Krönika: ”Hur svårt ska det egentligen behöva vara?”

Det har blivit något av en ovälkommen tradition.
Lite som ett mörkt moln strax innan man ska resa midsommarstången. Som en kollektiv suck från hela församlingen av annars glada och peppade människor. Något överförfriskade farbror Bengt säger precis det som alla känner: ”Äh, skit och piss”.

Vi alla vet precis vad farbror Bengt menar utan att han egentligen sagt något värt namnet.

Lite så har känslan varit när det kommer till elitlicensens beständiga närvaro i sommartid. Precis som regn en midsommarafton så förändrar det stämningen fullständigt. Från fridfull sommar och semester slängs vi in i en massa spekulationer, helt onödiga överklaganden och till slut på tok för sena beslut. Vi alla vet att den där skiten kommer och att det kommer förstöra den lilla frid vi levt i.

Det finns en del problematiserande punkter i hela situationen som är elitlicensen.

Ett av de största problemen är att vi för en och samma diskussion med oss själva varje år. Hur kan det vara så in i hel**** svårt att effektivisera processen? Hur kan det ta så lång tid att lämna in papper på sin ekonomi, se till att man har rätt handlingar och sen få en grupp människor att granska dessa?

De flesta klubbar skulle förslagsvis kunna ha sina årsmöten någonstans i slutet av mars, början på april i värsta fall (strider inte emot RF:s stadgar). Minst två veckor innan dessa möten så måste samtliga handlingar som ska beslutas finnas att tillgå för de som ska ta besluten, alltså medlemmarna i föreningen. Dessa handlingar behöver man inte godkänna för att kunna skicka in för det är ju bara en bild av klubben ekonomi. Vad medlemmarna beslutar är irrelevant för den process som licensnämnden sedan behandlar.

Så redan i början på april skulle man kunna skicka in de handlingar som licensnämnden ska behandla och det skulle korta ner den så kallade ”långbänken” med ett par månader. Det skulle i sin tur resultera i en högre frekvens av tillfrågade klubbar som faktiskt har möjlighet att tacka ja till spel i Hockeyettan.

En annan punkt som får mig att se rött är den inkompetens som verkar finnas ute i klubbarna. Det verkar finns enorma kunskapsluckor kring hur den här processen går till och vad den innebär. Bara i år har vi sett ett Forshaga som struntar i att skicka in handlingarna i hopp om att få mer tid att lösa sina problem genom att man försöker lösa sin ekonomi och sen skicka in papprena. Det är inte bara regelvidrigt i den här processen, utan också rent av korkat, men också klassiskt bilförsäljarbeteende. För det finns inget stöd för att klubben kan komma i ett senare skedde och säga ”Förresten, vi hittade alla papper nu så vi skickar in dem nu, okej?” och sen bli behandlade i enlighet med bestämmelserna kring elitlicensen.

Falu IF verkar också vara helt bortblåsta när det kommer till reglementet. Ordförande Linn Axelsson gick ut i P4 Dalarna och sa att man visserligen accepterar licensnämndens beslut, men att man tänker överklaga ändå. Men hallå? Det som överhuvudtaget är möjligt att överklaga i detta är formalia, exempelvis att klubben inte fått information om vilka handlingar som ska in eller att man blivit felinformerade i någon del av processen, eller att licensnämnden gjorde något regelvidrigt. I det här fallet bekräftar Linn Axelsson att så inte är fallet, så vad exakt är det man ska överklaga?

Det blir knappast mer greppbart när Falu kommuns Fritidsförvaltning säger att man nu ska hjälpa klubben med elitlicensen nu men att man kräver en långsiktig plan och samtidigt understryker att hallfrågan fortfarande är knäckefrågan. Om något är tydligt i den här situationen så är det att ingen i hela den här processen tycks förstå vad det handlar om.

Elitlicensen har existerat i svensk hockey sedan säsongen 99/00 och i Hockeyettan sedan säsongen 12/13. I SHL och Hockeyallsvenskan har den funnits i 27 år nu och vid ett tillfälle har en överklagan i Appellationsdomstolen gett laget rätt. Det skedde 2017 och gällde IK Pantern, men man ska dock komma ihåg att klubben i samma domstol bötfälldes på 25000:- för försenad handläggning av årsredovisningen.

I Hockeyettan har det funnits elitlicens sedan 2012, alltså i 14 år. Hittills har ingen lyckats vinna sitt överklagande, vilket de heller inte enligt regelverket ska göra.

Hockeyettan har slagits på många fronter för att bli tagna på allvar. I många fall har man lyckats med den kampen men det blir övertydligt att förbundet inte tar ligan på allvar i det här fallet. Vi skulle aldrig någonsin se lagen eller ligaorganisationerna från Hockeyallsvenskan, SDHL eller SHL bli behandlade på det här sättet. Att man med drygt en månad kvar till is-säsongen drar igång tvingas kasta om hela serieindelningen, eller som i detta fall inte har en aning om vilka lag som tillhör Hockeyettan säsongen 26/27, det är en skandal som ingen vill kännas vid. Allra minst SIF.

Det vi nu måste kräva är tre enkla punkter som faktiskt förmildrar konsekvenserna för hur ligan uppfattas och möjligheterna till rättvis behandling.

1. Sista datum att lämna in årsredovisning samt eventuella bilagor är 15 april.
2. Beslut från licensnämnden senast 15 maj.
3. Ta bort möjligheten att överklaga processen. Alla överklaganden som inte rör formalia avslås och behandlas ej.

Det här skulle sannolikt leda till att vi kortar ner processen på drygt två månader. De som inte klarar elitlicens har därmed större chans att korrigera sin verksamhet till sin nya verklighet samtidigt som de lag som ska ersätta faktiskt får en ärlig chans att lyckas.

OMÖJLIGT säger du. Inte alls, men det kräver att de som bestämmer faktiskt börjar göra det. Innan pandemin var det fullständig omöjlighet att någon skulle gå in och stoppa all flygtrafik. Omöjligt sa alla. Hold my beer sa Anders Tegnell, och gjorde det.

Mina damer och herrar, det är inte svårare än så här. Det allra bästa tipset för att klara elitlicensen är att försöka göra rätt saker över tid, inte att pilla med papper så nära deadline som möjligt.

Förtjänar Forshaga IF och Falu IF att spela i Hockeyettan säsongen 26/27?

Nej, inte ens lite. De har (förhoppningsvis) känt till reglerna och inte klarat av tillmötes gå dessa (det är ju deras skyldighet). Då ska de ut, utan pardon. Det som jag inte kan förstå är hur detta, 14 år efter införandet, fortfarande en utdragen process och återkommande diskussion? Gillar man inte reglementet, ja men jobba för att förändra stadgarna, ni är alla medlemmar av samma ishockeyförbund.

Att sitta i juli månad, ta på sig offerkoftan och beklaga sig över att livet är orättvist för att man inte följt gängse regler, det är ju bara inte svårbegripligt utan också anmärkningsvärt ogenomtänkt.

Toni Lappalainen