Det var en väldigt intressant ettanhelg med tio matcher under lördagen och åtta under söndagen. 18 matcher där det är svårt att se något riktigt mönster, men visst är det lag som just nu lever sina drömliv, medan andra vaknade till en gråare eller ljusare vardag.
Själv så bevittnade jag två matcher på plats. Dels när Mariestad slog tillbaka Mörrum med 5-2, dels kommenterade jag 5-0-segern för Forshaga hemma på Ängevi mot Väsby. Två matcher där det ena laget var lite för bra för att det skulle bli riktigt spännande, två matcher som innebar drömmar som levde vidare, väcktes och kanske släcktes.
Att Mariestad har gått knackigt under upptakten känner vi alla till, jag skrev bland annat om det i en artikel för tio dagar sedan. Faktum är att laget förlorade fyra av sina fem första matcher, en rekordsvag säsongsinledning, den svagaste på 28 år! Men redan i förlust fyra mot Tingsryd så kunde man se en radikal förbättring. Visst föll man efter straffar, men det var ett lag som verkade ha förstått vad som krävdes för att bli framgångsrika, ett lag som förstått att man inte kan vänta på att någon annan ska ta tag i det. Att det var upp till varje enskild individ att vinna sin kamp för att göra laget framgångsrikt.
Men ärligt talat så såg de under den första perioden mot Mörrum fortfarande ut åka omkring med tvivel i huvudena, med kola i benen och tyngder på axlarna. Men så fick de in 1-0 och helt plötsligt så vaknade de upp, slängde av sig tvivlen och tog fram spelglädjen och skickligheten de har boende i sig. För det är bara att titta på laguppställningen, det är ett helt koppel kompetenta ettanspelare i laget, så länge de släpper loss och inte tvekar, utan ger 100% för att hjälpa sig själva att hjälpa laget.
Mariestad kommer under nya tränaren Karl Helmersson vara ett betydligt mer defensivt inriktat lag jämfört med den framåtlutade hockeyn man spelat under de två säsongerna Ronny Helander lett laget. Men det offensiva spelet man bjöd på under period två och stora delar av period tre var inte så pjåkigt det heller. Laget spelade fyndigt, finessrikt och fartfyllt och hade bud på betydligt fler än de fem mål man nu gjorde. Men det räckte ändå till lagets första trepoängare och gav naturligtvis en ordentlig självförtroendeboost till ett lag som förtvivlat väl behövde det.
Men krisflaggan för Mariestad kan inte halas för detta, en fluga gör ingen sommar. Laget är fortfarande mentalt skört och skulle behöva ta fler segrar i rad för att på riktigt bygga självförtroende och ett spel som håller. Men någonstans måste man börja, och visst var det ett uppvaknande som kan bli början på något bra.
Man kan inte annat än imponeras av Forshaga. Jag hade förväntat mig en jämn och tajt historia när Väsby kom på besök. Och visst, Väsby var bra med i matchen. I en halv period alltså. För när Viktor Stark satte 1-0 efter en fin framspelning av Adam Byström Johansson så var det som att dra ner en rullgardin för Väsby. För från det målet så var det Forshaga för hela slanten. De stängde effektivt ner Väsby som inte kom någonstans. Starka kort som Filip Barklund, Pontus Karlsson och Nicklas Nousiainen plockades så gott som totalt ner. Forshaga låg tajt på Väsbylaget som inte hittade syre någonstans på isen. Forshaga malde ner Väsby djupt ner i egen zon, och inte ens i powerplay förmådde gästerna att lyfta upp spelet. 5-0 var siffror som kunde/borde varit än större. Forshaga såg gedigna ut över hela isen, och deras fem raka segrar är ingen slump, det kommer att komma flera.
Apropå uppvaknanden: Om Mariestad verkar ha vaknat i positiv bemärkelse så verkar Kungälv ha fått ett betydligt mer bryskt uppvaknande. För efter poäng i fyra raka matcher, varav tre segrar, så har man nu tre raka förluster. Och helgens två matcher gav inte bara noll poäng, den gav en målskillnad på ruskiga 0-19! Det är lite så det brukar se ut, nykomlingar kan sprattla i början, men sedan kommer verkligheten i kapp så småningom. Men att man skulle åka på två såna överkörningar kanske inte var så väntat med tanke på matcherna innan.
Hur bra är Tyringe? Ja det är en berättigad fråga med tanke på hur de sett ut så här långt. De bottentippade skåningarna har nu tagit tre riktigt fina skalper då man tidigare besegrat Västervik och Dalen, och i helgen följde man upp det med att besegra självaste Tyresö/Hanviken med 3-2 på bortaplan. Framför allt verkar man ha fått ordning på försvarsspelet, för på de senaste fem matcherna har man endast släppt in åtta mål. Tittar man på pjäserna i de defensiva leden är det som att se en humla flyga, det borde inte gå, men likt förbannat så flyger de. Nu är det ett väldigt ungt lag, och unga lag brukar kunna vara lite svajiga i form, så vi får se hur länge det håller. Men man måste ändå credda laget för det de uppnått så här långt, poängen de tagit kan ingen ta ifrån dem och de kan bli viktiga framöver.
Apropå att leva sina drömmar just nu. Mjölby är magiskt bra för närvarande. Fem segrar på de inledande sex matcherna gör att de befinner sig på en magiskt fin tredjeplats. I helgen så var det ytterst svårspelade Dalen som fick se sig besegrade med 2-1. Faktum är att Mjölby är det lag i söder som snittar lägst antal insläppta mål (1,17) per match. Mjölby har inga stjärnor, men ett kollektiv som verkligen kuggar i och lyfter helheten till en nivå som vida överstiger det man borde kunna prestera. Visst kanske de också vaknar upp till en bistrare verklighet framöver, men jag tror faktiskt att det finns förutsättningar för att det ska kunna hålla rätt bra över tid. Rutinen finns, hjärtat finns och självförtroende är där.
Ett annat lag som drömmer och har gjort det ett bra tag nu är Norrtälje, laget med dokumentärserien ”Hockeydrömmen” ni vet. De halkade in på ett bananskal i ettan, men trots i princip ingen förberedelsetid så går laget just nu på vatten. I helgen så var det Clemensnäs och Örnsköldsvik tur att få pisk av den starka nykomlingen. Nu har man visserligen i princip endast mött förväntade lag längre ner i hierarkin, men enda tuffa motståndet, Hudiksvall, fick ju också svansen uppknuten, så… Det ska bli spännande att se hur länge tabelltrean kan drömma vidare.
Till sist: Lindlöven ser mer eller mindre ostoppbara ut i norr. Fem matcher, fem klara segrar. Vem ska kunna stoppa dem?
Foto: Sofie Alexandra Kitteröd
