Ettan Karlskrona mötte idag sexan Halmstad, och tvåan Tingsryd tog sig an femman Visby. På pappret borde det blivit två hemmasegrar, men det var istället de lägre rankade lagen som tog första set i seminfinalmatchserierna.
Men att kalla de båda vinsterna för några större skrällar är fel, såväl Halmstad som Visby är erkänt starka slutspelslag och i mina tips inför semifinalerna så hade jag faktiskt de båda som vinnare med 3-2 i matcher. Och visst kom segrarna lite som jag förväntat mig med.
Halmstad hade pratat mycket om att inte dra på sig en massa utvisningar, men det verkar inte ha fastnat i hjärnan hos spelarna i alla fall, för redan i den första perioden drog man på sig fyra tvåor. Det gav Karlskrona momentum i matchen, och skottstatistiken i perioden var sjuka 7-0, inte ett skott från Halmstads sida med andra ord. Karlskrona hade inte så många de heller, men särskilt i spel fem mot tre hade de ett par högkalibriga målchanser som bara borde ha blivit mål. Trots det så slutade perioden mållös. Målen skulle istället komma lite retroaktivt när Karlskrona gick upp till 2-0 efter drygt sex minuters spel i period två. Karlskrona kontrollerade matchbilden, Halmstads chanser var få, men man prickade ändå stolpen två gånger om. Med marginaler med sig och ett väl fungerande försvarsspel så talade allt för Karlskrona.
Men Halmstad är av ett annat virke. När andra lag blir frustrerade, så biter de bara i, fortsätter att tro och fortsätter att spela sitt spel. 2-1 var ett typiskt Halmstadsmål, en ickechans med en enkel handledare på mål, men man har alltid trafik framför mål och då händer ofta bra saker. Som ett 2-1-mål till exempel.
Karlskrona fortsatt kontrollera händelserna i den tredje perioden, och hade både friläge och andra stora chanser, men Tengvall stod emot på ett imponerande sätt. Halmstads chanser var färre, mindre farliga och Karlskrona kände sig nog rätt trygga. Men Halmstad kan man inte bjuda ett lillfinger till, då tar de hela handen. Ett powerplay i slutminuterna, lagets blott andra, räckte. Oscar Johnsson försökte först vid ena stolpen, Hedman räddade, men då rundade Johnsson kassen och hängde en backhand högt vid den andra istället och det var kvitterat.
Halmstad skulle dock tvingas reda ut ett tufft läge ännu en gång. För man fick inleda suddenspelet i boxplay, men ännu en gång spelade man ett riktigt bra boxplayspel och när man sedan blir fulltaliga får man till sin första spelvändning i matchen egentligen, och Alexander Artursson gjorde det Karlskrona inte lyckades med i sina många fina lägen, nämligen hänga den högt.
Tur? Ja det kan man tycka, men grejen med Halmstad är att man har tur i match efter match. Då kan man inte längre kalla det tur, då beskrivs det bättre med en jäkla vinnarkultur, en moral där man aldrig ger upp hur hopplöst läget än ser ut. Det är därför Halmstad gång på gång kan utmana storheterna, det är därför de fick mitt tips.
***
I matchen mellan Tingsryd och Visby förutspådde jag en tajt och målsnål historia mellan två helt olika spelfilosofier. Precis så blev det också. Tingsryd hade stundtals bra fart på grejerna och kunde då få bra snurr på ett rätt passivt Visbyförsvar, som mest riktade in sig på att hålla insida. Det gjorde man så bra att Tingsryd hade svårt att skapa de där riktigt heta lägena, spelövertaget till trots. Andra stunder så var det istället Visby som förde spelet. Inte med hjälp av fart, utan med sitt tyngre spel, där man malde ner Tingsryd djupt i egen zon, då man vann mycket närkamper. Dilemmat för Tingsryd var att samma Visbytyngd gjorde att de hade lite enklare för att ta sig in på mål och skapa lägen. Därför var deras 2-1-seger rättvis sett till matchbilden. Tingsryd fick aldrig till något riktigt tryck i tredje när de skulle jaga kvittering. Visby stängde ner hemmalaget på ett riktigt imponerande sätt, och Tingsryd behöver nog komma på något sätt att lyckas komma med mer fart genom mittzonen om de ska vända denna tillställning.
Foto: Halland i fokus
