Imponerande 38 raka segermatcher hade Hudiksvall inför dagens andra finalmöte med Visby, men nu är sviten ändad. För ett effektivt Visby kunde vinna på bortaplan med klara siffror, 3-6 (1-3,0-1,2-2), siffror som kanske inte speglade matchen riktigt.
Jag missade tyvärr gårdagens match då jag var på teater, men av det jag läst om matchen efteråt (och som även syns av statistiken) så körde Hudiksvall över Visby i period ett. Precis det som André Lundholm betonat extra mycket i min intervju med Visbysportchefen innan matchen, att man var tvungen att vara med direkt från nedsläpp, var man inte. 2-0 till Hudiksvall efter tre minuter, 4-1 efter första perioden, och uppförsbacken var alltför brant, även om Visby putsade siffrorna till 4-3 till slut.
Idag så fick vi se ett helt annat Visby från start. Visserligen var det Hudiksvall som kom ut starkt, men Visby var mer på tårna, sorterade bättre och var kliniska när man själva fick lägen. 0-1 och 0-2 kom efter fem minuters spel och det var i princip Visbys två första skott på mål. Och på den vägen fortsatte det. Hudiksvall förde spelet, skapade lägen för att både reducera och kvittera, men Visby spelade uppoffrande, täckte mycket skott, såg till att vara starka på insidan samtidigt som Hudiksvall inte var lika kliniska när lägena presenterade sig.
I spel fem mot fem stod Visby ärligt talat upp riktigt bra, det var i spel i numerärt överläge som Hudiksvall plockade fram de högkaratiga lägena. Såväl 1-2 som 2-4 kom i spel med fler spelare på isen, problemet var bara att Visby trots endast ett powerplay i matchen, visade varför man slagit ut tre topplag i söder i rad. Man gjorde mycket av lite, kokade soppa på en spik, för så fort Hudiksvall blev för duttiga eller bjöd på lite yta, så utnyttjade Visby det hänysnslöst. Sex mål på 15 skott säger det mesta.
Jag har varit inne på det tidigare, Visby vet och förstår att ta det som bjuds. Och idag tog man inte bara armen när man bjöds ett lillfinger, man åt upp hela Hudiksvall.
Jag pratade med André Lundholm inför match ett som jag skrev, och han beskrev då att det var svårt att kartlägga Hudiksvall, då man dels inte mött dem, men framför allt då de inte mött lag som man själva mött. Det är svårt att veta hur ett lag spelar när man inte vet hur lagen de möter spelar. Därför rådde det lite osäkerhet kring hur man skulle matcha Hudiksvall, hur man skulle kunna stänga ner deras starka sidor samtidigt som man inte visste hur man skulle tillåtas utnyttja sina egna vapen och vad för svagheter som fanns att utnyttja.
Till dagens match verkade man dock inte bara ha sett hur man ska spela för att rå på dem, på ett imponerande sätt så fick man också spelarna att ta till sig motmedel och verktyg. Antagligen kommer Visby ha än mer vapen att ta till när man fått en match och ett par dagar till på sig att lära sig på.
Hudiksvall då? Ja det går inte klaga på mycket, trots att man föll. Man spelade fartfyllt, kreativt, man vann mycket kamper och hade längre anfall, skapade fler och bättre målchanser. Nu handlar det bara om att utnyttja chanserna, att bli mer kliniska. Plus att man säkert hoppas att Kristers Steinbergs kassen kan ha en bättre dag.
