigt är ändå Grästorp ett bra mycket bättre lag nu än vad man var under inledningen på serien.
Samtidigt cred till Mjölby, som trots underläge aldrig gav upp. De SKULLE bara vinna kändes det som på slutet, där man satsade allt framåt och kändes väldigt svårstoppade. Imponerande!
***
Till sist några ord om Nyköpings märkliga sparkning av Linus Malm. En spelare som fostrats i klubben och som frisk är deras bättre backar. Men skador har hållit honom från spel, och nu när han äntligen var på väg tillbaka igen så fick han helt plötsligt sparken. Sportchefen Marcus Kristoffersson låter mer än lovligt nonchalant när han i tidningen menar att de minsann bara ska vara åtta backar och då får inte Malm plats. Inget om att han tycker det är trist eller något, bara att han inte platsar. Punkt. Det var inte något snyggt avslut för en spelare som ändå gjort fyra säsonger i Nyköpings a-lag.
