Det sägs att blixten inte slår ner två gånger på samma ställe, men bevisligen gör den det. För idag så tog Kungälv, ni vet den där nykomlingen som fick besked om spel i ettan så sent att de inte hann göra några vettiga förberedelser, sin andra raka storskalp i inledningen av hockeyettan södra. För onsdagens starka suddenseger mot Västervik följdes idag upp med en ännu större när Tyresö/Hanviken fick med sig noll poäng från Oasen i Kungälv. En tidig 2-0-ledning för hemmalaget kunde sedan förvaltas till en 2-1-seger till slut.
Ingen kan påstå att Kungälv var det bättre laget, att man var spelförande eller att man hade de skickligaste spelarna. Men det man hade i överflöd var jävlaranamma. Nykomlingen krigade som djur: Man täckte skott, vann närkamper, satte en ära i de små, men ack så viktiga detaljerna, som att få ut pucken ur egen zon, spela enkelt och rejält i allt. Anförda av Mack Keryluck och Oliver Gabay så lyckades man också stundtals, särskilt i powerplay, få tryck och skapa lägen nog för att två mål framåt skulle vara motiverat. När man sedan dessutom spelade otroligt disciplinerat defensivt och dominerade ytan framför egen kasse, så släppte man också bara ett mål bakåt.
Jag fick ett mail från en Kungälvssupporter som reagerat på att jag skrev att laget är sämre än det som gick upp. Men att man tappat spetsen är odiskutabelt: Tony Pappila och Oliver Eriksson kom etta och tvåa i interna poängligan med bred marginal säsongen som gick, och ett tredje avbräck är målvakten som bar dem genom slutspelet, Lucas Selindh. Ersättarna är inte av samma kaliber, men samtidigt så verkar spetsarnas frånfälle istället ha gett laget något annat: En insikt om att det inte finns några enskilda stjärnor som ska göra det åt dem, utan att det är LAGET som tillsammans måste dela på bördan, att alla måste checka in och göra sitt för att man ska bli framgångsrika. Och då kanske ändå mailaren har rätt, att laget Kungälv är ett starkare lag än det som gick upp. Man har bevisligen varit det de första två matcherna.
Tyresö/Hanviken då? Det måste ha varit frustrerande för tränaren Anders Hultin att se laget förlora matchen. Man var det klart spelförande laget och parkerade stundtals i anfallszonen. Men övertaget vill jag påstå var skenbart. För när ingen hos gästerna är beredda att ta ett blåmärke för att stå framför mål och skymma och styra, när alla bara vill spela snyggt och bekvämt på utsidan, då vinner man inga matcher. Man måste kriga minst lika hårt som motståndarna för att vinna, idag var de inte ens nära att göra det.
***
Resultat att notera i övrigt från igår och idag:
* Mariestad tappade fokus fullständigt, sedan man fått några tveksamma domslut emot sig, under några minuter i sin match mot Dalen. Det är fel lag att göra det emot. 1-1 blev 1-5 på åtta minuter, och även om Mariestad gjorde en mäktig push på slutet så föll man med 4-6.
* Tranås gjorde som jag förutspådde inför. Man ”skrällde” och vann mot seriefavoriten Visby med 4-1 på bortaplan. Då vann ändå Visby skotten med 33-15!
* Karlskrona vann som väntat klart mot Mörrum i Blekingederbyt med 4-0. Karlskrona har fått en kanonstart på serien, visserligen mot sämre motstånd, men man kan inte göra annat än vinna, och det har man gjort övertygande.
* Enköping skrällvann mot Forshaga i onsdags, idag var man snubblande nära att lugga Väsby på poäng. Ett insläppt mål i boxplay med 43 sekunder kvar bara fällde dem. Jag såg lite sporadiskt på den matchen och konstaterar redan nu att Enköping är av annat virke än de varit de senaste säsongerna.
* Järfälla vann viktiga mötet mot Grums med 3-2 sedan man vänt ett 0-2-underläge. Det kan visa sig bli viktiga poäng i slutändan.
* Norrtälje van med klara 5-1 mot Clemensnäs, det tror jag är en fingervisning om att Clemensnäs går mot en jobbig säsong.
