Jag måste erkänna att det var grymt tungt att mitt Bois åkte ur. Särskilt sättet vi åkte ut på, där vi hade mängder med chanser att ta hem matchserien, men ändå föll till slut. Men nu får jag försöka lägga det bakom mig, och som för de flesta så kan det bästa sättet att gå vidare vara att göra en nykter analys av vad som gått snett, och sedan försöka se framtiden an med det lagt bakom sig. Här är alltså min haveriutredning, vad gick snett med årets Mariestad Bois?!
Det finns givetvis en mängd saker som inte fallit på plats som de borde, annars hade man inte kommit på en blygsam åttondeplats i grundserien och åkt ut direkt i playinspelet. Det är inte bra nog, Mariestad har en högre självbild än så och även en tradition av att lyckas bättre. Men här är några anledningar som jag tror kan vara en grund för den svaga säsongen.
För stor omsättning:
Mariestad har på två säsonger tappat eller släppt 28 spelare. En del av förklaringen är givetvis att man är det ettanlag som skickat upp flest spelare till allsvenskan, och en del har även gått till andra ettanklubbar där de fått bättre betalt. Men sportgruppen får också ta på sig en del av skulden. Visst är det rätt att skicka spelare som man inte anser håller, men det är även ett gäng spelare man valt att inte förlänga med, trots att de själva velat stanna och trots att de absolut tillförde på isen. Känslan är att sportgruppen inte varit nöjda med att ha bra spelare, man vill ha ännu bättre. Det har gjort att omsättningen på spelare varit oerhört stor, och när man dessutom inför säsongen tog in en ny tränare med en annan spelidé än man haft tidigare, blev det för mycket nytt på en gång. Det tog lång tid att forma gruppen och att sätta spelet, vilket gjorde att man fick en dålig ingång på serien med en svag start som man sedan aldrig riktigt kunde äta ikapp. I alla fall inte tillräckligt mycket för att man skulle ha råd med en formsvacka, som samtliga lag åker på under en säsong.
Lärdom: Man måste bli bättre på att få kontinuitet i truppen.
Man startade säsongen med en ofärdig trupp:
När säsongen drog igång den 1/10 så hade Bois inte en fulltalig trupp. Visst gav det många egna juniorer chansen till spel, men det bidrog även till den svaga starten. Man hade bara fem spelare för de två första kedjorna, och man saknade en back. Det innebar att man hade en stark förstakedja, men en andrakedja som saknade en spets för att kunna leverera värdigt ett topplag. När dessutom Karl Umegård missade hela försäsongen så innebar det att förstakedjan inte heller levererade från dag ett, det tog 6-7 matcher innan de hittade rätt. Avsaknaden av spelare ledde till provisoriska lösningar, och för första gången egentligen så fick sportgruppen börja låna in spelare. Framför allt backar lånades in och ut utan att man riktigt hittade rätt. Det var först i slutet av januari som man kunde komplettera med en back (Kevin Israelsson) och två forwards (Liam Svensson och Victor Stark). Det gav tränare Helmersson alldeles för kort tid för att bygga ett fungerande lag. Särskilt som när man äntligen fick in en tredjelänk till andrakedjan, så skadade sig viktige andrecentern Linus Lööf, vilket gjorde att man stod där utan riktigt slagkraftig andrakedja ändå.
Lärdom: Man måste ha en full trupp när säsongen drar igång.
Avsaknad av matchvinnarmålvakter
Tobias Sandberg har varit en institution i Mariestads mål under många säsonger. Inför denna säsong lade han skridskorna på hyllan, och två nya målvakter värvades in: Victor Olsson och Lucas Selindh. Särskilt Victor Olsson hade ett väldigt gott renommé och på förhand såg målvaktssidan riktigt spännande ut. Och ingen kan heller anklaga någon av dem för att ha gjort en dålig säsong. Men de har inte fullt ut lyckats fylla Sandbergs stora skor. Det är inte många matcher där man kunnat säga: Den här matchen vann vi tack vare en storspelande målvakt! De har gjort ett gott dagsverke, men alldeles för sällan stått på huvudet. Och ska man tillhöra toppen på ettan så måste man ha en målvakt som kan plocka en hel del poäng åt laget, som kan vinna matchen när utespelarna inte har sin bästa dag. Tittar man på räddningsprocenten så ligger de på 89,8% för Victor Olsson och 90,7% för Lucas Selindh, det ger de båda en fjortondeplats respektive tjugondeplats för målvakterna i den södra ettan av de som gjort tio matcher eller fler. Samtidigt har de kanske inte haft det så lätt alltid heller, i och med att spelet tog tid att sätta med många spelare som ska in i systemet.
Lärdom: Byt ut i alla fall ena målvakten.
Ett uselt boxplay
Under i princip hela säsongen så har Mariestad boxplay varit alldeles för dåligt. Det blev tillfälligt bättre under slutet av grundserien, men i slutspelet dippade det igen. Summerar man så har Mariestad presterat som ett bottenlag med en man mindre, med ett boxplay på runt 75%. Det håller inte, och det var i princip hela förklaringen till att man föll emot Borås i playin. Där hade man ett boxplay på urusla 50%, sju insläppta mål på 14 tillfällen, då blir det omöjligt att vinna. Där har tränare Karl Helmersson ett jobb att göra! Inte blir det bättre av att man dessutom dragit på sig på tok för många onödiga utvisningar, de flesta för snack. Där måste man bli betydligt mer disciplinerade.
Lärdom: Slipa på boxplay och kanske värva in boxplayspelare. Få bort fokuset från svaga domarinsatser.
