Om den norra ettan präglats av topplag som inte riktigt levererat så är den södra nästan motsatsen. Med några få undantag så har storlagen motsvarat förväntningarna och visat att de vill vara med och slåss om det hela vägen. Men ett lag måste jag tyvärr ge en ordentlig krisstämpel.
Karlskrona, Visby, Borås, Tranås, Tingsryd och Vita Hästen, ja det är alla lag som levererat redan från start, även om Borås och Visbys inledningar kanske inte riktigt var lika starka som väntat. Men Visbys seger igår mot Karlskrona, trots rätt många borta, visar att de hittat rätt nu. Och Borås har efter tre raka förluster nu fem raka segrar och är därmed där de ska vara med.
I jakten på besvikelser så var Mariestad en lovande kandidat inledningsvis. Fyra förluster de inledande fem matcherna gjorde att krisstämpeln plockades fram ur byrålådan. Men efter ett gemensamt snack så har de rest sig som fågeln Fenix ur askan och levererar riktigt bra hockey med fyra raka segrar. Senast på bortaplan mot Tyresö/Hanviken, där man visade upp ett försvarsspel som visade upp hög klass på ett sätt man inte visade upp riktigt under förra säsongen, trots framgångarna då. Mariestad visade att de kommer att vinna matcher även över tid.
Men lördagens motståndare då, Tyresö/Hanviken, går det att använda krisstämpeln på dem istället? Förra säsongens södra allettanvinnare ligger ju ändå på en blygsam fjortondeplats. Nej, det beror till rätt stor del på att de spelat färre matcher än konkurrenterna samt att de haft rätt tufft motstånd de sju matcher de ändå spelat. Halmstad, Borås, Vita Hästen, Dalen och Mariestad är fem lag som är tuffa att matcha för alla lag, och de besegrade Halmstad, Borås och Dalen, det är starkt. Sedan har de visserligen ett par plumpar mot Kungälv och Tyringe, så man har blandat och gett, men att kalla det kris är en överdrift.
Nej istället är det Dalen som får krisstämpeln. Norrahammarlaget brukar av tradition alltid lyckas att med små medel hävda sig i toppen av tabellerna. Men när man i år gör en liten satsning med återvändande Jesper Thörnberg och flera otroligt lovande backvärvningar så har man inte alls fått till det. Med fem raka förluster i bagaget så har man bara skrapat ihop ynka fem poäng och placerar sig just nu på kvalplats neråt (19). Ingenting funkar just nu för förra säsongens allettansödrafyra.
Att det är kris märks även på hur laget agerar. I fredagens möte med Tingsryd spelade man rätt bra hockey, men när matchen skulle avgöras och Tingsryd gjorde 4-3 tappade man huvudet fullständigt. Man drog på sig 2+2+2+10 för abuse of officials samt 5+20 för en frustrationscrosschecking, och gav sig själva aldrig chansen att hämta ikapp då endast knappa tre minuter återstod av matchen.
En av syndabockarna var den som ska leda laget, Jesper Thörnberg. 34-åringen med rutin och meriter som få andra i hockeyettan agerade som en hetsig förstaårssenior och drog med sig laget i fördärvet. Det är inte så man leder sitt lag som verkligen skulle ha behövt poäng i matchen.
Inte heller har Thörnberg levererat som han bör göra. Visst 2+4 på åtta matcher är bra poäng för många, men för Thörnberg som snittar 1,26 poäng per match i hockeyettansammanhang är det svagt. Långt ifrån den nivå som jag tror både omgivningen och han själv har som krav på sig att leverera. Det är antagligen den frustrationen som visar sig där i slutminuterna av Tingsrydsmatchen.
För Dalen och Thörnberg handlar det nu om att nollställa sig. Att inte se bakåt, utan ta en match i taget och fokusera på sin egen prestation. Lite att gå den väg som Mariestad gått förut. Kan man sluta sig samman och jobba som ett lag så finns en väg ur krisen.
***
Positivt då? Jo Mjölby givetvis! Sju raka segrar blev det innan man föll mot Tranås i helgen. Det var en dum femminutersutvisning som fällde dem, under den gick Tranås från 2-0 till 4-0. Men Mjölby är av annat virke i år, de viker inte ner sig. De var så nära som 3-4 efter en stark upphämtning i den tredje perioden, men Tranås 3-5-mål förseglade Tranåssegern. Men Mjölby ska ha all heder av det man presterat så här långt. Det kan mycket väl leda hela vägen till slutspel, något som skulle vara en enorm framgång för det hemmasnickrade lagbygget. Nya tränaren Björn Tholander Olsson ska verkligen ha cred för sättet han fått laget att spela. Framför allt har han gett laget ett stabilt försvarsspel. Offensivt har man alltid haft vapen, men med en trygg defensiv så blommar även offensiven. Mjölby är hela ettans stora positiva överraskning, ja i mina ögon den största på bra många år.
