Satsningen som blev ett stort steg tillbaka

Halmstad har under många år varit hockeyettans David, ni vet den där lilla pojken som slog jätten Goliat mot alla odds. På samma vis har budgetlaget Halmstad Hammers ofta varit uträknade på förhand men sedan ställt allt på huvudet då man slagit ut lag med betydligt namnstarkare trupper. Säsong efter säsong har man överträffat förväntningarna med tanke på en modest spelarbudget. Till kommande säsong så skulle dock en satsning äntligen komma, spelarbudgeten höjdes rejält och förväntningarna steg. Men nu så här en månad efter årsmötet så verkar istället resultatet istället bli ett stort steg tillbaka.

Halmstad har en historia av ekonomiska problem, men under de senaste åren så har man ändå fått lite mer rätsida på det. Så pass mycket att inför den kommande säsongen ansåg sig ha råd att höja spelarbudgeten med 40%. Det är en riktigt stor ökning, visserligen från en hyfsat låg nivå, men att öka en spelarbudget med så stor andel är sällsynt i ettansammanhang. Med dessa pengar skulle man nu kunna spetsa truppen ytterligare och kanske utmana hela vägen. För Halmstad har en god vana av att utmana länge, men inte riktigt räcka ända fram. Närmast var man säsongen 19/20 då man föll i ettanfinalen mot Väsby, men har även sedan dess spelat två kvalserier och förlorade så sent som förra säsongen semifinalmötet i söder emot Karlskrona efter fem tuffa matcher.

Därför kändes det som att det inte behövdes så mycket för att ta det där steget som alla ettanklubbar drömmer om men som är näst intill omöjligt, steget upp i allsvenskan. En satsning på 40% borde kunna göra den skillnaden. Men nu har verkligheten kommit ifatt drömmen och bakslaget måste ha känts som att få några riktigt tunga slag från Mike Tyson.

En upercut, där lämnade Vilmer Stahmann för Mörrum, en rak vänster, där försvann Elias Dynell och Viktor Bernhardtz till Troja och sedan en fullträff på snoken, Victor Gagic lägger av. Och så dagens riktiga knockutslag: Tom Johansson, Andreas Andersson och Melker Iversen slutar på ett bräde! Inte undra på om alla Halmstadssupportrar nu ligger utslagna och funderar på vad som egentligen hände.

För det är inte vilka spelare som helst som lämnar. Spelare har lämnat Halmstad tidigare med, men inte den typen av spelare som nu slutar. Det är den där stommen, spelare fostrade i klubben, som varit hjärtat i laget och varit de som gått i bräschen för det där svårförklarliga men som ändå försatt berg säsong efter säsong. Som sett till att Halmstad är en David som kan slå Goliat gång på gång.

Tyngst är givetvis tappet av Victor Gagic, men det hade man säkert kunnat fixa ändå, likt man fixade tappet av Robin Dahse inför förra säsongen. Men då fanns det andra som var redo att ta över. Just Victor Gagic var en, men även de andra tre som lämnar var en del av kulturbärarna som bar vidare Halmstadsandan. Nu försvinner fyra på en gång, då är det betydligt större hål att täppa på färre trotjänare som ändå är kvar.

För visst finns det några med lång och trogen tjänst kvar. William Berg, Hampus Johansson och Alexander Klarin har alla gjort över 300 matcher för klubben och kommer nu få dra ett tungt lass. Men det är ändå 2000 matchers erfarenhet från klubben som försvinner, och de ersätter man inte så där bara. Särskilt som de alla varit av typen som alltid gjort allt 100%. Som brunnit för märket på bröstet snarare än för det som står på ryggen. Som valt att spela i klubben trots att ersättningen inte gett andra möjligheter än att jobba heltid vid sidan av.

Såna spelare går inte att ersätta. Även om du har mer pengar att spendera. Det finns inte någon som kommer utifrån med samma kvalitet som spelar så billigt som de gjort. Utan här kommer man få betala mer för mindre. Och då räcker de där 40%-en inte till någon kvalitetshöjning. Frågan är om inte steget framåt istället har blivit ett stort steg bakåt.