Idag så har jag glädjen att få publicera en gästkrönika som riktar strålkastarljuset på ett brinnande problem i svensk ishockey: Storklubbarnas rovdrift av unga spelare från småklubbarna. Kloka ord signerade av Johan Graesen.
En tragisk utveckling
Fram tills rätt nyligen var “köpelag” ett skällsord. Att behöva sjunka så lågt att man behövde köpa in sina spelare för att man inte kunde få fram dem själva, sågs av många med förakt. Lag som HV71 och Modo kunde slå sig för bröstet om hur många spelare de kunde få fram från sina egna led. Idag är verkligheten en annan och nästan alla SHL lag har inte mer än ett par stycken egna produkter (spelare som har klubben som moderklubb eller kommit fram i klubbens juniorverksamhet), alla lag är idag köpelag. Och inte går det alltid bättre för det. Verken HV eller Modo kan seriöst säga att deras sportsliga resultat är bättre nu än för 10-15år sedan (när de hade mer egna produkter).
För talanger finns det i klubbarna, HV har nästan alltid minst 5 egna spelare med i TV-pucken varje år. Se man till laget som vann TV-pucken säsongen 24/25 var 5 spelare från HV och 3 spelare från Dalen, Jönköpings Län var helt dominerande med 13 spelare, Kronobergs Län 3 spelare och Kalmar län 3 spelare. Nu vet jag att alla dessa inte är i HVs juniorverksamhet men det visar på att talangen finns i området (sedan är det sällan de som är bäst i TV-pucken som blir bäst i senioråldern, men det är en diskussion för ett annat tillfälle).
Något annat intressant som vi kan se när man tittar på Sveriges trupp i NHL 4 Nations så visst, den innehåller spelare som har från toppklubbarna Färjestad, Frölunda, Modo, Linköping och Leksand som moderklubb. Men mer slående är att den innehåller fler spelare med moderklubbar som Nor, Kågedalens, Falun, Lidköping, Ore, Trångsunds, Kramfors, osv.
Vi ser också två inkommande problem som kommer som en flodvåg och inte kan stoppas (och som inte har att göra med hockey överhuvudtaget). Det ena är mindre barnkullar och det andra är sämre ekonomi. Det kommer att finnas mindre pengar i hockey framåt och flera klubbar märker redan av detta, kanske inte lika mycket i SHL men i HA och i lägre serier. Vi har sett hur Vita Hästen, Almtuna och Kristianstad (inga klubbar från småorter direkt) inte klarar av ekonomin i HA. Fler och fler kommuner måste gå in och rädda klubbar. Vi ser i Hockeyettan hur flera klubbar drar rejält i handbromsen, Västervik, Karlskrona och Väsby är bara de senaste. Förra året hade de alla höga budgetar och inget att visa för detta. Inget av lagen nådde längre än kvartsfinal. Lägg därtill att både Västervik och Karlskrona höjer avgiften för ungdomar (motiverat med att ungdomsverksamheten ska vara självförsörjande) medan representationslag fortfarande får mycket pengar.
Sedan har vi barnkullarna. 2024 var den minsta kullen på 22 år och det ser inte bättre ut verken framåt eller bakåt. Lägg därtill att färre barn sysslar med idrott generellt. Nästan alla sporter tappar utövare. Så hockeyklubbarna kommer, hur de än gör, behöva leva med förutsättningarna att det är färre antal barn som kommer att spela och att det blir mindre pengar att röra sig med.
Vem vill ha ungdomsverksamhet?
Ungdomsverksamhet verkar ses som en belastning hos klubbarna, ett nödvändigt ont. Varför ska någon vilja ha det? Om man ändå köper in spelare till sina representationslag och juniorspelare plockar man in från andra klubbar, varför ska man ha egen ungdomsverksamhet som kostar pengar och tar en massa träningstider i ishallen? Men denna logik riskerar att förstöra hela hockeysverige. För som jag skrev tidigare, så hittar vi inte alltid framtidens stjärnor i SHL/HA klubbarnas ungdomslag. Framtidens stjärnor hittar vi i klubbar som Falun, Sätra, Hovås, HK Kings och Nässjö. (Tittar vi på Sveriges landslag 24/25 (enligt Eliteprospects) så innehåller den 7 spelare som har SHL eller HA lag som moderklubb, och 16 spelare som tillhör “småklubbar”). Så småklubbarna behövs i svensk hockey.
Självklart ska man kunna byta klubb, jag säger inte att man alltid ska spela i den klubben man har som moderklubb. Vad jag vill föra fram är att incitamenten är helt upp och ner. Klubbar belönas inte av att få fram duktiga spelare utan klubbarna belönas (få spela i högre serie som genererar högre intäkter) av att köpa in spelare. Därmed blir ungdomshockey en belastning. Så om ingen vill ha ungdomslag, hur ska vi få fram hockeyspelare? Klubbarna måste få in pengar för det viktiga arbetet de gör med att ta fram duktiga hockeyspelare och ju bättre klubben är på att få fram spelare, desto mer pengar bör de få in. Pengar måste flöda bakåt i systemet så att klubbarna få in pengar för det arbete de gör. En liten klubb som får fram en spelare som får NHL kontrakt borde få en rejäl summa pengar för detta och ett SHL kontrakt borde ge en lite mindre summa och så vidare.
Som sagt, incitamentsstrukturen måste ändras, prioritet hos klubbarna måste vara att få fram duktiga hockeyspelare. Klubbar i SHL och HA kommer alltid få in pengar via TV-intäkter och partnerskap med företag men små klubbar har inte denna möjlighet. Deras affärsidé bör vara att få fram duktiga spelare som sedan går till större klubbar och genererar en inkomst tillbaka till. En ändrad incitamentsstruktur där arbetet med att få fram duktiga hockeyspelare prioriteras skulle gynna alla småklubbar men lika så hela hockey Sverige (för bättre spelare ger bättre hockey).
