För elva dagar sedan så häpnade vi alla över att megafavoriten Hudiksvall föll emot nykomlingen Norrtälje med 2-1, trots att Hudiksvall vann skotten med 65-16. En storspelande målvakt var givetvis en förklaring till skrällen, men det var också ett tecken på en ineffektivitet hos laget som alla räknar med ska ta hem den norra ettan, Hudiksvall. En engångsföreteelse? Nej ikväll upprepades historien och som ordspråket säger: En gång är ingen gång, två gånger är en vana.
Jag bänkade mig ikväll framför matchen Surahammar-Hudiksvall med ambitionen att försöka få svar på Hudiksvalls mindre imponerande säsongsupptakt. Visst hade man vunnit tre av fyra matcher, men med resultat som inte indikerade att man var den maskin man borde vara med tanke på alla namnkunniga spelare. Och så den där förlusten mot Norrtälje då…
Jag måste säga att Hudiksvall imponerade i period ett, i så måtto att man parkerade i anfallszonen och radade upp heta lägen. Men samtidigt spelade Surahammar väldigt dålig hockey, där man inte hjälpte varandra, där man kastade puckar till höger och vänster och hade stora problem att få ihop en passning i rad. Får man pucken serverad gång på gång av motståndarna så är det svårt att inte dominera om man säger som så.
Trots dominansen så gjorde Hudiksvall noll mål. Vi kan tala om en storspelande Jhonas Eneroth i Surahammarkassen, och han var magiskt bra, men det var också en kavalkad av chanser som inte togs till vara på. Det skulle passas både en och två gånger för mycket och när man väl sköt så var det på tok för mjukt. Inte ens en erkänt skicklig målskytt som Jesper Wiberg verkade skjuta för att göra mål, utan det blev mest alibiavslut.
I den andra perioden så steppade Surahammar upp något, och kunde också göra 1-0 i powerplay. Men sedan drog Surahammar på sig utvisningar på löpande band, 35 utvisningsminuter drog man på sig under period 2+2+sudden. På femton minuters spel med en man mer skapade Hudiksvall mindre än man skapade de första femton minuterna i första perioden. Man drog ner på tempot och blev stillastående när tempot borde ha skruvats upp. Ett mål gjorde man visserligen, men i övrigt kunde Surahammar tämligen bekvämt försvara sig.
Faktum är att ju längre matchen led, desto mer åt sig Surahammar in i matchen, medan Hudiksvall bara blev tandlösare. Mycket givetvis beroende på att Surahammar växte när de märkte att de kunde göra match av det, men även för att de började våga spela pucken till varandra. Då ebbade de långa Hudiksvallsanfallen ut.
Visst vann Hudiksvall till slut efter straffar (Henrik Olsén var precis så bestämd man måste vara i avslutslägena när han satte enda målet i straffläggningen), men jag förstår att det inte sett så himla övertygande ut för Hudiksvalls del så här långt. De kanske gått på bilden av sig själva som superstars? Men även en stjärna måste leverera om han ska fortsätta ha stjärnstatus. Det gjorde inte Hudiksvall ikväll. Heller.
***
Resultat i övrigt:
Falun-Vallentuna 3-1
Kollade denna match en kortis, och jag måste säga att jag överraskades positivt av Falun, de spelade med fin aggressivitet och energi.
Strömsbro-Enköping 5-2
Strömsbro fortsätter smyga med.
Borås-Nyköping 10-4
Andra förlusten med tvåsiffrigt för Nyköping, och enligt rapport från folk på plats var det ett erbarmligt svagt Nyköping.
Foto: Oliver Åström, Kalix
