Jag skrev på skämt med en Karlskronasupporter, som beklagade sig över 3-4 skador, att mot Kungälv vinner ni med två femmor. Visst är det att hårddra överlägsenheten, men att Karlskrona skulle vara megafavoriter i matchen mot nykomlingen rådde det inget tvivel om. Men när matchen var slut så visade det sig att Karlskrona förlorat (med 0-1) trots att man mönstrat full uppsättning (3 backpar och 4 kedjor). Säsongens så här långt största skräll i söderettan var därmed ett faktum.
I början av säsongen så fick vi se Hudiksvall få stryk av en annan nykomling, Norrtälje, det var väl en sensation av liknande magnitud. En magnitud som inte förekommer så ofta under en säsong, vissa säsonger aldrig. Men faktum är att detta var Karlskronas andra plump mot lag man borde ha avfärdat enkelt, för i omgång sex så föll man mot Järfälla, en annan nykomling.
Det är lite märkligt faktiskt att Karlskronas enda nollpoängare kommit mot nykomlingar, lag man borde ha slagit med rätt bra marginal. Mot topplagen har man varit så gott som fläckfria, serieledningen man hade kom av att man varit så starka mot bra lag.
Men hur kommer det sig då att man har två plumpar mot sämre lag? Det går inte tolka det som något annat än en inställningsfråga. Att man varit så säkra på seger att man inte var riktigt påkopplade.
Spelmässigt så var man ändå överlägsna. Särskilt i ledningen av perioderna så hade man bra snurr och skapade flera riktigt heta målchanser. Men på något sätt så ebbade intensiteten ut ju längre in på perioderna det gick. Särskilt i period två tilläts Kungälv sticka upp och etablera anfallsspel, och det var också där Kungälv gjorde matchens enda mål.
Är detta katastrof för Karlskrona, kännetecknar det deras säsong? Nej absolut inte. Det kan nog snarare vara bra att åka på någon smäll med jämna mellanrum för att bevara ödmjukheten. Att bli påminda om, att går man ner sig några procent bara så åker man på stryk. Och tänker man strategiskt är det bättre att åka på såna smällar mot lag som befinner sig en bra bit längre ner i tabellen, då tappar man ju ändå inte poäng mot lag man kämpar om tabellplaceringar emot. För det kan vara viktigt inför ett slutspel att hamna högt upp, hemmaplansfördelen ska inte underskattas.
Kungälv då? Ja de var ruskigt utspelade, men de hade en härlig inställning. De försökte ändå anfalla när läge gavs, och framför allt spelade de enormt uppoffrande. Jag tappade räkningen på alla täckta skott de gjorde i avgörande lägen. Och det inte utespelarna täckte räddade en magnifik Hannes Ratkovic-Berndtsson i Kungälvskassen. Jag har sett honom ett antal matcher och han är kanske den målvakt som imponerat mest på mig så här långt. Han är den enskilt största anledningen till att Kungälv gått så bra.
***
Idag är det söderut vi riktar blicken, där spelas en trio väldigt intressanta möten. Eller vad sägs om:
* Mariestad-Visby: Två lag vi är lite osäkra på var de står. Visst är de topplag, men hur mycket topplag är de?
* Tyresö/Hanviken-Tingsryd: Två lag som ligger när varandra i tabellen och som vill vara med när det drar ihop sig.
* Borås-Tranås: Borås har två raka förluster nu, är det en dipp vi ser? Nu mot formstarka tabelltrean Tranås.
Foto: Sofie Alexandra Kitteröd
