Notan för det allsvenska avancemanget (upppdaterad)

I tidningen ”Hela Gotland” så kan man idag läsa en intervju med Visbys kubbchef André Lundholm, och vi får även en redovisning för hur klubben gick ekonomiskt säsongen som gick. Det allsvenska avancemanget visade sig sluta i en svindyr nota, vilket ger en fingervisning om vad som krävs för att vara elefanten som tar sig igenom den trånga dörröppningen till allsvenskan.

Det är nämligen mardrömssiffror som klubben redovisade i sitt bokslut: Minus 7,7 miljoner kronor gick man i förlust med under säsongen! Det är så stora summor att inte någon ettanklubb klarat av ett så stort minusresultat utan att gå i konkurs, antagligen många av de allsvenska klubbarna med. Men klubben räddas av ett aktieägartillskott på 9,7 miljoner kronor och får alltså trots minusresultatet licens för spel i allsvenskan. Det är bolaget Gotland hockeyutveckling AB med finansiären Björn Nilsson (Gotlandsbolagets vd) som alltså skjutit till närmare 10 miljoner kronor. Jag vet att många var raljanta när jag mer eller mindre dömde ut övriga lags chanser när nyheten om storfinansiärens planer lanserades, men med facit i hand så är det de som står där med långa näsor.

För en stor anledning till det stora minusresultatet är spelarkostnaderna. Som jag skrev inför säsongen så plockade inte Visby spelare från hyllan med ”unga och utvecklingsbara talanger” som de flesta andra lagen, även topplagen, tvingas plocka ifrån. Nej, Visby plockade de som redan bevisat sig, många med meriter från att ta klivet upp, andra som toppspelare i andra klubbar. Man köpte helt enkelt färdiga stjärnor och man visste därmed precis vad man skulle få av dem. Man visste att de klarade av att leverera som bäst när det gäller som mest. Det var liksom ingen slump att Visby bara blev bättre ju tuffare och tätare matcherna blev.

Så var också spelartruppen exceptionellt dyr. ”Personalkostnader” under säsongen hamnade på 6,8 miljoner, och då var det tre heltidsanställda (+2 deltid) på kansliet, så kan ni själva räkna ut vad a-laget gick på. Pengar som gjorde Visby till det ett av de dyraste lagen i ettan. Pengar som nu alltså Björn Nilsson väljer att gå in och täcka upp.

Men vad skickar då detta för budskap till säsongens wannabees, alltså klubbarna som vill vara nästa säsongs Visby och gå hela vägen? Jo att det kostar att ligga på topp. Boden verkar ha snappat upp detta, och deras satsning (eller ambitionshöjning som de själva kallar det), påminner mycket om Visbys. Det är meriterat, det är tungt, det är spelare som vet att leverera. August Tornberg, Niklas Burström och alla de andra stjärnorna som värvas in viker inte ner sig när matcherna blir tajtare och pressen större. De kommer att bära laget på sina axlar och kan mycket väl vara tungan på vågen fram i vår.

Med det sagt så är de inte riktigt lika breda, osäkerhetsfaktorn finns där. Målvaktssidan är till exempel ett litet frågetecken, är Felix Stenmark och Simon Westling målvaktsparet som bär ett lag till allsvenskan. Tveksamt, jämfört med etablerade Visbymålvakterna Scott Hector och Filip Lindblad så är de betydligt mindre beprövade. Samtidigt är kanske inte bredden heller lika erfaren, i Visby hade tredje och fjärdekedjan rutin från att avancera upp i allsvenskan, i Boden saknas motsvarande erfarenhet.

Det öppnar upp fältet lite för övriga. Kan Tingsryds allsvenska föreningsrutin väga upp för lite ”grönare” spelare? De har ju ändå en del män med hår på bröstet i uppställningen. Kan Vita Hästens satsning ge en spets som kan leda laget? Kanske kan Karlskrona fortsätta resan de började på förra säsongen, eller är avbräcken för tunga? I söder är det kanske Borås annars som gör en mest Visby-lik satsning, med många etablerade spelare långt ner i laget, och flera spelare med rutin att gå långt. Eller så kanske Hudiksvall ändå lyckas med sina dyra satsningar till slut? Det känns fortfarande långt ifrån givet, men Visbys bokslut visar framför allt en sak: Vägen till allsvenskan går sällan genom fynd och framtidslöften. Den går genom etablerade spelare, och en ekonomi som klarar att bära kostnaden.